Glad lillajul!

Idag är det lillajul. En dag vissa firar mera än andra. Jag har egentligen aldrig firat det speciellt mycket. Men några år i rad nu har jag ställt till med julmiddag (läs: bjudit in människor som har med sig mat). Så även ikväll. Allt är i princip förberett och vi väntar nu endast på gästerna.

Så om en stund skall det ätas skinka och köttbullar och drickas vin och glögg. Vad som finns på julbordet skiljer ju sig en hel del från hem till hem också. På vårt julbord har det alltid funnits köttullar och potatislåda, något som tydligen inte alls är vanligt här uppe? Eller är det? 

Vad ni än har på ert matbord ikväll så önskar jag er en god lillajul, njut och ha det bra!

IMG_1147

Hur firar ni andra lillajul ikväll? 

Annonser

Snart är jag där

Tjabba tjena hallå, vi säger så. I vilket barnprogram hör denna fras hemma? Har för mig att dom säger så i något program jag sett då jag var liten, troligtvis ett svenskt sådant.

Nåja, vidare till dagens inlägg.  Har levt som i en liten bubbla de senaste dagarna, därav min frånvaro. Vi har nämligen kommit långt i examensarbetes-processen. Det är framfört, opponerat, även jag har gjort mitt obligatoriska opponentskap och mognadsprovet är skrivet. Till och med praktikseminariet kan checkas av på listan. Idag kommer de sista korrigeringarna att ske, sedan skall det ännu checkas att där inte finns plagiat och sedan är det klart för inlämning.

Det känns stort att vara såhär långt på väg. Stort, skrämmande men otroligt skönt. Samtidigt som detta examensarbetet nästan är som ett barn för en. Har jobbat med det och bearbetat det i ungefär ett års tid nu. Och nu skall det vara klart? Färdigt? Finito? Sedan skall folk läsa det och tycka dittan och dattan. Eller vi hoppas ju att någon kommer att läsa det i alla fall. Alla kvinnor borde läsa det, gör det kvinnor! Det kommer att finnas ute på nätet då det är klart.

Mognadsprovet var egentligen inte så farligt som jag trodde. Var rätt så nervös. Plötsligt kändes alla kemi, matte, finska och make-up prov man någonsin skrivit så otroligt obetydliga. Detta var ju provet som skulle ta mig ur skolan eller inte. Hur det slutligen gick, det vet jag inte än.

Igår, då allt detta var avklarat, kändes det konstigt. Så länge nu som man haft späckat program och tidsplanering in i sista detalj. Jag är så van nu med att konstant ha saker att göra, så jag har ändå hållit mig sysselsatt. Lägenheten fick sig en storstädning med rensning av såväl kläder som böcker. Jag och Bianca är i skogen flera gånger per dag och jag byker var och varannan dag.

Känns verkligen väldigt vemodigt , att Estenom-studierna som jag sökte till IGÅR (var det inte igår?) tar slut om mindre än en månad. Yaiks, yaiks, yaiks…

Tio saker ni inte visste om mig

Godmorgon. Ligger i sängen och dricker mitt morgonkaffe samtidigt som jag kollar runt på bloggar och dylikt. Bra start på morgonen. Klickade in mig på Finlandssvenska bloggare bloggen som jag berättade om igår. Där hittar man många bra tips ifall man har bloggtorka. Så hakar nu på tipset tio saker ni inte visste om mig, här kommer de:

Tål inte kaos, och då menar jag smått som stort. Om jag vet att en byrålåda borde städas, då snurrar byrålådan i mitt huvud ända tills jag gjort det. Hela dagen kan kretsa kring byrålådan. Alltid nu som då måste jag städa igenom lägenheten från golv till tak. Gå igenom varje vrå, då är det ordning i hemmet det är också ordning i mitt huvud.

– Skriver To-do-listor, skriver dem nästan varje dag. Där kan finnas med allt från att föra roskisen till att lacka naglarna. Allt måste skrivas ner. Kontrollfreak, tror nog det ja.

Kan inte somna utan att se på något, måste alltid somna till en serie eller film. Speciellt om jag sover ensam. Oftast somnar jag till serien, vaknar mitt på natten och startar om avsnittet och fortsätter därefter sova.

Är inte kinkig, äter nästan allt. Förutom Oliver och Getost. Det vägrar jag äta.

Glädje

Makaronilåda och köttbullar är bästa maten någonsin. Med lingonsylt. Älskar lingonsylt!

– Jag har haft fyra kaniner i mitt liv, varav alla hade ”väldigt kreativa” namn; Pelle, Mjukis, Lakrits och Pricken. Pelle blev tagen av räven och Pricken rymde. Vad som hände med de andra två minns jag inte, men Mjukis och Lakrits var nog mina favoriter.

Var (är) galen i mjukisdjur. Varenda jul då jag var liten önskade jag mig mjukisdjur till julklapp. Ända tills min pappa sade jag kanske borde börja önska något annat, det var väl vid 13-års åldern. Hemmahemma har jag ännu massa mjukisdjur och i lägenheten finns nog också en nalle eller två.

Folk uppfattar mig ibland som arrogant pga. av min blyghet. Det tar rätt så länge för mig att öppna mig för folk och visa mitt rätta jag, så det har hänt att folk trott jag varit arrogant istället för blyg. Så ge mig bara lite tid, så ser du nog vem jag egentligen är.

Då jag drömmer mardrömmar om någon när eller kär så måste jag kolla att de är okej, även fast jag givetvis fattar att det bara var en dröm.

Jag hatar att gymma. Jag har ett gymkort, jag går på gym. Men jag hatar det. Visst är det härligt då det är gjort och visst mår man bra av det. Jag gör det endast för att hålla mig i form och för att jag mår bättre av att röra på mig. Gör det inte för att jag tycker det är roligt.

Där var de. Nu skall jag försöka slita mig från sängen och bli lite effektiv. Bianca har redan påbörjat sin förmiddagstupplur, så gäller att passa på att städa eller något liknande då man inte har en vovve i byxbenen.  Din tur, vad vet vi inte om just dig?

Torsdagen som kunde vara Fredag

Folk säger det är torsdag idag. Kalendern säger det är torsdag idag. Men mitt huvud säger fredag. Känns verkligen som en fredag, kanske för att jag är ledig. Bra feelis åtminstone. Vi är i alla fall hemma igen och återgår till vardagssysslorna så småningom. Efter att ha legat en vecka på mammas soffa framför Netflix, så är man lite ur balans. Skämt å sido, visst gjorde jag annat också. Det var härligt att vara hemmahemma lite grann och Bianca fick sig i alla fall en lärorik vecka.

Då vi var hemma så passade jag på att be mamma ta en bild på oss. Bilden blev ny header, vad tycker ni om den?

_MG_0670 - Kopia

Igår var jag på 90-tals sitz, tänkte försöka sitza lite nu sista tiden som studerande. Sen är det ju faktiskt över, kanske för gott? Så gäller att ta vara på chanserna. Speciellt eftersom jag inte varit så aktiv under de senaste två åren. Gårdagens sitz var verkligen rolig, och att få gå tillbaka till 90-talet var ju inte heller fel. Med oss hade vi Furbien, skateboard, midjehöga byxor, adidas, spice girls och alla finfina hårfrisyrer. Härligt.

Nu skall jag göra mig redo för att gå på dejt med min bättre hälft. Bio som gäller ikväll. Vad har ni för planer denna fredagsinspirerande-torsdagen?

5 månader, 1 vecka och 1 dag

Idag är Bianca 5 månader, 1 vecka och 1 dag gammal. Gud så tiden går fort. Men hon blir bara finare och härligare för var dag som går. Inte bara Biancas ålder som springer iväg, även min tid här på Kimitoön. Då jag sade att jag skulle stanna en vecka, så kändes det som en evighet. Men snart är veckan slut. Idag åker jag till Åbo för att träffa mina tjejkompisar. Tillbringar lite tid med dem där (häärligt) och Bianca stannar här med mamma. Imorgon kväll kommer jag tillbaka, firar en farsdag och sedan åker vi hem till Vasa igen.

Jag har inte gjort speciellt mycket under veckan, mest slappat känns det som. Men Bianca däremot har träffat många nya kompisar, skall visa er bilder senare. Men nu måste jag packa och göra mig klar för avfärd. Trevlig helg!IMG_0325 - KopiaBianca 5 månader

UPDATE! Mitt mattehuvud har svikit igen. Idag är Bianca 21 veckor och 1 dag – nästa vecka blir hon 5 månader.  Inte lätt att hålla reda på veckor och månader och allt där imellan 🙂

Minnen runt omkring mig

Då jag är här hos mamma i mitt barndomshem så händer det lätt att många minnen dyker upp. Man ser nallen man fick till födelsedagsgåva, berget man brukade ha picknick på, skogen man lekte fantasifulla lekar i eller kroken i taket där man hängde ballonger på födeseldagskalaset.

Egentligen har jag inte så mycket minnen från min barndom. Små snuttar härifrån och därifrån som jag inte riktigt kan placera dyker upp i huvudet. Men egentligen minns jag inget sammanhängande förrän mitten av lågstadiet. Från vilken ålder är det vanligt att man minns något?

Jag minns en sak från då jag var ungefär fyra, det var på min pappas bröllop. En kompis till honom trampade mig på foten av misstag. Jag var osäker på om det gjorde ont eller ej. Då pappa frågade om det gjorde ont, så släppte jag några tårar och sade att det nog gjorde ont i alla fall. Redan då förstod jag att tårar var ett säkert sätt att få uppmärksamhet.

Och sen fanns det ju stenfamiljen i mammas trädgård. En stor pappa sten, en lite mindre mamma sten, några barn stenar och till och med en moster och faster om jag inte minns fel. Det var runda stenar som var alldeles släta. Finns kvar ännu idag, dock minns jag inte vilken som var mamma och pappa.

Eller då fammo lärde mig att man äter kokt ägg med salt. Sedan den dagen äter jag alltid ägg med mycket salt. Bra eller dåligt, tja. Ett barndomsminne hur som helst. Ett annat minne jag har är då jag och fammo satt och väntade på postbilen. Vi satt på en sten ute vid stora vägen och hunden Binja var med. Jag, fammo och Binja satt där och väntade på att postbilen skulle hämta dagens post.

bild 4

Här om dagen passerade jag också min gamla lågstadieskola. Som idag är nerstängd, tyvärr. Det var en liten byskola där jag och mina sju klasskamrater gick sex år vår skoltid. Jag minns då man gjorde långtradaren på stången (alltså vi hade en stång man klamrade sig fast i och snurrade runt, långtradare kallades det om man gjorde den svåra varianten). Någon annan som har gjort detta? 

Eller då en klasskompis kastade en ”pomppiboll” in genom ett fönster, av misstag. Fyra varv runt huset, bollen i burken och planket. Dansen till ”jag vill vara din margareta” längst bak i klassen före läraren kom in och lektionen skulle börja. Alla lappar man satte i varandras pulpeter. Eller det bästa av allt – Lappdagen! Dagen då man fick sätta lappar med rolig text på varandras ryggar.bild 1

Och sen alla minnen från Vasa från den tiden då min mommo ännu bodde där, de som jag skrev om i ett annat inlägg. Nu låter det som jag är 138 år gammal då jag skrivet detta inlägg. Men nej, visst är jag 24 år fortfarande. Dock hoppas jag att jag minns allt detta lite längre fram i livet också. Vilka är era bästa barndomsminnen?

Vi åkte till den gröna ön

Först och främst vill jag säga – heeej ledighet! För nu ser nämligen situationen ut såhär, praktiken är avslutad och dimissionen med examensbetyget är i sikte. Fram tills 18 december betyder det att jag är ledig, förutom diverse finjusteringar på examensarbete, praktikseminarium och lite mognadsprov. Så inte riktigt ledig kan man väl kalla det, men mera ledig än vad jag varit på sistone. Härligt, härligt.

Min tid skall sättas på Bianca samt att återhämta mig lite från det gångna årets stressmomemt och händelser. För vem vet var jag befinner mig nästa år denna tidpunkt. Studerande? Flitig arbetare? Arbetslös? President? Modell? Skämt å sido, tiden får nog utvisa det.

I skrivande stund sitter jag i alla fall hos mamma på den gröna ön. Jag och Bianca hoppade på bussen för ett par dagar sedan, och nu är vi här. Tror vi stannar här drygt en vecka. Vi får se. Vi tar lite semester här och åker tillbaka när vi känner för det. 

IMG_0653 - Kopia

Vi tar dagen som den kommer.