Något jag ser fram emot

Vips, så hade jag jobbat en hel vecka efter semestern redan. Tillbaka i rutinerna och vardagen. Sena kvällar och tidiga morgnar har varit veckans melodi. Gillar att ha mycket på schemat, så det känns helt okej faktiskt. Just nu jobbar jag som normalt, men väntar på att datumen för skoldagarna skall trilla in. Det blir en hel del skoldagar den här hösten igen, precis som förra året.

Sambon och jag har gått om varandra hela veckan hittills. Knappt setts i dörröppningen. Men från och med imorgon kväll blir vi båda lediga några dagar, så då åker vi ut till stugan. Sist vi skulle åka dit kunde vi inte på grund av för hård blåst, så nu ser jag fram emot att äntligen få komma ut dit. Min plan är att ligga i sängen och lyssna på podd två dagar i sträck, med sambon på ena sidan och Bianca på andra. Kanske bada lite bastu också.

Om jag hinner skall jag försöka få de sista Norge inläggen klara, så får ni läsa om våra sista Norge dagar under tiden jag tankar energi. Skall försöka, lovar.

IMG_3675 - Kopia

En bild från i somras då vi var på stugan. 

Två år, två månader och två veckor

Idag är Bianca två år, två månader och två veckor gammal. Det märks tydligt på henne att hon är ur valpstadiet och är nu en vuxen hund. Hon börjar allt mer ta efter sin mamma i sitt beteende, det vill säga hon har hittat ett lugn inom sig.

Bianca är fortfarande en lekfull hund, men idag är hennes lek mera mogen och kontrollerad. Hon funderar oftast två gånger innan hon sätter sig själv i en ny situation, till skillnad från då hon var liten. Då hoppade hon in i nya situationer utan att fundera på det desto mera. Hon leker med leksaker och favoriten är sedan en ganska bra bit tillbaka frisbeen. Allt som kastas iväg med fart är roligt, men frisbeen är bäst, speciellt om husse kastar den. Ibland är det rätt så mysigt att ligga och tugga på en nalle också.

Hon tycker om att leka med andra hundar, men till skillnad från när hon var liten så väljer hon sina kompisar lite mera idag. Är de för busiga så tar hon på sig ansvaret att uppfostra dem. Men är de på samma nivå så leker hon mer än gärna. Riktigt stora hundar är hon lite skeptiskt mot, med all förståelse. Små hundar har hon oftast väldigt stor respekt för och visar genast att hon är en snäll hund. Hon har och har alltid haft ett väldigt tydligt hundspråk, vilket underlättar mötet med andra hundar.

Hon älskar fortfarande att vara i skog och mark. Att hoppa upp på höga stenar och rulla sig i lingonris är det bästa hon vet. Då skiner hon. Då är hon lycklig. Men att gå en koppelpromenad kan också vara helt kul ibland. Och ligga hemma på terrassen och spana kan hon göra en hel dag om hon får. Hon simmar inte, men plaskar gärna i strandskvalpet. Att åka båt är helt okej tycker hon, bil har däremot blivit lite mindre kul.

Bianca lyssnar och lyder betydligt bättre idag. Då hon var liten lekte hon gärna ”tafatt” och älskade att retas så att man inte fick fast henne. Hon gillar leken fortfarande, men förstår att lyssna och stanna upp då man ber henne. Hon är fortfarande en busig hund, men hittar inte på lika mycket hyss längre. Då hon var liten fick man hela tiden ha ögon i nacken.

Hon ligger gärna i famnen och myser, speciellt på morgonen. Hon pratar ganska mycket i sömnen och till och med snarkar ibland. Hon låter då hon gäspar och har mycket konstiga läten för sig. Hon pratar mycket helt enkelt. Däremot så skäller hon väldigt sällan, nästan aldrig.

Hon är rumsren och har varit det långt över ett år redan. Hon äter sin specialkost 3-4 gånger per dag och mår för tillfället riktigt bra med den. Hon har inte haft problem med sin känsliga mage nu på flera veckor, så vi håller tummarna att vi hittat ett fungerande sätt för henne. Hon är lätt att ta med sig och vi försöker givetvis alltid ta med henne dit vi kan.

Hon är den perfekta hunden. Glad, social, lekfull, snäll, mysig, anpassar sig bra till både människor och situationer, lättlärd, intelligent, passligt reserverad och lojal. Väldigt lojal. Hon är en äkta vän. Jag känner av hela mitt hjärta hur hon alltid finns där för mig och jag för henne. Oavsett vad så har vi varann. Vi har så kul ihop och hon ger mig så mycket kärlek varje dag. ❤

28929773630_ec61396baa_k (1)

Att grodda själv

Då jag besökte Malin´s Foodie Living tidigare i år fann jag en ask groddfrön. Tanken att man kunde grodda själv hade inte ens slagit mig före det. Efter några youtubeklipp och lite googlande kände jag mig redo att ge det ett försök. Det visade sig vara lite tidskrävande, men väldigt lätt och ganska kul att grodda själv.

För några veckor sedan var jag in till Ekosoppi här i Vasa. Där hade de ytterligare sorter av groddfrön. Köpte hem flera påsar och har nu groddat flitigt ända sedan dess. Vi äter gärna groddar här hemma och genom att grodda själv sparar man en liten peng, eftersom man får mycket mer för pengarna då man groddar från frön än köper färdigt.

Finns många olika sorter, så det är bara att prova sig fram till vilka sorter man gillar. Jag gillar alfa-alfa groddar bäst, medan sambon gillar Malins groddblandning bättre. Förra veckan testade jag på Broccoligroddar, men de blev tyvärr ingen favorit. Det står oftast på förpackningen hur man skall göra och det finns många bra youtubeklipp på hur, t.ex. detta.

Kort förklarat så blötlägger man groddarna ett par timmar, eventuellt över natten. Står oftast på förpackning hur länge som behövs. Sedan sköljer man groddarna två gånger per dag i så många dagar som det står på förpackningen, vanligen 4-6 dagar. Jag har fröna i en glasburk med en nätduk som lock. Nätet fäster jag med ett gummiband. Sköljer morgon och kväll och låter sedan burken stå upp och nervänd i torkskåpet, så att allt extra vatten slipper och rinna ut. Läste någonstans att man skall göra så, om det överflödiga vattnet inte slipper ut så kan de bli dåliga.

Fröna ökar massor i storlek, jag groddar ungefär två matskedar i taget och då får jag en stor glasburk med färdiga groddar. I en video såg jag också att man kunde sätta fröna i ett durkslag med fuktigt hushållspapper under, och spraya dem två gånger dagligen. Så sätten är tydligen många. Men dagens tips från mig till er, Börja Grodda!grodda själv (1)grodda själv (2)grodda själv (4)

 

Fynda på Brändö Loppis

I samarbete med Brändö Loppis.

Ni minns väl att från och med i måndags så har Blogivaasa gänget loppisbord på Brändö Loppis?

Den här veckan har jag och fem andra bord där, och med start 5.9 är det fyra andra. Igår tog jag själv en tur bland loppisborden och kunde konstatera att där fanns mycket att fynda till förmånliga priser just nu. Själv fyndade jag en liten handväska och en scarf, som ni ser på bilden. Båda två tillsammans för tre euro.

Brändö Loppis finns på Brändövägen 77 och har öppet vardagar kl.11-19 och lördagar samt söndagar 11-16. Ta och kolla in loppiset om du inte redan gjort det, du kan säkert fynda något du också. Åker du dit så tycker jag definitivt du skall kolla in bord nummer 141, och ge någon av mina inredningssaker, böcker eller klädesplagg ett nytt hem.

saramariaexenia.wordpress.comBlogivaasa Brändö Loppis saramariaexenia.wordpress (3)Blogivaasa Brändö Loppis saramariaexenia.wordpress (2)

Sista semesterdagen

Igår på eftermiddagen kom vi hem, efter att ha spenderat en helg på ön där jag växte upp. Till skillnad från Österbotten här det bara regnat, så sken faktiskt solen där nere och det var riktigt varmt. På lördagen åkte vi båt med min pappa och hans familj. Vi hade en riktigt kul dag på sjön som avslutades med paj och badtunna.

Söndagen spenderade vi med min mamma. Besökte hennes arbetsplats som kryllar av olika djur, åt plåtbröd och lekte med hundarna i hennes hundhage. Bianca levde loppan hela helgen och lekte med Caisa så mycket hon bara hann.

Tack för allt allihopa, vi hade en trevlig helg! Nu skall jag försöka ta vara på de sista timmarna på min sista semesterdag. Till min glädje så skiner solen idag. Imorgon återvänder jag till jobbet, vilket känns lite vemodigt såhär efter semestern. Samtidigt skall det bli roligt att återgå till rutiner och en vardag.

Här får ni se en söt bild som min mamma tog på den lilla trion. Längst till vänster är Biancas mamma Tindra och längst till höger är Caisa. Min lilla stjärna Bianca ser ni i mitten. 13962620_10209269802714463_311846594703904585_n.jpg

Då vi gick upp på ett berg på Lofoten

Efter en liten paus tycker jag det är dags att fortsätta med de sista delarna av Norge resan. Här hittar du de tidigare inläggen, del 1, del 2 och del 3.

Tycker den tredje och nästsista kvällen förtjänar ett alldeles eget inlägg. Kvällen då vi kom fram till Unstad och gick upp på ett berg. Har ju redan avslöjat vad som hände där uppe, men nu tänkte jag visa er lite andra bilder från kvällen också.Unstad (5)IMG_4573Vi promenerade alltså upp en ganska bra bit på ett berg i närheten av vår stuga. Det såg varken högt eller svårklättrat ut, men visst var det lite kämpigt. Några gånger fick jag be sambon sakta ner och ge mig en hjälpande hand. Väl där uppe satte vi oss ner för att laga middag. Kändes nästan lite för bra för att vara sant, att sitta och laga middag med sådär fantastiskt utsikt. Vädret var perfekt och man kunde höra ”bäää” titt som tätt av fåren som gick runt fritt där på bergen. Långt nere kunde vi se ett gäng sitta och umgås och lite ovanför oss såg vi ett par som tog sig ännu längre upp än vad vi gjorde. Unstad (1)Unstad (2)IMG_3223.JPGIMG_3343Jag hade lite svårt att förstå och greppa att vi faktiskt var i Norge, Norden. Ett grannland till oss. Och sådär otroligt vackert. Helt ofattbart.

Några timmar senare gick vi ner tillbaka.Vi mötte flera får längs vägen som tuggade gräs och glodde på oss lite fundersamt. Vad vi inte hade väntat oss var att en hel fårfamilj tog en liten tupplur vid vår bil då vi kom ner. De hade inte bråttom iväg och blev inte rädda för oss. Det var snarare jag som blev lite skraj för dem. Men de var hur söta som helst egentligen.Unstad (4)IMG_3344IMG_3340Vi fortsatte kvällen vid vår stuga, firade och hade det gott. Satt nere vid fjorden och talade och tittade på berget där vi nyss förlovat oss. Talade om både mindre och större saker, alla lika viktiga och betydelsefulla. Den här stunden kändes livet verkligen lite extra bra. Och lätt. Allt var perfekt.

 

Jag och Bianca är med i Vasabladet

Igår gjorde vi något väldigt roligt med Bianca. Vi blev kontaktade av Heidi Kojonen från Vasabladet, hon undrade om vi ville ställa upp på bild för en artikel hon höll på att skriva. Artikeln handlar om att ta hunden med på kafé och vilka kaféer i Vasa som tillåter kunder med hundar. Väldigt relevant för mig som är hundägare, så självklart ställde vi upp. Artikeln kom ut på webben idag och kommer ut i tidningen lite senare. Du kan läsa hela artikeln HÄR.Sara och bianca i vasabladet. Saramariaexenia.wordpressSom ni kan läsa i artikeln så kände jag inte till att det finns kaféer som tillåter hundar i Vasa. Trots mina fem år här så var detta helt ny information för mig. Om vi far ut och äter sommartid så besöker vi oftast ute terasser, så att Bianca kan följa med oss. Ogärna lämnar vi ju henne ensam hemma. Men då det regnar eller vintertid blir det inte speciellt många kafébesök, på grund av att hon inte kan följa med oss. Men nu då vi äntligen vet att hon kan det så kommer det absolut att bli mera kafébesök. Mera lunch på stan och mera kaffe och bulle. Hurra för det!

Jag förstår förstås också problematiken med allergiker, icke-hundvänner, hygienskäl och så vidare. Men jag som hundägare kan ändå inte annat än bli glad av att så många kaféer faktiskt tillåter hundar.

Bianca kände sig genast som hemma i kaféet och tyckte nog det var ganska skoj att se lite nya människor. Även jag som matte tyckte detta var en riktigt rolig uppgift. Hundar och hundfrågor är något som står mig väldigt nära hjärtat. Detta kändes precis som en uppgift ämnad för oss. Tycker Heidi har gjort ett väldigt bra jobb med artikeln. Och fram för allt med att sprida ordet att vi faktiskt har hundvänliga kaféer även här i Vasa. Hoppas vi får göra mera liknande saker i framtiden, Jag och Bianca.