Hem ljuva hem

Förra veckan handlade Sevendays lista om hus och hem. Eftersom jag är helt insnöad på hus just nu så kände jag att detta var en perfekt lista för mig att fylla i. Tyvärr hittade jag inte just nu några bilder från mina gamla hem och inte hade jag heller speciellt uppdaterade bilder från vårt nuvarande, men jag svarar på frågorna ändå och slänger in några gamla bilder från vårt nuvarande hem. Om det intresserar kunde jag ta lite nya bilder av vårt hem, så som det ser ut i dagsläget och visa er senare? Här kommer frågorna och svaren.

Så här bor jag,

I en parhuslägenhet på 110 kvadrat i Korsholm. Vi har två våningar med öppen planlösning på nedre våningen och tre sovrum på övre våningen, eller egentligen två men vi har gjort om ett litet rum till ytterligare ett gästrum. En egen liten gård med terrass, vilket vi är mycket tacksamma för med tanke på att vi har Bianca. Även om huset är lite äldre och kan behöva lite småfix här och där så trivs vi mycket bra och har fått till ett mysigt och hemtrevligt ställe. Det bästa med mitt hem,

Förutom familjen som bor i det är det nog gården, just med tanke på Bianca. Att ha egen gård då man har hund underlättar något otroligt. Sommartid är det så härligt att kunna gå ut på terrassen från köket och genast ha en grön gräsmatta framför fötterna. De här bilderna är tagna första sommaren, då vi nyss flyttat in. Det har hänt en hel del på både gården och terrassen sedan dess. Här har jag bott tidigare i mitt liv,

Som barn i ett gult tegelhus på Kimitoön, sedan några år på ett internat i Pargas följt av ytterligare några år i min första egna lägenhet i Pargas. Totalt bodde jag väl fyra år i Pargas. Efter det bodde jag ett år på ett internat i Karis innan jag flyttade till Vasa. Här i Vasa har jag bott på två andra adresser innan jag flyttade hit vi bor idag.

Mitt drömhem,

Ett rött två vånings trähus med vita knutar ute på landet. Trägolv, vedspis och bastu. Röda uthus med gula dörrar. Grön gräsmatta med äppelträd och bärbuskar. Som en gammal bondgård. Mitt drömhem påminner mycket om min farmor och farfars gård, de hade en bondgård med ett rött hus och grön gräsmatta. Så vet ni något sådant (eller ditåt) i Vasa/Korsholm trakten, tipsa mig!

Så här skulle jag beskriva min inredningsstil,

Jag har fått den här frågan många gånger förr, men vet inte med vilket ord jag skulle beskriva den. Jag gillar inte moderna, plastiga saker. Gillar inte heller shabby chic, inga texter på saker. Gillar jordnära färger som brunt, beige och mossgrönt. Personliga saker, som våra tavlor som min mormor och sambons farmor målat. Som våra sjökort vi har på väggarna, ett sjökort från mitt hemställe och ett från sambons. Jag klarar inte av att ha för mycket prylar runt mig och gör mig snabbt av med saker som inte fyller någon uppgift. Jag gillar gamla saker blandat ned nytt. En rörig beskrivning, men kanske har ni något bättre ord för den?

En plats jag ännu vill bo på,

I nuläget skulle jag nog svara den där gamla bondgården jag drömmer om, eftersom jag gärna vill hitta den och flytta dit så fort som möjligt. Ge mig min bondgård!

Lägenhet eller hus,

Föredrar hus, men den lägenheten vi bor i idag är nog ändå väldigt bra med tanke på att det är ett parhus. Vi har endast har en granne och det är en väldigt bra sådan.

Sambo eller ensamboende,

Har provat båda och föredrar sambo, absolut. Roligt att ha någon att komma hem till, att dela vardagen och hushållssysslorna med. Eller att bara ha någon att rulla kokosbollar med nio på söndagskvällen, sådär som vi gjorde i förrgår kväll.

Då flyttade jag hemifrån,

Då jag var 16 flyttade jag till ett internat där jag spenderade fem av sju veckodagar. Då jag fyllde 18 hade jag min första egna lägenhet.

En person med ett vackert hem,

Min pappa och styvmamma har ett otroligt vackert hem. Då man precis tror att det inte kan bli vackrare, har de alltid har nya förändringar varje gång man besöker dem. Även min vän Cecilia har ett väldigt mysigt och välkomnande hem. Båda dessa inredningsstilar skiljer sig en del från min egen, men ändå finner jag deras hem väldigt vackra.

Det är vårt hem

Trots mitt känslosvall igår var det ändå skönt att komma hem. Även om jag kanske inte riktigt känner det än. Det tar ett tag att ställa om och att få ordning på känslorna. Ett tag för ångesten att släppa. Bara den väl gör det kan man uppskatta hemmet och vardagen igen, sådär som man vanligen gör.  

Det är snart 2,5 år sedan vi flyttade hit till vårt hem, här vi bor idag. Samtidigt som det känns som vi bott här hela livet så minns jag hela flytten precis som det var igår. Jag minns då vi började leta efter lägenhet. Vi skulle börja leta lite smått och plötsligt hade vi kollat på tiotals lägenheter redan första veckan. Vi såg på en massa lägenheter, utan att hitta någon som kändes riktigt rätt. Precis då vi bestämt oss för att ta en paus i letandet och lägga allting på is för en stund så dök den upp. Lägenheten. Vårt hem.

Då vi åkte iväg på visningen kändes det helt ofattbart att detta kunde bli vårt. Det kändes overkligt. En parhus lägenhet på över 100 kvadrat och två våningar. Terrass, balkong och ett helt eget garage. Bärbuskar, körsbärsträd och en egen gård. Vi anmälde vårt intresse, men hade inte så höga förhoppningar.

Då vi fick veta att vi skulle få lägenheten var lyckan total. Att gå från de lägenheter vi bodde i då till detta var enormt. En stor positiv förändring. Det är inget nytt och modernt hus vi bor i, men det har allt vi behöver för nu. Området är trevlig och perfekt avstånd till precis allting. Det absolut bästa är att vi har så mycket utrymme och egen gård, för Bianca skull. Egen gård är guld värt då man har hund.

Att detta är vårt hem, vårt första gemensamma hem, är något jag är otroligt glad över. Trots att vi drömmer om ett egnahemshus inom snar framtid, så fungerar det här bättre än bra för nu. Tills vi hittar vårt nästa hem.

Biancas första besök i vårt nya hem.

Julen 2016

Nu är julen redan långt bakom oss, men jag har inte delat med mig av en endaste bild från julen eller ens en textrad. Och det vill jag göra, så det tänker jag göra nu.

Vi firade (precis som i fjol) julen här hemma hos oss. Min mamma kom upp till Vasa med sina två hundar och även en av mina bästa vänner kom. Hon skulle vidare mot Kiruna nästa dag så hon stannade en natt hos oss och firade därmed också jul med oss. På julafton kom även sambons familj med och vi blev totalt åtta personer runt middagsbordet. Massor med mat och nöjda gäster, det blev en riktigt trevlig kväll.

Jag tyckte det var väldigt roligt att vi blev så många och att även min ena bästa vän firade med oss. Julen handlar för mig om att umgås och visa uppskattning till nära och kära men även de man kanske inte känner. Det handlar om så mycket mera än högar med julklappar och att hinna städa köksskåpen. Jag som egentligen aldrig varit någon fantast av julen, börjar nu efter att ha firat den två år i eget hem, tycka det är en riktigt mysig högtid.

Ett avslutat projekt

För ett år sedan, då vi skulle flytta till vårt nuvarande hem, så ville vi ha ett nytt köksbord. Framför allt behövde det vara större. Vår budget för nya möbler var inte speciellt stor, så vi köpte i princip allting begagnat. Som jag nämnt tidigare lyckades vi fynda otroligt fina möbler för struntsummor.

Jag efterlyste köksbord på olika facebookloppisar och kom över ett sex personers bord + stolar i furu. Säljaren ville slippa bordet och var redo att sälja det till ett lågt pris. Vi tog släpvagnen med ifall att det skulle bli köp och åkte och tittade på det. Ett stadigt ordentligt bord med sex stolar med tygsitsar. Dock var det väldigt stora skråmor och ripor i både bord och stolar. Vi tvekade lite, men efter att säljaren godkände vårt bud på 80€ för hela paketet åkte vi hem med bord och stolar. Vi såg potential i det. Vi tänkte att vi nog ganska lätt kan slipa upp möblemanget och göra det så gott som nytt.

Dagen efter köpet stod vi redan och slipade för fulla muggar. Bordet och tre stolar fick vi slipade och inoljade innan tiden och orken rann ut. De tre kvarvarande stolarna skulle vi ta tag i efter flytten. Men det hände ju aldrig, då vi väl flyttade hade vi andra prioriteringar. Trots att hälften av stolarna har haft helt annan färg i ett års tid, så är det inget som stört oss här i vardagen.

Förra helgen tog vi tag i projektet jag aldrig trodde skulle bli avslutat. Slipade och oljade de tre sista stolarna. Så skönt då man kan stryka en grej från listan. Så nu har vi sex likadana stolar.  Även om det inte var speciellt svårt eller jobbigt, så kommer jag nog inte att slipa stolar på ett tag igen. För många små vrån och kanter. För mycket lack som behövde slipas bort.

Här är lite före och efter bilder, första bilden är ursprungsläget (tyvärr hade jag hunnit slipa lite grann på den redan, men ni ser ungefär hur de såg ut), bilden i mitten är den slipade stolen och på tredje bilden är den klar och inoljad. Man ser inte alla djupa skråmor här på bilden, men de störde ögat i verkligheten. Jag vill nog nästan påstå att vi blivit lite händiga av oss, sambon och jag, sedan vi flyttade hit. Eller sambon har nog alltid varit händig och praktiskt, men min fingerfärdighet och intresse gällande sånt här har utvecklats något enormt.

Ett nytt intresse

Blommor och trädgård har aldrig varit min starka sida. Inte har det varit ett speciellt stort intresse hos mig heller. Har aldrig haft speciellt gröna fingrar. Har en blomma överlevt hos mig har det varit på grund av ren tur. Men det kanske börjar svänga trots allt, våra blommor inomhus lever och mår bra. Även trädgården frodas och jag har faktiskt lyckats plantera en och annan blomma redan. En har jag i och för sig hunnit döda också, men allting kan ju inte gå som på en räls genast heller.

Känns som jag vågar prova mig fram lite mer i världen bland blommor och växter. Ifjol, första året med en egen trädgårdplätt, vågade jag knappt köpa en blomma utan att rådfråga mamma eller svärmor först. Nu tycker jag det är roligt att åka och köpa blommor, fixa i trädgården, plantera och odla. Ganska rogivande det där med trädgårdsarbete trots allt. 

Nytt på gården

Jag visste det i och för sig redan från förr, men förra veckan fick jag det bevisat igen. Jag har världens bästa sambo. På måndagen då jag kom tillbaka från Kimitoön tog jag upp diskussionen om en kompost på allvar. Jag ville ha en kompost på gården och jag ville ha det nu. Sådär som det oftast är då jag vill något, det skall ske nu.

Sambon kom med förslaget om att bygga en, vilket jag snabbt viftade bort. Kommer aldrig att ske. Kommer att ta tusen år. Kommer aldrig att få min kompost. Men tji fick jag. Då jag kom hem från arbetet på Onsdag var byggarbetet i full gång. En klar låda stod på terassen och locket var under arbete. Samma kväll åkte vi och köpte målarfärg och målade den, vit. Färgvalet var knepigt, kanske målar vi om den någongång i och med att vit inte är en så praktiskt färg utomhus.

Men nu är den vit. Och fin. Den liknar lite en stor frysbox, men jag fullkomligt gillar den. Där står den så fint mot väggen till förrådet. Fylld med våra löv, bananskal och kaffesumpar och fyller sin funktion. Att man kan bli så glad över en trälåda fylld med matrester, tack kära sambo. 

Ett loppisfynd

Då jag var yngre hatade jag loppisar, tyckte de var rent ut sagt äckliga. Minns att mamma en gång köpte en klänning på loppis, som hon tyckte att eventuellt kunde passa till min konfirmation. En klänning som var nyskick och troligtvis hade blivit en väldigt bra konfirmationsklänning för en billig slant. Minns att jag tyckte det var äckligt och förstod inte alls hur hon ens kunde tänka tanken att jag skulle ha den där klänningen på mig.

Vet inte om jag nu fått besöka fräschare loppisar eller är det för att även jag börjat hitta skatter bland allt bråte och insett charmen med att gå på loppis. Idag gillar jag att gå på loppis och det är gärna något jag gör då jag har en ledig dag. Ibland fyndar jag, ibland inte.

För ett tag sedan passerade jag en väggklocka på ett loppis här i byn. Passerade, just det. Hela min loppisrunda tänkte jag på den där klockan jag lämnat kvar på hyllan, så jag var till sist tvungen att gå tillbaka efter den och köpa den i alla fall. Och för 2,50 euro vet jag inte vad det egentligen var att fundera på ens.

Den passar perfekt in i vårt hem. Just nu hänger den på en krok som fanns färdigt på väggen i vardagsrummet, bredvid ett av våra sjökort.Där passar den ganska bra faktiskt. Ett riktigt fynd. Jag är nöjd, sambon är lite mindre nöjd och påstår att den tickar för högt. Kanske han också lär sig charmen med loppisfynd i sinom tid. Vad tycker du om loppisar, hiss eller diss?

 

Den nya vasen

För ett tag sedan konstaterade jag att vi knappt har några blomvaser här hemma. Någon enstaka, men de är antingen för smala eller för breda. På förra veckans bloggkväll på Salkari passade jag på att åtgärda problemet, under kvällen köpte jag mig en vas.

Egentligen en helt vanlig glasvas, men den tilltalade mig. Den var så vacker där i affären med sina tulpaner, så jag ville också ha en sådan fin uppsättning hemma. Sedan har den här vasen den perfekta formen, smal upptill så att den håller ihop buketten. Som pricken på i:et har den ett fint läderband med två pärlor runt halsen.

Den fanns både i en större storlek och en mindre, jag köpte den större. Den är av det svenska märket Sea Glasbruk. Enda problemet nu är att jag måste ha färska blommor hemma hela tiden, för denna vas vill jag ju inte ställa in i ett skåp och damma.

Vårkänslor

Det är så härligt att solen nu tittar fram nästan dagligen. Trots att vi nyligen fått mera snö och mätaren ligger på någon minusgrad så känns det ändå som våren är på kommande. Det kryllar av iver i mina fingrar att göra hemmet vårfint och jag vill köpa en ny bukett tulpaner varje gång jag är till affären.

Den här vintern har verkligen känts mörk och tung för oss i detta hushåll. Vintern har sina fina sidor, men av någon anledning så har denna vinter betytt konstant trötthet och brist på energi för oss båda här. Så vi välkomnar solen, våren och även snart sommaren med öppna armar.

Idag har jag och Bianca sått påskgräs. Bianca var faktiskt med på ett hörn, hjälpte till på sitt egna lilla sätt. Jag har inte sått påskgräs sedan jag och mamma gjorde det då jag var barn, så vi får se om det kryper upp något grässtrå eller ej.

Imorgon skall jag jobba och på torsdagen är det Tammerfors som gäller, sedan säger vi hej fyra dagar påskledigt. Härligt!

Känns bra att komma hem

Man vet att man hittat rätt då det känns bra att komma hem. Även om jag skrev att Bianca trivs bra på Kimitoön i mitt senaste inlägg, så var hon nog väldigt glad att komma hem ändå. Det var vi båda. Borta bra, men hemma bäst.

Både jag och Bianca var väldigt trötta då vi kom hem igår. Att slumra on-off i en buss i sex timmar var tydligen inte vila nog. Angående själva resan så kan jag åter igen konstatera att det är inga problem att resa med Bianca. Sex timmar i en buss och hon sade inte ett knyst. Satt snällt och tittade ut genom fönstret och sov om vartannat. Otroligt.

Varje gång jag varit bortrest och kommer hem igen, så inser jag hur lyckligt lottad jag är. Jag har ett fint hem som jag trivs otroligt bra i. En sambo och en hund som jag älskar över allt annat på jorden. Det är härligt att få komma hem till det, och det är inget jag tar för givet. Det är något jag är tacksam för varje dag.