Med ett leende på läpparna 

Igår nämnde jag att vi skulle börja på en ny kurs, Bianca och jag. Kursen vi började på är en kurs jag länge velat gå, eftersom jag starkt tror det är något vi båda skulle tycka om. Dock har den ofta blivit fullbokad genast och vi har inte lyckats få någon plats tidigare, men nu, äntligen fick vi en plats!

Kursen vi började på heter Dobo, vilket kanske inte säger dig så väldigt mycket. På Dobos hemsida (klick) beskrivs det som en rolig motionsform för både hund och förare. Dobo utvecklades i Finland år 2010. Dobo utförs i huvudsak på och med äggformade bollar eller olika slags balansbollar. Hunden får utveckla sin balans, muskelstyrka, smidighet och kroppskontroll. Även föraren får utveckla alla dessa saker, eftersom det inte bara är hunden som utför rörelser, man får även själv vara väldigt delaktig. Det är en rolig gren som man utför tillsammans med hunden.

Kursen började med att vi värmde upp hundarna genom olika övningar. Då de var varma i musklerna presenterade vi dem för en liten balansboll, belönade dem då de satte upp en eller två tassar på bollen. Vi fick även själva prova ställa oss på balansbollen, för att bättre förstå hur det känns för hunden. Det var väldigt bra att vi fick göra det, för hundarna får det att se lätt ut men det är mycket mer ansträngande än man kan tro. Efter balansbollen var det dags för Dobo bollen. Faktum är att Bianca fick en Dobo boll av min mamma för ett bra tag sedan, men vi har inte kommit oss för att blåsa upp den och ta den i användning. Något jag ångrar nu, för det här var ju såå kul!img_0869.jpgimg_0873.jpgimg_0868.jpgVi, förare, tog ett stadigt grepp om bollen. Det är viktigt att den hålls på ställe så inte hunden stöter sig. Sedan skulle vi försöka få hunden att hoppa upp på bollen. Bianca försökte först sätta upp endast tassarna och gå runt bollen. Hon försökte på alla sätt och vis nå godiset i min hand utan att hoppa upp. Jag trodde faktiskt inte hon skulle våga sig upp på bollen, inte första gången. Men visst vågade hon, snabbt förstod hon vad det var frågan om och hoppade upp och ner som ingenting.

Bianca tyckte detta var så roligt, hela hon sken upp av glädje. Det var så värmande och härligt att se hennes glädje. Även jag tyckte det var en rolig upplevelse och framför allt en rolig gren att utföra tillsammans. Det är precis det här som jag och Bianca saknat, en aktivitet som denna. Detta är kul, bra motion för både mig och Bianca och något jag tror verkligen vi båda kan utvecklas mycket inom denna gren.

Då kurstimmen var över och vi åkte hem igen hade jag ett stort leende på läpparna och berättade gång på gång åt Biancas husse om hur bra detta kändes. Bianca var så duktig och älskade verkligen varenda minut. Längtar redan efter nästa söndag och nästa kurstimme!

 

Annonser

En dag med familjen 

Gårdagen får fulla poäng, verkligen. Det fanns inte ett enda måste under hela dagen och det kändes verkligen som vi laddade batterierna, alla tre.

Vi började dagen med en skogspromenad. Det var frost på marken, men solen sken så vackert genom skogen. Förutom att husse i ett skede skulle ha oss att avvika från stigen och gå genom massa riskor och vattenpölar, så var det en härlig promenad. Husse vill ofta utmana sig själv (och oss, antar jag) och gå mer häftiga vägar än den självklara stigen. Det brukar ofta sluta med att han får bära Bianca och lyssna på mig som försöker hänga med lite smått irriterad. Igår skrattade vi dock mest åt situationen, eftersom vi insåg att detta är ett återkommande fenomen. img_0832.jpgEfter promenaden åkte vi till svärföräldrarna och blev bjudna på stekta bananer med vispgrädde, gott. Sedan åkte vi och införskaffade lite nödvändigheter till årets bloggjulkalender, som jag tänkt fortsätta filma idag. Kvällen avslutade vi med god mat och serietittande. Hela familjen låg vi i soffan hela kvällen, så skönt och mysigt.

Idag skall jag som sagt fortsätta filma lite grann och pyssla vidare med julkalendern. Förutom det skall även jag och Bianca börja på en ny kurs idag, vilket känns väldigt spännande. Vilken härlig helg, fulla poäng. 

En lycklig hund 

Igår jobbade jag rätt sent, och länge. Tycker om att jobba kvällskift och på så sätt få lite variation i arbetstiderna, men har svårt att varva ner då jag väl kommer hem. Ligger ofta uppe halva natten och försöker hitta ro i kroppen. Så även igår, men det gjorde ingenting för idag fick jag sova ut ordentligt.

Ikväll har vi personalfest, det ryktas om att det skall serveras kräftor. Säkerligen mycket annat gott också, eftersom mina kolleger består av restaurangpersonal. Just nu sitter jag och väntar på nagellacket som skall torka och sedan blir det troligen en klassisk klädkris som står näst i tur.

Bianca är lycklig idag, eftersom det är regn och rusk väder. Hon älskar att vara utomhus i alla väder, men speciellt då det regnar. Hon var så lycklig då vi gick vår dagliga promenad. Plaskade i vattenpölar, sprang ner i det våta gräset i dikeskanterna och gned gladeligen sin våta och leriga päls mot mig mellan varven. Vi var riktigt blöta om både fötter och tassar då vi kom hem, men vad gjorde det då hunden är glad och lycklig. En lite smutsig och våt, men lycklig hund. Det gör även mig lycklig. img_0696.jpg

Tre läsvärda

Den här måndagen vill jag ta en titt tillbaka och lyfta fram några inlägg som jag anser är värda att lyftas fram en gång till. Tre, enligt mig, läsvärda inlägg i mitt arkiv.

Mata inte min hund, ett inlägg som egentligen startade från en irritation över att människor inte kan ta ett nej. Ett inlägg som jag sedan ville sprida ett budskap med, att hundar faktiskt kan bli sjuka om man inte lyssnar och accepterar ett nej. Inlägget handlar om varför jag inte vill att att man matar min hund utan lov. Inlägget fick mycket bra respons, speciellt bland hundägare. En läsare kommenterade att det är ett inlägg som borde delas gång på gång. Läs inlägget här.img_4909Hundar och Fyrverkerier, ett inlägg som jag väntade mig att skulle få mer kommentarer och starta en del diskussioner, eftersom jag vet hur omdiskuterat detta ämne är bland hundägare. Antingen nådde inlägget inte fram till de rätta personerna eller så fick jag inte fram mitt budskap som jag tänkte. Ändå värt att lyfta fram igen. Läs inlägget här.

De förgiftar våra hundar, ett inlägg jag skrev ganska nyligen. Handlar om den fruktansvärda sanningen att människor lägger ut gift i naturen i hopp om att skada eller vi värsta fall döda hundar. Ett fenomen som tyvärr har blivit allt för vanligt. Läs inlägget här. 

Tid tillsammans 

Bianca var lite låg några dagar förra veckan. Lite lugnare än vad vi är vana vid. Tröttare på något vis. Vi kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var, men innerst inne visste jag exakt. Det var saknad. Tid tillsammans. 

Jag har jobbat ganska mycket och mitt nya jobb tar givetvis mera energi, eftersom allting är så nytt. Speciellt den senaste veckan har jag varit trött både på morgnarna och kvällarna och jag och Bianca har inte haft samma tid tillsammans som vi brukar. Förutom jobb har jag bokat in en massa program på min lediga tid, sådär som jag alltid gör. Fullbokar mig. Bianca har hängt med mig på det mesta, men vår tumistid har blivit lite lidande. Framför allt har jag nog varit ganska onärvarande, inser jag nu. Jag har varit här fysiskt, men mitt huvud har varit på femton andra ställen. 

Det märks tydligt på Bianca, så tydligt. En morgon vägrade hon till och med gå på morgonpromenad med husse, eftersom hon inte ville lämna mig som låg hemma och sov. Hon begär sig också upp i min famn genast jag kommer hem och sedan ligger hon fastklistrad där så länge som möjligt. Hon visar klart och tydligt att jag har för högt tempo, och borde lugna ner mig. Tur det, utan henne skulle jag nog köra på tills väggen kommer emot. Hon får mig att minnas att stanna upp. Hon känner mig ofta bättre än jag känner mig själv. 

Den här helgen har varit en Bianca och matte helg. Vi har spenderat tid tillsammans, lekt och myst. Vi har träffat vänner, men vi har också haft välbehövlig egen tid. Jag gick in i den här helgen med tankesättet att ta det lugnt och inte tillåta någon stress eller press. Och det är precis en sådan helg vi haft. Jag har inte känt någon stress sedan jag lämnade jobbet i fredags. Något önskar jag skulle bli bättre på. Jag stressar upp mig lätt, men är även väldigt stresstålig, vilket inte alltid är till min fördel. Det krävs mycket innan jag själv säger stopp. Därför är jag tacksam över att ha Bianca, som säger åt mig då jag själv inte förstår bättre. Jag behöver nog bara lära mig att lyssna på henne ännu mera än vad jag redan gör. Behöver lära mig att stanna upp. Leva i nuet, det andra finns kvar. 

Älskade Tindra

Jag tänkte jag skulle köra igång en liten serie här på bloggen, där jag presenterar våra hundvänner. Vi har många vänner jag alltid nämner nu som då, så det känns naturligt att nu berätta lite mera om dem. Först ut i serien är givetvis Tindra, som är så mycket mera än vår vän.

Tindra är en väldigt speciell hund för mig, som jag upplevt mycket tillsammans med. Tindra är inte bara en vän, utan en familjemedlem. En viktig sådan, som betyder väldigt mycket för mig. Hon är min mammas ögonsten och dessutom är hon Biancas mamma. Tindra kom in i våra liv för åtta år sedan. Från första stund var hon väldigt speciell och stal våra och många andras hjärtan. Tindra är verkligen beviset på hur lojala hundar kan vara. Hon är så unik, så fantastisk. 780Tindra är väldigt snäll och gosig, men fram för allt är hon tillgiven och mycket intelligent. Hon vill alltid göra det bästa för sin människa. Hon vill alltid vara till lags. Tindra är nog den lydigaste hunden jag vet och den mest pålitliga. Alla som känner henne eller har träffat henne vet precis vad jag talar om. 

Det bästa Tindra vet är att springa agility. Då lyser det om hela henne. Tindra och min mamma har testat på det flera gånger och de är riktigt duktiga, de har kommit hem med både en och annan pokal. Hon älskar också att ligga tätt intill i famnen och vill alltid gosa in sig i famnen så mycket det bara går. Tindra och min mammas har en fantastisk relation till varann. En relation som är så vacker att se på. Jag är väldig glad att vi får ha Tindra i våra liv och evigt tacksam för att hon gav mig Bianca. Vackra älskade Tindra ❤

 

Låt hunden kolla Facebook 

Då du vaknar på morgonen vill du gärna sitta med din kaffe- eller tekopp och uppdatera dig. Ta reda på vad som hänt under timmarna du sov. Antingen läser du dagstidningar eller kollar nätet. Kanske scrollar du genom Facebook flödet eller Instagram. Det här gäller i alla fall en stor del av oss. Det vi kanske glömmer är att vi måste låta hunden göra samma sak. Hunden måste också få kolla Facebook.

Kanske har du märkt att hunden gärna vill stanna och dofta på saker på promenaden, speciellt under den första morgonpromenaden. Detta är hundens sätt att ta reda på vad som hänt under natten. Vem som varit var och gjort vad. Samma gäller då hundar doftar på varann, de läser av den andras sinnesstämning. Samlar nödvändig information. Detta är hundens sätt att läsa tidningen och Facebook. Det är viktigt att vi låter hunden göra detta. Låta den använda sin nos och sina sinnen. Låta den dofta på en buske här och en sten där.

Jag hör ofta många hundägare säga att de inte kommer någon vart på promenaden, eftersom hunden bara vill stanna och dofta på saker hela tiden. Detta skapar ofta irritation hos hundägare, har jag märkt. Att låta hunden dofta är ofta mycket mera ansträngande än vad en lång rask promenad är. Det är gymnastik för hjärnan. Jag menar inte att man behöver låta hunden stanna och dofta på varje grässtrå i tio minuter. Men man bör kanske ha det bakom örat, att det är hundens sätt att läsa nyheter och uppdatera sig. Hur skulle du känna om du längtat att få stiga upp och läsa tidningen och någon bara ryckte den ifrån dig? Eller tog bort din telefon då du läser sociala medier? Något man bör ha i baktanken om man suckar över att hunden stannar och doftar hela tiden.

Skären Red (16)Skären Red (17)