En fantastisk brunch på Cirkas

Igår berättade jag om ett bloggevent jag deltagit i och idag tänker jag berätta om ett annat. Fast detta var egentligen inget bloggevent, det var en fantastisk brunch med några fantastiska bloggbrudar.

För ett tag sedan frågade jag några av de bloggbrudar jag lärt känna här i nejden om de var intresserade av att mötas upp för brunch någon söndag. Intresserar var stort och vi bokade i princip genast in både datum och plats. Alla hade tyvärr inte möjlighet att komma, men tillsammans med Daniela, Karolina och Chevelle möttes vi upp vid Cirkas på Stundars i Solf. Det var en blåsig, kall och grå söndag. Alltså en helt perfekt brunchdag.img_1781img_1786Jag kände faktiskt inte ens till att Cirkas erbjuder brunch, men nu är jag väldigt glad att jag känner till det. Vilket ställe! Redan utifrån såg det väldigt mysigt och inbjudande ut. Då vi steg in möttes vi först av själva affären där det såldes en massa olika hantverk. Lite längre in fanns ett stämningsfullt litet rum med bord och stolar och ett fantastiskt bord uppdukat med läckerheter. Vi blev nog alla lite stumma då vi såg utbudet, helt underbart.

Det härliga med Cirkas brunch var att de inte hade det där klassiska som man ofta ser på brunchbord. Ofta bjuds det på köttbullar, korv, våfflor och en massa semlor och bakverk. Gott visst, men jag upplever ofta att det är ganska tung mat. Här bjöds det istället på bland annat chiapudding, smoothies, sallader, fisk, räkröra, ostar, frukt, myslibars och en massa massa annat. Fräscht, annorlunda, gott. Precis sådant jag gillar. Ni ser ju själva på bilderna här nedan hur vackert det ser ut. img_1750img_1756img_1777I drygt två timmar satt vi och åt, pratade och njöt av det härliga umgänget. Många av oss var lite trötta, en del på grund av jobb och en del på grund av andra orsaker. Trots det hade vi en riktigt rolig och fin brunchstund. Vi hann prata om allt möjligt och det här gänget är verkligen lätta att prata med, lätta att umgås med. Dessa tjejer hade jag nog aldrig fått lära känna om det inte vore för bloggen. Känns så fint att man genom sin blogg kan finna vänner, bekantskaper och knyta nya kontakter. Det känns värdefullt och är väldigt glad för alla vänner och bekanta jag fått via bloggen.

Detta var Cirkas sista brunch för i år, men jag har fått veta att de kommer att fortsätta med brunch även nästa år. Hurra! Jag kommer definitivt besöka Cirkas igen. Nästa gång kanske med sambon, eftersom han var lite ledsen då han fick se bilderna och inte hade fått följa med.

Här i stan finns det många restauranger, caféer och andra matställen. Men jag tycker det finns få som satsar genuint, få ställen där servicen faktiskt är bra och där maten är värd sina pengar. Det kan visserligen hända att jag är lite yrkesskadad i och med att jag är inom branschen själv, men på Cirkas behövde man inte bli besviken. Det var hemtrevligt, äkta, genuint och mycket fräsch och god mat. Tack flickor och tack till Cirkas för den bästa brunchen i stan!img_1776img_1762

Annonser

Ett stort leende inombords

Den senaste tiden har jag i princip gått mellan sängen, duschen och jobbet. Så känns det i alla fall, det har varit mycket jobb och långa dagar. Men nu börjar det lugna sig och det är endast två dagar innan det är dags för lite julledigt. Känns som jag sådär småningom kan börja andas igen och hinna med det som jag vill hinna med.Trots en massa jobb, så har jag faktiskt ändå lyckats klämma in ett och annat bloggevent och idag tänkte jag skriva några rader om ett av dem.

En kväll åkte jag till Emilys inredningsaffär (klick) på Handelsesplanaden 27, eller egentligen yrade jag först runt på andra sidan stan tills jag insåg att jag hade fel adress. Det löste sig och jag hittade fram till slut. Väl framme i affären möttes jag av både Daniela  och Chevelle och senare droppade även Maria in, vilket givetvis var mycket roligt! Orsaken till att vi samlades i Emilys affär en vanlig torsdag kväll var eftersom Nina och Emily hade ordnat med en Avon kväll, mera om Avon kan du läsa på Ninas blogg här.img_1637img_1638Jag kom i kontakt med Avon produkterna och Nina för ett par år sedan och Emily är den som gjort min fantastiskt fina bloggheader. Båda två är de väldigt ambitiösa kvinnor som är duktiga på sin sak.

Under kvällen presenterade Nina olika produkter, lät oss dofta och känna och sedan var det fritt fram att beställa eventuella julklappar, åt sig själv eller andra. Det var en trevlig kväll i en fin miljö. Vi fick sitta och dricka glögg, äta kex och prata samtidigt som vissa lade in både en och två beställningar. Mycket mysigt och trevligt. Nina (som är Avon Teamledare) hade dessutom sponsrat med otroligt fina goodiebags, som jag tror vi alla blev glatt överraskade av.img_1680img_1685 På Emilys blogg har jag läst att hon ibland brukar ha hunden med sig på jobbet, vilket jag givetvis hoppades på att hon skulle ha haft även denna kväll. Jag kunde inte annat än le stort inombords då jag ställde Emily frågan om hon hade hunden med sig och Daniela sade något i stil med ” Vi andra kommer hit för skönhetsprodukter och inredning, men Sara kommer hit för hunden”. Jag kunde inte annat än le stort, för det är ju så sant. Det beskriver exakt mig, klart jag åkte dit för att träffa alla, få bekanta mig med produkterna och se Emilys affär. Men en stor del av mig hoppades få träffa Emilys hund där, vilket hade varit en stor bonus. Nu fick jag tyvärr inte det, men det var en trevlig kväll ändå. Tack till er alla ❤img_1666img_1681

Sådant jag mår bra av

Idag har varit en bra dag. Jag har som alla dagar haft en bra dag på jobbet. Trivs verkligen bra på min arbetsplats och med mina kolleger. Det är roligt att gå till jobbet, vilket är en känsla jag inte tar för givet. Hur bra jag än trivs så har jag ändå varit ganska trött i kroppen senaste tiden. Trött, matt och min kropp har på flera sätt visat mig att den behöver vila. Vila som jag inte riktigt haft tid för. Tydligen räckte det ändå med en dag lugnare tempo, söndagen. För ända sedan igår har jag känt mig piggare, mer energisk och redo igen. Ingen ryggvärk och inget ont i huvudet.

Trots mycket jobb och en trött kropp, försöker jag hinna ha lite socialt umgänge. Att umgås med vänner är viktigt för att jag skall orka och må bra. Speciellt vänner som ger en den där extra kicken av ny energi. Ikväll träffade jag precis en sådan vän, Daniela. 

Vi träffades på Fazer café över en lasagne och kopp te. Det var riktigt härligt att få träffa Daniela, eftersom vi knappt hunnit ses sedan hon flyttade till Vasa. Vi har stött ihop på några bloggrelaterade evenemang, men inte mer än så. Jag hade egentligen tänkt ta Bianca med, men jobbet drog ut på tiden så jag var tvungen att åka till caféet genast. Fazer Café är nämligen ett av de caféer i stan som tillåter hundar, visste du det?

Daniela är verkligen en vän som ger mig energi. Inspiration och motivation på så många plan. Vi kan prata om allt och som vanligt hann vi gå igenom en hel del olika samtalsämnen. En timme flög förbi och plötsligt skulle caféet stänga. Nu är jag hemma igen och det ända som återstår av den här dagen är en kvällspromenad och lite Bianca mys. Ja, och så skall jag försöka hinna få ihop en presentation av årets julkalender, vilket är en av orsakerna till att jag varit trött. Men nu är den äntligen så gott som klar och på fredag får ni se vad jag jobbat med hela hösten. Håll utkik!img_1594.jpg

Zip Adventure Park i Vasa

För några veckor sedan gjorde vi något utöver det vanliga. Vi besökte Zip Adventure Park på Vasklot. Vi har länge pratat om att besöka parken, men som med så mycket annat har det inte blivit av. Så jag var glad att vi nu äntligen tog oss tid att besöka det här stället.

Zip Adventure Park är alltså en äventyrspark här i Vasa. Parken har fem olika banor med fem olika svårighetsgrader. Parken består av så kallade höghöjdsbanor, beroende på banans svårighetsgrad rör man sig på 1-8 meters höjd från marken. De har även andra aktiviteter som 5-kamp, där du kan tävla i bland annat pilbågsskytte och yxkastning. På området finns även en grillplats, om man vill kombinera äventyret med att grilla lite. Vill man inte det finns där även ett café med lite smått och gott.Zip (3)Zip (4)Zip (5)Då vi kom till parken köpte vi biljetter och sedan blev vi visade till säkerhetsutrustningen. Vi fick hjälp med att sätta på oss hjälp och sele. Parkens personal berättade säkerhetsreglerna för oss och tog oss därefter vidare till en övningsbana, som var på marken. På övningsbanan visade han hur utrustningen fungerar och berätta hur banorna fungerar. Det rekommenderades att ha på sig handskar. Vi hade med oss egna, men det fanns även att köpas på plats.

Då vi fått all nödvändig information och kunde hantera utrustningen på rätt sätt fick vi tillåtelse att börja använda banorna. Vi började med den lättaste, bana nummer 1. Bana nummer 1 var en så kallad barnbana, men kändes bra att börja där för att få en liten försmak av vad som komma skall. De två första banorna löpte på bra, vi klarade alla hinder utan desto mera bekymmer och det var verkligen kul. Bana nummer tre började kännas mer utmanande och där var ett hinder var jag verkligen ville kasta in handduken. Ett hinder där mina ben skakade och jag var så rädd att jag inte visste hur jag skulle ta mig vidare. Men jag övervann rädslan, kom över hindret och kom säkert ner på marken igen. Man satt hela tiden fastkopplad under en bana, så man kunde inte falla ner. Zip (1)Zip (2)Zip (6)Mina modiga medklättrare fortsatte raskt till bana fyra, men jag stannade på marken under tiden. Kände att jag behövde en liten andningspaus efter det där ena hindret i bana tre. Den sista banan, bana fem, hängde jag däremot med i. Vi tjejer kom på att man kunde använda sig av linbane funktionen om man kände det omöjligt att komma över hindret. Man hade alltså en extra krok, vilken man hakade i då man skulle åka linbana över vissa hinder. Jag använde mig kanske lite väl flitigt av denna funktion i bana fem, men jag var så trött i mina armar vid detta laget plus att den sista banan hade rätt så utmanande hinder. Pojkarna kallade det fusk, men vi tog oss igenom banan i alla fall.

Om jag skall sammanfatta hela upplevelsen med två ord är det, roligt och utmanande. Trots att jag stod över en bana och ”fuskade” mig igenom en, så var det ändå väldigt roligt. Jag vågade mycket mera än jag trodde jag skulle göra och var inte alls så rädd som jag hade förväntat mig. Jag är inte egentligen höjdrädd, men lite mesig av mig då det kommer till sådana här saker. Jag var stolt att jag vågade mig upp i fyra av fem banor.

Zip Adventure Park är ett ställe jag mer än gärna besöker igen. Vi hade en väldigt rolig och fram för allt annorlunda dag. Våra tre timmar flög verkligen förbi. Jag kan varmt rekommendera er att göra ett besök till parken, med vänner eller familj.

Det är semester

Min första semestervecka spenderade jag nere i Södra Finland, hos vänner och familj. Då jag kom hem därifrån fick vi genast långväga besök från Kiruna ett par dagar. Våra gäster åkte vidare på tisdag morgon och ändå sedan dess har jag haft riktigt lata dagar. Vilket var precis vad jag önskade utav denna semestervecka.

Sovit länge, långa promenader med Bianca. och dagar utan desto mera planer. Bara gjort det som vi har känt för. Precis som nu, sitter här på terassen med Bianca vid min sida utan att veta vart dagen kommer att föra oss. Det är semester.

Jag har en förmåga att alltid få min lediga tid väldigt fullbokad, för fullbokad för mitt eget bästa. Denna semester har jag satt mina egna behov och egna önskemål före allt annat. Tackat nej till saker jag vanligtvis skulle sagt ja till.

Solen skiner, morgonkaffet är uppdrucket. Har nyss talat en god stund med mamma i telefonen. Bianca är nöjd. Livet känns allt bra. Funderar på att åka och handla lite jordgubbar och frysa ner. Kanske klippa gräset. Eller bara ligga raklång i solstolen hela dagen. Eventuellt en grillkväll ikväll med vänner som droppar in. Vi får se. Det är semester. img_2350

En ledig helg 

Här har dagarna flutit ihop och veckorna bara rusat iväg den senaste tiden. Jag har haft fullt upp och haft någon form av jobb eller skola varje dag nu flera veckor. Känns som jag endast kommit hem på kvällarna för att sova några timmar och sedan åka iväg nästa morgon igen. 

Men nu under påsken har jag haft lite ledigt, vi har spenderat fyra dagar på min hemort. Vi har träffat familj och vänner samt deltagit i min gudsons fina dop. Bianca har fått leka med Caisa, Tindra och Tasha hela helgen. Hon har haft så roligt och har verkligen njutit av att få ha sina vänner runt sig. Nu är hon rätt så nöjd med att vara hemma i egen säng igen, tror jag. 

Det har varit skönt med några dagars time out från allting. En liten behövlig andningspaus. Nu då vi är hemma igen är det dags att sätta i en sista växel, det är en vecka kvar tills det är dags för slutskedet i mina läroavtalsstudier. Yrkesproven. Men jag känner mig redo, mer än redo.

Tre personer som inspirerar mig

Sedan jag flyttade till Österbotten har jag fått flera nya bekantskaper, flera nya vänner. Jag har ganska nyligen funnit tre personer som alla tre är stora inspirationskällor för mig, på tre helt olika vis. Alla tre brinner för tre helt olika saker och jag brinner för alla tre. Tre nya vänskaper, tre nya inspirationskällor. Jag skriver oftast inte ut namnen på mina vänner eller familj här i bloggen, eftersom alla inte vill synas här. Men nu gör jag ett undantag, idag vill jag berätta för er vilka mina tre väldigt viktiga inspirationskällor är.

Nanette, vi träffades via bloggen och vårt gemensamma intresse för hundar. Vi fann varandra snabbt i och med att vi delade en stor kärlek till våra hundar och hundar överlag. Nanette har två små pomeranian flickor, Molly och Tingeling. Vi träffas regelbundet med hundarna, i någon hundpark eller hemma hos någon av oss. Hundarna får umgås och vi får prata hundrelaterade saker. Att vi delar intresset hundar är väldigt tydligt, det är nästintill vårt enda samtalsämne. Jag känner inte Nanette som person så mycket på djupet än, men vet det mesta om hennes hundar och allting kring dem. Vi pratar alltid massa hundrelaterade saker. Med henne känns det liksom inte fel att tala om hundarnas mattider , hundbeteende, pälsvård, knasiga saker hundarna gjort eller hur man mår som matte. Med henne känns det inte fel att sitta och dricka kaffe på golvet, bara helt naturligt.  Att ha en vän jag kan tala om hundar med i timtal utan att den blir uttråkad är väldigt värdefullt för mig. Jag strävar till att alltid vara den bästa matten för Bianca, såklart. Då jag träffar Nanette och ser hennes kärlek till hennes små hundar, blir jag inspirerad att vara en ännu lite bättre matte. Jag blir också medveten om att man som matte får och skall göra misstag, det här till och det är helt okej. img_0113Cecilia, vi var arbetskollegor en sommar och klickade ganska snabbt. Cecilia är ganska långt motsatsen till vad jag är. Medan jag är ganska blyg , tillbakadragen och kanske inte alltid vågar säga vad jag tycker, så är hon väldigt öppen, social, rak och ärlig. Det är precis det jag gillar med henne. Det finns inga fasader och inga spel. Jag kan säga vad jag vill och diskutera vad som helst, utan att hon dömer mig. Cecilia har också en liten hund, så även med henne kan jag tala hundsaker. Men det som Cecilia framför allt inspirerar mig med är hennes brinnande intresse för hudvård. Hon är utbildad inom skönhetsbranschen och sjukt duktig på det hon gör. Hon sitter på en massa kunskap och lär sig mera hela tiden. Alltid då vi ses passar jag på att fråga och diskutera mina funderingar angående huden, hudvård och i allmänhet skönhetsbranschen. Hon är en stor inspirationskälla för mig och ger mig massor med ny motivation till att studera. Då allt känns hopplöst och jag vill kasta in handduken är det oftast Cecilias ord som räddar mig. Jag tänker ofta på Cecilia som min mentor.IMG_4846 (2).jpgDaniela, jag började läsa Danielas blogg för flera år sedan. Då var hon ännu bara en blogg i mängden för mig och jag visste inte speciellt mycket om henne som person. Sedan vet jag inte riktigt hur det gick till, men plötsligt kommenterade vi varandras bloggar ganska aktivt och plötsligt var det en självklarhet att vi skulle ses på den inkommande blogg- och nöjesgalan. Vi träffades, talades vid och jag kunde snabbt konstatera att tjejen bakom bloggen var precis lika social och härlig i verkligheten som i bloggen, om inte ännu mer. Sen dess har vi träffats ett par gånger och jag har sett Danielas blogg växa till något mycket större än vad den var då jag började läsa den. Daniela inspirerar mig till att våga och vilja satsa på min blogg. Hon har visat mig att man kan lyckas om man jobbar hårt. Hon peppar mig och får mig att tro på mig själv och min blogg. Ibland då jag funderar över varför jag ens bloggar och tvivlar på hela bloggvärlden, så är det bland annat Daniela och hennes sätt att inspirera mig som får mig att vilja fortsätta. Hon har jobbat hårt med sin blogg och jobbar fortfarande ständigt på att utveckla den, vilket jag lyfter hatten för.img_3782Tre helt olika inspirationskällor, men alla tre lika viktiga sådana. Jag är väldigt glad att jag träffat alla dessa tre och tacksam över att få ha dem i mitt liv. Tack till er för att ni ger mig så mycket som ni gör!