Om att låta hunden sova i sängen

För ett bra tag sedan fick jag en fråga angående vad jag tycker om att låta hunden sova i sängen eller vara i soffan. Kort sagt så tycker jag att det är något alla får bestämma själva, finns inget rätt eller fel. Det som vi anser vara okej kanske är strängt förbjudet hos någon annan hundfamilj och tvärtom. Här måste man bara själv bestämma hurdana regler man vill ha. 

Då Bianca var valp var vi väldigt konsekventa med att hon varken fick vara i sängen eller soffan. Det var egentligen aldrig något vi behövde kämpa desto mera med, hon accepterade reglerna från första stund. Då hon blev äldre försökte vi fortsättningsvis vara konsekventa, men speciellt jag började i något skede tillåta henne ligga i famnen i soffan och ibland i fotändan i sängen. Bara för att jag tyckte det var så mysigt. 

Då blixten slog ner hos oss i somras och det åskade flera dagar i sträck så var Bianca väldigt rädd, så även jag. Då lät vi henne sova i sängen de stunder hon ville. Då åskovädret var över och vi alla lugnat oss efter blixtnedslaget var det lite svårt att återgå till det normala. Både för Bianca och för oss. Bianca bad om lov att komma upp i sängen nästan varje kväll och vi hade väl på något vis vant oss att ha henne där i fotändan. 

I dagens läge tar vi (eh, jag) upp henne och låter henne sova i sängen ibland. Är jag ensam hemma får hon alltid sova i sängen, något hon tydligt känner till. Är husse hemma sover hon oftast i egen bädd. Jag gillar att få krama om henne eller känna att hon ligger vid mina fötter, medan husse har en lite annan åsikt om saken. Om vi ligger och slappar i soffan får hon oftast komma i någon av våra famnar eller imellan oss på filten. Hon hoppar i princip aldrig upp i varken soffa eller säng, utan frågar lov och vill att man lyfter upp henne. Vilket jag tycker är bra. 

Jag kan inte påstå att vi har så väldigt stränga regler angående detta mer idag, vi är inte så konsekventa. Eller inte jag i alla fall. Det enda vi egentligen båda är konsekventa med är att hon måste alltid fråga lov och sedan tar vi det därifrån. Jag är dock glad att vi hade tydliga regler då hon var liten och att vi då var konsekventa, annars hade hon säkerligen härjat fritt i alla husets möbler idag. Låter ni hunden sova med i sängen? Varför eller varför inte? Bianca (2)Bianca (3)

Annonser

Härliga dagar

Idag har vi haft Biancas vän Tilda på besök här hos oss. Tilda kom redan imorse då hennes matte och husse skulle åka och jobba. Vi har varit ute på gården och njutit av vädret nästan hela dagen. Bianca älskar verkligen att vara ute och skulle bo på vår gård om hon fick. Hon kan ligga på gräset och njuta i timtal. Tilda var däremot lite skeptisk till vår gård och höll mest till på terrassen. Jag passade på att pyssla lite i trädgården så medan hundarna fick sin dagliga dos utomhusvistelse.

Tilda åkte precis hem och nu skall jag göra mig redo för jobb. Har kvällsskift på mitt andra jobb ikväll, vilket faktiskt skall bli riktigt kul. Det är länge sedan jag jobbat skifte, och jag märker nu hur mycket jag saknat det. Jag mår så bra av variationen dessa två jobb ger mig, både gällande arbetsuppgifter och tider. Imorgon är det dags för skolavslutning här i Vasa, dit jag som läroavtalsstuderande också är inbjuden. Kanske kommer jag känna mig lite vilsen där bland alla vanliga studerande, men kände att jag ville delta ändå. För att få ett avslut och kunna bläddra vidare. Bläddra framåt och in i ett nytt kapitel. img_5916.jpg

Vi är hemma igen

Vi är hemma igen efter en trevlig helg i Pargas. Vi hann umgås med min bror och hans sambo, våra vänner och hann även se min mamma en kort stund. Bianca hade haft det bra hos min mamma under tiden vi var i Pargas. Hon har varit totalt slut sedan vi kom hem i söndags. Hon sov hela söndagskvällen utan att säga ett ljud, så jag tror hon har fått göra av med en hel del energi under helgen.

Även om det är roligt att åka ner och hälsa på familj och vänner, så gör det mig alltid lite ledsen. Jag blir påmind om avståndet mellan oss. Jag blir även påmind om att jag inte vet när vi ses igen. Därför tar det alltid en dag eller två för mig att återgå till min vardag och få bort den där sorgsna känslan jag går och bär på. Igår var det lite jobbigt, men idag känns det redan bättre.

Nu skall vi städa lite här hemma, äta lunch och sedan skall vi gå ut en sväng på isen med våra vänner och med min blivande gudson. Bianca kommer självklart också med. Efter promenaden blir det kaffe och lekstund med Charlie. Imorgon är det jobb och vardag igen, så idag skall vi njuta och ta vara på den fina dagen. img_4879

Två ben i bandage

Den 17 februari 2015 opererades Bianca i Seinöjoki för sitt slipped tendon problem. I Seinäjoki fanns en ortoped som kunde operera henne och han skulle operera båda hennes bakben på samma gång. Det var en nervös morgon, men samtidig ville jag bara få det överstökat. Jag hade sett Bianca ha ont i väntan på operation så jag ville bara ta bort hennes smärta.

I Seinäjoki blev vi genast varmt emottagna och jag kände mig rätt så lugn över att lämna henne i deras händer. Bianca fick somna i min famn då en sköterska sedan kom och hämtade henne samtidigt som hon försäkrade mig om att de skulle ta bra hand om henne. Jag och mamma strosade runt i Seinäjoki under tiden Bianca opererades. Köpte nya leksaker åt henne, ben och annat hon kunde vara i behov av efter operationen då hon behövde vara i stillhet en lång period.

Någta timmar senare ringde de och meddelade att vi fick hämta henne. Sköterskan kom ut bärandes med en halvt sovandes Bianca med krage runt halsen. Hon var ännu ganska borta och väldigt trött. Jag tog henne i min famn och sen åkte vi hem med mediciner och instruktioner. I fyra veckor skulle hon ha bandage och under den tiden fick hon inte hoppa, springa, gå långa promenader och absolut inte göra hastiga rörelser. Stygnen skulle tas bort efter två veckor och enligt veterinär skulle hon kunna leva rätt så normalt och vara återställd efter sex veckor.

Bianca sov flera timmar då vi kom hem och vaknade först sent på kvällen. Då hon vaknade var hon lite ifrån sig, eftersom hennes ben var inpaketerade i bandage. Vi gav henne värkmedicin och försökte få i henne mat, men hon var inte intresserad. Den kvällen fick hon sitta i min famn för det mesta. Veterinären hade gett henne tillåtelse att gå redan samma kväll, men Bianca ville inte ens prova. Hon satt sig upp, men det var allt. Det var tungt att se henne så, ville inte röra på sig, ville inte äta å gnydde sig genom natten. Jag satt med henne, klappade om henne och ville mest att allt skulle vara över. Det var jobbigt. Men det blev lättare, rätt så snabbt. Och det får ni får höra mera om senare. Bianca operation

Svar på era frågor

Nu skall jag svara på era frågor som ni ställde mig i frågestunden. Ni kom med bra och många frågor. Som ni säkert har märkt så har jag lite svårt att hålla mig kort angående det mesta, men nu skall jag försöka svara relativt kort på dessa frågor och sedan tar jag upp vissa saker lite mera ingående i olika inlägg.

Beskriv Bianca med tre ord.

Social, Sprallig och Söt.

Om du inte skulle få välja sheltie, vilken hundras skulle du då bli ägare till?

Nu är jag inte så inläst på andra raser än just sheltie, men jag tror jag skulle välja en golden retriever eller labrador. De verkar så lojala och härliga. Eller en Tollare, Nova Scotia Duck Tolling Retriever, de är så fantastiskt fina. En sådan skulle jag nog ta. Sedan vet jag egentligen ingenting om någon av dessa raser, så vilken som egentligen passar mig vet jag inte. 

12360157_10207323069047338_5147416788169008241_n

Räkna upp 5-10 finlandssvenska favoritbloggar.
Några av de här är sådana jag klickar in mig på dagligen, medan några är sådana jag ganska nyss hittat. Överlag så följer jag inte så många bloggar, utan klickar mest in mig på inlägg som ser intressanta ut. Men här är några jag tycker om att läsa, Daniela, Christina, Emily, Sara, Karolina, Sandra, Corinne och Amanda.

Vad har du för erfarenhet av Shetland Sheepdog?

I det här inlägget skrev jag lite kort om rasen Shetland Sheepdog. Då jag var 11 år tog vi en sheltie till familjen, Julia. Detta efter att ha haft en samojed i huset som blev gammal och var tvungen att lämna oss. Att gå från en stor samojed som var ute i princip året runt till en mindre hund som var inne och i famnen för det mesta var annorlunda. Man kan inte jämföra de två raserna, men det var givetvis en helt annat sak att ha en sheltie i huset. Sedan Julia kom till oss har jag i princip varit omringad av sheltisar och lärt mig mycket om den här fantastiska rasen. Jag kan tycka det är svårt att förklara hur en sheltie är, åt en person som inte känner rasen. Det är nämligen en väldigt speciell ras. En sheltie trivs bäst då den får vara med sin familj och vara med där det händer, den är alert, aktiv och lättlärd. Vill man ha en hund som ligger i sin korg och sover eller bor ute i en hundkoja är det nog inte en passande ras. Men vill man ha en kärleksfull och lojal vän som håller dig aktiv och följer dig vart du än går, då kan sheltie vara den rätta. Läs inlägget jag länkade till där uppe för att läsa mer ingående vad jag tycker om rasen sheltie.

12373266_10207323069487349_3800523641488491195_n

Hur sköter du hundens hygien?

Alla raser har olika behov angående pälsvård och hygien. Jag putsar inte Biancas öron, om inte de speciellt verkar finnas behov för det. Jag vet faktiskt ingen sheltieägare som skulle ta hand om öronen på något speciellt sätt. Pälsen är lång och fin men lättskött, även om man kanske inte tror det. Jag borstar igenom Biancas päls med en borste ungefär en gång i veckan och sprayar därefter lite balsamspray på vissa ställen. Sheltisar brukar ha en tendens att få knutar vid öronen, svansen och Bianca får även vid armvecken (där benen slutar), så de ställena är sådana som behöver kammas lite extra ibland. Vid tassarna klipper jag ibland bort lite extra päls, speciellt vintertid. Jag tvättar henne vid behov, men max ett par gånger i året. Tassar och mage tvättar jag om hon blivit smutsig. Hur jag sköter hennes tänder och hur jag klipper hennes klor tar jag upp i ett skilt inlägg!

Vad behöver jag tänka på att köpa hem innan valpen kommer?

Jag har flera valp-relaterade inlägg på kommande, så jag tror jag svarar på det här i ett inlägg också.

Då vi upptäckte att hon hade ont

Idag skall jag ta er tillbaka i vår sjukdomshistoria. Då Bianca var åtta månader gammal blev hon diagnostiserad med Slipped Tendon, även kallat Sheltiehäl och Kinnervika på finska. Kort och enkelt förklarat betyder att akillessenan hoppar ur led, gång på gång. Hunden blir ofta akut halt och behöver opereras. Då Bianca fick sin diagnos så skrev jag inte så ingående om det på bloggen, vilket jag idag kanske önskar att jag skulle ha gjort. Visst minns jag rätt så bra, men vissa saker har jag glömt och säkert också förträngt.

Däremot minns jag väldigt bra då första symptomen kom. Vi hade en liten tunnel hemma, som Bianca älskade att springa igenom. En kväll sprang hon igenom den som hon alltid gjorde, men då hon kom ut gnydde hon och ryckte till med benet. Jag trodde hon hade stött i benet någonstans i tunneln och undersökte både henne och tunneln. Hon visade dock inga tecken på att ha ont, så vi funderade inte så mycket mera på det den kvällen.

En vecka senare kom min mamma på besök till Vasa. Vi var ut och promenerade med hundarna då Bianca plötsligt ryckte till (uppåt) med benet igen, samma ben. Tänkte att hon kanske skadade benet lite tunneln trots allt. Detta fortsatte de kommande dagarna och hon började rycka upp benet mer och mer, varpå hon ofta haltade lite grann och ville helst inte gå. Då kontaktade jag veterinären och fick tid väldigt snabbt.

De två veterinärerna som undersökte Bianca sade genast att detta är slipped tendon, på båda benen. Värre på det vänstra, men båda benen behövde opereras. Då jag hörde dem säga det så kände jag mig så förtvivlad, min lilla valp på åtta månader hade ont i båda sin ben och det fanns inget jag kunde göra i stunden. Jag var rätt så ny i rollen som hundägare och allting kändes väldigt skrämmande. Jag och Bianca åkte hem, jag ringde min mamma som åkt tillbaka till Södra Finland i hopp om några lugnande ord. Lugnande ord fick jag såklart och hon hjälpte mig att hitta veterinärkliniker som utförde dessa operationer, i hopp om att få tid så snabbt som möjligt. Närmaste alternativet var i Seinäjoki.

En klinik sade att de opererar ett ben i taget och en annan sade att de tar båda samtidigt. Enligt den första kliniken brukar man inte operera både samtidigt, men enligt den andra var detta det enda rätta. Jag  tog beslutet att åka till Seinäjoki veckan därpå och operera både benen samtidigt. Det kändes ganska tufft att operera båda benen på samma gång, men de försäkrade mig om att det inte skulle bli några problem, hon kommer både kunna röra sig och kunna gå. Att operera båda benen samtidigt betydde endast en operation och kortare rehabilitering, vilket nog var det som fick mig att ta beslutet.

Under veckan som vi väntade på operation blev Biancas ben sämre. De sista dagarna var vi endast ut på kissrundor och utöver det låg hon för det mesta i min famn, hon kände sig rätt så besvärad av benen som krånglade. En valp så full av energi, men som inte ville gå överhuvudtaget. Jag var hemma med henne varje dag och min mamma kom åter igen upp till Vasa för att hjälpa oss före och efter operationen. Hur vi sedan fortsatte vår resa tar vi i ett annat inlägg. Alla inlägg som berör Biancas slipped tendon operation hittar du under rubriken ”Hundar” och ”Slipped Tendon”.IMG_0140

 

Hon behöver sina vänner

Bianca är en väldigt social hund och älskar att ha andra människor och hundar runt omkring sig. Hon älskar när vi får gäster och vill gärna hälsa på alla som vi möter. Jag ser hur lycklig och glad hon blir då vi träffar andra hundar, människor eller hennes kattvän Charlie. Det riktigt lyser om henne. I och med att hon är vår enda hund och inte har någon daglig kompis, så försöker jag alltid träffa andra hundar så ofta vi kan, eftersom Bianca mår så bra av det.

Den här helgen har jag varit helt ledig, så vi har passat på att träffa en hel del av våra vänner. På torsdagen träffade vi katten Charlie, de lekte med fart och fläng som de alltid gör. Igår träffade vi Tilda och fick på samma gång se hennes och hennes familjs nya hus. De hade perfekt nog en hel skog direkt bakom huset, så vi gick en härlig skogspromenad och hundarna fick springa lösa och leka. Och nu har vi nyss kommit hem från hundparken där vi träffade Mårran och en massa andra hundar som var i parken.

Nu har jag en mycket nöjd Bianca vid mina fötter, en hel full av lek och roliga träffar har vi haft hittills. Nu skall vi vänta på att den nattjobbande hussen i huset vaknar och sedan skall vi troligtvis åka och hälsa på katten Charlie igen. Trevlig fortsättning på helgen!saramariaexenia-wordpress-4