Trevliga saker som händer

Jag har inte riktigt hunnit landa efter min Tammerfors vecka ännu. Känner mig rätt så utmattad och tömd på energi fortfarande. Igår jobbade jag hela dagen och sen fick jag ett efterlängtat besök av en av mina närmsta vänner. Idag åkte hon hem till Kiruna igen och jag åkte istället in till stan för att träffa en annan vän som är i Vasa över helgen. Så det har minst sagt varit fullt upp sedan jag kom hem, även om det har varit många roliga saker på agendan. Väldigt glad att jag hann träffa mina vänner, de är båda sådana som jag ser rätt så sällan nuförtiden.

På tal om roliga saker, igår skrev jag på ett nytt kontrakt på jobbet och är nu fastanställd där. Jag har också fått ett annat inhopparjobb inom restaurangbranschen, där jag bland annat skall jobba imorgon. Och på tisdag inleder jag min första vintersemesterdag. Då kör vi också ner till Åbo för att på onsdag morgon ta flyget till Riga. Så många trevliga nyheter på en och samma gång.

Bianca skall som alltid få spendera några dagar hos min mamma då  vi är ute och reser. Ser verkligen fram emot att få resa bort ett par dagar, att få spendera tid med sambon och få fira allting roligt som har skett. Resten av den här kvällen skall jag bara ligga här i soffan och mysa med Bianca, kanske titta ikapp lite serier. Glada vappen på er! img_5251-1.jpg

Annonser

Äntligen i mål!

Jag är hemma i Vasa igen. Proven är över och likaså mina dagar i Tammerfors. Min tredje dag gick väldigt bra, inga större bekymmer. Nervositeten var som bortblåst och istället kom ivern och spänningen. Ivern över att äntligen få veta hur dagarna hade gått och om jag hade klarat det jag var där för.

Då mitt sista prov var över stod jag utanför personalrummet, i väntan på att äntligen få slippa in till utvärderarna för att få min bedömning. Rektorn kom fram till mig och bad mig komma in till henne först. Med nervösa steg följde jag med henne, jag hade aldrig pratat med henne innan utan bara hört att hon är en amper liten kvinna. I hennes rum fanns även andra lärare. Rektorn såg på mig och sa,

Det gick helt strålande för dig! En av utvärderarna sade att hon har aldrig sett en sådan duktig läroavtalsstuderande som dig. Du har de bästa betygen bland alla våra läroavtalsstuderande här på över 50 år. 

Jag stod bara och stirrade på henne. Stirrade på dom andra lärarna i rummet, alla log. Rektorn kramade mig och gratulerade mig. Jag tror det enda jag fick ur mig var – Oj, kiitos och kiva. 

Utvärderarna ropade in mig, jag hade lite svårt att fokusera och svårt att ta in mera vid detta tillfälle. Men de sade att jag kan ge mig själv en stor klapp på axeln, jag är i exakt den branschen jag skall vara. Det syns att jag vet vad jag gör och att jag kan mitt jobb. Jag värdesätter varje kund, tar hand om kunderna på bästa möjliga sätt och verkligen bryr mig om dem. De sade också att vem som än får mig på jobb kan skatta sig lycklig och att det var en fröjd att se mig jobba.

Jag var ganska säker på att jag skulle klara det. Men att jag skulle klara det med sådana här fina betyg hade jag ingen aning om. Att få sådär mycket berömmelse och komplimanger som de gav mig är svårt att ta in. Svårt att smälta.

Men jag kunde inte vara gladare. Jag har äntligen nått mitt mål och jag har gjort det med flaggan i topp. Jag är så otroligt stolt över mig själv. Jag har absolut fått hjälp på vägen, men det är jag som har gjort jobbet. Det är jag som har kämpat, slitit och jobbat för detta. Jag slutförde det även om jag var redo att hoppa av många gånger på vägen. Jag tog en examen på ett språk som inte ens är mitt modersmål. Ett språk som jag inte ens behärskade för några år sen. Man kan klara det mesta bara man ger sig tusan på det, det har jag verkligen bevisat med detta. Heja mig!

Känslan just nu är ganska tom. I över två år har det här varit min vardag och nu är det slut. Som jag hoppat ur ett flygplan, svävat i luften i över två år och nu plötsligt kommit ner på marken. Skakiga ben och lite förvirrad. Ovant. Det tar nog ett tag innan jag har förstår att det verkligen är över nu.

Det känns bra att få avsluta det som varit en ganska tung studieperiod med sådana här fina betyg och fina ord från alla håll och kanter. Det känns som att denna examen öppnar en massa nya dörrar för mig. Framtiden kryllar av möjligheter och nya utmaningar. Då jag stod där på hotellrummets balkong, strax efter att jag insett att jag nu ytterligare har en examen kom jag att tänka på det som min handledare på läroavtalsbyrån sade för ett par veckor sedan,

Sara, du är så här ung, och du får snart din andra examen. Det är helt fantastiskt.

Jag var tyst en stund, innan jag svarade.

 Det här blir min fjärde.Examen 1.png

Det är nära nu

Så var andra dagen över och plötsligt är det bara en enda dag kvar och två ynka behandlingar. Idag var det mycket lättare stämning, alla visste redan vad det gick ut på och hur allting skulle gå till. Jag själv var också mycket lugnare och brydde mig inte så mycket om alla bedömare som gick runt och tittade.

Idag gjorde jag behandlingar som jag var relativt säker på och jag fick prata svenska större delen av dagen. Dock måste jag säga att jag är lite besviken på bedömarna idag, de såg inte någonting av min sista behandling. Ingen av de tre bedömarna som fanns på plats såg någonting. Jag låg lite efter i tidtabellen, eftersom min sista kund var en halvtimme försenad, men de borde fortfarande komma och titta för att kunna göra en rättvis bedömning. Kändes lite orättvist och dumt. Hur de nu skall kunna ge mig en rättvis bedömning har jag svårt att förstå.

Idag är jag inte ensam på hotellet, en kompis till mig är här och agerar också lite kund samtidigt. Skolan har skyldighet att erbjuda mig att göra yrkesproven på svenska. De har dock haft svårt att hitta svenska kunder åt mig, så de bad mig ordna någon kund själv. Vilket jag gjorde. Nu har vi nyss kommit tillbaka till hotellet från en suveränt god middag. Ögonlocken börjar kännas tunga, så snart är det nog dags att krypa i sängs. Känner mig ganska lugn inför imorgon och ser mest fram emot att få detta överstökat. img_5354.jpg

Första dagen avklarad

Kom till hotellet för en dryg timme sedan och kan nu äntligen pusta ut. Den första dagen är nu bakom mig och över. Den första och tyngsta dagen, på många vis. Idag gjorde jag behandlingarna jag var mest osäker på samt att det var första och på så sätt den mest nervösa dagen.

Dagen gick bra, så bra som det kan gå i en sådan situation. Självklart fanns det saker jag kunde ha gjort bättre, men även saker som gick över förväntan. Jag tror ändå det blev godkänt, det känns så. Alla mina kunder var nöjda och alla gick hem med nya produkter och massa råd angående hemskötsel.

Imorgon är ytterligare en tung dag med många behandlingar, bland annat två olika helkroppsmassager. Sedan är det bara torsdagen kvar med två behandlingar. Men som jag sade igår, klarar jag idag så klarar jag resten. Och jag överlevde den här dagen. Idag har jag bara rört mig från hotellet till skolan och tillbaka till hotellet igen, så det får bli en bild som är tagen i Tammerfors vid ett annat tillfälle. Nu skall jag dyka ner i studiematerialet igen och sedan försöka få några välförtjänta timmar sömn. img_9486

Inte som det skulle

Det är otroligt att jag är så lugn som jag är, med tanke på att den här dagen inte alls blev som den skulle. Kom till Tammerfors tidigt imorse för att förbereda inför imorgon samt öva på en del apparater som vi behöver visa att vi kan hantera i yrkesproven. Vi måste göra en maskinell behandling för ansiktet samt en för kroppen. På mitt jobb gör vi i princip inga maskinella behandlingar, så jag har bett skolan flera gånger om övningstillfällen, utan desto större framgång. Senast jag var här kom vi överens om att jag skulle komma tidigt idag och på så sätt få ett övningstillfälle.

Då jag kom fram frågade jag efter läraren som hade erbjudit mig detta extra övningstillfälle. Istället blev jag ombedd att vänta där mitt i korridoren på min handledare. Jag kunde genast känna av stressen bland både studerande och lärarna, även en viss irritation från många håll. Efter en dryg kvart kom min handledare och visade mig till min plats, min arbetsplats under de kommande dagarna. Hon bad mig göra mig hemmastadd och förbereda min arbetspunkt. Utrymmet var fullt med andra studeranden, som tillsammans förberedde inför proven medan vissa av dem höll på med kundbetjäning.

Mitt i förberedelserna hör jag hur min handledare försöker få någon av skolans studerande att göra en fotvård, nu genast. En dam hade kommit in utan tidsbokning och ville så gärna ha en fotvård. Ingen av de studerande var intresserade, så jag tog tillfället i akt och tog emot kunden. Ett perfekt tillfälle att öva. Kundens fötter var en riktig utmaning, men jag måste säga att jag klarade det utan desto större problem. För mig som varit ute i arbetslivet redan länge, kan det kännas lite frustrerande att man skall sitta och vänta på en lärares bedömning eller tillåtelse då man har en kund i bädden. Eller att man inte har alla sina saker vid sin arbetspunkt hela tiden, eftersom man är tjugo personer som skall dela på allt. Men det är skolvärlden helt enkelt och jag är ju bara här några dagar. Min kund var i alla fall mycket nöjd. Hon kramade om mig efter behandlingen, gav mig betyget 10 med många plus i kanten och gick lyckligt hem igen. Det kändes bra, glada kunder är ju det bästa som finns.

Men tanken var alltså att jag skulle öva på en del apparater idag. Det gjorde jag inte. Efter min fotvård fortsatte jag förbereda det jag kunde och ryckte min handledare i ärmen mellan varven. Försökte få svar på mina frågor och funderingar och hon svarade så mycket hon hann innan någon annan elev behövde henne mera. Dagen slutade med att hon visade mig en helt ny maskin, som jag aldrig sett förut. Jag fick se den, hon försökte förklara hur den fungerar i teorin och jag fick ett dåligt faktapapper med mig hem. Så nu skall jag lära mig den här maskinen tills imorgon och imorgon skall jag utföra den på kunden för första gången. Om den passar kundens behov och önskemål det vill säga. Tanken är alltså att jag imorgon skall välja en apparat utgående från kundens behov, men eftersom detta är enda apparaten som jag har fått någon info om så måste jag försöka få den att passa min kund.

Min handledare är bra och snäll på alla sätt och vis, jag tycker verkligen det. Hon är en av de få i den här skolan som fått mig att känna mig välkommen och som velat hjälpa mig på vägen. Men skolan överlag har stora kommunikationsproblem. Det var mycket info som kom fram idag som jag gärna hade vilja vetat tidigare, det hade underlättat en hel del.

Men ingen fara, jag har gett mig tusan på att klara det. Om inte annat får jag spela att jag vet vad jag håller på med och hoppas dom köper det. Det mesta brukar ju kunna räddas med bra motiveringar. Klarar jag mig igenom morgondagen, så kommer resten gå av sig själv. Nu måste jag studera vidare, håll tummarna för migIMG_5329.JPG

Jag tror på mig själv

Jag vet inte hur många gånger jag påbörjat ett inlägg här senaste veckan, men det har blivit på hälft varje gång. Ett nytt försök idag, kanske det här lyckas ta sig ända vägen till publicering. Jag tycker att jag länge har sagt åt människor att mina yrkesprov är om två/tre veckor. Kom på mig själv att säga det ännu under veckan som varit. Men tiden går snabbare än man tror och imorgon åker jag iväg till Tammerfors för sista gången.

Imorgon åker jag dit för att kolla upp skolans utrymmen, maskiner, förbereda allting osv. På tisdag morgon drar proven igång och håller på fram till torsdagen. Det är mycket man skall bevisa på kort tid, men jag tror på mig själv.

Under den här veckan har jag verkligen kommit till insikt med att jag är så otroligt duktig på det jag gör. Vi finländare, och speciellt jag är en sådan som skryter alldeles för lite på mig själv. Jag kan omöjligt gå in i yrkesproven med en känsla av osäkerhet eller tvivel, jag måste gå in med känslan av att jag klarar det. Vilket jag kommer att göra. Jag tror verkligen att jag kommer att klara det. Det här är en bransch som jag studerat inom i över fem år (på olika sätt) och nu arbetat inom i över två år.

Jag känner mig totalt tömd på energi efter alla intensiva veckor som varit. Känner hur allt jag lärt mig och all information jag försökt få in i mitt huvud snurrar där omkring helt blandat. Det är lite kaos i mitt huvud, men allting finns där. Idag laddar jag, imorgon förbereder jag mig och på tisdag kör jag allt vad jag kan. Jag vägrar komma hem från Tammerfors med något annat än ytterligare en ny examen i fickan. norge

En ledig helg 

Här har dagarna flutit ihop och veckorna bara rusat iväg den senaste tiden. Jag har haft fullt upp och haft någon form av jobb eller skola varje dag nu flera veckor. Känns som jag endast kommit hem på kvällarna för att sova några timmar och sedan åka iväg nästa morgon igen. 

Men nu under påsken har jag haft lite ledigt, vi har spenderat fyra dagar på min hemort. Vi har träffat familj och vänner samt deltagit i min gudsons fina dop. Bianca har fått leka med Caisa, Tindra och Tasha hela helgen. Hon har haft så roligt och har verkligen njutit av att få ha sina vänner runt sig. Nu är hon rätt så nöjd med att vara hemma i egen säng igen, tror jag. 

Det har varit skönt med några dagars time out från allting. En liten behövlig andningspaus. Nu då vi är hemma igen är det dags att sätta i en sista växel, det är en vecka kvar tills det är dags för slutskedet i mina läroavtalsstudier. Yrkesproven. Men jag känner mig redo, mer än redo.