Mina mål för bloggen 2018

Igår (klick) skrev jag om mina mål för det kommande året. Mål som främst berörde mitt privatliv och mitt liv utanför den här bloggen. Igår kväll samtidigt som jag och Bianca tittade på farmen, började jag skriva ner och lista upp alla mina mål gällande bloggen. Den listan blev nog betydligt längre än den förra. Jag vill inte avslöja alla mål just nu, men jag tänkte att jag i alla fall skulle dela med mig av fem bloggmål jag har för i år.

Börja använda mig av Instagram Stories. Det är inget jag vanligtvis använder, men nu tänker jag börja använda det i bloggsyfte. Lägga upp en bild då jag skrivit ett inlägg, tipsa om läsvärda saker på min blogg o.s.v. Jag skall bli bättre på att marknadsföra min blogg och på så vis nå ut till flera läsare.

Månadens lista. I slutet av varje månad skall jag sammanfatta månaden som gått med en återkommande lista. Det var Fina Christina som inspirerade mig till denna punkt, hon har nämligen gjort samma på sin blogg. Men jag kommer att skapa min egna lista. Detta vill jag till stor del göra för min egen skull, så jag med säkerhet skall komma ihåg att stanna upp och reflektera över allt som hänt och kanske även på så vis bli bättre på att leva i nuet.

Månadens hundtips. Varje månad kommer jag att ge er ett användbart hundtips, det kan vara allt från tips på en hemsida, produkt, tjänst eller något annat hundrelaterat. Kimitoön saramariaexenia.wordpress (8)Få minst 300 gillare på min facebooksida. Min blogg har en egen facebooksida och mitt mål är att komma upp till minst 300 gillare innan årets slut. Vill du hjälpa mig? Klicka här.

Bättre och nya bilder. På senare tid har jag mest använt mig av bilder jag haft i arkivet, ibland bättre och ibland sämre. Jag har inte orkat eller haft motivation att fota så mycket, eftersom min kamera har blivit så dålig. Jag är därför inte heller alltid helt nöjd med bildkvalitén här på bloggen och det är något jag vill förbättra. Till min, och er, stora lycka kommer detta troligen att förverkligas eftersom jag igår fick hem min nya kamera. Men, mer om kameran senare.

Sedan funderar jag på att eventuellt börja göra en VLOG varje månad där ni får följa med oss under en dag, se en vardag i våra liv helt enkelt. Har inte riktig bestämt mig ännu angående det, så berätta gärna din åsikt om saken. Andra förändringar kommer även att ske, men detta är allt jag är redo att dela med mig av i nuläget. Hoppas ni vill fortsätta följa med oss och vår vardag!

Annonser

En diskussion om potträning och rumsrenhet 

Jag kan inte påstå att jag egentligen vet så hemskt mycket om små barn eller barnuppfostran. Det är länge sedan mina bröder var små och då var jag även själv ganska liten. Jag har däremot en del vänner som har barn och har således hamnat i ett umgänge där det ofta pratas barnuppfostran och andra barnrelaterade ämnen. Eftersom jag själv inte har några barn, händer det sig lätt att jag drar paraleller till vår valptid med Bianca. Tro det eller ej, men man kan hitta många likheter.

För ett tag sedan kom jag och en kompis in på en diskussion om potträning. Hon berättade om hur deras träning stampar lite på ställe och att hon nog borde sätta dottern på pottan ungefär en gång i timmen, för att få in det som rutin. Där hoppade jag in i diskussionen med en kommentar – ”Ungefär som med en valp, ut på gården efter lek, mat och sovstund”. Hon kunde inte annat än att hålla med.

Jag vet inte hur man gör då man pottränar barn, däremot vet jag hur man tränar en valp att bli rumsren. Då man vill få sin valp rumsren handlar det egentligen om en enda sak, regelbundenhet. Du behöver regelbundet gå ut med valpen och rasta den. Alltid efter lekstund, mat och då den vaknar från en tupplur. Gärna en gång i timmen, så att det blir en vana samt att risken att det händer en olycka inomhus är mindre. Kan tänka mig att det är lite samma med barn.

Med en valp handlar det även om att ha en plats inomhus, exempelvis en tidning, dit valpen kan gå ifall det blir bråttom. Här har vi människor löst detta problem med blöja för små barn. Då valpen vuxit till sig och förstår att man gör sina behov ute på gräsmattan, då tar vi bort tidningen. Då barnet vuxit till sig och förstår att man går på toaletten, då tar vi bort blöjan. Ni ser ju själva, hur lätt det är att hitta paralleller. Vi människor och djur är inte så olika trots allt.img_1013

 

Hundägare lever längre 

Här om dagen publicerade Svenska Yle en artikel som fångade mitt intresse, den här artikeln. Artikeln handlade om hur hundägare löper lägre risk att drabbas av hjärt- och kärl sjukdomar eller att dö i förtid. Artikeln grundar sig på en studie som en grupp forskare från Uppsala Universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet, Stratford University och Karolinska institutet har gjort. De har undersökt sambandet mellan hundägare, hjärt- och kärlsjukdomar och död.

En intressant studie, tycker jag. Den första tanken som slog mig då jag läste rubriken till artikeln var, att det nog till stor del är livsstilen som en hund medför som bidrar till detta. Även om jag vet att själva hunden också medför mycket positivt i livet. Känslor så som glädje, lycka och kärlek. Vilka i sin tur kan ha många positiva följder. Speciellt på personer som annars lever ensamma kan hundar eller husdjur överlag ha en väldigt positiv inverkan. Dock tror jag ändå, precis som det även nämns i artikeln, att detta resultat grundar sig mycket på att hundägare i viss mån är aktivare. De är fysiskt aktiva, motionerar automatiskt varje dag och är mycket utomhus. img_5065-kopiaDet ligger nog mycket i det här, att man är aktivare med hund. Gäller inte alla, förstås. Om jag tänker på mig själv och hur mitt liv skulle se ut om jag inte skulle ha hund, så visst skulle jag säkert gå till gymmet ibland men högt troligen skulle 70% av mina promenader falla bort. Jag har svårt att tro att jag skulle tvinga ut mig själv i minusgrader klockan sju på morgonen bara för att. Eller då det regnar eller annars bara är trist väder. Promenader är en del av min vardag med hund. Ibland går vi kortare promenader och ibland tar vi långa heldagsutfärder i skogen. Men både jag och Biancas husse är nog mycket mera fysiskt aktiva tack vare att vi har Bianca. 

Att en hund kan öka ens välbefinnande till det bättre är jag helt säker på. Jag har levt en vardag utan hund. Jag mådde bra, men inte alls så bra som jag mår idag. Vilket givetvis kan grunda sig i många saker, men jag vet att Bianca har en stor del i det. Mår Bianca bra, så mår jag bra. Och tvärtom. Att se henne lycklig och glad väcker något inom mig som inget eller ingen annan kan få fram. Att få göra och uppleva saker tillsammans känns härligt i hela kroppen. 

Då jag läste artikeln började jag också tänka på alla fina organisationer som det finns, som gör det möjligt för människor som inte själva kan ha hund att ändå få ta del av glädjen som en hund ger. Som till exempel Kompishund verksamheten, där jag och Bianca är aktiva. Genom den besöker vi bland annat äldre personer som inte själva kan ha hund. Även om det är frågan om någon timme i månaden så blir de så otroligt glada och lyckliga då vi kommer på besök. Jag tror våra besök har väldigt stor och positiv inverkan på deras välbefinnande. Hundar kan bidra med så mycket, vilket vi nu också genom den här studien kan se svart på vitt. Hundar är så mycket mera än bara fyra tassar och en svans. Vi behöver bara inse det och ta vara på det. 

Ett trevligt paket

Idag har jag hämtat ut en trevlig överraskning från posten. Ett paket, till mig och Bianca. För ett tag sedan hade Sofia en tävling i samarbete med Dermosil på sin blogg, där man kunde vinna en valfri förpackning ur Dermosils julserie. Jag deltog i tävlingen och både jag och Bianca höll tummar och tassar här hemma. Jag brukar sällan vinna något, men denna gång hade vi turen på våran sida. Vi vann ett paket, som vi då idag har hämtat ut från posten.

Det förvånar knappast ingen, men jag valde förpackningen som hette ” Best Friend ”. Förpackningen består av ett hundschampo och en handduk. Det som jag gillade med det här schampot var att det är oparfymerat och har beviljats rätt att använda Allergy Certifieds allergisymbol. Pumpflaskan gör det även väldigt smidigt att använda. Förutom shampot så innehåll förpackningen även en väldigt fin handduk, som man aldrig kan ha för många av då man har hund.

Vårt schampo tog precis slut, så detta paket kunde inte ha kommit mera lägligt. Skall bli intressant att testa det och se om det är så bra som det låter. Hittills har jag endast hunnit testa schampot på min egen hand, men det doftade väldigt milt och gott. Och handduken är jättefin och av bra material. Plus att den är perfekt storlek för Bianca. Bianca och jag tackar både Sofia och Dermosil för detta fina paket som piggade upp vår måndag!IMG_0085.JPG

 

Utanför min bekvämlighetszon

Igår fick jag och Bianca träffa en ny bekantskap. Vi hade bokat in en promenad med Karolina. Till vår lycka så sken till och med solen för en gångs skull och även om det var lite kyligt var det ändå riktigt fint promenadväder. Jag gillar att kombinera promenader med att träffa vänner, eftersom det ger mig två flugor i en smäll plus att jag inte behöver lämna Bianca ensam. Så letar du efter promenadsällskap är jag alltid redo! 

Karolina hade lite problem med bilen där till en början, så i väntan på henne passade vi på att titta lite på fåglarna vid vattnet. Bianca ville så gärna hoppa i vattnet och ta sig en simtur med dem, men det gick inte den här tråkiga matten med på. Det är inte alltför ofta vi går promenader i stan, så Bianca är alltid eld och lågor över alla nya härliga dofter som finns där. 

Jag och Karro har länge pratat om att ses över en kaffe eller promenad, men det har liksom inte blivit av. Våra tidsscheman har hela tiden krockat. Men då jag såg att vi hade skrivit ”vi hörs 2017” i vår facebookchatt, så tänkte jag tappa hakan. Vips så hade nästan ett år gått och vi hade ännu inte lyckats ta en promenad. Så nu tog vi äntligen tag i det och fick till det. Karro var verkligen enkel att umgås med. Det var enkelt att tala, om allt. Det kändes verkligen inte som att detta var första gången vi träffades, tvärtom. 

Genom bloggen har jag fått träna på att stiga ur min bekvämlighetszon på så många olika sätt. Jag har fått träffa nya människor som jag kanske annars inte skulle våga prata med eller ens kommit i kontakt med. Jag har blivit mera social och lärt mig hantera min blyghet på ett nytt sätt. Blivit mera självsäker. Vanligen är jag inte den där som sätter mig i situationer där jag känner mig obekväm eller bland massa främmande människor.   Jag har svårt att gå fram till människor jag inte känner och ta första kontakten, men jag har absolut blivit bättre på det. Jag har också träffat flera nya fina människor via bloggen, människor jag idag kan kalla vänner. Det är ju helt fantastiskt, på alla sätt och vis. img_1354.jpg

Ett lättare hjärta 

Jag har varit ledig idag. Varit hemma nästan hela dagen. Suttit och jobbat med en del bloggrelaterade saker nästan hela dagen. Har ett stort tidskrävande projekt på gång inför december, roligt men tungt projekt. Bloggen är en stor hobby för mig, men ibland äter den omedvetet upp mig. Då jag brinner för något eller går inför någon uppgift gör jag det alltid till 110%. Jag stressar lätt upp mig utan att jag själv märker det. Jag pressar mig hårt, på gott och ont. På eftermiddagen idag hade vi en promenad inbokad med Rosie och hennes matte, och det var först då vi började förbereda oss för den som jag märkte hur hjärtat klappade och hur upp i varv jag var.

Då vi mötte upp Rosie med matte lättade allt. Trots att det stormade och regnade var det så skönt att komma ut i friska luften och att träffa dem. Vi gick bara en halv timme, men på den tiden hann jag bli lugn och lättare i hjärtat. Dom är så härliga, båda två. Vi var dyblöta och tänkte nästan blåsa iväg ett par gånger, men det gjorde absolut ingenting. Vi hann prata om allt möjligt och jag känner mig alltid så glad och lugn i själen efter våra träffar. Dessutom hade Rosie födelsedag idag, så vi hade en liten gåva åt henne dagen till ära.

Nu skall jag fortsätta ligga här i soffan och bara andas en stund. Sedan skall jag åka in till stan, äta en bit mat med en vän och därefter gå på ett event. Ingen blogg mera idag för mig, kanske inte heller imorgon. Behöver några dagar då jag inte tänker på bloggen nu. Sköt om er i stormen och säg Grattis åt den här sötnosen som fyller två år idag! ❤Namnlös.png

 

Tre olika hundmöten 

Då man har hund så går man automatiskt flera dagliga promenader, där man också ofta träffar på olika slags människor och hundar. Här i vårt område bor det en massa hundar, vissa träffar vi flera gånger dagligen och vissa mer sällan. Idag vill jag berätta om tre helt olika hundmöten vi hade på vår morgonpromenad. 

Först mötte vi en äldre dam med en liten vit hund. Vi log åt varann redan på avstånd, trots att vi inte kände varann. Vi stannade och pratade en liten stund. Hon frågade hur gammal Bianca var och om detta var min första hund. Hon berättade att den vita hunden var hennes dotters, att den nyligen mistat sin äldre hundvän och nu är väldigt ledsen och nere hela tiden. Själv hade hon haft en golden retriever, men på grund av stor sorg då den dog hade hon inte velat skaffa någon ny. Därför brukar hon ta ut dotterns hund på promenad ibland. Innan vi skiljdes åt sade hon något som fastnade på minnet-”Jag ser att du är en stor djurvän, precis som mig. En gång djurvän, alltid djurvän.”

Strax efter mötte vi en annan hund med sin matte. Vi utböt inga ord med varann, vi såg inte ens på varann. Hennes hund gav ett skall då vi passerade dem. Bakom ryggen hörde jag bara ett ”Munnen fast på dig”. Det här mötet skiljde sig enormt från det första mötet. Vad jag tycker om att man fräser munnen fast åt sin hund kan ni ju själv tänka ut. 

På vägen tillbaka mötte vi en äldre dam med sin 13,5 åriga sheltie. Vi har träffat dem flera gånger förut och mitt hjärta smälter alltid lite extra då jag träffar andra som har samma ras som mig. Trettonåringen hälsade så gärna på Bianca, även om Bianca var lite väl ivrig. Den andra sheltien var alldeles vit om nosen, men hade en vacker och fluffig päls, samma färger som Bianca. Den påminde mig om vår Julia på äldre dagar. Jag och tanten pratade en stund och sedan gick jag och Bianca hemåt igen. Tanten gick åt motsatt håll med sin fina hund. Jag kollade lite snett bakom axeln, och såg hur de gick sida vid sida och såg på varann. Det gick inte att ta miste på vilken fin vänskap där fanns mellan dem.

Tre möten, helt olika möten. Tre möten som alla väckte olika tankar och olika lärdomar. 12360157_10207323069047338_5147416788169008241_n