Bloggkväll vid Amalia

Igår kväll var det Bloggkväll på present- och blomaffären Amalia. Amalia hittar du i stan på Hovrättsesplanaden 13, i samma hus som Kaffehuset August. Amalia affärer hittas även i Oravais och Nykarleby. Måste erkänna att jag aldrig tidigare varit in i affären. Så passade ju perfekt att delta i denna bloggkväll och bekanta sig med affären och dess utbud.

Amalia säljer allt från ljusstakar, nallar, kakfat, skyltar, kaffeburkar, massageljus och doftljus, dekorationsstenar, tavlor, lyktor och kort till en massa krukor och blommor av alla de slag. Där finns något för alla. Förstår inte hur jag har kunnat missa denna affär, känns som att min kvinnliga intuition borde ha tagit mig dit för länge sedan. Nu känner jag i alla fall till butiken och kommer att komma ihåg den nästa gång jag behöver en födelsedagspresent åt någon vän, en blomma åt mig själv eller annars bara vill bli inspirerad.

Under kvällen blev vi bjudna på lite smått och gott. Skålade med skumppa och saft och åt marshmallows och marmeladhjärtan. Vi fick höra om de hetaste trenderna inom inredning och växtvärlden. Grönväxter och kaktusar skall ni satsa på nu. Och Grönt är färgen att satsa på i inredningsväg. Trä och kork är materialen som är trendiga, även mässing och koppar fortsätter att vara inne. Det var en trevlig kväll och jag kan rekommendera er att besöka Amalia. Amalia hittas på instagram under @amaliainspiration och här kommer du till deras hemsida, som för övrigt också har en webbshop! Klickklick.

Vi fick också en goodiebag med oss hem, innehållande en liten söt växt jag inte vet namnet på och bokstäver till ordet l-y-c-k-a. Under kvällen hade de också ordnat ett lotteri. Och jag som aaldrig vinner någonting, jag vann! Jihuu. En bukett tulpaner fick jag som pris. Jättefin bukett, verkligen. Blev tvungen att städa lägenheten då jag kom hem, för att få mitt pris att passa på köksbordet. Tack Amalia och Tack alla andra bloggare för en trevlig kväll!

Vardagslyx

Då vi var på bloggkväll hos Marika i Replot fick vi med oss en finfin goodiebag. Den innehöll bland annat en härlig flytande handtvål från Method, en ansiktsolja från Jurlique och ett presentkort till en ansiktsbehandling. Idag har jag använt mig av mitt presentkort. Tänkte det passar bra nu under den annars ganska dystra vintern att unna sig en ansiktsbehandling.

Marikas kombinerade lilla butik och salong är väldigt mysig. Marika är härligheten själv, så finns inte en orsak till varför man inte skulle åka dit. Då jag kom dit blev jag genast väl omhändertagen och ansiktsbehandlingen som jag fick var underbar. Den gjordes med hudvårdsserien Jurlique och innehöll rengöring, peeling, mask, slutkrämer och ännu till på det en gudomlig ansikts- och hårbotten massage. Även axlarna masserades. Ansiktsbehandlingen i sig var avslappnande, men samtidigt vårdande. Jag bokstavligen kände hur produkterna arbetade i huden. Efteråt kändes det härligt och uppfräschande i huden. Jag kan bara varmt rekommendera er att åka till henne och prova på. Eller att köpa ett presentkort till någon av era nära och kära, vändagen är på kommande. VinkVink.

Marika säljer olika slags inredningsprodukter, rengöringsprodukter till hemmet, mineral make-up av märket Inika och hudvårdsserien Jurlique. Jag har nu själv börjat använda denna Jurlique serie, som jag blev så fäst vid under bloggkvällen. Ett inlägg med mina personliga åsikter om Jurlique hudvårdssprodukter på kommande.

Här kommer du blogginlägget jag skrev om Bloggkvällen på Home of Kikas och här kommer du till hennes hemsida.

Inte alls som prinsessan på ärten

Inatt och överlag de senaste nätterna har jag inte alls sovit som prinsessan på ärten. Jag har sovit mycket bättre! För om jag inte minns fel så sov ju den prinsessan väldigt dåligt , drottningen hade ju satt en ärta under alla tjugoelva madrasser. Jag har då inte haft några ärter under madrassen, kanske en hel massa hundhår och lite knäckebrödssmulor men sovit gott ändå. Veckan bara springer iväg och har nästan varenda timme inbokad fram till fredagen. Tur man sover gott så man orkar hänga med i svängarna. Det är jobb, möten, vänner, bio, träffar, gym och hundar. Imorgon har jag ett för mig rätt så viktit möte då jag får svar på en hel del om min framtid och på torsdag skall jag göra någonting riktigt kul för mig själv.

Imorse då jag var ut med Bianca var det så härligt väder. Det hade kommit ganska mycket snö under natten och temperaturen var riktigt perfekt. Vi gick en lite längre länk än vanligt, ypperligt sätt att väcka upp kroppen med. Bianca var överlycklig och skuttade i varje snöhög och dike hon såg. Ibland såg jag bara en svans och ett par öron som stack upp. Hon verkligen älskar snö den hunden. Skulle jag kunna så skulle jag bygga en koja åt oss i skogen, där vi skulle bo och leka fritt varje dag. (Obs, den svarta pricken på hennes bröst är hennes sele man skymtar)

Roligt förresten att inlägget jag skrev igår fick så många kommentarer. Jag tycker det är väldigt roligt då man får igång lite av en diskussion eller i alla fall kommenterar på inlägg man skriver. Blir ju bara roligare att skriva då.  Och sen slutligen, Jag blev utnämd som veckans bloggare på Facebookgruppen Finlandssvenska bloggare. TACK så mycket. Superglad blev jag. Roligt!

 

Det där med att vara från en annan ort

Att bo i Vasa, men inte vara hemma härifrån är inte alltid helt lätt. Tacka Gud att jag hittat han här i Vasa, det har gett mig så otroligt mycket. Det har verkligen gett mig en plats i Vasa och jag får ta del av så mycket jag aldrig annars skulle få ta del av. Jag kan knappt räkna hur många gånger jag sagt att Vasa är som ett andra hem för mig, vilket det är. Eller i dagens läge vill jag påstå att det är mitt hem. Kanske det beror på att jag besökte Vasa rätt så mycket som liten, besökte mommo och hennes bror och far.

Ibland är det ganska skönt att kunna gå på stan utan att behöva se massa människor man känner. Kunna gymma och svettas som en gris utan att behöva ha massa bekanta runt omkring en. Samtidigt kunde det vara kul att nångång se den där barndomsvännen på stan. Eller stöta ihop med någon i omklädningsrummet på gymmet. Samtidigt som jag känner såhär så kan jag bli näst intill irriterad då jag är hemmahemma och man skall hälsa på alla man möter. Hela ön vet vad du gör, varför du gör det och hur du gör det.  Nu överdriver jag nog lite, men så känns det ibland. Beror troligtvis på att den ö jag kommer ifrån är så liten, så där känner eller i alla fall vet man i princip alla. Även om man känner många i Vasa, så är Vasa ändå större och man har ändå någon form av ”privatliv” kvar så att säga.

Men ja, som utböling har man inte den där grunden att stå på då man flyttar till ny ort. Om ni vet vad jag menar. Det är lite som att börja från noll, börja om. Vilket i mitt fall oftast har känts bra. Ibland tror jag också att folk glömmer att jag inte är härifrån. Jag behandlas som vilken annan österbottning som helst. Vilket är både bra och mindre bra.  Ibland rynkar folk på näsan då jag frågar åt vilket håll Sundom ligger, vad som finns i Malax eller varför dom kallar pennan för han. Jag känner fortfarande inte till alla ställen, storyn och dialekter härifrån. Jag kommer från en annan kultur skulle jag nästan vilja påstå, och det tar tid att anpassa sig.

Känslorna är många och blandade. Ibland får man en känsla av hemlängtan, fast man samtidigt redan är hemma. Någon som känner igen sig i dagens flumm?

 

Dagens lista

Jag lovade er ingen årskrönika eller någon sammanfattning av året som gick. Sanningen är att 2014 har varit ett riktigt stress-år, så jag har många svarta luckor under året. Våren är i princip helt svart, tom, minns i princip inget. Det märktes tydligt då J. frågade om jag minns hur stressigt vi hade det i skolan på våren. Jag mindes inget. Efter lite funderande fick jag några ynka minnesbilder. Det borde också ha varit ungefär då vi började på med examensarbetet och överlag hade väääldigt mycket i skolan. Sommaren minns jag bättre, tog det lite lugnare. Låg på stranden, jobbade, skrev lite, Bianca föddes. Ja, sommaren var super. Hösten och Vintern var ju alldeles just, så den minns jag nog. Hittade denna lista som jag ändå inte kunde låta bli, tiden för tillbakablickar till 2014 börjar väl vara förbi. Men bättre sent än aldrig.

Beskriv året med tre ord.

Stressigt, Omtumlande och Känsosamt. Har stressat så att jag har minnesluckor från året som gått, Omtumlande på alla sätt och vis och Har gråtit många stresstårar, glädjetårar och även sorgetårar. 

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?

Skaffade Valp och Blev utexaminerad Estenom. Och åkte på min och Hans första semester tillsammans (om inte Sverige räknas) Var med i Syhfilis Racet under Pampas veckan. Och besökte Rock Off på Åland.

Gick du igenom någon stor förändring år 2014?

Ja, blev hundägare och blev klar med studierna. Det kallar jag verkligen stora förändringar.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?

Natten till 12 Juni, då vi åkte in till djursjukhuset i Åbo och Tindra hamnade på kejsarsnitt. Då trodde jag vi skulle åka hem utan valpar och med tårar i ögonen. Istället gick allting bra och vi åkte hem med två valpar och glädjetårarna sprutade. Min flicka föddes!

Bästa köpet?

Ojj, bästa köpet, svårt. Bianca var ju absolut ett bra ”köp”. Och mitt gymkort var också en bra investering om vi kan kalla det så.

Vem har du umgåtts med mest?

Han och Bianca.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?

Satt i bussen mellan Kimitoön-Vasa. Åt middag på Fransamnni och fick en Smörgåstårta.

Vilka länder besökte du?

Polen, Gdansk.

Lärde du känna några nya människor?

Hmm.. Jo, de gjorde jag nog!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Både och, tror jag.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Ja, många saker säkert. T.ex. då Bianca överlevde tack vare kejsarsnittet, Då Han kom hem med en spontan blombukett, härliga sommarkvällar, vår dag på Wasalandia, helgen på Åland, min examen.. Mycket!

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015?

Mera positivitet från min sida. Och mindre stress. Mitt nyårslöfte var att bli mera positiv!

Vad önskar du att du gjort mer?

Tagit vara på de fina stunderna. Tagit mera ”en dag i taget” och uppskattat personerna i min omgivning mera.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Stressat.

Vad var din största framgång på jobbet 2014?

Via jobbet kommer jag nu snart att få nya utmaningar, mer om det då allt är klart. Och skolan blev jag klar ifrån.

Största framgång på det privata planet?

Bianca?

Vad spenderade du mest pengar på?

Helt säkert hyra och räkningar. På det roliga planet kanske hundsaker och kläder, ja och mat.

Något du önskade dig och fick?

En tikhund.

Något du önskade dig och inte fick? 

Inte vad jag kommer på nu på rak arm.

Vad fick dig att må bra?

Många saker.

Vem saknade du?

Mina vänner och familj i Söder.

Mest stolt över?

Att ha klarat min Estenom-utbildning, att jag verkligen kämpade mig igenom det fast det kändes omöjligt ibland.

Högsta önskan just nu?

Detta var svårt, finns säkert tankar inom detta. Men vi lämnar det osagt.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Njuta av alla små fina stunder, uppskatta de små sakerna i livet, motionera och ta hand om mig och vara lycklig.

Och så slutligen; dina planer inför 2015?

Planerna är många, ni får vänta och se.

Det var det. Kort och Gott. Snart skall jag och Bianca ta en sväng via hundparken, springa av oss all den energin vi samlat på oss. Och ikväll blir det tre rätters middag med vännerna. Trevlig helg!

Då man tänker tillbaka

Idag tar vi en tillbakablick. Inte i arkivet, för denna bild kom aldrig upp här på bloggen. Endast på hans instagramkonto. Bilden är från hans skären och det var första gången vi var där med Bianca. Hon var väl kring en tre månader kanske. Jag var en trött matte som var glad att komma ut i skärgården och ta det lugnt. Bianca som annars var ett energiknippe uta tusan, fick springa och leka från morgon till kväll. Så även hon var nöjd och glad. Vi hade inte varit länge ute på skären innan denna bild togs.

Jag minns exakt den här stunden. Satte mig i fåtöljen, läste jag kanske en Kalle Anka? Okej. Busted. Minns inte exakt exakt. Men nästan. I alla fall så minns jag att jag somnade pladask. Ögonen kunde omöjligt hållas uppe längre. Som den trötta matten jag var vid detta tillfälle så uppskattades ett besök till skären verkligen. Och som ni ser på bilden somnade även lilla tjejen under mig. Som två hösäckar båda två. Är någonting med bilden jag tycker om så. Leksaker, huller om buller och jag som fallit pladask i fötåöljen, sockorna på svaj och säckiga byxor. Men ändå en rofylld känsla. Hoppas att vi snart kan åka dit igen, men denna gång med ett annat fordon! Bianca har redan provåkat snöskotern, så vi är redo för avfärd då isarna tillåter och tiden finns tillgänglig.

Mera sunt förnuft

Han och jag har försökt införa lite bättre mat- och motionsvanor i våra liv. En månad har vi hållt på aktivt kan man väl säga. Gymmar regelbundet och så går jag på dagliga promenader med Bianca. Äter mera hälsosamt och framför allt mindre socker. Vi är båda riktiga gottegrisar som gärna äter godis och bulla 7 dagar i veckan. Och de mår ingen bra av, de har även vi märkt. Så tillsammans försöker vi nu bättra på livsstilen lite grann. Vi peppar varandra, vilket gör saken så mycket lättare. I början på veckan råkade jag läsa om dieter och tankar kring dieter på Tidstjuvens blogg.

Jag har själv provat på en del dieter, bantningsmetoder och sedan nästintill hetsätit mellan varven. Aldrig varit speciellt nöjd med min kropp och alltid tyckt att jag är överviktig. Nu har jag kommit till en punkt i mitt liv där jag kan se på mig själv och vara relativt nöjd, jag vet idag att jag inte är överviktig. Lite hull på låren och lite kärlekshandtag gör en inte överviktig. Visst händer det sig ännu att jag suckar över mina celluliter på höfterna och kärlekshandtagen, men jag är i alla fall på rätt väg mot att tycka att det är okej. Alla får tycka vad de vill om dieterna som finns i vårt samhälle, men för mig har de inte varit något vidare bra. För mig fungerar helt klart en normal men hälsosammare livsstil kombinerat med daglig motion. Och en nypa sunt förnuft. 

Vi har motionerat på flitigt nästan 7 dagar i veckan och ätit sunt. Vi har ätit mera grönt och frukt och mindre kolhydrater, jag personligen mår bättre om jag äter mindre kolhydrater, så därför har jag valt att minska på det. Då fredagen har kommit, då har det börjat vattnas i munnen efter den där godispåsen eller chokladplattan. Och ofta har det hänt sig att vi åkt och köpt lite godis på fredagskvällen, druckit ett glas vin och kanske ätit en söndagsschnitzel. Då har jag ibland haft lite dålig samvete och känt skuldkänslor. Även om jag vet att denna lilla godispåse är ingenting jämfört med de mängder vi åt innan.

Även denna helg unnade vi oss lite fredagsgodis. Då tänkte dessa skuldkänslor börja krypa fram igen. Men nä, tänkte jag! Varför skall jag ha dåligt samvete, om jag motionerar 5-7 dagar i veckan, mår bra och är lycklig. Huvusaken är väl ändå att man mår bra. Mår man bra av att äta en chokoplatta på söndag, så gör man det. Mår man bra av att äta en sallad på sönag kväll, så gör man det. Alla med sitt. Sedan säger förhoppningsvis det sunda förnuftet att man kan försöka hålla sig till godis en dag i veckan och inte varje kväll.

Så där håller jag totalt med Tidstjuven om att Tyck om dig själv och Unna dig en bulle. Håller även med det andra hon säger. Det gäller alltså att ha sunt förnuft med sig. Så ett gemensamt nyårslöfte för oss alla kunde väl vara att vi äter så att vi mår bra och fokuserar på VÄLMÅENDE! Alla är vi vackra! 

Överraskning efter jobbet

Som hundägare vet man aldrig vilka problem eller situationer man stöter på. Bianca går nu mot åtta månader och utvecklas i en rasande fart. För tillfället har hon en period där hon testar mina gränser, än en gång. Men denna gång vet jag hur jag skall hantera det. Så vi har ganska bra koll på läget ändå. Fortfarande är hon en energisk, fartfylld liten hund som älskar alla människor och nästan alla andra hundar. Lite mera reserverad har hon blivit vid vissa tillfällen, men det är knappt märkbart.

Vi stötte på en kvinna med en hund av samma ras en dag under vår promenad. Vi pratade lite om sheltisar och hon kom med kommentaren ”din hund är ganska modig, ingen typisk sheltie precis”. Så nu har även utomstående sagt det, inte endast jag. Bianca är unik!

Bianca har aldrig varit den som tuggat på saker. Smakat lite på byråhörnet och någon nalle, ja. Men inte tuggat sönder. Då jag far på jobbet plockar jag bort saker som hon eventuellt kan börja smaska på då hon får tråkigt. Hon är alltid i sovrummet då jag är borta, vilket är det säkraste rummet för henne. Igår hade Bianca tråkigt då jag var på jobbet, minst sagt. Ändå sen jag tog henne har jag haft en hög med tidningar vid nattduksbordet. Alltid har de fått vara ifred. Hon har aldrig rört dem. 

Men igår bestämde hon sig för att ta ett litet smakprov. Då jag kom hem hittade jag henne i en hög med sönderrivna tidningar, ett ihåligt sängöverkast och ett påtuggat fårskinn som låg på allt detta. Min lilla Bianca ville nog tala om för matte att det kanske inte är så kul att vara ensam hemma alla gånger. Även fast man har 1000 leksaker och 150 ben och 320 aktiveringsleksaker. Tro nu inte att detta är något jag sörjer eller perklar mig över. Nej då, ville bara dela med mig av min ytterst intressanta story. Som hundägare vet man aldrig vilka överraskningar som väntar på en då man kommer hem. I alla fall inte om man bor med Miss Bianca.

Längtan just nu

Som den sommarmänniska jag är, trodde jag väl aldrig jag skulle säga detta. Kanske kommer jag aldrig att säga det igen heller. Men jag läängtar efter en riktigt fin och ledig vinterdag! En dag på isen, kanske ut med snöskotern eller en promenad med vovven. En dag som inte är för kall, men ändå så man känner lite kyla mot kinderna. Nu lever jag ju också med två vinter-älskare, så en utedag skulle nog gillas av även mig. Tänk er, en promenad på isen med nåt varmt att dricka med i ryggsäcken. En Bianca som springer fritt och älskar livet. Kärleken spirar.. Ja, ni fattar. Jag längtar efter en dag ute.

Förra vintern blev det ju inte speciellt mycket snöskoter-före, till hans stora besvikelse. Denna vinter har vi redan åkt/kört mera än förra vintern, trots att vi kanske kört i endast 5 minuter. Men vintern före det, 2013 blir det väl visst? Inte lätt att hålla reda på årtalen nu. Ja, då var det i alla fall en jättefin vinter. Aldrig förut hade jag åkt snöskoter, aldrig förut hade jag sett så mycket av Vasa Skärgård och aldrig förut hade jag sett sådana isformationer. Har ännu idag svårt att förstå att det verkligen finns sådant vi såg här i Finland, Vasa.

Detta såg vi tillsammans, han och jag, då vi endast känt varandra någon knapp månad. Inte så dålig fjärde-femte (vad det nu sen var) dejt va? Inte illa. Där ramlade det nog ner ett eller två pluspoäng kan jag berätta. Hoppas att denna vinter blir lika vacker, då gör det ingenting om det är lite kallt! Hade hoppats på en fin utedag redan denna helg. Det såg ju bra ut med vintervädret här tidigare i veckan, men nu är det slaskigt och ruggigt igen. Kanske vi får spara vår utedag till nästa helg i alla fall. 

Okej att drömma smått?

Verkar som jag oftast hittar tiden att blogga vid morgonkaffet före jobbet. Lite underligt kan man tycka. Men jag har oftast väldigt lugnt och skönt på mina morgnar, bra med tid och pysslar ofta med det mesta. Ibland händer det sig att jag diskar lite, viker tvätt, förbereder mat eller just det, bloggar. Stressiga morgnar är inte min grej, så fortsätter köra på detta koncept även i fortsättningen.

Något som funnits i mina tankar de senaste dagarna är drömmar. Drömmar och mål. Största delen av mitt liv har jag varit omringad av människor som har stora drömmar och mål i livet, vilket inte alls felar. De har drömt om att få bo utomlands, ha världens drömjobb och resa jorden runt två varv. Fortfarande, inget fel. Jag däremot, har egentligen aldrig haft så stora drömmar. Ibland har jag funderat om det är någonting fel att inte drömma stort? Min dröm och mitt mål här i livet är först och främst att få vara frisk och lycklig, få en familj någongång i framtiden, bo på ett ställe jag trivs (som idag känns som Vasa) och ha ett jobb jag tycker om. Det är min dröm. Jag vill inte flytta utomlands, vill inte ha något fancyt jobb och vill inte resa jorden runt. I alla fall inte nu.

Jag imponeras av de som tar sitt pick och pack och flyttar till andra sidan jorden. De som lämnar familj och vänner bakom för att leta efter nya äventyr. De som besöker tusen länder varje år. De som kämpar sig framåt och uppåt och inte nöjer sig med lite. Men det är inte jag. Just nu vill jag bo här i stora lilla Vasa. Med min pojkvän, med min hund. Ha ett jobb och eventuella fortsatta studier på gång. Och jag nöjer mig med det. Är det okej att drömma smått och nöja sig med det man har? Eller borde man hela tiden sträva framåt och uppåt?