Mera sunt förnuft

Han och jag har försökt införa lite bättre mat- och motionsvanor i våra liv. En månad har vi hållt på aktivt kan man väl säga. Gymmar regelbundet och så går jag på dagliga promenader med Bianca. Äter mera hälsosamt och framför allt mindre socker. Vi är båda riktiga gottegrisar som gärna äter godis och bulla 7 dagar i veckan. Och de mår ingen bra av, de har även vi märkt. Så tillsammans försöker vi nu bättra på livsstilen lite grann. Vi peppar varandra, vilket gör saken så mycket lättare. I början på veckan råkade jag läsa om dieter och tankar kring dieter på Tidstjuvens blogg.

Jag har själv provat på en del dieter, bantningsmetoder och sedan nästintill hetsätit mellan varven. Aldrig varit speciellt nöjd med min kropp och alltid tyckt att jag är överviktig. Nu har jag kommit till en punkt i mitt liv där jag kan se på mig själv och vara relativt nöjd, jag vet idag att jag inte är överviktig. Lite hull på låren och lite kärlekshandtag gör en inte överviktig. Visst händer det sig ännu att jag suckar över mina celluliter på höfterna och kärlekshandtagen, men jag är i alla fall på rätt väg mot att tycka att det är okej. Alla får tycka vad de vill om dieterna som finns i vårt samhälle, men för mig har de inte varit något vidare bra. För mig fungerar helt klart en normal men hälsosammare livsstil kombinerat med daglig motion. Och en nypa sunt förnuft. Skären Oktober 2013 (1)

Vi har motionerat på flitigt nästan 7 dagar i veckan och ätit sunt. Vi har ätit mera grönt och frukt och mindre kolhydrater, jag personligen mår bättre om jag äter mindre kolhydrater, så därför har jag valt att minska på det. Då fredagen har kommit, då har det börjat vattnas i munnen efter den där godispåsen eller chokladplattan. Och ofta har det hänt sig att vi åkt och köpt lite godis på fredagskvällen, druckit ett glas vin och kanske ätit en söndagsschnitzel. Då har jag ibland haft lite dålig samvete och känt skuldkänslor. Även om jag vet att denna lilla godispåse är ingenting jämfört med de mängder vi åt innan.

Även denna helg unnade vi oss lite fredagsgodis. Då tänkte dessa skuldkänslor börja krypa fram igen. Men nä, tänkte jag! Varför skall jag ha dåligt samvete, om jag motionerar 5-7 dagar i veckan, mår bra och är lycklig. Huvusaken är väl ändå att man mår bra. Mår man bra av att äta en chokoplatta på söndag, så gör man det. Mår man bra av att äta en sallad på sönag kväll, så gör man det. Alla med sitt. Sedan säger förhoppningsvis det sunda förnuftet att man kan försöka hålla sig till godis en dag i veckan och inte varje kväll.Onsdag (6)

Så där håller jag totalt med Tidstjuven om att Tyck om dig själv och Unna dig en bulle. Håller även med det andra hon säger. Det gäller alltså att ha sunt förnuft med sig. Så ett gemensamt nyårslöfte för oss alla kunde väl vara att vi äter så att vi mår bra och fokuserar på VÄLMÅENDE! Alla är vi vackra! 

Annonser

6 reaktioner på ”Mera sunt förnuft

  1. Bra skrivet, jag tror också på det här med sunt förnuft 🙂
    Jag har ju aldrig varit smal, men såklart alltid velat vara det… Men samtidigt tycker jag att jag har så svårt att gå ner i vikt, att jag måste vara så extrem så att det inte är värt det. För jag vill kunna äta normal mat. Jag tycker att folk alltid blir så chockade över att jag rör på mig väldigt mycket. Och jag undviker godis och snask, för att jag tycker att jag mår dåligt av det, blir illamående osv. Men bara för att jag är rundare betyder det inte att jag inte rör på mig. Oftast rör jag på mig mycket mer än mina smala kompisar. Jag gymmar minst 3 ggr/vecka, går mycket ut och gå – speciellt nu när man har hund- och är ofta ute i skogen och rör på mig. Jag tycker jättemycket om att röra på mig och blir tokig om jag inte får göra av med energi. Plus att jag alltid jobbat med väldigt tunga jobb, speciellt mitt senaste jobb så jobbade jag väldigt hårt fysiskt i ett halvt år.
    För ca 2 år sen var jag jättetrött på att vara så tjock så jag började träna mycket. I början va det jättekul, men till slut blev det som en mani. Jag tränade över en timme på gym minst 4 ggr i veckan plus en och en halvtimme powerwalk varje dag. . Först var det ju roligt och jag trivdes och gick ner mycket i vikt. Men jag började äta mindre och mindre. Jag ville inte festa eller vara med kompisar för ville inte få i mig kalorier. Det enda jag åt var yoghurt, ägg med sallad och ärter och sedan vad det var för mat i skolan. Men sakta började jag lämna mer och mer mat när jag åt i skolan för jag inbillade att jag kände mig illamående. Det var så jobbigt att ständigt ha dåligt samvete för att man t.ex. smakade på något som en kompis hade bakat. Och man kände sån stress över om det var en dag man inte hann träna.. Jag gick ner nästan 20 kg men var ju såklart inte nöjd ändå…
    Men sedan träffade jag Joel och kom sakta ur det där maniska. Fast sedan gick det ju lite åt fel håll, för då skulle det ju bjudas på bakelser och choklad och det skulle vara myskväll hela tiden och sådär som det brukar bli när man just blivit ihop. Så har ju gått upp hur mycket som helst igen, men vill försöka att gå ner igen, men på ett trevligare sätt, så att jag inte blir så besatt. Så jag tränar nu, och äter hälsosamt, men försöker tänka att jag FÅR unna mig någon gång, det är inte på liv och död. Huvudsaken är ju att jag mår bra och orkar,vill och kan röra på mig och vara aktiv 🙂

    Oj jestas, förlåt nu för värsta långa romanen, fick bara lust att skriva av mig 😉

    1. Härlig kommentar Malin! Kanske bloggvärlden skulle vara något för dig också, du skriver ju otroligt bra 🙂 Här har du genast en läsare! Förstår precis vad du menar. Jag har varit allt från en riktigt soffliggare som gärna åt skräpmat varje dag till en som nästan tränat så det blir överdrivet ibland. Just nu är jag inne i en bra period, där jag äter det jag mår bra av och ändå är det gott och jag kan njuta. Tränar för att jag vill och mår bra av det och unnar mig den där bullen nu som då. Mår bra, sover bra och är glad. Så det tycks ju vara rätt väg att gå.

      Och det är väl det som är det viktiga, att hitta sin egen väg till välmående. Om det sen är att träna 4 ggr vecka eller gå på promenad en gång i veckan. Alla har olika mål och förutsättningar. Tror inte man skall fastna så mycket på de där med vikten, vikten är inte det viktiga. Det är väl mera just välmåendet, att man rör på sig och tar hand om sig. Sen har alla olika kroppsbyggnad från grunden också, så där kan man inte ens jämföra sig med andra. Ska inte jämföra sig med andra! Och en annan viktig sak är att välja motionsformer man tycker är roliga, det tror jag i alla fall på. Att träna med någon annan och hålla det roligt. Jag tycker det är så mycket roligare nu då jag tränar med honom. Jag får mycket mera ut av det och tiden bara rusar iväg på gymmet. Har börjat styrketräna riktigt ordentligt, något jag aldrig annars skulle komma mig för.

      Känner alltför väl igen det där med bakelser och myskvällar, just då man träffat någon. Då jag flyttade till Vasa gick jag ner allt den vikt jag samlat på mig under mitt lite dåliga år i Karis. Träffade honom och vips så var vikten i princip tillbaka. Då unnar man sig kanske lite väl mycket 🙂 Hehe. Men bra är ju om man har varandra och kan peppa varandra till att göra saker som gör att man mår bra 🙂

      Precis som du säger, huvudsaken är att DU mår bra, orkar, vill och kan röra på dig. Det är det viktiga! 🙂 Och tur är det väl att vi har Bianca och Nelson, då är man illa tvungen att komma sig ut på promenad flera gånger om dagen 🙂 Och du är så fin som du är käre kusin. Kram på dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s