En dag med familjen 

Gårdagen får fulla poäng, verkligen. Det fanns inte ett enda måste under hela dagen och det kändes verkligen som vi laddade batterierna, alla tre.

Vi började dagen med en skogspromenad. Det var frost på marken, men solen sken så vackert genom skogen. Förutom att husse i ett skede skulle ha oss att avvika från stigen och gå genom massa riskor och vattenpölar, så var det en härlig promenad. Husse vill ofta utmana sig själv (och oss, antar jag) och gå mer häftiga vägar än den självklara stigen. Det brukar ofta sluta med att han får bära Bianca och lyssna på mig som försöker hänga med lite smått irriterad. Igår skrattade vi dock mest åt situationen, eftersom vi insåg att detta är ett återkommande fenomen. img_0832.jpgEfter promenaden åkte vi till svärföräldrarna och blev bjudna på stekta bananer med vispgrädde, gott. Sedan åkte vi och införskaffade lite nödvändigheter till årets bloggjulkalender, som jag tänkt fortsätta filma idag. Kvällen avslutade vi med god mat och serietittande. Hela familjen låg vi i soffan hela kvällen, så skönt och mysigt.

Idag skall jag som sagt fortsätta filma lite grann och pyssla vidare med julkalendern. Förutom det skall även jag och Bianca börja på en ny kurs idag, vilket känns väldigt spännande. Vilken härlig helg, fulla poäng. 

Annonser

Det är vårt hem

Trots mitt känslosvall igår var det ändå skönt att komma hem. Även om jag kanske inte riktigt känner det än. Det tar ett tag att ställa om och att få ordning på känslorna. Ett tag för ångesten att släppa. Bara den väl gör det kan man uppskatta hemmet och vardagen igen, sådär som man vanligen gör.  

Det är snart 2,5 år sedan vi flyttade hit till vårt hem, här vi bor idag. Samtidigt som det känns som vi bott här hela livet så minns jag hela flytten precis som det var igår. Jag minns då vi började leta efter lägenhet. Vi skulle börja leta lite smått och plötsligt hade vi kollat på tiotals lägenheter redan första veckan. Vi såg på en massa lägenheter, utan att hitta någon som kändes riktigt rätt. Precis då vi bestämt oss för att ta en paus i letandet och lägga allting på is för en stund så dök den upp. Lägenheten. Vårt hem.

Då vi åkte iväg på visningen kändes det helt ofattbart att detta kunde bli vårt. Det kändes overkligt. En parhus lägenhet på över 100 kvadrat och två våningar. Terrass, balkong och ett helt eget garage. Bärbuskar, körsbärsträd och en egen gård. Vi anmälde vårt intresse, men hade inte så höga förhoppningar.

Då vi fick veta att vi skulle få lägenheten var lyckan total. Att gå från de lägenheter vi bodde i då till detta var enormt. En stor positiv förändring. Det är inget nytt och modernt hus vi bor i, men det har allt vi behöver för nu. Området är trevlig och perfekt avstånd till precis allting. Det absolut bästa är att vi har så mycket utrymme och egen gård, för Bianca skull. Egen gård är guld värt då man har hund.

Att detta är vårt hem, vårt första gemensamma hem, är något jag är otroligt glad över. Trots att vi drömmer om ett egnahemshus inom snar framtid, så fungerar det här bättre än bra för nu. Tills vi hittar vårt nästa hem.

Böle (1)
Biancas första besök i vårt nya hem.

Då husse inte är hemma

Som jag skrev i söndags så har vi ingen husse hemma denna vecka. Han är ut på andra äventyr och jag och Bianca är hemma på tumis. Det känns lite ovanligt tomt här i huset. Vi är inte så vana med att husse är bortrest. Oftast är det jag eller jag och Bianca som är borta hemifrån, men ganska sällan är vi hemma utan honom så här länge.

Bianca funderar lite till och från var han är. Hör hon något ljud är det full fart till dörren, ifall det är husse som kommer hem. På kvällarna ligger hon vid trappan på övervåningen och väntar ett tag, ifall han åtminstone skulle komma hem till natten. Men snart får vi träffa honom igen, några dagar till skall vi nog klara av.

Att ha husse borta innebär egentligen mest att jag nu går alla promenader med henne, vilket vi vanligtvis delar på. Jag kan inte heller åka bort efter jobbet på samma sätt, om jag inte kan ta med henne förstås. Mera ansvar. Inget jag har emot, såklart. Men då den ena partnern är borta märker man verkligen hur många saker man delar på i vardagen och hur mycket hjälp man har av den andra. Det blir tydligare.

I övrigt innebär det också att Bianca sover med mig i sängen. Jag äter lite mera choklad än vanligt. Tar långa varma duschar, för här är ingen som säger att vi måste spara varmvatten. Somnar till serier. Snoozar lite längre än vanligt, ingen som stör sig på min väckarklocka. Gör lite sådant vi kanske inte gör då husse är hemma. Så helt skönt, på sitt vis. Men vi saknar nog vår husse ändå, mellan varven.

Bianca (2)

Söndagsmys

Söndag igen, vart tar dagarna och veckorna vägen. Imorgon inleder jag redan min tredje arbetsvecka efter semestern. Helt otroligt hur tiden rusar iväg. Hos oss har det varit en lite annorlunda söndag idag. Imorse vinkade vi nämligen hejdå åt husse, som skall tillbringa veckan på annat håll. Det kommer kännas tomt i huset, men vi skall nog klara oss, jag och Bianca.

Det har regnat i princip hela dagen, grått och trist. Vi trotsade ändå vädret och kom nyss in från en längre promenad. Det höll upp då vi gick iväg, men innan vi var hemma var nog både blöta och kalla. Bianca var alldeles sandig och lerig, så jag bestämde mig för att vi kör en ordentlig tvätt av hela henne. Hon är van att vi sköljer av tassar och under magen nu som då, så hon går oftast snällt in i duschen då man ber henne. Det gjorde hon även idag, men då hon såg att jag tog fram schampoflaskan tog hon första bästa tillfälle och sprang ur duschen. Vi hade lite delade åsikter om det här med tvätt idag, men jag vann och hon blev ren och fräsch till sist.

Efter duschen har hon alltid bråttom ut och springer genast runt och gnider sig mot väggar, golv och möbler. Mot allting. Hon håller ännu på och springer runt i full fart från ena sidan huset till andra, stannar upp och rullar och gnider sig här och där. Bara hon lugnar sig skall jag föna och borsta henne lite grann, så blir hon riktigt fin. Sen är vi redo för åter en ny vecka. En vecka med många roliga saker att se fram emot. IMG_7564.JPG

 

Första veckan

Första veckan på det nya jobbet är förbi. En sex dagars arbetsvecka med ett dubbelskift. En rätt så tung första vecka, med många timmar, stressiga dagar och mycket ny information. Veckan har ändå flutit på bra och det har varit väldigt kul. Det har varit roligt att vakna upp och gå till jobbet, till mina nya kollegor. Det här jobbet skiljer sig väldigt mycket från mitt gamla jobb, så det kommer nog ta ett tag att ta in allting och att ställa om sig. Jag märker att jag är lite rostig i mitt yrke som servitör, men med lite tid kommer det nog att bli bra.

Idag har jag varit ledig och njutit av dagen. Vi tog en lång sovmorgon, hela familjen. Drack morgonkaffe på terassen i solskenet. Sedan gick vi ut på en promenad, på en helt ny skogsstig här i närheten. Därefter blev bjudna på mat och glass av sambons föräldrar och nu tänker jag bara sitta här i soffan och ta det lugnt resten av kvällen. Har varit ganska trött och matt i kroppen hela dagen, så det har varit skönt med en lugnare dag. Imorgon är det måndag igen och jag hoppas jag känner mig utvilad och redo då väckarklockan ringer. En ny arbetsvecka kallar. img_7412

Det är semester

Min första semestervecka spenderade jag nere i Södra Finland, hos vänner och familj. Då jag kom hem därifrån fick vi genast långväga besök från Kiruna ett par dagar. Våra gäster åkte vidare på tisdag morgon och ändå sedan dess har jag haft riktigt lata dagar. Vilket var precis vad jag önskade utav denna semestervecka.

Sovit länge, långa promenader med Bianca. och dagar utan desto mera planer. Bara gjort det som vi har känt för. Precis som nu, sitter här på terassen med Bianca vid min sida utan att veta vart dagen kommer att föra oss. Det är semester.

Jag har en förmåga att alltid få min lediga tid väldigt fullbokad, för fullbokad för mitt eget bästa. Denna semester har jag satt mina egna behov och egna önskemål före allt annat. Tackat nej till saker jag vanligtvis skulle sagt ja till.

Solen skiner, morgonkaffet är uppdrucket. Har nyss talat en god stund med mamma i telefonen. Bianca är nöjd. Livet känns allt bra. Funderar på att åka och handla lite jordgubbar och frysa ner. Kanske klippa gräset. Eller bara ligga raklång i solstolen hela dagen. Eventuellt en grillkväll ikväll med vänner som droppar in. Vi får se. Det är semester. img_2350

Ut över isen

Igår på eftermiddagen kom vi hem från stugan. Det var otroligt fint där ute. Så fint att man helt glömde bort att det faktiskt är lite vinter ännu. Gick ut i t-shirt och funderade varför det kändes så kallt. Vi gjorde absolut ingenting, jag läste inte ens tidningarna jag hade med mig. Vi njöt av att bara vara och så gjorde även Bianca. Hon trivs, precis som mig, väldigt bra där ute.

Vanligtvis åker vi ut med båt eller snöskoter, eftersom det inte finns någon bilväg dit. Men den här gången åkte vi ut med sparkkälke. Vi packade med oss det vi behövde i våra ryggsäckar och tog vattendunkarna på en pulka.

Jag kan erkänna att jag var ganska nervös innan vi åkte ut. Dels för att jag har har otrolig respekt för vatten och även isarna, vilket man självklart skall ha. Respekten består även till stor del av rädsla. Min sambo har dock väldigt bra koll på isarna, så jag litar på honom. Han mäter alltid isens tjocklek och vet var man kan röra sig. Jag vet att han inte skulle låta oss gå där han är det minsta osäker. Då jag själv fick se hur tjocka isarna faktiskt var där ute så blev jag också lite lugnare.

Jag var även lite nervös för hur det skulle gå att åka sparkkälke med Bianca. Hon är ju en vallhund och vill valla det mesta som rör sig. Men det gick jättebra, återigen får jag vara väldigt stolt över henne. Hon sprang väldigt fint i koppel bredvid kälken. Nu då vi vet att det fungerade bra även på detta sätt, så kan vi göra om det. Nästa vinter alltså, vårt nästa färdmedel detta år blir nog båten.

Obs, på bilden där ni ser öppet vatten så står vi på land. Så mamma, du kan vara helt lugn. img_5012img_5017img_5016img_5014.jpgimg_5020