Jag började följa Danielas blogg för ett bra tag sedan, exakt när minns jag inte riktigt. Vi började kommentera allt mera på varandras bloggar och Daniela blev snabbt en av dem jag klickade in mig på dagligen. På Bloggalan ifjol träffades vi för första gången och jag fann det genast lätt att tala med henne. Hon kändes precis lika äkta, utåtriktad och glad som hon verkar vara i bloggen. Jag kände genast att jag verkligen kunde vara mig själv, något jag faktiskt inte känner med så många. I alla fall inte sådär första gången man träffas.
I december ifjol träffades vi igen och var ut och promenerade en dryg timme. Idag träffades vi för tredje gången och idag fick även Bianca följa med. Vi promenerade och pratade på en hel timme igen. Hade lätt kunnat gått och tala med henne en timme till.
Jag tycker det är väldigt roligt då man kan hitta nya bekantskaper genom bloggen. Och jag som ändå anser mig själv vara lite av en blyg person, tycker det är roligt då jag vågar ta kontakt med nya människor. Som inflyttad i Österbotten känner jag också att jag behöver våga ta kontakt och hitta de där nya bekantskaperna här och där.
Före jag och Bianca åkte hem igen fick jag se och klappa om Skrållan, en söt liten katt. Skrållan var dock inte så förtjust i Bianca så de fick endast se på varann genom bilfönstret. Både jag och Bianca hoppas på att vi får gå en ny promenad med Daniela snart igen, och även klappa om Skrållan. Den söta lilla katten.