Orsaken till att jag inte vill gå på krogen

I lördags var jag och sambon bjudna till ett par vänner på lite mat. Efter några timmar med mat, efterrätt och trevliga stunder skulle vi gå ut på stan. Varken jag eller sambon är speciellt aktiva då det kommer till nattliv på stan, den tiden har nog passerat. Vi trivs bättre hemma, hos oss eller någon annan. De få gånger vi är ut får vi också ofta bekräftat varför vi trivs bättre i en hemma miljö.

Men i lördags var då alltså tanken att kolla nattlivet lite grann. Vi började med varsin drink på ett trevligt ställe. Ett ställe där man kunde sitta och tala med varann och både andra kunder och personal var trevliga.  Tyvärr stängde det här stället ganska snabbt efter att vi kommit, så vi funderade ut nästa steg. Vid det här laget var klockan så mycket att de flesta pubar stängde och kvar fanns endast nattklubbar.

Vi bestämde oss för att gå till en nattklubb i närheten, vilket kändes som ett helt bra beslut just då. Efter en timme, precis då jag tänkte att vi skulle börja bege oss hemåt för att slippa kaoset vid stängningsdags, visar det sig att nattklubben stänger. Vi hade missat att klockan ändrade och nattklubben stängde en timme tidigare. Jag visste genast att detta innebar köande och kaos.

Vi satt en stund för att vänta ut den värsta rusningen, men insåg ganska snabbt att vi måste tränga oss med i kön för att alls slippa ut före morgonen. Jag hatar att stå trängd med massa andra människor, speciellt alkoholpåverkade människor. Jag kände mig osäker och faktiskt lite rädd. Hur vi än försökte att göra köandet till garderoben smidigt så trycktes det på från alla håll och kanter och trängseln var fruktansvärd. Bakom mig, framför mig och bredvid mig hörde jag aggressioner mellan personer. Jag bara önskade att det inte skulle leda till något värre. Riktigt obehaglig stämning. Jag blir rädd i sådana här situationer och vill bara att det skall vara förbi. Höll hårt i sambon som försökte få tag på våra jackor så fort som möjligt.

Sambon fick äntligen tag på våra jackor och jag var precis bakom honom. Vi tappade taget om varann, men jag såg att sambon trängde sig igenom folkmassan och tog sig ut ur kön. Jag försökte smidigt smita efter honom, då det blev stopp. Folkmassan trängdes ihop ännu mera och jag stod där mitt i. Det kändes som jag flög runt som en vante mellan människorna. Jag försökte tränga mig igenom med ett ”ursäkta”, då en man börjar brösta upp sig och undrade vad jag höll på med. Jag förklarade att jag hade fått min jacka och försökte slippa ut ur kön. Där fanns en sekund av rädsla då jag trodde han skulle slå ner mig, faktiskt. Istället tog han mig i armen och skuffade ut mig ur kön, med orden ”stick då”.

Såg sambon som just var påväg att komma och hämta mig. Jag fick kämpa några sekunder för att inte tårarna skulle börja rinna. Hela situationen var så otroligt obehaglig. Jag andades ut, kom över det och vi började gå mot taxin.

I taxikön hade vi en man bakom oss, en väldigt upprörd sådan. Han förklarade hur han hade blivit överkörd två gånger och slagen i huvudet. Vi tyckte mannen borde uppsöka sjukhus, men det tyckte inte han. Han ville hellre stå i taxikön och förklara för oss hur allt detta är ”svartskallarnas” (hans ordval) fel. Diskussionen fortsatte i en väldigt rasistisk ton från hans sida och med väldigt få ord från vår sida. På något sätt gick diskussionen över till politik och han frågade i (vad jag uppfattar det som) en lite hotande ton vilket parti jag egentligen röstar på. Resten av taxiköandet stod han och blåste röken från sin eltobak så den hamnade rakt på oss. Då jag förklarade att jag inte uppskattar passiv rökning, vare sig det är cigariller, tobak eller eltobak, så fräste han endast att det inte räknas som passiv rökning.

Då jag kom hem bestämde jag mig att nu var det det. Även om denna gång var utöver allt jag varit med om tidigare så trivs jag ändå inte i de där nattklubbs miljöerna. Det är inte ens värt att gå ut de där två gångerna om året för att försöka ha kul, för jag har inte kul. Jag blir arg, ledsen och upprörd över hur vuxna människor beter sig. Förfärligt.

Juustomaa i saluhallen

Under bloggkvällen Salkari fick vi också smaka på ostar från Juustomaa, klick.  Juustomaa finns här i Vasa i saluhallen och har funnits där i tio år. Det är alltså en specialbutik för ostar, med hela 100-150 olika sorter i sitt sortiment. Förutom ostar har de även ostpajer, sallader och olika tillbehör som är passande till ost, så som syltar och kex. Under kvällen fick vi smaka på Ruusun Teränlehtihilloa (om någon kan översätta det till korrekt svenska så kan ni skriva det som en liten kommentar här nedan,tack), en sylt med en speciell men god smak. Rekommenderar!

Förutom att Juustomaa är en specialbutik så erbjuder de även andra tjänster. Bland annat Ost- och vinkvällar, Cheese tasting paket, Catering, Presentkort och ostbrickor att ge som gåva. Mer om deras tjänster kan du läsa på deras hemsida som jag länkade till i föregående stycke. Hos Juustomaa kan du också äta lunch, antingen där på plats eller som take-away. Något ganska nytt de har är också frukost .Frukosten är definitivt något jag kommer att testa på snart.Juustomaa (1)Vi fick bland annat smaka på Manchego och där här gröna osten du ser här nedan på bilden. Den gröna osten var PestoGouda, om jag inte minns helt fel. Jättegod. Visste du förresten att du helst skall ha hårdostar framme i rumstemperatur flera timmar innan servering? Då smakar de absolut bäst.Juustomaa (3)Juustomaa (2)Juustomaas representant hade gjord en ost-tårta, för att ge oss en idé om hur man kan lägga upp sina ostar. Lite annat än den vanliga ostbrickan. Härligt tycker jag! Här hade redan halva gänget smaskat i sig av ostarna, men jag kan garantera att den var superfin innan vi alla hade råddat på den. Deras Brie ost som fanns på detta fat var väldigt god, den smälte i munnen. Som den ost älskare jag är, så är jag glad att jag nu känner till Juustomaa och deras utbud lite bättre. Kan varmt rekommendera er att besöka dem i Saluhallen, det skall jag börja göra!

Det sötaste jag vet

Ikväll har vi haft besök av en liten åtta veckors sheltievalp, så söt och härlig. Sheltievalpar är något av det absolut sötaste jag vet. Vårt lilla besök idag fick mig att tänka på lilla Caisa som vi besökte hos mamma för ungefär en månad sedan. Caisa som inte är så liten längre, de växer så otroligt snabbt de där små. Jag älskar att få gosas med små hundvalpar, tackar aldrig nej till det. Så jag har saknat att inte kunna träffa mammas Caisa, det där avståndet som krånglar till det lite ibland.

Ikväll fick jag bota min ”valpsjuka” med lilla Tilda istället, det var härligt det också. Det var lite extra roligt att få träffa valpen Tilda ikväll, varför skall jag skriva om i ett annat inlägg. Nu får ni istället se några bilder på mig, Bianca och Caisa, som jag kom på att inte ännu visat er. Bilderna togs för en månad sedan då vi besökte Kimitoön.

Kimitoön saramariaexenia.wordpress (8).JPGKimitoön saramariaexenia.wordpress (9)

Vad påsken är för mig

Nu var ju tanken att jag skulle skriva ett fint inlägg om mina påskminnen från då jag var barn, tillsammans med det skulle jag visa er en bild på mitt vackra perfekt odlade påskgräs med små gula kycklingar i. Nu är inte den riktiga världen så perfekt som i fantasin alla gånger. Påskgräset är ännu ett fat med mylla, inget grässtrå i sikte. Kycklingarna står ännu i sin lilla förpackning i skåpet. Vad som hände med påskgräset kan man fråga sig, enligt sambon är påskgräs något som man inte kan misslyckas med. Det är liksom omöjligt. Men det hände, varför behöver vi inte fundera på nu. Detta betyder att jag alltså endast skriver ett inlägg om vad påsken betyder för mig, utan påskgräs och kycklingar. Bra går det så också.

Då påsken kommer tänker jag alltid tillbaka på mina påskhelgar som barn. Påsken för oss betydde alltid att vi reste till Vasa för att hälsa på mommo som bodde här då. Jag, mamma och min lillebror. Jag älskade stora Vasa som liten och såg alltid fram emot att komma hit, även om resan kändes lite väl lång. Mamma rustade alltid upp med diverse mutor och sysselsättning för resan, så det gick ändå ganska bra. Så som jag minns det, frågar ni min mamma har hon säkert en lite annan syn på saken, haha.

Då vi kom fram hade mommo gömt påskägg runt om i hela lägenheten som vi genast fick börja leta efter. Något vi såg fram emot hela bilresan, i alla fall jag. Jag minns att jag så stolt berättade åt mina vänner att vi skulle åka till Vasa och leta påskägg, för konstigt nog så hade alltid påskharen hunnit in till mommos innan vi kom. Någon påsk klädde vi också ut oss till påskhäxor och besökte våra andra släktingar i Vasa. Det här är ett fint minne jag alltid kommer att bära med mig, vår resa till Vasa för att leta reda på påskäggen som Vasas påskhare (läs:mommo) gömt i mommos lägenhet. Om jag får egna barn någon dag är det just sådana här minnen jag vill ge dem, något de kan minnas med värme hela sitt liv.

Påsken idag innebär egentligen inget speciellt för mig, detta år betyder det lediga dagar med sambo och hund. Vi njuter av tillvaron tillsammans. Glad Påsk ❤

 

 

 

Hon är sig själv igen

Vet ni, jag är så glad. Bianca har nu ätit sin medicin för magkatarren i en veckas tid, två veckor kvar. Hon mår så mycket bättre, redan efter en dag med medicinen märkte jag stor skillnad. Hon äter sin mat med god aptit tre gånger om dagen och allt jag behöver säga är varsågod så är skålen tom. Känslan av att bara sätta ner matskålen och se hunden äta är underbar. Jag hoppas vi hittat lösningen på hennes varierande aptit och att vi inte behöver gå tillbaka till den där jobbiga och oroliga situationen då man inte vet om eller när hon tänker äta något.

Bianca har som sagt varit kräsen med maten större delen av sitt liv. Hon haft perioder då hon ätit bättre och sedan perioder då hon ätit sämre. Hon har däremot aldrig gått ner i vikt eller visat tecken på att hon är sjuk. Tills för några veckor sedan då hon fick symptom som inte hon haft förut. Hon åt ännu sämre än vanligt och magen kurrade. En kväll fick Bianca ännu till ett illamående som jag inte sett förut, det var då jag bestämde mig för att ringa veterinären följande morgon. Jag visste att det var något som inte stod rätt till.

Förutom att hon äter bättre än någonsin är hon också lekfullare och gladare igen. Jag skrev tidigare att hon varit pigg och energisk trots hennes matproblem, sant. Men nu är hon liksom ännu mera sig själv igen. Hon kommer med leksaker och bjuder upp till lek, precis som hon brukar. Hon söker kontakt med oss och vill vara nära oss, precis som hon brukar. Hon står med huvudet ner i leksakslådan och gräver efter leksaker. Hon busar och hittar på små hyss precis sådär som bara Bianca kan. På kvällarna vill hon sitta i famnen och kramas. Allt detta saknade jag till viss del veckan innan vårt veterinärbesök. Nu är hon sig själv igen och det är som en sten som fallit från mina axlar. saramariaexenia.wordpress (3)

För första gången var det roligt

Befinner mig på ett fullbokat tåg, verkligen fullbokat. Idag sitter jag i alla fall ner, till skillnad från den här gången. På tisdag kväll satt jag en dryg timme och försökte boka biljetterna, sambon fick lugna ner mig då nerverna tog slut. Vr:s hemsida ville inte samarbete, antar att det var väldigt många som bokade samtidigt eftersom platserna försvann som smör i solen under den där timmen jag satt och försökte boka. Men nu är jag här, på min sittplats. Lyssnar på Ted & Kaj, podden som ger mig mycket vardagsglädje. Så roliga typer alltså. Nu var det ju varken biljettbokning eller Ted & Kaj jag skulle skriva om, utan dagens skoldag.

Idag var det sminkning på schemat, praktiska övningar. Det var frivilligt för mig att delta, men eftersom sminkningar (speciellt då festsminkningar) inte är min favoritgrej eller starka sida så ville jag självklart delta. För första gången var det superroligt att vara i skolan i Tammerfors. Redan förra gången då jag träffade och hade min första lektion med min nya handledare var det en stor förändring jämfört med förut.

Läraren sade glatt hej och välkomnade mig till skolan. Såg på mig och pratade med mig dagen lång. Tog sig tid för att prata med mig och hjälpa mig, lära mig. Verkligen tog kontakt med mig. Vet ni hur fantastiskt det känns då man tidigare känt sig som man varit osynlig i skolan. Ingen har brytt sig och inget intresse överhuvudtaget har visats.Läraren har inte ens sett på dig då du kommer eller går. Det känns som att detta är första läraren som verkligen är glad att ha mig där och det är definitivt första läraren som ärligt vill lära mig saker. Och hon lärde mig massor idag.

För första gången hade jag en rolig skoldag. Den där klumpen i magen fanns inte där som den brukar och känslan att man inte hör hemma eller inte är välkommen var som bortblåst. Jag har funderat mycket på varför jag tyckt skoldagarna varit så jobbiga, men nu vet jag. Allt var fast i min tidigare handledare och tidigare lärare. Allt är så tydligt nu. Nu ser jag verkligen fram emot nästa skoldag som är i början av April. Hoppas att det fortsätter i samma spår nu, för det här gillar jag!img_9777

En bild från en av mina tidigare Tammerfors-resor.

Afterwork hos Malin

Ikväll var det Afterwork hos Malin’s Foodie Living, den huvudsakliga programpunkten var Nina som berättade för oss om Avon. Själv är jag ju redan bekant med Avon och deras produkter, men ville ändå delta i kvällen.

Nina brinner för Avon, det märks då hon delar med sig av sin kunskap och sina erfarenheter. Att få sitta i Malins utrymmen och lyssna på något så intressant som skönhetsprodukter felade inte alls. Malin har många intressanta saker i sin affär och jag skulle gärna prova på lite av allt.

Med oss fick vi en fin goodiebag innehållande både Avon produkter och produkter från Malins affär. Bland annat en chipspåse jag ser fram emot att prova, den skall bli mitt snacks på tåget imorgon. Sedan fick vi en liten påse med Reneé Voltaires Hasselnöt&Russin granola, även den ser jag fram emot att prova på. afterwork (2)afterwork (1)Under kvällen lottades det ut ett produktpaket värt 40€. Jag vet inte hur det är möjligt, men jag som aldrig vinner något vann det. Inget dålig vinst heller. Bland annat ett läppstift precis i den färg jag saknade i min sminklåda och en av Avons underbara handkrämer.

I Malins sortiment fann jag också något jag velat testa länge, nämligen bönpasta. Köpte genast två påsar med mig hem. Även ett paket groddmix var jag tvungen att prova på. En riktigt trevlig kväll var det, stort tack till arrangörerna. Extra roligt att jag som inte egentligen känner så många här i Vasa och oftast känner mig lite som en utböling då det kommer till sådana här kvällar såg flera bekanta ansikten ikväll. Jättekul!afterwork (3)afterwork (4)