Besök av en hundmassör 

Inlägget är i samarbete med LillyLee’s.

Då Bianca rehabiliterades efter sin slipped tendon (kinnervika, sheltiehäl) operation gick vi regelbundet på simning och massage. Det var en bra rehabiliteringsform och Bianca gillade det, speciellt massagen. I samband med att Biancas rehabilitering gick mot sitt slut stängde även hundsimmet vi gick på. Ända sedan dess har jag tänkt att vi borde hitta en ny massör att börja gå hos. Jag har haft lite svårt att hitta någon hundmassör här vi bor. Men nu på senare tid har jag kommit över flera hundmassörer här i nejden, bland annat Joella på LillyLee’s. Joella studerar för tillfället till hundmassör och erbjöd sig att komma hem till oss och massera Bianca. 

Joella kom hem till oss en söndagseftermiddag. Jag och Joella hade träffats tidigare, men detta var första gången hon och Bianca träffades. Bianca älskar oftast alla nya människor hon träffar, Joella var inget undantag. Jag märkte genast att hennes lugna sätt och bemötande hade en positiv inverkan på Bianca. 

Före själva massagen fick jag fylla i ett papper med några korta frågor om Bianca och hennes hälsotillstånd. Sedan började Joella sakta känna igenom Bianca och introducerade massagen, i Biancas egen takt. Till en början var Bianca lite skeptiskt till att lägga sig ner, så hon fick stå. Efter en stund tyckte hon ändå det kändes okej att ligga på sida. Joella var väldigt anpassningsbar och gjorde det som kändes bäst för Bianca. Ville hon stå så fick hon det och behövde hon ta en paus så fick hon det också.

Precis som tidigare då vi gick på massage, så tog det ett tag innan Bianca kunde slappna av och verkligen njuta. Då Joella hade masserat Bianca en god stund lade hon sig ner och slöt ögonen. Hon slappnade av och njöt. Det var så härligt att se. Det värmde mitt mattehjärta. Det är precis sådana här stunder jag vill ge min hund. 

Att Joella har egna hundar och överlag är van med att hantera hundar märktes tydligt. Hon fick Bianca snabbt att känna sig trygg och tog allting i Biancas egen takt. Hon anpassade massagen till Biancas behov, men också vilja. Joella fick också mig att känna mig trygg, vilket givetvis är något som jag som hundägare uppskattar. Hon svarade på alla mina frågor och det märktes att hon visste vad hon höll på med och satt på väldigt mycket kunskap. 

Frågan som säkert många av er nu ställer er och som även jag ställde Joella, varför skall man massera sin hund? Dels kan det vara en del av rehabilitering, så som det var för mig och Bianca till en början. Massage kan också göras för att förebygga skador och ge hunden avslappning. Jag tycker egentligen att Joella sammanfattade svaret på frågan väldigt bra då hon sade, – Vi människor tar också hand om våra egna kroppar, varför skulle vi inte ta hand om hundens på samma sätt? 

Att Joella kom hem till oss och utförde massagen upplevde jag som positivt. Bianca fick vara hemma i en trygg bekant miljö och fick ligga på sin favoritmatta i huset. För många hundar kan det kanske vara lite skrämmande att det kommer en främmande person och klämmer på en, då kan det underlätta att få vara i sitt eget trygga hem. 

Efter massagen gick Bianca och lade sig en bit bort och jag och Joella böt ännu några ord med varann. Då det var dags för Joella att åka hem gick en lite trött Bianca gladeligen fram för att säga hejdå. Resten av dagen samt följande dag fick Bianca ta det lite lugnare och vi gjorde som vi blev tillsagda och gick fler och kortare promenader. 

Nu under studietiden masserar Joella för ett förmånligt pris och kommer dessutom hem till er. Om du är intresserad av massage för din hund eller har några frågor kan du kontakta Joella genom hennes facebooksida, klick.

IMG_3732

Härliga dagar

Idag har vi haft Biancas vän Tilda på besök här hos oss. Tilda kom redan imorse då hennes matte och husse skulle åka och jobba. Vi har varit ute på gården och njutit av vädret nästan hela dagen. Bianca älskar verkligen att vara ute och skulle bo på vår gård om hon fick. Hon kan ligga på gräset och njuta i timtal. Tilda var däremot lite skeptisk till vår gård och höll mest till på terrassen. Jag passade på att pyssla lite i trädgården så medan hundarna fick sin dagliga dos utomhusvistelse.

Tilda åkte precis hem och nu skall jag göra mig redo för jobb. Har kvällsskift på mitt andra jobb ikväll, vilket faktiskt skall bli riktigt kul. Det är länge sedan jag jobbat skifte, och jag märker nu hur mycket jag saknat det. Jag mår så bra av variationen dessa två jobb ger mig, både gällande arbetsuppgifter och tider. Imorgon är det dags för skolavslutning här i Vasa, dit jag som läroavtalsstuderande också är inbjuden. Kanske kommer jag känna mig lite vilsen där bland alla vanliga studerande, men kände att jag ville delta ändå. För att få ett avslut och kunna bläddra vidare. Bläddra framåt och in i ett nytt kapitel. img_5916.jpg

Vem får ta hand om henne? 

Då jag skriver blogginlägg inspireras jag ofta av någon fråga jag fått, som jag känner att jag vill utveckla svaret på. Det gäller även för det här inlägget.

” Är det bara din mamma som får ta hand om Bianca, eller? ” 

Då jag fick frågan log jag lite grann och svarade ganska snabbt, Ja. För er som missat det så är alltså min mamma Biancas uppfödare och även lycklig ägare till Biancas mamma. Så det faller sig ganska naturligt för mig att lämna henne där om vi behöver hundvakt. Dock bor min mamma 400 km ifrån oss, vilket ibland kan vara lite knepigt. För det mesta har det ändå löst sig bra, min mamma är väldigt flexibel och hjälpsam då det gäller det mesta, speciellt då det kommer till Bianca. IMG_9163IMG_9190I och med avståndet skulle det ju vara bra att ha någon man litar på lite närmare. Och det har vi nog egentligen. Vi har nog flera vänner  och bekanta som jag vet att skulle ta emot henne med öppna armar och som jag skulle lita på. Vilket i alla fall är viktigt för mig, att jag själv känner mig trygg med platsen där jag lämnar henne.

Att låta min mamma sköta henne är väl mest frågan om min egen bekvämlighet. Plus att jag vet att mamma sköter Bianca precis som om hon vore hennes egen. Bianca känner sig också som hemma hos min mamma, det är en trygg punkt för henne. På så vis även en trygghet för mig. Hon har ju spenderat de första två månaderna av sitt liv i mammas hus och gård, så det är hennes andra hem man man säga. Bianca älskar att springa i mammas hundhage och leka med mammas hundar.

En annan bra sak med att ha hundens egna uppfödare som hundvakt är att om hunden ställer till med något hyss eller är jobbig att sköta, då kan man bara säga som jag brukar säga – Det är din egen uppfödning. 

Om att klippa din hunds klor

För ett tag sedan fick jag en fråga angående hur jag sköter Biancas hygien. Jag lovade er då att gå in lite mera på det här med kloklippning. Att klippa hundens klor är något många är nervösa över, det var även jag. Men övning ger färdighet i det mesta, så även i det här i fallet. Att klippa klorna på en valp är oftast lite utmanade, så det gäller att börja öva i tid. Kanske kan du börja med att bara röra vid hundens tassar och klor, visa klosaxen och sedan gå över till att klippa en klo om dagen. På så sätt får hunden tid att vänja sig i lugn och ro. Du vill nämligen inte att hunden skall vara rädd för kloklippning, eftersom det är en vardaglig sak ni kommer att måsta göra.

Hur klipper man på bästa sätt klorna på sin hund? Det finns säkerligen lika många sätt som det finns hundar. Så länge det sätt du använder dig av fungerar för dig och din hund så är det ett bra sätt. Jag tänkte ändå visa er några sätt som man kan använda sig av.

Hunden på rygg, du kan sätta dig på golvet och ha hunden på rygg mellan dina ben. Ett sätt som fungerar för vissa och en del tycker att man ser klorna bättre såhär.Kloklippning - KopiaKloklippning (1) - KopiaHunden på ett bord, speciellt om du har en liten hund kan det vara lättare att lyfta upp den på ett bord. Men då är det bra om hunden är van att stå på ett bord och känner sig bekväm med det.Kloklippning (5) - KopiaHunden står eller ligger på golvet, såhär gör jag och Bianca. Bianca ligger oftast  på sida eller står på golvet och jag sitter bredvid henne. (här på bilden är hon dock på ett bord)Kloklippning (2) - KopiaKloklippning (3) - KopiaJag klipper Biancas klor ungefär en gång i veckan, ofta och lite. Om hunden har vita klor så ser man tydligt var pulpan (den rosa delen) är, den skall man inte klippa av. Om man av misstag klipper av den tar det ont och börjar blöda, dock inget farligt men obehagligt för hunden. Men om hunden som Bianca har svarta klor så ser man inte pulpan utan måste klippa på högt. Det är något man lär sig med tiden, men i början kan man tänka på att ta lite åt gången. Om du trots allt klipper av pulpan så kommer det att börja blöda mycket. Du kan stoppa blödningen antingen med blodstopp som finns att köpa i djuraffärer, eller med helt vanligt potatismjöl. Glöm inte att klippa sporrarna, det vill säga de två sidoklorna som finns på framtassarna!Kloklippning (4) - Kopia

Växter som är giftiga för hundar

Idag vill jag tipsa er om ett blogginlägg jag råkade läsa för ett tag sedan. Bloggen var för mig helt okänd och kanske hade jag inte heller klickat mig in på den bloggen just då, om det inte vore för rubriken. Blogginlägget heter ”Växter som är giftiga för hundar och katter” och finns att läsa på bloggen Bland Rosor och Fräken, klicka här att komma till inlägget.

Jag måste erkänna att detta är inget jag har speciellt bra koll på. Då Bianca var valp så plockade jag bort alla blommor, bara för att vara på säkra sidan. Och för att inte ha mull runt om i hela lägenheten. I dagens läge bryr hon sig inte om andra växter än gräset på gräsmattan ibland. Så jag lärde mig verkligen mycket nytt då jag läste inlägget, till exempel har jag faktiskt inte känt till att tulpaner är giftiga för hundar. Visste du det? Skrämmande nog så listas nästan alla de blommor vi har här hemma. Garderobsblomma, fredskalla och gullranka, för att nämna några. Alla de är giftiga för hundar. Att julstjärnor, hyacinter och påskliljor är giftiga kände jag dock till.

I inlägget tas även upp växter som är giftiga för katter. Nu har vi inte någon katt, men jag kan tänka mig att katter tuggar och smakar mera på blommor än vad hundar gör. Så som kattägare är detta säkert något man bör ha bra koll på. Säkert finns det även hundar som gillar att smaka på hemmets blommor, speciellt valpar.

Så dagens tips till hund- och kattmänniskor, Läs och Lär!15461716712_b00fa9da01_c

Vår vecka hittills

Vilken produktiv tisdag vi har haft idag. Jag och Bianca steg upp redan kring åtta, åt frukost och skällde ut en fasan som stod och tittade på vår gård. Fasanen brydde sig inte märkbart över Biancas utskällning, men hon försökte tappert få den att reagera.  Där stod de på varsin sida av staketet och diskuterade. Då fasanen och Bianca hade rätt ut sitt så åkte jag iväg och uträttade en massa ärenden. Köpte mig bland annat nya arbetsskor, svängde in via läroavtalsbyrån med lite blanketter och åkte via jobbet för att öva på en del behandlingar inför de kommande yrkesproven. 

På eftermiddagen gick jag och Bianca en uppfriskande eftermiddagspromenad. Vädret är verkligen härligt just nu, det doftar vår i luften. Älskar det! Enda minuset är att det är så lerigt överallt. Som hundägare är nog detta den värsta årstiden, hos oss får vi i alla fall tvätta tassarna efter varje promenad och lite där imellan. 

Nu ligger Bianca nöjt och vilar och jag skall åka iväg till gymmet. Imorgon har vi bloggkväll på jobbet, så jag börjar lite senare än normalt. En bra vecka hittills. Riktigt bra. 

img_5053.jpg

Ut över isen

Igår på eftermiddagen kom vi hem från stugan. Det var otroligt fint där ute. Så fint att man helt glömde bort att det faktiskt är lite vinter ännu. Gick ut i t-shirt och funderade varför det kändes så kallt. Vi gjorde absolut ingenting, jag läste inte ens tidningarna jag hade med mig. Vi njöt av att bara vara och så gjorde även Bianca. Hon trivs, precis som mig, väldigt bra där ute.

Vanligtvis åker vi ut med båt eller snöskoter, eftersom det inte finns någon bilväg dit. Men den här gången åkte vi ut med sparkkälke. Vi packade med oss det vi behövde i våra ryggsäckar och tog vattendunkarna på en pulka.

Jag kan erkänna att jag var ganska nervös innan vi åkte ut. Dels för att jag har har otrolig respekt för vatten och även isarna, vilket man självklart skall ha. Respekten består även till stor del av rädsla. Min sambo har dock väldigt bra koll på isarna, så jag litar på honom. Han mäter alltid isens tjocklek och vet var man kan röra sig. Jag vet att han inte skulle låta oss gå där han är det minsta osäker. Då jag själv fick se hur tjocka isarna faktiskt var där ute så blev jag också lite lugnare.

Jag var även lite nervös för hur det skulle gå att åka sparkkälke med Bianca. Hon är ju en vallhund och vill valla det mesta som rör sig. Men det gick jättebra, återigen får jag vara väldigt stolt över henne. Hon sprang väldigt fint i koppel bredvid kälken. Nu då vi vet att det fungerade bra även på detta sätt, så kan vi göra om det. Nästa vinter alltså, vårt nästa färdmedel detta år blir nog båten.

Obs, på bilden där ni ser öppet vatten så står vi på land. Så mamma, du kan vara helt lugn. img_5012img_5017img_5016img_5014.jpgimg_5020