Då vi upptäckte att hon hade ont

Idag skall jag ta er tillbaka i vår sjukdomshistoria. Då Bianca var åtta månader gammal blev hon diagnostiserad med Slipped Tendon, även kallat Sheltiehäl och Kinnervika på finska. Kort och enkelt förklarat betyder att akillessenan hoppar ur led, gång på gång. Hunden blir ofta akut halt och behöver opereras. Då Bianca fick sin diagnos så skrev jag inte så ingående om det på bloggen, vilket jag idag kanske önskar att jag skulle ha gjort. Visst minns jag rätt så bra, men vissa saker har jag glömt och säkert också förträngt.

Däremot minns jag väldigt bra då första symptomen kom. Vi hade en liten tunnel hemma, som Bianca älskade att springa igenom. En kväll sprang hon igenom den som hon alltid gjorde, men då hon kom ut gnydde hon och ryckte till med benet. Jag trodde hon hade stött i benet någonstans i tunneln och undersökte både henne och tunneln. Hon visade dock inga tecken på att ha ont, så vi funderade inte så mycket mera på det den kvällen.

En vecka senare kom min mamma på besök till Vasa. Vi var ut och promenerade med hundarna då Bianca plötsligt ryckte till (uppåt) med benet igen, samma ben. Tänkte att hon kanske skadade benet lite tunneln trots allt. Detta fortsatte de kommande dagarna och hon började rycka upp benet mer och mer, varpå hon ofta haltade lite grann och ville helst inte gå. Då kontaktade jag veterinären och fick tid väldigt snabbt.

De två veterinärerna som undersökte Bianca sade genast att detta är slipped tendon, på båda benen. Värre på det vänstra, men båda benen behövde opereras. Då jag hörde dem säga det så kände jag mig så förtvivlad, min lilla valp på åtta månader hade ont i båda sin ben och det fanns inget jag kunde göra i stunden. Jag var rätt så ny i rollen som hundägare och allting kändes väldigt skrämmande. Jag och Bianca åkte hem, jag ringde min mamma som åkt tillbaka till Södra Finland i hopp om några lugnande ord. Lugnande ord fick jag såklart och hon hjälpte mig att hitta veterinärkliniker som utförde dessa operationer, i hopp om att få tid så snabbt som möjligt. Närmaste alternativet var i Seinäjoki.

En klinik sade att de opererar ett ben i taget och en annan sade att de tar båda samtidigt. Enligt den första kliniken brukar man inte operera både samtidigt, men enligt den andra var detta det enda rätta. Jag  tog beslutet att åka till Seinäjoki veckan därpå och operera både benen samtidigt. Det kändes ganska tufft att operera båda benen på samma gång, men de försäkrade mig om att det inte skulle bli några problem, hon kommer både kunna röra sig och kunna gå. Att operera båda benen samtidigt betydde endast en operation och kortare rehabilitering, vilket nog var det som fick mig att ta beslutet.

Under veckan som vi väntade på operation blev Biancas ben sämre. De sista dagarna var vi endast ut på kissrundor och utöver det låg hon för det mesta i min famn, hon kände sig rätt så besvärad av benen som krånglade. En valp så full av energi, men som inte ville gå överhuvudtaget. Jag var hemma med henne varje dag och min mamma kom åter igen upp till Vasa för att hjälpa oss före och efter operationen. Hur vi sedan fortsatte vår resa tar vi i ett annat inlägg. Alla inlägg som berör Biancas slipped tendon operation hittar du under rubriken ”Hundar” och ”Slipped Tendon”.IMG_0140

 

Annonser

Simkörkort check.

Igår hade Bianca sitt sista möte med fysioterapeuten Johanna på WasaActiveDog. Förra veckan då vi besökte Johanna så var Biancas ben avsevärt bättre, inte varma och inte svullna. Hennes rörlighet var bättre och man såg att det går framåt. Hon simmade väldigt fint, hon simmade längder med endast en lina. Bianca går inte i bassängen frivilligt, men då hon väl är i så simmar hon jättefint.

Igår var Biancas högra ben lite lätt överansträngt, dock inget farligt. Överansträngningen kommer troligtvis från att hon gjort nya rörelser under veckan som varit  – trappan i nya hemmet. Hon får visserligen gå i trappor nu, men Bianca har nog njutit lite väl mycket av den där trappan. Så lite lugnare en tid framöver nu. För övrigt såg allting bra ut. Johanna menade också att hennes muskler börjar bli betydligt starkare nu.

Igår, sista gången, simmade hon UTAN linor. Helt fritt i bassängen, under kontrollerade omständigheter och med flytväst såklart. Men hon simmade längder utan linor. Hon var så duktig så jag nästan fick en liten tår i ögonkanten där. Hon svängde så fint vid bassängkanten och simmade lugnt och fint tillbaka igen. Igen och igen. Hon simmade två längre pass och två kortare. Mellan passen får hon vila i ett så kallat vilogrepp vid bassängkanten.

Så nu då Bianca har klarat sin utmaning med glans, så var det även dags för matte att sättas på prov. Eftersom jag och Bianca simmat med instruktör nu ett antal gånger så kunde jag skriva provet för simkörkortet. Om man har simkörkortet får man gå och simma med sin hund själv, man är en så kallad frisimmare. Under tiden Bianca fick sin massage så skrev jag provet. Och även jag klarade min lilla utmaning med glans. Så nu har jag bokat in fem simgånger för mig och Bianca.

Johanna rekommenderade att både Bianca och hundar i allmänhet mår av att simma en gång i veckan. Jag valde att ta fem simgånger till eftersom det dels är bra för hennes ben att fortsätta simningen, och dels för att jag tycker det är en bra aktivitet. Jag ser att simningen har gett bra resultat och jag märker på Bianca hur tillfreds hon är efter att hon simmat. Jag är väldigt glad att vi började gå hos WasaActiveDog och kunde inte vara nöjdare med både bemötandet och resultatet. Tack!dbe8648065db59143c505424c1703fac

Den här bilden är från förra veckan, då hon simmade med linor.

Rehabilitering eller Cirkushund?

Vi har just avslutat dagens pass med bollen. Bianca älskar att träna med bollen, även om hon först var lite skeptiskt mot den. Första veckan gick bollträningen ut på att hon skulle hoppa upp med framtassarna på den, ner, upp, ner, upp. Andra veckan och nu de kommande veckorna skall hon stå på bollen med alla fyra tassarna och utföra tre olika övningar på den. Ni kan förstå att det krävs balans och koncentration från oss båda. Hon måste koncentrera sig på att hållas uppe och jag måste kontrollera så att bollen hålls stilla och att hon inte faller. Fysioterapeuten hade en avlång så kallad DOBO boll, men vi kör med en rund. Lite svårare är det med rund boll, men vi gör så gott vi kan. Förutom bollträningen har vi också andra övningar vi gör, plus dagliga korta promenader och daglig massage.

Då man ser dessa övningar så kan man ju fundera om det verkligen är rehabilitering vi håller på med? Eller håller jag på att smygträna Bianca till att bli en cirkushund? Tycker detta är en perfekt kombination mellan rehabilitering och rolig träning. Säkerligen kan vi använda bollen till träningsssyfte även i framtiden. Sådana möjligheter vi har framför oss.Bianca bollträning (1)Bianca bollträning (2)

Simning som en rehabiliteringsform

Biancas rehabilitering flyter på bra. Hennes ben blir bättre och bättre och vi lever i princip ett normalt liv igen. Vi får inte ännu springa lösa i skogen eller gå väldigt långa promenader, men förutom det kan vi röra oss ganska fritt. Igår besökte vi WasaActiveDog och Johanna igen, denna gång var det dags för Bianca att simma för första gången. Bianca var väldigt glad då hon såg vart vi var påväg, hon trivs bra i WasaActiveDogs utrymmen.

Bianca fick en flytväst på sig, två linor fastkopplade i flytvästen och plums ner i bassängen. Försiktigt, såklart. Jag och Johanna stod på varsin sida om bassängen och höll i linorna. Tanken var att hon skulle simma på ställe i 3 pass på en minut. Mellan passen fick hon komma in till kanten för att vila. Först var Bianca lite chockad och trodde säkerligen att hon skulle sjunka om hon inte simmade på för kung och fosterland. Men så fort hon märkte att hon faktiskt flyter och att det inte var så farligt heller så började hon simma lugnt och fint. Hon arbetade på bra med bakbenen, och Johanna sade att hennes simteknik var ganska bra. Bianca har aldrig simmat förut, endast gått i vattnet till midjehöjd ungefär. Det var en helt ny upplevelse, både för mig och Bianca.

Efter simningen duschades Bianca av och fick sedan en avslappnande och behövlig massage. Efter simningen var hon smålycklig och sprang runt och gned sin fuktiga päls mot alla väggar och golv hon hittade. Hon hade lite svårt att slappna av under massagen först, men till sist somnade hon mellan mig och Johanna. Det var en rolig och lärorik dag för oss båda. Nästa vecka har vi redan inbokat den andra simningen. Har ni testat på simning med era hundar, i rehabiliteringssyfte eller bara för att hunden tycker om det?

Mamma var med igår och passade på att ta några bilder. Idag åker mamma och hundarna tillbaka till Södra Finland och vi är på tumis med Bianca igen. Eller tumis och tumis, treis är vi ju faktiskt.

Bianca simmar saramariaexenia.wordpress (1) Bianca simmar saramariaexenia.wordpress (2) Bianca simmar saramariaexenia.wordpress (3)

Andra besöket hos fysioterapeuten

Igår besökte vi fysioterapeuten för andra gången. För er som missat vad dessa fysio möten gäller, så kan ni enkelt klicka på etiketten ”slipped tendon” här på högra spalten. Där kan ni läsa hela historien, från början till slut.

Min önskan var att hon skulle säga att det redan såg mycket bättre ut och Bianca kommer att vara totalt återställd nästa vecka typ. Höga önskningar. Det viktigaste var såklart att situationen inte hade förvärrats. Situationen var i princip den samma förstod jag. Musklerna på högra benet var lite spändare nu än förra gången. Troligtvis för att vi ökat på motionen och hon sätter fortfarande mera tyngd på det högra benet eftersom det är mera läkt i nuläget. Musklerna på det vänstra benet var slappare och det benet håller ännu på att läkas. Båda benen kändes lite varma, men det är helt normalt, eftersom där finns en pågående läkningsprocess.

Igår fick vi ett nytt veckoschema med nya övningar vi skall göra. Varje dag skall vi gå samma promenader som förra veckan, 15 min på morgon och 15 min på kvällen. Massage och en gymparörelse som vi kallar ”böj och sträck” skall också utföras varje dag. Några gånger i veckan tränar vi med gymbollen och några gånger i veckan tränar vi så kallad cavaletti. Klicka här om du inte vet vad cavaletti är. Denna vecka är det dels svårare övningar, både för mig och Bianca. Och dels mera tidskrävande övningar. Fast det spelar ingen roll, givetvis gör jag allt jag kan för att hon skall må bra. Om det då krävs att jag köper gymbollar i olika storlekar, bygger cavaletti hinder inomhus och planerar min dag utgående från hennes träning varje dag – då är det så. Att hon blir frisk och mår bra är huvudsaken. Nästa vecka skall vi simma, hoppas hon gillar det.IMG_0140

Glädje & Lycka

Vi är så glada här efter fysioterapeutens fina besked. Jag inbillade mig själv att benen var i sämre skick och att vi ännu hade en kämpig väg att vandra. Men nu får vi redan gå på en 15 minuters morgonpromenad, och det är lycka efter att ja stått stilla på en gräsplätt fem minuter i fyra veckor. Jag märker att Biancas huvud och kropp redan mår så mycket bättre. Motion är så viktigt, både för oss människor och hundar.

Före hela denna sjukdomsresa började, så hade vi kommit in i väldigt bra rutiner med Bianca. De dagliga rutinerna fungerade, vi tränade och lekte, gick på valpkurs och lärde oss vett och etikett. Mycket synd att vi var tvungna att avbryta kursen och träningen. Hennes rutiner har ju rubbats rejält under denna tid, men de får vi nog snabbt tillbaka tror jag. Var också orolig att all träning skulle gå förlorad, men icke sa nicke. Bianca måste alltid vänta innanför ytterdörren innan vi går ut, hon får inte gå ut förrän jag gett lov. Nu har jag burit ut henne i nästan fem veckor. Antog därför hon hade glömt denna lilla regel. Men nog satt hon så vackert och väntade igår då hon första gången fick gå ut själv igen. Fantastiska små hundar.hundkurs-i-kvevlax-6

Igår inhandlade jag en gymnastik boll åt Bianca. Den skall vi träna dagligen på. Bianca tycker det är superkul, så det underlättar saken. Då vi gör gympaövningarna där jag skall böja hennes ben på olika sätt, då strejkar hon lite och visar tydligt att detta inte är roligt. Men vi försöker så gott vi kan och jag tror hon vänjer sig. Det är trots allt för hennes bästa vi gör allt detta. Även om det kan vara svårt att förstå ibland då man är hund. Jag skall ta några bilder då vi gör vår dagliga gymnastik, så får ni se. För det är säkert såå kul att se en hund som hoppar upp och ner på en boll med framtassarna, haha. Kanske det kan vara intressant för någon i alla fall.

P.S. Jag har en hemlighet som jag inte ännu berättat för er här på bloggen, höll ögonen och öronen öppna. Kanske jag avslöjar den snart 🙂

Första besöket hos fysioterapeuten

Inleder ledig dag nummer två här hej. Konstigt hur de lediga dagarna alltid är smockfulla med program och de ibland nästan är tyngre än de dagar man arbetar. Igår hade jag späckat program, vilket resulterade i att jag slocknade i soffan redan före tio. Typiskt mig, lovar mig själv varje kväll att jag skall lyckas ta mig till sängen innan jag är alldeles för trött. Men det verkar vara mission impossible.

Ett av programmen igår var Biancas första möte hos fysioterapeuten. Vi går hos WasaActiveDog och är väldigt nöjda redan efter bara ett möte. Verkligen glad att jag bestämde mig för att besöka en fysioterapeut. Okej, visst var det även ett önskemål från Biancas uppfödare aka. min mamma. Men det är nog något jag skulle ha valt att göra själv också.

Vad sade Johanna på WasaActiveDog då? Hon märkte tydligt att det vänstra benet hade varit värre innan operationen, mycket riktigt. Biancas vänstra ben var mycket värre och skulle de valt att operera ett ben i taget, då hade det varit vänster först. Biancas högra ben hade läkt bra och var nästan i skick, medan det vänstra ännu behöver lite läkningstid. Bianca reagerade också mera då Johanna undersökte det vänstra. Hon gick lite ”styltigt” och tog ganska korta steg, men verkar ändå inte ha ont då hon går längre. Johanna sade att detta är en relativt lätt rehabilitering och utgående från vad hon sade kunde jag utläsa att Biancas prognos ser bra ut. Troligtvis kommer vi att träffas ungefär en gång i veckan fram till slutet av Maj. Då borde Bianca vara så gott som återställd igen. Bianca (4)

Hem med oss fick vi gymnastik övningar, massage rörelser och promenad direktiv. Flera gånger dagligen skall vi göra två olika övningar med benen, massage några gånger i veckan och nu får vi promenera 10-15 minuter två gånger per dag. En gång på plan mark som sand, asfalt eller grus och en gång i skogen eller något mjukare underlag.Vi får äntligen röra oss lite i skogen varje dag, bara 15 minuter. Men det är ändå en början. Och det bästa av allt, vi skall balansera på två ben, bakbenen. Jihuu. Orsaken till att det gör mig så glad är för att Bianca står vanligen mera på två ben än på fyra. Nu då det är en övning vi skall utföra dagligen är det perfekt. Idag skall jag inhandla en gymnastikboll åt henne, som vi sedan skall använda oss av nu och längre fram i rehabiliteringen. Efter påsken skall vi troligtvis börja simma med henne, beroende på hur läkningen framskrider.

Idag har vi redan gjort vår skogspromenad. Jag vet att hundar inte tänker ”tusan, nu har jag inte fått vara i skogen på fyra veckor, men på måndag får jag gå dit igen, äntligen”. Men jag kan lova er att jag såg en glädje i Biancas ögon som jag inte sett på länge. Svansen var betydligt gladare och hennes ögon tindrade. Det kändes som vi var de där bästa vännerna i skogen igen, riktigt där är vi inte än. Men snart, snart, snart. Nu måste jag bara hålla koll på mig själv, att jag inte blir för ivrig. Ett steg i taget, sakta fram.