Zip Adventure Park i Vasa

För några veckor sedan gjorde vi något utöver det vanliga. Vi besökte Zip Adventure Park på Vasklot. Vi har länge pratat om att besöka parken, men som med så mycket annat har det inte blivit av. Så jag var glad att vi nu äntligen tog oss tid att besöka det här stället.

Zip Adventure Park är alltså en äventyrspark här i Vasa. Parken har fem olika banor med fem olika svårighetsgrader. Parken består av så kallade höghöjdsbanor, beroende på banans svårighetsgrad rör man sig på 1-8 meters höjd från marken. De har även andra aktiviteter som 5-kamp, där du kan tävla i bland annat pilbågsskytte och yxkastning. På området finns även en grillplats, om man vill kombinera äventyret med att grilla lite. Vill man inte det finns där även ett café med lite smått och gott.Zip (3)Zip (4)Zip (5)Då vi kom till parken köpte vi biljetter och sedan blev vi visade till säkerhetsutrustningen. Vi fick hjälp med att sätta på oss hjälp och sele. Parkens personal berättade säkerhetsreglerna för oss och tog oss därefter vidare till en övningsbana, som var på marken. På övningsbanan visade han hur utrustningen fungerar och berätta hur banorna fungerar. Det rekommenderades att ha på sig handskar. Vi hade med oss egna, men det fanns även att köpas på plats.

Då vi fått all nödvändig information och kunde hantera utrustningen på rätt sätt fick vi tillåtelse att börja använda banorna. Vi började med den lättaste, bana nummer 1. Bana nummer 1 var en så kallad barnbana, men kändes bra att börja där för att få en liten försmak av vad som komma skall. De två första banorna löpte på bra, vi klarade alla hinder utan desto mera bekymmer och det var verkligen kul. Bana nummer tre började kännas mer utmanande och där var ett hinder var jag verkligen ville kasta in handduken. Ett hinder där mina ben skakade och jag var så rädd att jag inte visste hur jag skulle ta mig vidare. Men jag övervann rädslan, kom över hindret och kom säkert ner på marken igen. Man satt hela tiden fastkopplad under en bana, så man kunde inte falla ner. Zip (1)Zip (2)Zip (6)Mina modiga medklättrare fortsatte raskt till bana fyra, men jag stannade på marken under tiden. Kände att jag behövde en liten andningspaus efter det där ena hindret i bana tre. Den sista banan, bana fem, hängde jag däremot med i. Vi tjejer kom på att man kunde använda sig av linbane funktionen om man kände det omöjligt att komma över hindret. Man hade alltså en extra krok, vilken man hakade i då man skulle åka linbana över vissa hinder. Jag använde mig kanske lite väl flitigt av denna funktion i bana fem, men jag var så trött i mina armar vid detta laget plus att den sista banan hade rätt så utmanande hinder. Pojkarna kallade det fusk, men vi tog oss igenom banan i alla fall.

Om jag skall sammanfatta hela upplevelsen med två ord är det, roligt och utmanande. Trots att jag stod över en bana och ”fuskade” mig igenom en, så var det ändå väldigt roligt. Jag vågade mycket mera än jag trodde jag skulle göra och var inte alls så rädd som jag hade förväntat mig. Jag är inte egentligen höjdrädd, men lite mesig av mig då det kommer till sådana här saker. Jag var stolt att jag vågade mig upp i fyra av fem banor.

Zip Adventure Park är ett ställe jag mer än gärna besöker igen. Vi hade en väldigt rolig och fram för allt annorlunda dag. Våra tre timmar flög verkligen förbi. Jag kan varmt rekommendera er att göra ett besök till parken, med vänner eller familj.

Annonser

Testade Drive in bio 

Igår gjorde vi något vi aldrig gjort tidigare. Jag och en kompis testade på Drive in bio här i stan. Det ordnades även ifjol under ett par kvällar på hösten, men då tog jag mig inte tid att gå. Jag var glad att jag hade möjlighet att gå denna gång. Bianca fick självklart också följa med. 

Jag poppade popcorn, packade med mig några filtar och väntade på vår kompis som skulle plocka upp oss. Då vi körde in till torget bjöd sponsoren Wasaline på ytterligare varsin påse popcorn och vi blev dirigerade till vår plats. Vi fick nog en av de bästa platserna, andra raden mitt framför skärmen. Filmen vi skulle se var Bridget Jones Baby, en film ingen av oss hade sett tidigare. Vi satte oss bekvämt och inväntade ivrigt på att filmen skulle börja. Som tur var hade vi tagit med egna popcorn, jag lyckades nämligen fälla hela den här påsen med popcorn på golvet i bilen, bara sekunder efter att jag tog bilden. Fick ju en fin bild i alla fall img_7491 Bianca var nöjd över att få vara med. Hon låg i baksätet och sa knappt ett ljud. Enda gången hon sade något var egentligen då Wasalines maskot, delfinen, gick förbi bilen. En delfin på två ben, det tyckte Bianca var lite suspekt. Under hela filmen låg hon snällt på sätet och sade ingenting. Knappt så man visste att hon var med. Som den ypperliga matte jag är, hade jag förberett mig och tagit med lite sysselsättning ifall hon skulle bli uttråkad, men det behövdes inte. img_7498.jpgimg_7500.jpgDrive in bio var en annorlunda men rolig upplevelse. Bättre än jag trodde. Man kunde lyssna via en radiokanal, men vi lyssnade på ljudet från högtalarna och det hördes mycket bra. Trots att skärmen såg liten ut, såg man ändå bra. En rolig filmkväll på ett annorlunda sätt. Och enligt mig bättre, eftersom man kunde ta hunden med sig. 

Ut över isen

Igår på eftermiddagen kom vi hem från stugan. Det var otroligt fint där ute. Så fint att man helt glömde bort att det faktiskt är lite vinter ännu. Gick ut i t-shirt och funderade varför det kändes så kallt. Vi gjorde absolut ingenting, jag läste inte ens tidningarna jag hade med mig. Vi njöt av att bara vara och så gjorde även Bianca. Hon trivs, precis som mig, väldigt bra där ute.

Vanligtvis åker vi ut med båt eller snöskoter, eftersom det inte finns någon bilväg dit. Men den här gången åkte vi ut med sparkkälke. Vi packade med oss det vi behövde i våra ryggsäckar och tog vattendunkarna på en pulka.

Jag kan erkänna att jag var ganska nervös innan vi åkte ut. Dels för att jag har har otrolig respekt för vatten och även isarna, vilket man självklart skall ha. Respekten består även till stor del av rädsla. Min sambo har dock väldigt bra koll på isarna, så jag litar på honom. Han mäter alltid isens tjocklek och vet var man kan röra sig. Jag vet att han inte skulle låta oss gå där han är det minsta osäker. Då jag själv fick se hur tjocka isarna faktiskt var där ute så blev jag också lite lugnare.

Jag var även lite nervös för hur det skulle gå att åka sparkkälke med Bianca. Hon är ju en vallhund och vill valla det mesta som rör sig. Men det gick jättebra, återigen får jag vara väldigt stolt över henne. Hon sprang väldigt fint i koppel bredvid kälken. Nu då vi vet att det fungerade bra även på detta sätt, så kan vi göra om det. Nästa vinter alltså, vårt nästa färdmedel detta år blir nog båten.

Obs, på bilden där ni ser öppet vatten så står vi på land. Så mamma, du kan vara helt lugn. img_5012img_5017img_5016img_5014.jpgimg_5020

Varken grillat, bastu eller skären

Vilken fin kväll det blev igår, trots att vi inte firade midsommar på något speciellt sätt. Jag och Bianca tillbringade dagen i trädgården, precis som tänkt. Terassen har fått nya krukor och blomlandet håller på att få en makeover. Så roligt då jag äntligen börjat gilla trädgårdsarbete, även om det går lite i perioder.

På kvällen åt vi sambons goda ceasarsallad på terassen och njöt av vädret. Jag kan inte ens beskriva hur skönt det är att ha en egen terass och egen gård att sitta på, guld värt! Senare på kvällen hoppade vi i bilen och åkte på en liten roadtrip, egentligen försökte vi få tag på mjukglass. Men såklart står ingen och säljer mjukglass på midsommarafton kl.21.00.

Så vår midsommar innehöll varken grillat, bastu eller någon skären. En bra kväll blev det ändå. Ikväll får vi våra vänner på besök, så då blir det nog lite grillat. Nu skall jag städa upp lite grann inför kvällen och sedan skall jag och Bianca hälsa på Pumba och hans matte.

Här kommer några bilder från förra midsommaren, då badade vi både bastu och badtunna hela helgen. Och grillade. Midsommar 1 (1)Midsommar 1 (7)Midsommar 1 (9)Midsommar 2 (5)Midsommar 2 (6)

En dag som bara blir bättre

Fem dagars ledighet börjar nu, check. Eller ja, man kan väl säga att det började redan igår då jag kom hem från jobbet. Älskar att vi har sådant arbetsschema att man får långledigt alltid nu som då. Jag hinner liksom aldrig riktigt vila upp mig om jag endast har en eller två lediga dagar.

Började morgonen med ett riktigt roligt gympass med en kompis. Jag tränar oftast på kvällarna eftersom det passar mitt tidschema bäst. Men vilken energi man får av att träna på morgonen alltså, jag skall definitivt försöka få in så många av träningspassen som möjligt på morgonen härefter. Efter det åkte jag till jobbet och fick mig en avkopplande massage, inte fy skam det heller.

Nu skall jag och Bianca börja packa väskorna alldeles snart. För bara mannen i huset vaknar efter sitt nattskift skall vi hoppa i båten och åka ut till skären. Alla hurrar, jee!

Vi skall bada bastu, äta gott och bara slappa ända fram till måndagen. Och ett litet födelsedagsbarn skall också firas där ute. Vädret är inte precis det man hoppades på, men det gör ingenting. Helgen kommer bli riktigt avkopplande oavsett väder och vind. Trevlig helg på er alla!

Villaavslutning saramariaexenia.wordpress (9)

Dags att packa väskan

Godkväll. Här packar vi väskor för fulla muggar. Näe, nu ljuger jag. Jag sitter egentligen och slävar i mig pyttipanna med ägg och överväger att börja packa så att jag slipper i säng sedan. Att packa smått eller smart har aldrig varit min starka sida, så det tar sin lilla tid. Imorgon skall nämligen jag och Bianca åka ner till Kimitoön för att besöka bland annat våra mammor. Och lilla Caisa såklart, mammas nykomling.

Det blir en lång dag i och med att vi åker iväg genast efter jobbet, det är knappt att vi hinner fram innan midnatt. Men det skall nog gå bra. Bianca brukar klara den långa resan utan problem, oavsett med vilket fordon vi åker. Imorgon åker vi ner med bil och med en av mina bästa vänner som sällskap.

Nu är pyttipannan slut och dags att börja packa på riktigt. Kimitoön saramariaexenia.wordpress (2)Bilden är från vårt senaste besök, jag har på känn att Caisa har växt till sig lite grann sedan sist.

Det här är jag

Tänkte det kanske vore på sin plats att skriva några rader om personen som står bakom den här bloggen. Ifall här är någon ny läsare och kanske även ni gamla kan få läsa något nytt ni inte visste. Så vi kör på, Sara heter jag, 25 år och går raskt mot 26. Pedant, lite blyg, och älskar hundar. Har fyra halvbröder, där jag är äldst i skaran. Uppvuxen på en liten Ö som heter Kimitoön, klicka här så får du en kort och enkel förklaring på hurdant ställe det är.

Efter grundskolan studerade jag till servitör och restaurangkock i Pargas, där jag bodde i fyra härliga år. Efter mina år i Pargas kände jag mig lite vilsen, så kom på något konstigt sätt iväg till Karis och började studera där på en folkhögskola. Karis var allt annat än Nordens Paris för mig, men ett år bodde och studerade jag där på en linje som hette Språk- och Turism. Läste grunderna i ryska, spanska, tyska och franska, hittade några fina vänner men vantrivdes i både skola och stad.

Under året i Karis, där jag totalt tappade bort mig själv hittade jag istället Estenomlinjen på Novia i Vasa. Sökte in, tog mommo med mig och åkte på inträdesförhör till Estenom och även några andra skolor i Vasa. Slapp in på Estenom, jee. Kort därefter var pappas paketbil fylld med mina flyttlådor och Vasa skulle bli min nya hemstad. Ett beslut som kändes väldigt naturligt, men ändå så skrämmande. Här kan jag då inflika att min mamma är ursprungligen Vasabo och flyttade som tjugoåring till Kimitoön. Jag gjorde då alltså tvärtom. Inga släktingar hade jag kvar i Vasa, eftersom mommo flyttat från Vasa några år före min flytt. Ändå kändes Vasa som mitt andra hem, efter att ha spenderat mycket barndomstid här.

Estenomlinjen var suverän. Trivdes som fisken i vattnet, både i skolan och staden. Efter två studieår hittade jag en gosse som jag klickade bra med och vi trivdes i varandras sällskap. Började hitta min plats. Studerade, kämpade, skrev lärdomsprov och jobbade väldigt hårt. Efter 3,5 år på Estenomlinjen fick jag betyget i handen, vemodigt men härligt. Några månader innan min examen flyttade hunden Bianca till mig, som då alltså är dotter till min mammas hund. Hon var både efterlängtad och planerad, kan man säga.

Tre månader efter min examen började jag på ett läroavtal på vägen mot att bli kosmetolog. Jag gör nu mitt läroavtal på samma plats där jag började arbeta under min studietid. Mellan varven åker jag till Tammerfors och studerar. Är sambo med gossen jag träffade mitt andra studieår och har en Bianca som fyller två i sommar. Efter fem år som Vasabo kan jag konstatera att jag gjorde helt rätt beslut då jag valde att flytta hit.