Höjdpunkter från året som gått

År 2017 var ett långt och väldigt händelserikt år. Då jag tittar tillbaka märker jag att det är en massa händelser som jag glömt, nästan som att min tidsuppfattning varit lite skev. Jag har varit väldigt stressad under året, stora beslut har tagits och stora förändringar har skett. Trots det, så mår jag idag så mycket bättre än vad jag mådde vid förra årets början. Alla händelser, beslut och förändringar har lett till det bättre.

I April fick jag äntligen min Kosmetolog examen. I över två år kämpade jag för att få min examen via läroavtal, pendlade mellan Vasa och Tammerfors och kämpade med finskan varenda dag. En finsk skola och en finsk arbetsplats. Det var kämpigt, motigt och jag var nära att hoppa av flera gånger. Jag kämpade ändå vidare, fick min examen och kunde stolt gå ut med de bästa betygen bland alla läroavtalsstuderanden på över femtio år. Jag ångrar absolut ingenting, men läroavtalstiden tog musten ur mig på många sätt och det var efter detta jag kände att jag behövde en förändring i min vardag. Jag behövde något nytt och fräscht.

Efter läroavtalet fick jag en fast tjänst som kosmetolog på min arbetsplats, men i Juli sade jag upp mig för att ta emot en annan tjänst. Jag återvände till restaurangbranschen efter många års paus. Det kom som en chock för många, även mig själv, men det var rätt beslut för mig. Att säga upp sig endast tre månader efter att jag fått den examen och den yrkesbenämning jag så länge drömt om kan verka urdumt, men bara för att en dörr öppnas betyder det inte att en annan stängs. Idag är jag väldigt nöjd över mitt beslut. IMG_0447 - KopiaMaj reste jag och sambon till Riga och spenderade tre fina dagar där. Då vi kom hem från resan jobbade jag ungefär två månader innan min sommarsemester började. Min semester gick i ett nafs, spenderade en vecka hemma i Södra Finland och nästan fem dagar i Prag. Två fina städer på kort tid, två fina resor.

I Juni fyllde Bianca tre år och i Juli firade vi ett år som förlovade. Vi skålade i champagne ute på stugan och hade en av de finaste sommarkvällarna på hela sommaren. I Augusti klarade Bianca God Hundmedborgartestet och vi fick fira igen en gång, samt att jag återigen fick vara en mycket stolt matte. Vi har även hunnit gått kurser, jag och Bianca. Vi gick både en fint i koppel kurs och en Dobo kurs, där Dobo blev en stor favorit.

Förutom alla dessa fina händelser har vi också fått massa nya bekantskaper under året som gick. Förutom att jag fått en hel massa nya arbetskolleger, som jag även kan kalla vänner, har vi fått nya hundvänner och andra vänner via bland annat bloggen. Jag har gått utanför min bekvämlighetszon och utmanat mig själv att bli mera social och modig, något jag tycker jag lyckats bra med.

I början av 2017 året var jag som en hamster i mitt hjul, jag sprang och sprang och även om jag kom fram till ett delmål så fortsatte jag springa. Sedan kom ett viktigt skede då jag insåg att jag inte skall springa i det här hjulet längre, jag skall göra något helt annat nu. Jag hoppade av, trots att det kändes vemodigt. Att hoppa av det snurrande hjulet var det bästa jag gjort under 2017. Det har gett mitt liv en helt annan riktning och nya möjligheter. Alla beslut jag tog, alla förändringar som skedde ledde fram till detta. Ett friskare, fräschare och lyckligare jag. Med facit i hand är jag stolt över allt jag åstadkom under året. Jag är grymt stolt över min examen, men jag är nästan ännu stoltare att jag vågade gå en helt annan väg efter min examen. Jag har bevisat, för mig själv och andra, att inget är skrivet i sten och bara för att en dörr öppnas betyder det inte att en annan stängs. Jag har lärt mig att våga.

 

Annonser

Traditioner och minnen kring jul

Det nya året har dragit igång och snart är redan den första arbetsveckan över. Mitt huvud är till viss del kvar på julledigt än och även om jag känner mig taggad inför det nya året så har jag lite svårt att komma igång med vissa saker, som bloggen till exempel. Jag har varken skrivit om vår jul eller om mina tankar inför det nya året. Tänkte först att jag kanske skippar det här med julen helt och hållet, men då jag satte in bilderna i datorn blev jag så glad och bestämde mig för att skriva några rader ändå. Allt har sin tid och trots att det är över en vecka sedan jul så är det väl inte för sent än.

Vår julafton började med att jag vaknade redan kring sju, kunde inte somna om så jag steg upp och satte på risgrynsgröten. Jag, Bianca och Charlie myste i soffan så medan gröten blev klar. Vi njöt av tystnaden och mörkret. Någon timme senare steg sambon upp och vi åt frukost tillsammans. Jag skrev faktiskt tidigare ett inlägg om vår julaftonsmorgon, här.img_2011img_2014-1.jpgAtt äta risgrynsgröt på julaftonsdagen är en viktig tradition för mig, eftersom det var något min moffa alltid bjöd oss på. På julaftonsdagen samlades vi och mammas bror med familj hos moffa och åt hans fantastiskt goda risgrynsgröt. Ingen gröt smakade så bra som moffas, den var bäst. Då moffa gick bort blev det väldigt viktigt för mig att fortsätta den här traditionen, även om varken gröten eller sällskapet är detsamma.

På eftermiddagen kom sambons föräldrar till oss, med sig hade de en ljuvlig hyacint som ännu sprider en härlig doft i vardagsrummet. Vi drack glögg, åt ostar och tittade på Kalle Anka följt av en ganska traditionell men något förenklad julmiddag i år. Jag hade pyntat bordet med små grankvistar som jag och Bianca hade plockat på dagen och Trots lite förkylningar kunde vi njuta av både mat och trevligt sällskap flera timmar. På kvällen åkte de hem tillbaka och kvar var endast jag, sambon och djuren. Resten av kvällen tittade vi på filmer, drack glögg och åt (ännu mera) gott.Julen 2017 (2)Julen 2017 (3)Julen 2017 (6)Hela juldagen spenderade vi hela familjen i soffan framför Netflix. Förutom några kortare promenader med Bianca nu och då, så låg vi där precis hela dagen. En välbehövlig dag för oss alla. Vi såg hela fem filmer, om jag minns rätt, så ni förstår att vi avverkade några timmar där i soffan under varsin filt.

På jul annandag var vi tvungna att rycka upp oss lite grann, städa och fräscha upp både oss själva och hemmet eftersom min mamma skulle komma på besök. På eftermiddagen anlände mamma och hundarna till Vasa och i samma skede kom Charlies husse för att hämta hem honom. Charlie hade bott hos oss i nästan två veckor, så han hade hunnit bli en självklar del av vår familj. Tur så fick vi två hundar till huset istället, så tomheten var inte speciellt långvarig. Mamma var hos oss ända fram till nyår och dagarna gick verkligen fort. För fort. Varenda gång hon är här inser jag hur långt ifrån varandra vi bor och hur mycket jag önskar att vi bodde närmare. Vi försökte i alla fall göra det bästa av dagarna vi hade och det tycker jag vi lyckades med. Jag försökte övertala henne att lämna Tindra (Biancas mamma) här, men utan större framgång, tyvärr.Julen 2017 (1)img_2155img_2165.jpgJulen har åter igen kommit att bli en högtid som jag gillar. Som de allra flesta barn, gillade även jag julen som barn, men sedan kom det en period då julen blev en ganska tung högtid för mig. Julen handlar för de allra flesta om att samlas med sina nära och kära, men för mig blev julen något helt annat. Det blev plötsligt väldigt påtagligt hur min familj är splittad i två och hur jag aldrig kommer att kunna få allt det där jag vill. Hur jag än gjorde, kändes det som att något saknades. Ända sedan jag flyttade till Vasa, så har jag firat mina jular har. Det har lite blivit som min tillflyktsort, på många vis. Mitt eget hem. Nuförtiden kan jag glädjas åt högtiden julen igen. Julen är något jag ser fram emot och väntar på. Jag kan njuta av julmusik, skratta vid middagsbordet och skapa mina egna samt upprätthålla gamla traditioner. Även här saknar jag min mamma, pappa, bröder och övrig familj. Men här är det ändå inte lika påtagligt. Jag kan fira, glädjas och njuta av högtiden med dem jag har här fullt ut. Den här julen var precis det jag ville att den skulle vara. Precis vad jag behövde. Lugn och ro. Ingen stress, bara avkoppling och tid med familjen. Bara bra känslor.Julen 2017.

Min pappa 

Förra söndagen var det farsdag, vilket egentligen var som vilken annan söndag som helst för mig. Idag är det en helt vanlig söndag, men det hindrar inte mig från att skriva några ord om min pappa idag istället.

Min pappa är en händig karl, som kan mycket. Precis som mig är han lite dålig på att skryta på sig själv, något han nog med all rätt kunde göra mera. Han är byggare till yrket och i princip självutbildad. Jag är verkligen stolt över honom och allt vad han åstadkommit. Jag ser mycket av mig själv i pappa. Jag är verkligen inte lika händig av mig, men vi har mycket andra likheter. Jag har många gånger fått höra att vi liknar varann mycket och att man ser var jag kommer ifrån.

Min pappa har många syskon och är uppvuxen i en stor familj. På alla släktkalas från pappas sida är det alltid mycket människor, mycket liv och rörelse. Jag tror det är därifrån jag fått det här familjära inom mig. Det där att jag trivs med mycket människor omkring mig, tycker om att bjuda in till stora fester och kalas. Jag vill gärna ha mycket människor vid middagsbordet och har alltid drömt om en stor familj.

Både jag och pappa är ganska känslosamma personer av oss, jag vet inte om han håller med mig i saken men jag ser så mycket av mig själv i honom. Vi jobbar båda hårt för saker som betyder något för oss och jag tror vi båda har lite svårt att bromsa oss själva. Vi vill inte göra någon besviken och utför saker och ting ansvarsfullt. Ingen av oss gillar att vara den där som står i centrum och syns. I stora grupper där vi inte känner alla blir vi nog båda lite tillbakadragna, eller har jag helt fel, pappa?

Trots att jag inte växt upp helt sida vid sida med min pappa, så har han alltid funnits där. Jag har många fina minnen från min barndom med honom. Jag minns då pappa och min styvmamma nyligen flyttat till ett hus och vi gjorde hamburgare tillsammans. Jag minns då han hämtade mig med sin paketbil från lekskolan och jag skulle spendera helgen hos honom. Jag minns då vi besökte byns grill tillsammans, minns dock inte att jag alltid begärde kalla knackkorvar men det har jag fått höra i efterhand. Jag minns då i körde vilse i dimman med båten och då vi åt rökta flundror.

Att bo långt ifrån sin familj, så som jag gör, och inte kunna fira dagar som dessa är såklart lite synd. Det blir mera påtagligt på dagar som farsdag, då många firar sina pappor och man själv sitter 400 km bort och gör ingenting. Man känner sig lite dålig som dotter. Däremot vet jag, att min pappa är fullt förstående och vet att jag tänker på honom ändå. Oavsett var jag är och oavsett vilken dag på året det är. Min pappa är bäst alla dagar i veckan. 

En dag med familjen 

Gårdagen får fulla poäng, verkligen. Det fanns inte ett enda måste under hela dagen och det kändes verkligen som vi laddade batterierna, alla tre.

Vi började dagen med en skogspromenad. Det var frost på marken, men solen sken så vackert genom skogen. Förutom att husse i ett skede skulle ha oss att avvika från stigen och gå genom massa riskor och vattenpölar, så var det en härlig promenad. Husse vill ofta utmana sig själv (och oss, antar jag) och gå mer häftiga vägar än den självklara stigen. Det brukar ofta sluta med att han får bära Bianca och lyssna på mig som försöker hänga med lite smått irriterad. Igår skrattade vi dock mest åt situationen, eftersom vi insåg att detta är ett återkommande fenomen. img_0832.jpgEfter promenaden åkte vi till svärföräldrarna och blev bjudna på stekta bananer med vispgrädde, gott. Sedan åkte vi och införskaffade lite nödvändigheter till årets bloggjulkalender, som jag tänkt fortsätta filma idag. Kvällen avslutade vi med god mat och serietittande. Hela familjen låg vi i soffan hela kvällen, så skönt och mysigt.

Idag skall jag som sagt fortsätta filma lite grann och pyssla vidare med julkalendern. Förutom det skall även jag och Bianca börja på en ny kurs idag, vilket känns väldigt spännande. Vilken härlig helg, fulla poäng. 

Det är vårt hem

Trots mitt känslosvall igår var det ändå skönt att komma hem. Även om jag kanske inte riktigt känner det än. Det tar ett tag att ställa om och att få ordning på känslorna. Ett tag för ångesten att släppa. Bara den väl gör det kan man uppskatta hemmet och vardagen igen, sådär som man vanligen gör.  

Det är snart 2,5 år sedan vi flyttade hit till vårt hem, här vi bor idag. Samtidigt som det känns som vi bott här hela livet så minns jag hela flytten precis som det var igår. Jag minns då vi började leta efter lägenhet. Vi skulle börja leta lite smått och plötsligt hade vi kollat på tiotals lägenheter redan första veckan. Vi såg på en massa lägenheter, utan att hitta någon som kändes riktigt rätt. Precis då vi bestämt oss för att ta en paus i letandet och lägga allting på is för en stund så dök den upp. Lägenheten. Vårt hem.

Då vi åkte iväg på visningen kändes det helt ofattbart att detta kunde bli vårt. Det kändes overkligt. En parhus lägenhet på över 100 kvadrat och två våningar. Terrass, balkong och ett helt eget garage. Bärbuskar, körsbärsträd och en egen gård. Vi anmälde vårt intresse, men hade inte så höga förhoppningar.

Då vi fick veta att vi skulle få lägenheten var lyckan total. Att gå från de lägenheter vi bodde i då till detta var enormt. En stor positiv förändring. Det är inget nytt och modernt hus vi bor i, men det har allt vi behöver för nu. Området är trevlig och perfekt avstånd till precis allting. Det absolut bästa är att vi har så mycket utrymme och egen gård, för Bianca skull. Egen gård är guld värt då man har hund.

Att detta är vårt hem, vårt första gemensamma hem, är något jag är otroligt glad över. Trots att vi drömmer om ett egnahemshus inom snar framtid, så fungerar det här bättre än bra för nu. Tills vi hittar vårt nästa hem.

Böle (1)
Biancas första besök i vårt nya hem.

Då husse inte är hemma

Som jag skrev i söndags så har vi ingen husse hemma denna vecka. Han är ut på andra äventyr och jag och Bianca är hemma på tumis. Det känns lite ovanligt tomt här i huset. Vi är inte så vana med att husse är bortrest. Oftast är det jag eller jag och Bianca som är borta hemifrån, men ganska sällan är vi hemma utan honom så här länge.

Bianca funderar lite till och från var han är. Hör hon något ljud är det full fart till dörren, ifall det är husse som kommer hem. På kvällarna ligger hon vid trappan på övervåningen och väntar ett tag, ifall han åtminstone skulle komma hem till natten. Men snart får vi träffa honom igen, några dagar till skall vi nog klara av.

Att ha husse borta innebär egentligen mest att jag nu går alla promenader med henne, vilket vi vanligtvis delar på. Jag kan inte heller åka bort efter jobbet på samma sätt, om jag inte kan ta med henne förstås. Mera ansvar. Inget jag har emot, såklart. Men då den ena partnern är borta märker man verkligen hur många saker man delar på i vardagen och hur mycket hjälp man har av den andra. Det blir tydligare.

I övrigt innebär det också att Bianca sover med mig i sängen. Jag äter lite mera choklad än vanligt. Tar långa varma duschar, för här är ingen som säger att vi måste spara varmvatten. Somnar till serier. Snoozar lite längre än vanligt, ingen som stör sig på min väckarklocka. Gör lite sådant vi kanske inte gör då husse är hemma. Så helt skönt, på sitt vis. Men vi saknar nog vår husse ändå, mellan varven.

Bianca (2)

Söndagsmys

Söndag igen, vart tar dagarna och veckorna vägen. Imorgon inleder jag redan min tredje arbetsvecka efter semestern. Helt otroligt hur tiden rusar iväg. Hos oss har det varit en lite annorlunda söndag idag. Imorse vinkade vi nämligen hejdå åt husse, som skall tillbringa veckan på annat håll. Det kommer kännas tomt i huset, men vi skall nog klara oss, jag och Bianca.

Det har regnat i princip hela dagen, grått och trist. Vi trotsade ändå vädret och kom nyss in från en längre promenad. Det höll upp då vi gick iväg, men innan vi var hemma var nog både blöta och kalla. Bianca var alldeles sandig och lerig, så jag bestämde mig för att vi kör en ordentlig tvätt av hela henne. Hon är van att vi sköljer av tassar och under magen nu som då, så hon går oftast snällt in i duschen då man ber henne. Det gjorde hon även idag, men då hon såg att jag tog fram schampoflaskan tog hon första bästa tillfälle och sprang ur duschen. Vi hade lite delade åsikter om det här med tvätt idag, men jag vann och hon blev ren och fräsch till sist.

Efter duschen har hon alltid bråttom ut och springer genast runt och gnider sig mot väggar, golv och möbler. Mot allting. Hon håller ännu på och springer runt i full fart från ena sidan huset till andra, stannar upp och rullar och gnider sig här och där. Bara hon lugnar sig skall jag föna och borsta henne lite grann, så blir hon riktigt fin. Sen är vi redo för åter en ny vecka. En vecka med många roliga saker att se fram emot. IMG_7564.JPG