Det är vårt hem

Trots mitt känslosvall igår var det ändå skönt att komma hem. Även om jag kanske inte riktigt känner det än. Det tar ett tag att ställa om och att få ordning på känslorna. Ett tag för ångesten att släppa. Bara den väl gör det kan man uppskatta hemmet och vardagen igen, sådär som man vanligen gör.  

Det är snart 2,5 år sedan vi flyttade hit till vårt hem, här vi bor idag. Samtidigt som det känns som vi bott här hela livet så minns jag hela flytten precis som det var igår. Jag minns då vi började leta efter lägenhet. Vi skulle börja leta lite smått och plötsligt hade vi kollat på tiotals lägenheter redan första veckan. Vi såg på en massa lägenheter, utan att hitta någon som kändes riktigt rätt. Precis då vi bestämt oss för att ta en paus i letandet och lägga allting på is för en stund så dök den upp. Lägenheten. Vårt hem.

Då vi åkte iväg på visningen kändes det helt ofattbart att detta kunde bli vårt. Det kändes overkligt. En parhus lägenhet på över 100 kvadrat och två våningar. Terrass, balkong och ett helt eget garage. Bärbuskar, körsbärsträd och en egen gård. Vi anmälde vårt intresse, men hade inte så höga förhoppningar.

Då vi fick veta att vi skulle få lägenheten var lyckan total. Att gå från de lägenheter vi bodde i då till detta var enormt. En stor positiv förändring. Det är inget nytt och modernt hus vi bor i, men det har allt vi behöver för nu. Området är trevlig och perfekt avstånd till precis allting. Det absolut bästa är att vi har så mycket utrymme och egen gård, för Bianca skull. Egen gård är guld värt då man har hund.

Att detta är vårt hem, vårt första gemensamma hem, är något jag är otroligt glad över. Trots att vi drömmer om ett egnahemshus inom snar framtid, så fungerar det här bättre än bra för nu. Tills vi hittar vårt nästa hem.

Böle (1)
Biancas första besök i vårt nya hem.
Annonser

Julen 2016

Nu är julen redan långt bakom oss, men jag har inte delat med mig av en endaste bild från julen eller ens en textrad. Och det vill jag göra, så det tänker jag göra nu.

Vi firade (precis som i fjol) julen här hemma hos oss. Min mamma kom upp till Vasa med sina två hundar och även en av mina bästa vänner kom. Hon skulle vidare mot Kiruna nästa dag så hon stannade en natt hos oss och firade därmed också jul med oss. På julafton kom även sambons familj med och vi blev totalt åtta personer runt middagsbordet. Massor med mat och nöjda gäster, det blev en riktigt trevlig kväll.

Jag tyckte det var väldigt roligt att vi blev så många och att även min ena bästa vän firade med oss. Julen handlar för mig om att umgås och visa uppskattning till nära och kära men även de man kanske inte känner. Det handlar om så mycket mera än högar med julklappar och att hinna städa köksskåpen. Jag som egentligen aldrig varit någon fantast av julen, börjar nu efter att ha firat den två år i eget hem, tycka det är en riktigt mysig högtid.

julen-saramariaexenia-2julen-saramariaexenia-3julen-saramariaexeniajulen-saramariaexenia-6julen-saramariaexenia-7

Ett avslutat projekt

För ett år sedan, då vi skulle flytta till vårt nuvarande hem, så ville vi ha ett nytt köksbord. Framför allt behövde det vara större. Vår budget för nya möbler var inte speciellt stor, så vi köpte i princip allting begagnat. Som jag nämnt tidigare lyckades vi fynda otroligt fina möbler för struntsummor.

Jag efterlyste köksbord på olika facebookloppisar och kom över ett sex personers bord + stolar i furu. Säljaren ville slippa bordet och var redo att sälja det till ett lågt pris. Vi tog släpvagnen med ifall att det skulle bli köp och åkte och tittade på det. Ett stadigt ordentligt bord med sex stolar med tygsitsar. Dock var det väldigt stora skråmor och ripor i både bord och stolar. Vi tvekade lite, men efter att säljaren godkände vårt bud på 80€ för hela paketet åkte vi hem med bord och stolar. Vi såg potential i det. Vi tänkte att vi nog ganska lätt kan slipa upp möblemanget och göra det så gott som nytt.

Dagen efter köpet stod vi redan och slipade för fulla muggar. Bordet och tre stolar fick vi slipade och inoljade innan tiden och orken rann ut. De tre kvarvarande stolarna skulle vi ta tag i efter flytten. Men det hände ju aldrig, då vi väl flyttade hade vi andra prioriteringar. Trots att hälften av stolarna har haft helt annan färg i ett års tid, så är det inget som stört oss här i vardagen.

Förra helgen tog vi tag i projektet jag aldrig trodde skulle bli avslutat. Slipade och oljade de tre sista stolarna. Så skönt då man kan stryka en grej från listan. Så nu har vi sex likadana stolar.  Även om det inte var speciellt svårt eller jobbigt, så kommer jag nog inte att slipa stolar på ett tag igen. För många små vrån och kanter. För mycket lack som behövde slipas bort.

Här är lite före och efter bilder, första bilden är ursprungsläget (tyvärr hade jag hunnit slipa lite grann på den redan, men ni ser ungefär hur de såg ut), bilden i mitten är den slipade stolen och på tredje bilden är den klar och inoljad. Man ser inte alla djupa skråmor här på bilden, men de störde ögat i verkligheten. Jag vill nog nästan påstå att vi blivit lite händiga av oss, sambon och jag, sedan vi flyttade hit. Eller sambon har nog alltid varit händig och praktiskt, men min fingerfärdighet och intresse gällande sånt här har utvecklats något enormt.

stolar-3stolar-2

Ett nytt intresse

Blommor och trädgård har aldrig varit min starka sida. Inte har det varit ett speciellt stort intresse hos mig heller. Har aldrig haft speciellt gröna fingrar. Har en blomma överlevt hos mig har det varit på grund av ren tur. Men det kanske börjar svänga trots allt, våra blommor inomhus lever och mår bra. Även trädgården frodas och jag har faktiskt lyckats plantera en och annan blomma redan. En har jag i och för sig hunnit döda också, men allting kan ju inte gå som på en räls genast heller.

Känns som jag vågar prova mig fram lite mer i världen bland blommor och växter. Ifjol, första året med en egen trädgårdplätt, vågade jag knappt köpa en blomma utan att rådfråga mamma eller svärmor först. Nu tycker jag det är roligt att åka och köpa blommor, fixa i trädgården, plantera och odla. Ganska rogivande det där med trädgårdsarbete trots allt. IMG_3504.JPG

Nytt på gården

Jag visste det i och för sig redan från förr, men förra veckan fick jag det bevisat igen. Jag har världens bästa sambo. På måndagen då jag kom tillbaka från Kimitoön tog jag upp diskussionen om en kompost på allvar. Jag ville ha en kompost på gården och jag ville ha det nu. Sådär som det oftast är då jag vill något, det skall ske nu.

Sambon kom med förslaget om att bygga en, vilket jag snabbt viftade bort. Kommer aldrig att ske. Kommer att ta tusen år. Kommer aldrig att få min kompost. Men tji fick jag. Då jag kom hem från arbetet på Onsdag var byggarbetet i full gång. En klar låda stod på terassen och locket var under arbete. Samma kväll åkte vi och köpte målarfärg och målade den, vit. Färgvalet var knepigt, kanske målar vi om den någongång i och med att vit inte är en så praktiskt färg utomhus.

Men nu är den vit. Och fin. Den liknar lite en stor frysbox, men jag fullkomligt gillar den. Där står den så fint mot väggen till förrådet. Fylld med våra löv, bananskal och kaffesumpar och fyller sin funktion. Att man kan bli så glad över en trälåda fylld med matrester, tack kära sambo. Kompost (1)Kompost (3)Kompost (2)

Ett loppisfynd

Då jag var yngre hatade jag loppisar, tyckte de var rent ut sagt äckliga. Minns att mamma en gång köpte en klänning på loppis, som hon tyckte att eventuellt kunde passa till min konfirmation. En klänning som var nyskick och troligtvis hade blivit en väldigt bra konfirmationsklänning för en billig slant. Minns att jag tyckte det var äckligt och förstod inte alls hur hon ens kunde tänka tanken att jag skulle ha den där klänningen på mig.

Vet inte om jag nu fått besöka fräschare loppisar eller är det för att även jag börjat hitta skatter bland allt bråte och insett charmen med att gå på loppis. Idag gillar jag att gå på loppis och det är gärna något jag gör då jag har en ledig dag. Ibland fyndar jag, ibland inte.

För ett tag sedan passerade jag en väggklocka på ett loppis här i byn. Passerade, just det. Hela min loppisrunda tänkte jag på den där klockan jag lämnat kvar på hyllan, så jag var till sist tvungen att gå tillbaka efter den och köpa den i alla fall. Och för 2,50 euro vet jag inte vad det egentligen var att fundera på ens.

Den passar perfekt in i vårt hem. Just nu hänger den på en krok som fanns färdigt på väggen i vardagsrummet, bredvid ett av våra sjökort.Där passar den ganska bra faktiskt. Ett riktigt fynd. Jag är nöjd, sambon är lite mindre nöjd och påstår att den tickar för högt. Kanske han också lär sig charmen med loppisfynd i sinom tid. Vad tycker du om loppisar, hiss eller diss?IMG_3494IMG_3498IMG_3501IMG_3500

 

Den nya vasen

För ett tag sedan konstaterade jag att vi knappt har några blomvaser här hemma. Någon enstaka, men de är antingen för smala eller för breda. På förra veckans bloggkväll på Salkari passade jag på att åtgärda problemet, under kvällen köpte jag mig en vas.

Egentligen en helt vanlig glasvas, men den tilltalade mig. Den var så vacker där i affären med sina tulpaner, så jag ville också ha en sådan fin uppsättning hemma. Sedan har den här vasen den perfekta formen, smal upptill så att den håller ihop buketten. Som pricken på i:et har den ett fint läderband med två pärlor runt halsen.

Den fanns både i en större storlek och en mindre, jag köpte den större. Den är av det svenska märket Sea Glasbruk. Enda problemet nu är att jag måste ha färska blommor hemma hela tiden, för denna vas vill jag ju inte ställa in i ett skåp och damma.