En hund med sura uppstötningar

Jag lovade att jag skulle dela med mig av Biancas rutiner angående maten. Med hopp om att vi kan bidra med i alla fall något tips, om det är någon som lider av samma sak som oss, alltså att hunden producerar för mycket magsyra och för sura uppstötningar. Dock vill jag poängtera att det är väldigt individuellt vad som fungerar för just din hund, man måste prova sig fram. Det tog över ett halvt år för oss innan vi hittade ett fungerande system. Viktigt är förstås också att först kolla med veterinär så att hunden är frisk och inte lider av några andra bekymmer.

  • Bianca äter Royal Canin Gastro Intestinal, ett specialfoder från veterinären som är bra för hundar med olika slags magproblem.
  • Hon äter minst fyra gånger per dag, ca ½ dl per mål. Där i mellan får hon  2-3 mindre mål. Vi sprider ut maten så mycket som möjligt längs dagen.
  • Vilka tider hon äter varierar lite på hur vi jobbar, men oftast de större målen kl.9, kl.14, kl.18 och kl.22. Och sedan mindre mål där i mellan.
  • Vid behov äter hon ½ Pepcid Duo och ½ Antepsin, de perioder hon har mera problem med sura uppstötningar. Ibland räcker det med en dag och ibland äter hon en kur på en vecka.
  • Förutom sin mat får hon ibland hundgodis som består av 100% kött, annat tål hon inte.
  • Det sista vi gör före vi går och lägger oss och det första vi gör då vi vaknar är att ge henne lite mat.

Idag har vi hittat ett system som fungerar till 99%, men det tog som sagt tid. Vi provade över tio olika matsorter, tillskott, mattider, matskålar och till och med olika platser runt om huset där hon fick äta. Då veterinärerna hade gett klartecken att hon var frisk, gällde det bara att hitta ett sätt som fungerade för oss. Det har varit en kämpig väg, men vi börjar hitta rätt. Ha tålamod och lär dig läsa av vad just din hund behöver.

IMG_2068
Bianca

Idag mår hon bättre

Ni som följt med oss här i bloggen vet att Bianca matvägrade väldigt mycket förra våren-hösten. För er som inte hängt med tar jag en kort sammanfattning. Förra våren började Biancas mage plötsligt kurra väldigt högt och hon mådde illa och ville inte äta. Vi fick behandling mot magkatarr och hon mådde bra i tre veckor, då problemen kom tillbaka dubbelt värre. Hon nästan krampade då hon började må illa och spydde galla ibland. Att få mat i henne var en daglig kamp i många månader. Hon sprang och gömde sig då vi tog fram mat och vi testade tiotals olika matsorter. Hon undersöktes vidare och provade olika mediciner. Hennes mående gick väldigt upp och ner, men ingen veterinär hittade något fel på henne och menade att hon behöver regelbundna måltider så att magen inte blir tom. Vilket var svårt eftersom hon nästan inte ville äta överhuvudtaget. Vi började ge henne ett specialfoder som skulle vara bra för känsliga magar och hon gick på medicinkurer till och från. I september förra året började hon plötsligt äta helt frivilligt och med glädje. Sedan den dagen har hon ätit alla sina mål utan problem, förutom ett liten bakslag jag skrev om förra veckan.

Efter många veterinärbesök, undersökningar och eget googlande har jag tillsammans med veterinärernas ord i bakhuvudet kommit fram till att Bianca lider troligtvis av för hög syraproduktion i magsäcken. Det produceras för mycket syra i magsäcken som irriterar, främst då magsäcken är tom t.ex. på morgonen innan frukost. Detta leder i sin tur till sura uppstötningar och/eller halsbränna. Hundens magsyra är väldigt sur, eftersom den skall kunna bryta ner kött och ben. Någonstans läste jag också att liknande problem kan uppstå om man producerar för lite magsyra, men jag tror Biancas problem beror på att hon producerar för mycket syra._MG_0088I dagsläget mår Bianca väldigt bra och äter med stor aptit. Hon tigger nästan efter mat, vilket känns så otroligt bra efter att vi låg på golvet med henne i månader och försökte allt för att få henne att äta. Men ibland (väldigt sällan) händer det ännu att magen kurrar, hon börjar må illa och ibland spyr hon också galla. Börjar hennes mage kurra idag så hinner man stoppa illamåendet om man genast ger henne mat. Förut var det redan för sent om magen kurrade, då mådde hon redan så illa så hon åt inte frivilligt. 

Jag har lärt mig att läsa av hennes tillstånd väldigt bra och ser genast om hon behöver mat eller medicin. Pepcid är den medicinen som hjälper oss nu, om Bianca mår dåligt. Får hon Pepcid i tid hindrar det sura uppstötningar och har hon börjat må dåligt så är pepcid det enda som får stopp på det. Idag är det betydligt lättare att få i henne medicin är vad det var för ett år sedan. Efter att hon ätit medicin vill hon nästan genast äta mat, det ville hon verkligen inte förut heller.

Jag vill väldigt gärna dela med mig av Biancas bekymmer, även om de i dag är betydligt bättre. Jag hoppas och tror att vi kan hjälpa andra som är i samma sits genom att berätta vår historia. Jag har därför skapat en ny kategori som heter ”En matvägrande hund” under rubriken ”Hundar”. Där har jag samlat alla inlägg som berör Biancas matproblem, ifall du vill läsa mera. I ett annat inlägg skall jag berätta lite mera om hur hennes matvanor ser ut idag.

En piggare Bianca

Natten har gått bra och jag vaknade till en rätt så återställd Bianca. Hon var betydligt piggare och svansen viftade som normalt. Lite tveksam var hon ännu till frukosten, men hon åt duktigt efter en stunds betänketid. Då hennes magsyror börjar spöka såhär så tar det alltid ett par dagar innan de stabiliserar sig igen. Enligt veterinärens tidigare ordination får hon gå på en medicinkur nu ett par dagar så att det reder upp sig.

Bianca och jag tackar er alla för era omtänksamma kommentarer från igår. Det är roligt att se att ni är så många som följer med oss och tänker på oss. Det värmer hjärtat, Tack!Bianca (3) - Kopia

Hon var inte sig själv

Då jag kom hem idag möttes jag av en Bianca som inte riktigt var sig själv. Jag såg genast på henne att hon mådde dåligt, hon lider ju av ett illamående och sura uppstötningar som kommer och går i perioder. Ibland vet man inte varför det kommer, men ofta är det om magen blir för tom för länge. Jag tar den långa historien om det en annan dag, men här kan du läsa lite mera om du redan nu vill veta bakgrundsfakta.

Då jag kom in såg jag att hon hade skippat sitt eftermiddagsmål, som husse vanligen lämnar då han far på på jobb på eftermiddagen och som hon vanligen äter. Varför hon inte ätit idag, det vet jag inte. Men vi har haft en lite sämre vecka nu där hon mått lite sämre igen och haft lite sämre aptit.

Efter många om och men fick jag i alla fall medicin i henne och till sist även lite mat. Då hon mår dåligt vill hon absolut inte äta, vilket hon måste för att få kontroll på magsyrorna. Hon blir väldigt ynklig då hon har de här problemen och hon vrider och vänder sig massor, eftersom hon säkerligen har lite ont. Så vi satt på golvet en god stund, hon satt i min famn och jag masserade hennes mage. Det var något min mamma lärde mig att kan hjälpa Bianca i dessa situationer, vilket det gör. Hon tycker om det.

Hon mår lite bättre nu och ligger här i min famn. Hon är lite lugnare än vanligt och gör inget väsen av sig, så jag märker på henne att allt inte är som det ska. Nu måste vi bara vänta på att medicinen börjar verka. Man känner sig så hjälplös i situationer som denna, men eftersom hon är noggrant undersökt av veterinärer många gånger så vet vi att detta är inget farligt. Bara obehagligt och helt onödigt. Vi hoppas på en bättre dag imorgon.Bianca (2)

Provsvaren har kommit

Idag har vi suttit och väntat med spänning på veterinären som skulle ringa och meddela svaret på Biancas blodprov, som togs igår. Bianca har ju mått mycket bättre den senaste tiden, så jag hade egentligen svårt att tro att där skulle vara något på tok med hennes värden. Men lite orolig är man ändå alltid, så klart.

Veterinären ringde på eftermiddagen och kunde, till vår lättnad, meddela att allt var okej. Hennes njurvärde hade gått ner till det normala igen och också allt annat såg bra ut. Det betyder att vi inte behöver kolla upp det mera. Hon är frisk!

Bianca har ätit superbra i ungefär två veckors tid nu. Hon äter tre små mål, tre gånger om dagen. Aldrig har det varit såhär lätt att ge henne mat. Nu sätter jag en skopa mat i skålen och hon äter med god aptit. Vi behöver varken tvinga, övertyga eller eller muta henne till att äta. Hon mår inte illa, hennes mage kurrar inte och hon tycker inte är det jobbigt att äta längre.

Jag är så glad. Hon äter och hon mår så otroligt bra. Vad som sist och slutligen ändrade hennes syn på mat till det bättre, det vet jag faktiskt inte riktigt. Men jag hoppas med hela mitt hjärta att hon får fortsätta må såhär bra och aldrig behöver få sina besvär tillbaka. Det är väl ändå inte för mycket begärt. Min älskling ❤ img_4848-2

En liten sak som gjorde mig så lycklig

Ni som läser bloggen har kanske läst att jag ibland skrivit om att Bianca lider av lite dålig aptit till och från. Här har jag bland annat skrivit ett inlägg om saken. Hon är undersökt väldigt noggrant av flera veterinärer och har inga fel, kort sagt kan man säga att om hennes mage blir tom för länge börjar det bildas för mycket magsyror som ger henne bland annat sura uppstötningar, vilket i sin tur leder till andra diverse bekymmer som illamående och kurrande mage. Hennes mamma lider av samma sak.

Det är viktigt för henne att äta små portioner regelbundet, för att undvika det här problemet. Att få henne att äta dagligen och regelbundet är oftast en kamp. Bianca har nämligen aldrig tyckt att det där med att äta är speciellt nödvändigt. Vi har provat många olika sorter, metoder, tidpunkter till och med olika matskålar och platser för henne att äta på. Vi har bättre och sämre perioder. Just nu är vi ändå och har varit en längre tid i en bättre period.

En längre tid nu (snart sex månader) har hon ätit ett foder som är lättsmält och bra för magen, vilket lindrat hennes besvär. Vi har fått henne att äta regelbundet för det mesta och hennes mage har mått bra. Enda problemet har varit det att hon oftast inte vill äta torrfodret eller färsk maten (vi har båda av samma sort) som den är, utan man skall lägga till lite av det ena eller det andra. Muta lite. Eller bjuda hem en hundkompis, då äter hon utan problem. Vi har antagligen gjort henne lite kräsen efter alla försök att få henne och äta bättre.

Ett stort bekymmer har det väl ändå inte varit precis, eftersom hon ändå har ätit. Men givetvis har jag önskat att hon någon dag skall börja äta sin mat utan alla dessa ”mutor” och må bra med det och endast det. Helst vill jag inte ge henne så mycket utöver maten, utan hålla en ”ren” diet med endast hennes specialfoder. Då mår hon bäst, har vi märkt. Att byta foder helt och hållet igen har inte heller varit något alternativ för oss, eftersom vi redan testat ett tiotal och detta har varit det bästa hittills.

I förrgår, då jag skulle fylla på hennes mathink började hon plötsligt äta ur hinken. Jag såg bort några sekunder och där stod hon och åt och var lycklig. Det här är alltså något som aldrig händer, att hon äter sådär bara. Nu har hon ätit flera mål utan problem. Genast jag satt maten i skålen har hon kommit för att äta. Och utan att jag behövt ”muta” med någonting. Och utan att hon tvekat det minsta. Och utan att jag har behövt spela teater och visa henne hur fantastisk maten är och hur extremt roligt det är att äta. Jag har inte alls behövat övertyga henne om att det är nödvändigt att äta. Hon har ätit sin mat med glädje, Fantastiskt!

Matsituationen har alltid varit lite pressad, eftersom jag vid nästan varje mål är lite nervös över om hon tänker äta eller ej. Vilket hon ofta märker och då vill hon definitivt inte äta. Ond cirkel. Men nu då vi haft en så bra period så länge, så tror jag pressen har släppt lite för oss båda två.

Ni kanske inte förstår hur härligt det är för mig att se henne äta på det här sättet. Men efter månader där vi försökt hitta ett system och en kost som fungerar så känns det härligt att se att det går åt rätt håll. Med en hund med såhär känslig mage är det extra viktigt att man hittar ett system som fungerar bäst för den. Älskade hund, fortsätt såhär nu! img_3455

En matvägrande hund

Det var ett tag sedan jag skrev något om Bianca och hennes matvägran, eller skall vi säga matbekymmer. I omgångar nu som då har jag skrivit att hon äter lite dåligt till och från, vilket i sin tur leder till att hon mår dåligt eftersom magen blir för tom för länge. Jag tänkte ta en liten tillbakablick på hur vi haft det den senaste tiden.

Under våren besökte jag och Bianca flera olika veterinärer för att få svart på vitt att hon är frisk trots sin dåliga aptit. Kort förklarat så har Bianca aldrig varit stor i aptiten, men hon har inte mått dåligt av att skippa ett mål ibland. Tills i början av året, då började hennes mage kurra väldigt högt genast hon varit utan mat ett antal timmar. Dessa timmar kunde variera, oftast kurrade den på morgonen. Till följd av kurrandet började hon må dåligt, blev illamående. Ibland spydde hon galla eller fick det som jag tror var sura uppstötningar. I denna situation är mat botemedlet, äter hon börjar hon må bättre igen. Men då hon mår illa och hör sin egen mage kurra är mat det sista hon är intresserad av. Det blir en ond cirkel.

Vi besökte veterinär och fick Zitac medicinkur i tre veckor mot magkatarr. Symptomen försvann och hon mådde bra och åt bra tre gånger per dag i två veckor. Då allting plötsligt kom tillbaka. Åkte tillbaka till veterinären och tog blodprov och urinprov, allt var ok. Fick nya mediciner, Pepcid och Antepsin. Antepsin skulle hon äta en halv tablett av minst en halv timme före varje måltid, det är en medicin som skapar en hinna på ytan av magsäcksväggen. Pepcid skulle hon äta en halv tablett på morgonen. Allt var bra några veckor då problemen plötsligt kom tillbaka, värre än någonsin. Hon kunde må så illa att hon varken ville/kunde gå eller stå. Näst intill apatisk kunde hon vara och skrämde slag på mig flera gånger.

Besökte en ny veterinär som tog ett nytt blodprov samt röntgade magen. Allt var ok och de hittade inget fel på henne. Det konstaterades helt enkelt att Bianca har en väldigt känslig mage som inte får bli tom för länge samt behöver specialfoder, troligtvis livet ut. Skönt på ett sätt att veta att hon är frisk, men samtidigt skulle man vilja ha en diagnos. En klar diagnos som kan behandlas så hon aldrig behöver må illa nå mer.

Idag mår Bianca rätt så bra. Hennes aptit går lite upp och ner och ibland behöver hon gå på medicinkur för att återställa magsyrorna. Magen kurrar inte lika ofta nå mer, hon spyr inte heller men lider av illamående ibland. Just nu försöker vi mest hitta en röd tråd i allt det här och prova oss fram till ett system som fungerar för henne. Ibland tror vi att vi hittat det perfekta systemet, men så fallerar det en dag och man är tillbaka på ruta ett. Ibland kan hon gå flera veckor utan illamående, ibland kommer det oftare. Så en dag i taget.

Hon äter mindre portioner 3-4 gånger per dag. Vi försöker hålla regelbundna tider, men på grund av att hon ibland totalvägrar så håller det inte alltid. Hon äter ett specialfoder som är lättsmält, vi har provat tio-tjugotals olika foder och detta är absolut det bästa hittills. Hon äter även laktosfri gräddfil varje dag samt naturliga preparat för bättre tarmflora. B-vitamin får hon en gång om dagen, eftersom jag har hört att det skall vara bra för hundar med magproblem.

Hon skall ha första målet mat 5-10 min efter att vi stigit upp och sista målet så sent som möjligt, det får inte blir för långa pauser mellan målen. Om hon inte får mat genast vi stiger upp börjar hon må dåligt och vägrar äta. Då hon vägrar äta hjälper det inte fast jag skulle ställa en innerfilé framför henne, hon äter ej. Då måste man hitta sina egna metoder för att få i henne lite mat, som oftast leder till att hon sen äter självmant.

Det största problemet med Bianca just nu är att hennes matvägran sitter mycket i huvudet. Matsituationen har blivit rätt så pressad ibland och hon kopplar därför maten med en viss negativitet. Ibland (ofta) kan hon springa bort från matskålen eller vända bort huvudet och visa att hon inte tänker äta. Hon har en aptitstimulerande medicin som kan ges då hon matvägrar, men eftersom detta är minst lika mycket ett psykiskt problem som fysiskt så fungerar den inte speciellt bra.

Längs vår färd har jag googlat detta problem otaliga gånger. Läst om massor med hundar som har just det här problemet. Hundägare som söker hjälp med ljus och lykta. Därför tänkte jag, även om vi inte heller hittat någon egentlig lösning, att det kunde vara bra att dela med oss av vår historia. Jag har läst om kronisk magkatarr och antagit att det eventuellt är det som Bianca har, något som måste behandlas i perioder livet ut. Överproduktion av magsyror har jag också läst om. Veterinärerna har egentligen inte gett Bianca någon diagnos, kanske det inte finns någon. Jag vill ändå veta mera och gräva i den här saken lite djupare. Kanske hitta någon som har samma bekymmer att kunna dela erfarenheter och tankar med. Därför undrar jag om någon av er har samma eller liknande problem med era hundar? Hur har ni löst det? Och vad har ni fått för råd av era veterinärer?

IMG_3609