Söndagskänslor

Vilken helg det har varit. Så många tankar och funderingar, alldeles för lite sömn och för mycket onödig stress. Mina känslor har svallat och jag har haft både grym ångest och skapat stora livsdrömmar samtidigt under den här korta helgen. Allt på en och samma gång.

Allt detta grundar sig i en sådan enkel sak att vi har börjat kolla på hus och det i sig medför ju en massa tankar och uträkningar. Det är absolut en rolig sak att kolla på hus, men också mycket att tänka på. Plötsligt får man stor ångest över pengar och många andra frågor vaknar till liv. Man frågar råd av vänner och familj och alla har olika åsikter, vilket leder till att man inte ens vet vad man själv tycker.

Då man gör något så roligt som kollar på hus, är det lätt hänt att det skenar iväg lite och blir för intensivt på kort tid. Den här helgen blev det precis det och jag fick mig åter igen en tankeställare om att jag måste lära mig att varva ner. Sedan jag hoppade tillbaka in i restaurangbranschen har jag blivit mycket mindre stresstålig. Troligen eftersom jobbet i sig är så stressigt. Jag klarar nästan ingen stress på fritiden och blir snabbt utmattad i huvudet.

Det är inte så lätt då man samtidigt gillar att hålla ett högt tempo och ha många bollar i luften, vilket jag gillar. Men ett av mina mål för det här året var ju faktiskt att stressa mindre och hålla söndagar som en vilodag, vilket inte riktigt har uppfyllts denna helg. Samtidigt som jag är smått besviken på mig själv att efter så här kort tid in på det nya året vara inne i samma banor jag ville ur, så inser jag att man inte bryter ett mönster sådär på en dag. Jag har det i mina tankar och får jobba vidare. Nu vill jag inte grubbla mera på det som varit, utan fokusera framåt.

Idag har vi då alltså sprungit på husvisningar mest hela dagen. Vi såg några riktigt fina hus och något som inte alls passade oss. Nu har jag och Bianca ganska nyss kommit hem från en härlig kvällspromenad med Christina och Doris. En promenad med dem var precis vad både jag och Bianca behövde efter den här helgen, frisk luft och en lång promenad. Så skönt att få prata och ventilera om allt. Med Christina kan jag prata hundar, bloggar och ja, till och med husköp. Det är härligt! En perfekt avslutning på den här helgen. Nu skall jag göra absolut ingenting och sedan hoppas jag på en lång god nattsömn, så att jag kan ta an den nya veckan med nya krafter. DSC00173

Annonser

Mina mål för 2018

Jag ger inga nyårslöften. Någongång har jag nog gjort det, men inte längre. Känner att det bidrar till för mycket stress, press och för många krav. Detta år skall jag speciellt försöka att sänka mina krav, minska på stressen och bli bättre på att leva i nuet. Så inga nyårslöften. Mål däremot, det kommer jag att ha. Jag har lagt upp några konkreta mål för både privatlivet och bloggen, vi kan börja med målen för privatlivet.

Jag skall försöka hålla söndagar som en vilodag. En ledig dag där jag försöker att inte boka in något, förutom eventuellt promenadsällskap till mig och Bianca. På söndagar går vi oftast långa promenader och då är det rätt så passligt att ta med sig en vän och slå två flugor i en smäll.

Sänka kraven på mig själv. Jag skall försöka inse och acceptera att man inte alltid behöver prestera på topp. Man behöver inte alltid ha en hem i tipp topp, behöver inte alltid blogga varje dag, behöver inte alltid vara den bästa.

Lära mig säga nej. Detta år vill jag sätta mitt eget välmående lite högre upp på prioriteringslistan. Jag vill lära mig att prioritera mig själv och mitt välmående. Lära mig att säga nej om jag vill säga nej. Inte säga ja, bara för att göra människor till lags. Lyssna på mig själv och min kropp. Alldeles för många gånger har jag sagt ja även om min kropp och mitt huvud skrikit nej nej nej, vilket ingen mår bra av.

img_0832Träna minst 3 ggr/vecka och få in lite hälsosammare matvanor. Under jobbstressen i december hamnade jag i en cirkel av ett socker- och snabbmatsberoende, vilket jag inte riktigt blivit av med än. För mitt eget välmående behöver jag hålla igång träningen och minska på sockret i vardagen. Utan socker är jag så mycket piggare, gladare och mår så mycket bättre.

Spara pengar och hålla koll på ekonomin. Jag är van att leva på en låg inkomst, så jag skulle nog påstå att jag är rätt så bra att hålla koll på ekonomin. Slösar sällan pengar på helt onödiga saker. Men detta år vill jag verkligen tänka en gång extra på vart pengarna tar vägen och försöka spara så mycket som möjligt. Gärna vill jag öka mitt månadssparande och börja betala tillbaka studielånet om möjligt.

Inte köpa kläder eller skönhetsprodukter. Jag handlade något enstaka plagg på mellandagsrean och det var väl då jag kom fram till detta beslut. Jag skall försöka att inte köpa varken kläder eller skönhetsprodukter på ett helt år. Med skönhetsprodukter menar jag t.ex. smink, parfymer, hudvårdsprodukter o.s.v. Hygienartiklar som schampo, tandkräm och deodorant kommer jag givetvis att köpa. Jag har klädskåpet fullt och badrumsskåpet lika så. Detta år tänker jag istället satsa på att använda det jag redan har och göra mig av med sådant jag ej har användning för.

Rensa och göra mig av med onödiga grejer. Jag är egentligen ingen samlare, men visst samlas det ändå plagg man aldrig använder, kärl man inte ens gillar och andra onödiga prylar i hemmet. Jag började redan rensa ur alla skåp och lådor här hemma strax efter julen och gjorde mig av med onödiga saker. Det här är något jag vill ha i tankarna under hela året, att rensa ut allt onödigt.

Det här är några mål jag strävar efter, men det allra viktigaste är nog att bli lite snällare med mig själv och börja prioritera mitt eget välmående. Mår inte jag bra, så gör ingen annan i min närhet det heller. Om jag bara lär mig att se mitt eget välmående som en viktig punkt i livet, så tror jag att allt annat löser sig och kommer på köpet. Så är det. Jag tror inte, jag vet.

 

 

Höjdpunkter från året som gått

År 2017 var ett långt och väldigt händelserikt år. Då jag tittar tillbaka märker jag att det är en massa händelser som jag glömt, nästan som att min tidsuppfattning varit lite skev. Jag har varit väldigt stressad under året, stora beslut har tagits och stora förändringar har skett. Trots det, så mår jag idag så mycket bättre än vad jag mådde vid förra årets början. Alla händelser, beslut och förändringar har lett till det bättre.

I April fick jag äntligen min Kosmetolog examen. I över två år kämpade jag för att få min examen via läroavtal, pendlade mellan Vasa och Tammerfors och kämpade med finskan varenda dag. En finsk skola och en finsk arbetsplats. Det var kämpigt, motigt och jag var nära att hoppa av flera gånger. Jag kämpade ändå vidare, fick min examen och kunde stolt gå ut med de bästa betygen bland alla läroavtalsstuderanden på över femtio år. Jag ångrar absolut ingenting, men läroavtalstiden tog musten ur mig på många sätt och det var efter detta jag kände att jag behövde en förändring i min vardag. Jag behövde något nytt och fräscht.

Efter läroavtalet fick jag en fast tjänst som kosmetolog på min arbetsplats, men i Juli sade jag upp mig för att ta emot en annan tjänst. Jag återvände till restaurangbranschen efter många års paus. Det kom som en chock för många, även mig själv, men det var rätt beslut för mig. Att säga upp sig endast tre månader efter att jag fått den examen och den yrkesbenämning jag så länge drömt om kan verka urdumt, men bara för att en dörr öppnas betyder det inte att en annan stängs. Idag är jag väldigt nöjd över mitt beslut. IMG_0447 - KopiaMaj reste jag och sambon till Riga och spenderade tre fina dagar där. Då vi kom hem från resan jobbade jag ungefär två månader innan min sommarsemester började. Min semester gick i ett nafs, spenderade en vecka hemma i Södra Finland och nästan fem dagar i Prag. Två fina städer på kort tid, två fina resor.

I Juni fyllde Bianca tre år och i Juli firade vi ett år som förlovade. Vi skålade i champagne ute på stugan och hade en av de finaste sommarkvällarna på hela sommaren. I Augusti klarade Bianca God Hundmedborgartestet och vi fick fira igen en gång, samt att jag återigen fick vara en mycket stolt matte. Vi har även hunnit gått kurser, jag och Bianca. Vi gick både en fint i koppel kurs och en Dobo kurs, där Dobo blev en stor favorit.

Förutom alla dessa fina händelser har vi också fått massa nya bekantskaper under året som gick. Förutom att jag fått en hel massa nya arbetskolleger, som jag även kan kalla vänner, har vi fått nya hundvänner och andra vänner via bland annat bloggen. Jag har gått utanför min bekvämlighetszon och utmanat mig själv att bli mera social och modig, något jag tycker jag lyckats bra med.

I början av 2017 året var jag som en hamster i mitt hjul, jag sprang och sprang och även om jag kom fram till ett delmål så fortsatte jag springa. Sedan kom ett viktigt skede då jag insåg att jag inte skall springa i det här hjulet längre, jag skall göra något helt annat nu. Jag hoppade av, trots att det kändes vemodigt. Att hoppa av det snurrande hjulet var det bästa jag gjort under 2017. Det har gett mitt liv en helt annan riktning och nya möjligheter. Alla beslut jag tog, alla förändringar som skedde ledde fram till detta. Ett friskare, fräschare och lyckligare jag. Med facit i hand är jag stolt över allt jag åstadkom under året. Jag är grymt stolt över min examen, men jag är nästan ännu stoltare att jag vågade gå en helt annan väg efter min examen. Jag har bevisat, för mig själv och andra, att inget är skrivet i sten och bara för att en dörr öppnas betyder det inte att en annan stängs. Jag har lärt mig att våga.

 

Traditioner och minnen kring jul

Det nya året har dragit igång och snart är redan den första arbetsveckan över. Mitt huvud är till viss del kvar på julledigt än och även om jag känner mig taggad inför det nya året så har jag lite svårt att komma igång med vissa saker, som bloggen till exempel. Jag har varken skrivit om vår jul eller om mina tankar inför det nya året. Tänkte först att jag kanske skippar det här med julen helt och hållet, men då jag satte in bilderna i datorn blev jag så glad och bestämde mig för att skriva några rader ändå. Allt har sin tid och trots att det är över en vecka sedan jul så är det väl inte för sent än.

Vår julafton började med att jag vaknade redan kring sju, kunde inte somna om så jag steg upp och satte på risgrynsgröten. Jag, Bianca och Charlie myste i soffan så medan gröten blev klar. Vi njöt av tystnaden och mörkret. Någon timme senare steg sambon upp och vi åt frukost tillsammans. Jag skrev faktiskt tidigare ett inlägg om vår julaftonsmorgon, här.img_2011img_2014-1.jpgAtt äta risgrynsgröt på julaftonsdagen är en viktig tradition för mig, eftersom det var något min moffa alltid bjöd oss på. På julaftonsdagen samlades vi och mammas bror med familj hos moffa och åt hans fantastiskt goda risgrynsgröt. Ingen gröt smakade så bra som moffas, den var bäst. Då moffa gick bort blev det väldigt viktigt för mig att fortsätta den här traditionen, även om varken gröten eller sällskapet är detsamma.

På eftermiddagen kom sambons föräldrar till oss, med sig hade de en ljuvlig hyacint som ännu sprider en härlig doft i vardagsrummet. Vi drack glögg, åt ostar och tittade på Kalle Anka följt av en ganska traditionell men något förenklad julmiddag i år. Jag hade pyntat bordet med små grankvistar som jag och Bianca hade plockat på dagen och Trots lite förkylningar kunde vi njuta av både mat och trevligt sällskap flera timmar. På kvällen åkte de hem tillbaka och kvar var endast jag, sambon och djuren. Resten av kvällen tittade vi på filmer, drack glögg och åt (ännu mera) gott.Julen 2017 (2)Julen 2017 (3)Julen 2017 (6)Hela juldagen spenderade vi hela familjen i soffan framför Netflix. Förutom några kortare promenader med Bianca nu och då, så låg vi där precis hela dagen. En välbehövlig dag för oss alla. Vi såg hela fem filmer, om jag minns rätt, så ni förstår att vi avverkade några timmar där i soffan under varsin filt.

På jul annandag var vi tvungna att rycka upp oss lite grann, städa och fräscha upp både oss själva och hemmet eftersom min mamma skulle komma på besök. På eftermiddagen anlände mamma och hundarna till Vasa och i samma skede kom Charlies husse för att hämta hem honom. Charlie hade bott hos oss i nästan två veckor, så han hade hunnit bli en självklar del av vår familj. Tur så fick vi två hundar till huset istället, så tomheten var inte speciellt långvarig. Mamma var hos oss ända fram till nyår och dagarna gick verkligen fort. För fort. Varenda gång hon är här inser jag hur långt ifrån varandra vi bor och hur mycket jag önskar att vi bodde närmare. Vi försökte i alla fall göra det bästa av dagarna vi hade och det tycker jag vi lyckades med. Jag försökte övertala henne att lämna Tindra (Biancas mamma) här, men utan större framgång, tyvärr.Julen 2017 (1)img_2155img_2165.jpgJulen har åter igen kommit att bli en högtid som jag gillar. Som de allra flesta barn, gillade även jag julen som barn, men sedan kom det en period då julen blev en ganska tung högtid för mig. Julen handlar för de allra flesta om att samlas med sina nära och kära, men för mig blev julen något helt annat. Det blev plötsligt väldigt påtagligt hur min familj är splittad i två och hur jag aldrig kommer att kunna få allt det där jag vill. Hur jag än gjorde, kändes det som att något saknades. Ända sedan jag flyttade till Vasa, så har jag firat mina jular har. Det har lite blivit som min tillflyktsort, på många vis. Mitt eget hem. Nuförtiden kan jag glädjas åt högtiden julen igen. Julen är något jag ser fram emot och väntar på. Jag kan njuta av julmusik, skratta vid middagsbordet och skapa mina egna samt upprätthålla gamla traditioner. Även här saknar jag min mamma, pappa, bröder och övrig familj. Men här är det ändå inte lika påtagligt. Jag kan fira, glädjas och njuta av högtiden med dem jag har här fullt ut. Den här julen var precis det jag ville att den skulle vara. Precis vad jag behövde. Lugn och ro. Ingen stress, bara avkoppling och tid med familjen. Bara bra känslor.Julen 2017.

Om det där dåliga samvetet

Bianca är just nu inne i en period där hon går på högvarv nästan dygnet runt. Hon har svårt att sitta still och har verkligen myror i brallan, som man brukar säga. Hon vill att det skall hända någonting hela tiden och helst skall jag vara den som håller i aktiviteterna. Självklart är jag otroligt glad att hon mår bra och är energisk och sprallig, för så har det ju inte alltid varit. Hon har ju även haft perioder där hon mått dåligt och varit riktigt låg, klick.

Som valp hade Bianca en del ovanor jag aldrig riktigt fick bukt med. En av dem var att att hon alltid började skälla då jag satte mig vid matbordet. En ovana som nu plötsligt har återvänt. Jag känner mig helt förlorad i den här kampen vid matbordet. Som här om dagen, vi hade gått en promenad på över en timme. Bianca var rastad och matad. Jag tänkte således att hon var nöjd och att det då var  min tur att sätta mig vid matbordet och få i mig lite mat. Jag hann knappt sätta mig, innan hon ställer sig bredvid mig och skäller och hoppar upp och ner som en kanin på högvarv. Såhär har vi hållt på nu i veckotal. Om jag säger åt henne, blir det ännu värre. Ignorerar jag henne, blir det ännu värre. Min lösning har blivit att sysselsätta henne med något annat då jag äter, i form av t.ex. en aktiveringsleksak. Främst för att jag inte orkat ta upp kampen. Jag antar att hon nu kopplat ihop detta, då jag sätter mig vid matbordet skall hon få godis i någon leksak. Mycket handlar nog också om att få min uppmärksamhet, jag är väl knappast speciellt rolig då jag sitter still på en stol och äter. Är husse däremot med vid matbordet skulle detta beteende aldrig komma på tal.

Jag brukar kunna hålla kontrollen trots att detta både stressar och irriterar mig, såklart. Dock vet jag ändå att problemet troligen grundar sig i något jag gör, därför känns det inte okej att beskylla henne. Jag måste hitta lösningen i mig själv, i mitt beteende. Men här om dagen, då vi gick igenom samma procedur, orkade jag inte längre. Så jag steg upp från stolen och sade åt henne på skarpen. Jag tror egentligen inte hon tog mig på större allvar än hon vanligen gör, men i samband med detta råkade jag fälla ner en tidning från bordet som föll på henne. Bianca blev såklart rädd och gick undan. Skällde hon mera? Nej. Hon såg på mig, lade sig i sin bädd för att sova. Så det fungerade. Men mitt samvete gnagade sönder sig själv.

Jag började såklart analysera allting, sådär som vi människor gör. Hatar hon mig? Kommer hon någonsin att förlåta mig? Borde jag ge henne godis som en ursäkt? Sedan inbillade jag mig att hon inte ens ville titta på mig resten av kvällen. Ni hör ju själva, knäppt.

Jag tror inte Bianca mådde speciellt dåligt över situationen, inte psykiskt och definitivt inte fysiskt. Egentligen tror jag bara att hon förstod, att matte vill äta sin mat och jag skall lägga av och skälla nu. Men mitt samvete, det åt upp mig hela kvällen. Grubblade och analyserade. Kramade henne och bad om ursäkt. Jag kände mig som den sämsta matten och värsta hundägaren i världen. Ringde husse och förklarade mig och sökte tröst.

Ibland får man dåligt samvete, som vän, partner, förälder eller hundägare. Att kunna få dåligt samvete är nyttigt och friskt, tror jag. Mänskligt. Det visar att vi bryr oss och vill göra gott. Men ibland får man det även obefogat, vilket är lite jobbigt. Då går man mest runt och klandrar sig själv utan egentlig orsak. Onödigt och tidskrävande. Håller ni med? saramariaexenia.wordpress.com

Det här drömmer jag om

Som den eviga drömmare jag är, så måste jag givetvis fylla i Sevendays blogglista som denna vecka handlar om precis det, drömmar. Jag går konstant och bär på en massa drömmar och det föds nya hela tiden. Realistiska och mindre realistiska. Jag tror det gör gott att drömma och det är något alla borde göra mera av. Det får tankarna att snurra och spinna vidare på ideer man kanske inte visste att man hade. Jag vill också gärna tro att allt är möjligt tills motsatsen bevisats.

Jag drömmer om att bo i ett egnahemshus på landet. Ett rött hus med vita knutar. En trappa upp till övervåningen som knarrar sådär mysigt. En vedspis i köket och en öppen spis i vardagsrummet . En bastu, gärna i huset men en gårdsbastu går också bra. Äppelträd på gården och en massa bärbuskar. Ett garage på gården där min sambo kan pyssla på med sitt.

Jag drömmer om att resa till Hawaii, det har alltid varit en stor dröm för mig. Söderhavsöarna överlag skulle jag mer än gärna besöka. Men även Italien, speciellt Venedig, och Irland överlag ligger högt upp på listan. Danmark, Island..och Norge igen, definitivt! Vi kan fortsätta listan i evigheter.

Jag drömmer om att gå på en Linda Bengtzing konsert. Inte för att jag egentligen är något stort fan, utan eftersom hon uppträdde på Rock Off för något år sedan och det var utan tvekan min roligaste stund under den sommaren. Sedan dess har jag sagt att jag vill gå på en av hennes konserter på nytt. Stiftelsen skulle jag också vilja se och höra live. Har egentligen ingen favoritartist, utan lyssnar på allt som faller mig i smaken. Jag har länge drömt om att få åka på någon dansbandsgrej och dansa sådär som man typ aldrig gör. Är detta ett tecken på att jag börjar närma mig 30, då jag säger Dansband istället för någon snygg och cool sångare?

Jag drömmer om att jobba med en massa saker, ibland tänker jag att jag har alldeles för många drömmar då det kommer till jobb. Något hundrelaterat ligger ändå högt på listan just nu, att ha en egen affär av något slag är en dröm som börjat gro i mitt hjärta.

Jag drömmer om att klä mig sådär som att det ser ut som jag bara kastat något på mig och ändå ser det sjukt snyggt ut. Sådär som alla duktiga modeintresserade människor gör.

Jag drömmer om att träffa Luke Perry. Jag är ett stort fan av Beverly Hills 90210, orginalserien, inte den där nya blaskan. Luke Perry eller Dylan, som hans karaktär heter, är favoriten i serien och ända sedan jag såg första avsnittet för tio år sedan har jag sagt att jag vill träffa honom någon dag.

Jag drömmer om att vakna upp lycklig, utvilad och tillfreds med livet varje morgon. Lugna morgnar med en kaffekopp jag kan dricka i den takt jag vill, lång promenad med Bianca och en arbetstid som börjar då jag själv vill.

Jag drömmer om att tjäna så mycket att vi klarar vardagen utan att behöva räkna slantarna en för en konstant. Jag har inga stora drömmar om att bli rik eller tjäna tonvis med pengar, men tillräckligt för att kunna köpa det nödvändiga och kunna göra resa eller göra något lite extra någon gång. Jag tror det gör gott att inte alltid ha det där extra pengarna genast, utan att vara tvungen att spara och planera lite. Det är viktigare för mig att ha ett jobb och en vardag jag trivs med, än att ha massa pengar på kontot.

Jag drömmer om att ge bort något åt någon som verkligen behöver det. Överlag är det ju en av de bästa känslorna då man kan hjälpa någon som behöver något. Oavsett om det är en tjänst, pryl eller råd av något slag. Att kunna hjälpa de som har de lite sämre ställt är något jag gärna skulle göra mera.

Jag drömmer om att må bra, få vara frisk och lycklig. Känna att jag gjort de rätta valen i livet och vara nöjd med vardagen. Fokusera mera på att leva i nuet och ta vara på det livet har att ge.

Jag drömmer om att en dag klara utmaningen av att på något vis ha ett eget företag, om det sedan är ett mindre vid sidan av ett annat jobb eller heltid spelar i dagsläget inte så stor roll. IMG_0447 - Kopia

Min pappa 

Förra söndagen var det farsdag, vilket egentligen var som vilken annan söndag som helst för mig. Idag är det en helt vanlig söndag, men det hindrar inte mig från att skriva några ord om min pappa idag istället.

Min pappa är en händig karl, som kan mycket. Precis som mig är han lite dålig på att skryta på sig själv, något han nog med all rätt kunde göra mera. Han är byggare till yrket och i princip självutbildad. Jag är verkligen stolt över honom och allt vad han åstadkommit. Jag ser mycket av mig själv i pappa. Jag är verkligen inte lika händig av mig, men vi har mycket andra likheter. Jag har många gånger fått höra att vi liknar varann mycket och att man ser var jag kommer ifrån.

Min pappa har många syskon och är uppvuxen i en stor familj. På alla släktkalas från pappas sida är det alltid mycket människor, mycket liv och rörelse. Jag tror det är därifrån jag fått det här familjära inom mig. Det där att jag trivs med mycket människor omkring mig, tycker om att bjuda in till stora fester och kalas. Jag vill gärna ha mycket människor vid middagsbordet och har alltid drömt om en stor familj.

Både jag och pappa är ganska känslosamma personer av oss, jag vet inte om han håller med mig i saken men jag ser så mycket av mig själv i honom. Vi jobbar båda hårt för saker som betyder något för oss och jag tror vi båda har lite svårt att bromsa oss själva. Vi vill inte göra någon besviken och utför saker och ting ansvarsfullt. Ingen av oss gillar att vara den där som står i centrum och syns. I stora grupper där vi inte känner alla blir vi nog båda lite tillbakadragna, eller har jag helt fel, pappa?

Trots att jag inte växt upp helt sida vid sida med min pappa, så har han alltid funnits där. Jag har många fina minnen från min barndom med honom. Jag minns då pappa och min styvmamma nyligen flyttat till ett hus och vi gjorde hamburgare tillsammans. Jag minns då han hämtade mig med sin paketbil från lekskolan och jag skulle spendera helgen hos honom. Jag minns då vi besökte byns grill tillsammans, minns dock inte att jag alltid begärde kalla knackkorvar men det har jag fått höra i efterhand. Jag minns då i körde vilse i dimman med båten och då vi åt rökta flundror.

Att bo långt ifrån sin familj, så som jag gör, och inte kunna fira dagar som dessa är såklart lite synd. Det blir mera påtagligt på dagar som farsdag, då många firar sina pappor och man själv sitter 400 km bort och gör ingenting. Man känner sig lite dålig som dotter. Däremot vet jag, att min pappa är fullt förstående och vet att jag tänker på honom ändå. Oavsett var jag är och oavsett vilken dag på året det är. Min pappa är bäst alla dagar i veckan.