Sommarlistan 2016

Jag ville också fylla i Karros Sommarlista, här kommer mina svar.

Vilka är de tre första sakerna du kommer att tänka på när du hör ordet SOMMAR?  Solen, Fräknar och Åka båt.

Vilken smak på glassen beställer du?
Choklad.

Sia eller Ingman?
Först funderade jag vad dessa två är för något, men vi talar glassorter va? Ingen aning vad det är för smakskillnader på dessa två faktiskt.

Var tillbringar du helst din lediga kväll?
På vår terass här hemma med trevligt sällskap eller ute på stugan på sambons skären.

Ska du gå på student- eller examenskalas?
Nej, vi hade ett examenskaffe för sambon förrförra helgen men det är allt.

Smörgåstårta – najs eller bajs?
Najs, älskar smörgåstårta.
Vad hittar man dig en regnig dag?                                                                                                         Oftast i soffan framför datorn tittandes på en tv-serie.

Var och hur firar du midsommar?
Sambon jobbar så antagligen firar jag den här hemma med Bianca. Kanske lite middag från grillen då sambon kommer hem från jobbet på kvällen. Men det blir nog en lugn midsommar utan speciella planer. 

Vilken blir årets sommarplåga?
Först vet jag inte skillnad på Sia och Ingman och det här har jag inget svar på heller. Hänger faktiskt inte med i musikvärlden just nu. Lyssnar på radio då jag åker till jobbet men det är typ allt. Så jag väntar med spänning och ser.

Vilket är ditt bästa tips för att koppla av i sommar?
Ta dagen som den kommer och glöm bort all onödig stress, njut av solen och värmen och gör det du känner för!

Ska du resa någonstans i sommar?                                                                                                       En liten traditionell avstickare till Åland blir det. Förhoppningsvis även en annan liten roadtrip, men det är oklart ännu.

Ska du sommarjobba – eller har du semester?
Jobbar men har även fyra veckor semester för första gången i mitt liv, jee!

Den ultimata sommarmaten för mig är…
Hmm.. grillat är gott, men tröttnar rätt snabbt. Men grillning hör ju sommaren till så vi kör på det.

När tar du det första doppet?
Är en riktig badkruka, ifjol blev första doppet i slutet av augusti.

Beskriv din idyllsommar.
Varm och solig sommar, är vädret bra så blir oftast resten också bra. Sommarregn är också mysigt ibland, men värme och sol vill jag helst ha för det mesta.

Avslutningsvis: nämn tre saker du ser fram emot med sommaren 2016!

1. Att få ha min första semester
2. Att förhoppningsvis kunna resa iväg med sambon ett par dagar
3. Att kunna sola och njuta på egen gräsmatta

 

Vår första match show

Igår började dagen lite trassligt på flera olika vis. Jag hade lite hemlängtan till södra Finland och Bianca var lite krasslig hon också. Men efter att vi gått en härlig långpromenad mådde vi båda bättre. Råkade se att det ordnades Match Show här i Vasa och började leka med tanken att åka dit.

För er som inte vet så är en Match Show som en utställning, fast lite på lek. Det är inte så allvarligt och alla får vara med oavsett hur man ser ut eller av vilken ras man är. Man tävlar inte inom sin egna ras, utan är indelade i t.ex. små och stora hundar. Man får heller ingen bedömning. Har man tur får man kanske lite godis eller en leksak om man vinner något.

Vi bestämde oss till slut för att åka dit och delta. Anmälde oss till gruppen för små hundar och väntade på att tävlingen skulle börja. Jag sade till sambon innan det började ”Om Bianca följer mig och beter sig snällt framför domaren så är jag supernöjd”. 

Det här var vår första Match Show och varken jag eller Bianca är några utställningsexperter. Vi har aldrig övat att stå på bord (som de skall göra framför domaren) och knappt övat att gå fint vid sidan. Att stå stilla på plats och ställe kan hon inte heller så bra, hon sätter eller lägger sig hellre.

Jag ville mest delta för att testa Bianca och få lite social träning på samma gång. Att stå på en sandplan och få se massa andra hundar och ha främlingar som klappar och känner på en, det är bra social träning för en hund tycker jag.

I en match show går man in i ringen två och två, visar upp sig för domaren och därefter får ena ett blått band (2:a) och den andra ett rött band (1:a). Efter detta tävlar alla blåa mot varann och alla röda mot varann, i  båda grupperna blir sedan fyra hundar placerade.

Jag och Bianca fick ett rött band i första omgången, men sedan då vi tävlade mot alla röda fick vi tacka för oss. Men jag kunde inte vara gladare och nöjdare än vad jag är. Hon var så duktig den här lilla tjejen! Aldrig har vi övat något liknande och det var en helt ny situation. Jag tycker hon skötte sig jättebra med tanke på just det. Hon följde mig riktigt bra och stod relativt fint och skyggade inte alls för domaren. Trots att vi gick i ringen med nästan tio andra hundar där ett tag så brydde hon sig inte om dem, utan följde mig. Fantastiskt!

Vi hade en rolig kväll tillsammans och jag är så stolt över att få vara Biancas matte. Hon skötte sig väldigt bra och var så duktig. Vi var riktiga vinnare igår och fick det finaste priset med oss hem, nämligen den finaste och bästa hunden i världen. Hon kommer alltid på  första placering i mitt hjärta!

 

Då man saknar sin familj

Jag vet inte hur många gånger jag sagt det och det är verkligen så. Jag trivs i Vasa och det känns verkligen som mitt hem. Det är här jag hör hemma och här jag skall bo. Så kände jag redan till viss del före jag flyttade hit, konstigt nog.

Vissa dagar känns det ändå så ensamt. Jag har många vänner här, både gamla bekanta sedan tidigare och också nya vänner som jag hittat här. Jag har fått en helt ny familj in i mitt liv genom min sambo. Jag har gamla klasskompisar, arbetskompisar och hundkompisar. Men jag har inte min egna familj, där jag kommer ifrån. Ingen mamma, pappa, mormor eller syskon.

Idag är verkligen en dag jag skulle vilja åka till mommo och äta hennes lax i ugn. Vara ute med hundarna på mammas gård. Dricka kaffe på pappas terass. Prata med mina bröder eller umgås med mina barndomsvänner. De som känt mig sedan barnsben.

Jag är otroligt glad att jag nu, efter fem år här, har hittat så många vänner som jag har. Och jag knyter flera nya bekantskaper hela tiden känns det som. Det är roligt. Jag har min fantastiska sambo och den mest underbara hunden, min familj. Men ibland kommer ändå saknaden krypandes på och då känner man sig så ensam, fast man egentligen är allt annat än ensam.

Man går miste om rätt så mycket så man bor så långt ifrån sina föräldrar och syskon, så känns det i alla fall. Man kan inte vara delaktig i allt man gärna vill. Det är nog det som gör det lite extra tungt. Man blir som en utböling i sin egen familj.

Min högsta önskan dagar som denna är att min mamma skulle ta hundarna med sig och flytta hit. Pappa med familj skulle göra samma ska. Och alla mina bröder. Och att mommo aldrig skulle ha flyttat härifrån. Idag tänker jag på er och saknar er, alla där hemma ❤

Med ett leende på läpparna

Ikväll har vi haft finbesök. Det var härliga Molly och Tingeling med matte som kom på besök. Det här är en matte och två hundar som jag alltid ser fram emot att träffa. Tiden går så snabbt då vi umgås och jag är alltid lika glad efter våra träffar!

Då vi har träffats förut har Bianca varit lite tillbakadragen, men idag visade hon mera av sig själv. Sitt rätta jag. På gott och ont kanske, haha. Stackars Molly blev nog lite blyg då Bianca hade sådan fart på tassarna.

Hundarna kommer bra överens och det gör mig så glad. Även om de inte leker speciellt mycket med varann så är det otroligt viktigt att kunna komma överens med andra hundar, tycker jag. Sedan är det helt okej att vissa är mera lekkompisar än andra.

Att bara få sitta en stund och tala med vän och tre fina hundar vid sina fötter kan verkligen göra underverk. Här sitter jag nu med ett leende på läpparna och är glad att jag får umgås med såna här fina människor, och hundar. Molly och Tingeling har verkligen fått en plats i mitt hjärta ❤

Jag frågade aldrig honom

För ett bra tag sedan då jag var ut och promenerade med Daniela, så frågade hon mig något i stil med om hur min sambo gick med på att skaffa hund. Nu minns jag inte exakt hur Daniela ställde frågan, men någonting ditåt var det.

Sanningen är att jag aldrig bad om hans lov. Att skaffa hund var egentligen inget gemensamt beslut. Det var mitt beslut och det var jag som skaffade Bianca. Jag berättade planerna för honom om att skaffa Bianca och han fick mer eller mindre acceptera läget. Låter det själviskt? Det var det kanske. Men saken är den att 1. Vi bodde inte med varandra då Bianca kom in i bilden. 2. Jag har alltid sagt att vill man dela sitt liv med mig så måste man också dela sitt liv med en hund en dag. Skulle vi ha bott under samma tak så hade jag självklart varit tvungen att få hans godkännande mer eller mindre skriftligt.

Att ha en hund är väldigt viktigt för mig. Det är en självklarhet. Det är lika självklart som att man dammsuger då det är dammigt eller tvättar kläderna då de är smutsiga. Tiden före Bianca var tom, väldigt tom. Vägen hem till hundarna på Kimitoön var lång och saknaden var stor. Bianca var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse.

Skulle jag haft en pojkvän som inte accepterat att ha en hund i sitt liv så skulle vi definitivt haft ett problem. Ett sådant val är inget jag varken kan eller vill ta. Därför är jag otroligt glad och tacksam över att min sambo aldrig protesterade.

Givetvis bollade jag tankar med sambon innan Bianca flyttade till mig. Hur han kände och vad han tänkte. Han var såklart lite osäker på situationen, i och med att han inte växt upp med hund i huset. Men han anpassade sig snabbt och har sedan dag ett haft en betydande del i Biancas liv. Idag är Bianca och han oskiljaktiga. Det är så härligt att se dem tillsammans. Hon ger verkligen honom exakt samma lycka och glädje som hon ger mig.

Bianca kom in i vårat liv som min hund, men idag är hon vår hund och det är hon som har gjort oss till den familj som vi är idag.

Det här har vi sysslat med

Dagarna rusar iväg och klockan går runt snabbare än man hinner med. Den senaste tiden har vi haft både dagarna och kvällarna fyllda med roligt program. Så jag har helt kallt bara struntat i bloggen. Men nu är jag här igen.

Vi har bland annat firat att jag numera bor med en ingenjör, wihuu. Lördag kväll besökte vi Biancas kompis Tilda i Maxmo och blev bjudna på blåbärspaj, dubbel wihuu. Hela måndagen hade vi Pumba och hans matte här. Lunchade på terassen och avverkade, som alltid, en hel del samtalsämnen. Lika roligt som alltid var det.

Lite soffhäng mellan varven såklart, aldrig fel. Hela tisdag eftermiddag spenderade vi på Österbottens museum och Terranova, följt av middag på stan. Och inatt hade vi ett sådant otroligt oväder här i Korsholm. Vid 03-tiden vaknade vi alla tre av att regnet spöade som aldrig förr på taket och blixtar lyste upp sovrummet. En timme senare lugnade det sig och vi lyckades somna om.

Ni ser själva, fullt upp med stora bokstäver. Jag gillar det.

Ett nytt intresse

Blommor och trädgård har aldrig varit min starka sida. Inte har det varit ett speciellt stort intresse hos mig heller. Har aldrig haft speciellt gröna fingrar. Har en blomma överlevt hos mig har det varit på grund av ren tur. Men det kanske börjar svänga trots allt, våra blommor inomhus lever och mår bra. Även trädgården frodas och jag har faktiskt lyckats plantera en och annan blomma redan. En har jag i och för sig hunnit döda också, men allting kan ju inte gå som på en räls genast heller.

Känns som jag vågar prova mig fram lite mer i världen bland blommor och växter. Ifjol, första året med en egen trädgårdplätt, vågade jag knappt köpa en blomma utan att rådfråga mamma eller svärmor först. Nu tycker jag det är roligt att åka och köpa blommor, fixa i trädgården, plantera och odla. Ganska rogivande det där med trädgårdsarbete trots allt. 

Jag vill känna adrenalinet

De senaste dagarna har jag funderat mycket kring mina studier. De jag redan utfört och klarat av och de jag nu håller på med. Om jag ser tillbaka då jag som 16-åring började mina servitörstudier, så ser jag en person som klickade rätt. Jag trivdes med studierna, branschen och kände mig hemma. Det var lätt, jag visste för det mesta vad jag gjorde och varför jag gjorde som jag gjorde. Jag klarade mig bra i skolan och ute i arbetslivet. Jag kunde mitt jobb och var bra på det.

Att jobba inom restaurangsbranschen gav mig sådana otroliga adrenalin-kickar. Stressen och pressen gav mig bara mera energi och gjorde allt ännu roligare. Att jobba sena kvällar och de flesta helger störde mig inte speciellt mycket då.

Av någon anledning valde jag att byta bransch. Bytte ut restaurangbranschen till en värld av skönhet. Absolut inget val jag ångrar, tvärtom. Det var det rätta för mig just då. Men under den senaste tiden har jag fått en längtan tillbaka till restaurangbranschen. Jag vill känna adrenalinet igen.

I branschen där jag nu befinner mig får jag inga adrenalin kickar, inte på samma sätt i alla fall. Stressen i den här branschen tar mera energi än vad den ger. Ibland känns det som jag springer runt i ett hamsterhjul, runt runt. Men egentligen vill jag springa framåt, byta håll, backa, springa sidledes och få variation.

Jag trivs i båda branscherna, jag tror bara att jag just nu tvivlar på om jag någonsin kommer känna mig lika säker på min sak som kosmetolog som jag gör som servitör. Skönhetsbranschen är så otroligt bred och full av saker att lära sig. Precis som min före detta bransch. Däremot känns det som jag mäktar med och kan hantera servitör yrket, medan jag allt mer börja tvivla på om jag någonsin kommer bli den kosmetolog jag vill och önskar bli.

Den mindre bra sidan med läroavtal är väl just det att man inte får lika många timmar vid skolbänken och troligtvis går miste om en del. Att jag dessutom fått mina skoltimmar på finska innebär också att allt inte helt har gått hem alla gånger. Kanske är det därför jag har en liten längtan av att strunta i allt och gå tillbaka till det jag verkligen kan. Men det ska jag inte, naturligtvis skall jag slutföra mina kosmetolog studier och göra allt jag kan för att få samma säkerhet i det här yrket. Men i framtiden, vem vet, kanske lyckas jag kombinera mina två branscher. Det vore något det kanske.

Nytt på gården

Jag visste det i och för sig redan från förr, men förra veckan fick jag det bevisat igen. Jag har världens bästa sambo. På måndagen då jag kom tillbaka från Kimitoön tog jag upp diskussionen om en kompost på allvar. Jag ville ha en kompost på gården och jag ville ha det nu. Sådär som det oftast är då jag vill något, det skall ske nu.

Sambon kom med förslaget om att bygga en, vilket jag snabbt viftade bort. Kommer aldrig att ske. Kommer att ta tusen år. Kommer aldrig att få min kompost. Men tji fick jag. Då jag kom hem från arbetet på Onsdag var byggarbetet i full gång. En klar låda stod på terassen och locket var under arbete. Samma kväll åkte vi och köpte målarfärg och målade den, vit. Färgvalet var knepigt, kanske målar vi om den någongång i och med att vit inte är en så praktiskt färg utomhus.

Men nu är den vit. Och fin. Den liknar lite en stor frysbox, men jag fullkomligt gillar den. Där står den så fint mot väggen till förrådet. Fylld med våra löv, bananskal och kaffesumpar och fyller sin funktion. Att man kan bli så glad över en trälåda fylld med matrester, tack kära sambo. 

Godmorgon Onsdag

Godmorgon. Nu vet ni, nu är våra byggprojekt avslutade. Eller egentligen var de nog klara för ett par dagar sedan redan, men det är först nu vi fått bort alla diverse byggverktyg från köksbordet och alla penslar och målarfärg från terassen. Gillar att ha projekt på gång, men visst är det skönt att ha lite ordning runt sig igen också.

Förra veckan checkade vi alltså av några punkter från det här inlägget.  Jag skall visa er bilder på resultaten i ett senare skede, men jag fick alltså båda tamburen förnyad och en kompost till gården. Och bilen städad. Och det har börjat blomma på gården, men det hände helt av sig själv utan min hjälp.

Idag är jag ledig och skall snart åka till frissan för att fräscha upp håret. Har en utväxt som skriker på hjälp långa vägar. Förutom det skall vi njuta av vädret. Och kanske gymma lite, vi får se.