Känslorna på ytan

Jag är en väldigt känslosam person, som jag så många gånger redan nämnt. Jag har lätt till tårar, nästan lättare än till skratt. Vare sig det sedan är sorliga tårar eller glädjetårar. Mina känslor är alltid väldigt på ytan, även om det kanske inte alltid märks utåt. Att känna mycket kan vara ganska påfrestande, men ibland också så lättande. Något som speciellt får mig att känna både stor glädje och sorg är djur och då speciellt hundar.

Igår delade IVAR Energy (klick) ett videoklipp på sin facebooksida, det här videoklippet. Det handlar om en liten pojke som förlorat sin hund. Den har varit försvunnen en månad och han har letat överallt utan att finna den. I videon får man se då pojkens mamma (antar jag) överraskar honom, hon har pojkens hund i bilen och de får äntligen återförenas. Videon är 30 sekunder lång. Jag såg den fem gånger på raken och grät varje gång. Jag grät av både glädje och sorg.

Det är så vackert, kärleken. Jag känner med den här pojken. Kärleken han känner då han äntligen får se sin bästa vän igen. En bästa vän han kanske trodde han aldrig skulle få se igen. Kärleken mellan hund och människa. Jag känner samma känsla, samma kärlek. Kärlek som bokstavligen gör ont i ditt hjärta, för att du älskar så mycket.

Jag älskar att känna mycket, samtidigt som jag hatar det. Det är ofta rätt så tungt. Många känslor att hantera. Då jag såg videoklippet grät jag varenda gång, till och med då jag skulle visa det åt sambon och endast hörde ljudet. Tårarna rann samtidigt som jag log. Det var inte av sorg jag grät, det var glädje och lycka. Glädje att djur kan ge oss sådan kärlek. Att hundar kan betyda så mycket för en människa. Lycka att jag har en Bianca i mitt liv, som ger mig samma vänskap som pojkens hund ger honom. 10403536_10204167181597278_4695017041685935852_nFoto: Hanna Holmberg

Annonser

En dag med familjen 

Gårdagen får fulla poäng, verkligen. Det fanns inte ett enda måste under hela dagen och det kändes verkligen som vi laddade batterierna, alla tre.

Vi började dagen med en skogspromenad. Det var frost på marken, men solen sken så vackert genom skogen. Förutom att husse i ett skede skulle ha oss att avvika från stigen och gå genom massa riskor och vattenpölar, så var det en härlig promenad. Husse vill ofta utmana sig själv (och oss, antar jag) och gå mer häftiga vägar än den självklara stigen. Det brukar ofta sluta med att han får bära Bianca och lyssna på mig som försöker hänga med lite smått irriterad. Igår skrattade vi dock mest åt situationen, eftersom vi insåg att detta är ett återkommande fenomen. img_0832.jpgEfter promenaden åkte vi till svärföräldrarna och blev bjudna på stekta bananer med vispgrädde, gott. Sedan åkte vi och införskaffade lite nödvändigheter till årets bloggjulkalender, som jag tänkt fortsätta filma idag. Kvällen avslutade vi med god mat och serietittande. Hela familjen låg vi i soffan hela kvällen, så skönt och mysigt.

Idag skall jag som sagt fortsätta filma lite grann och pyssla vidare med julkalendern. Förutom det skall även jag och Bianca börja på en ny kurs idag, vilket känns väldigt spännande. Vilken härlig helg, fulla poäng. 

Uppskatta de små stunderna 

Det finns ingenting som vinner över en ledig dag med denna tjej. Vi njuter så av att bara få vara i varandras sällskap, jag och Bianca. Att få vakna upp och inse att vi har hela dagen tillsammans är en otroligt härlig känsla. Något jag verkligen uppskattar. 

För många innebär en ledig dag att de passar på att hitta på något eller kanske åker iväg någonstans. För mig innebär en ledig dag oftast att jag äntligen får spendera en heldag med Bianca. Ibland hittar vi också på något, träffar vänner eller så är vi bara hemma. Går promenader och leker. Huvudsaken för mig är att vi är tillsammans så mycket som möjligt. 

Bianca är så lycklig då vi är tillsammans. Då vi har matte och hund dag. Det skiner om hela henne, vilket givetvis även gör mig glad. Jag älskar då jag får spendera tid med henne. Kvalitetstid. Det är viktigt att prioritera tid med varann. Kasta boll en stund, gå en promenad och prata med varann eller mysa tillsammans i soffan. Det handlar om att uppskatta och ta vara på dom små stunderna tillsammans. Det är viktigt. img_0254.jpg

En vuxen hund 

I somras fyllde Bianca tre år, jag kan inte förstå vart tiden sprungit iväg. Jag tycker det var alldeles nyss hon var nyfödd och jag hade henne i min hand och tårar i ögonen. Den lyckan.

Bianca är idag en väldigt mogen och vuxen hund. Hon är fortfarande den där spralliga och sociala hunden, men en mer kontrollerad version. Hon lyssnar och hon förstår. Det blir allt mindre hyss och bus. Likheter med hennes mamma börjar krypa fram allt mera.

Hon är så otrolig intelligent och förstår en massa. Jag pratar och kommunicerar med henne konstant och hon snappar upp allt. Ibland även sådant som jag knappt själv förstår. Hon är väldigt tydlig i sitt hundspråk, det har hon alltid varit. Med det menar jag att hon har tydliga signaler gentemot andra hundar och människor.

Hon kan mycket olika saker, vår lilla Bianca. Mycket tricks och många ord. Hon vet också hur man använder sig av sina söta hundögon och hur man får de flesta på fall. Hon förstår sig på mig och jag på henne. Vi kan läsa av och tyda varann väldigt bra. 

Precis som förr så älskar hon naturen och framför allt skogen. Att få springa fritt och hoppa upp och ner på stenar är det bästa hon vet, då är hon lycklig. Är det däremot tidigt på morgonen eller sent på kvällen föredrar hon att krypa upp i mattes famn, vilket är något nytt. Hon blir allt mer en mattes tjej och blir allt mera gosig av sig.

Hon skänker oss sådan otrolig glädje den här lilla tösen. Sådan kärlek. En fantastisk familjemedlem, det är hon. Den bästa.

Skären Red (6)

Värdefull familjetid

Godmorgon, här har vi nyss ätit frukost och skall strax gå ut på en promenad. Jag är ledig idag och då husse slutar jobbet skall vi åka ut till stugan. Vi har inte varit där sen i somras, så det skall bli skönt att åka ut. Även om det just nu känns lite stressigt att börja packa ihop allting, då det enda jag ser är allt jag borde få gjort i studieväg under helgen. Då jag väl kommit in i ett bra flow gällande någonting, så har jag svårt att släppa det innan det är klart. Men det gör väl bara gott att tvingas släppa taget ibland, antar jag.

Bianca ligger i min famn och vägrar gå ner. Hon tycker såklartinte om då jag är borta flera dagar mitt i veckorna, vilket jag varit nu då jag har haft mera närvarodagar i skolan. Detta är väl hennes sätt att säga att nu är det dags för mig att stanna hemma ett tag. Det viktigaste för mig är att Bianca har det bra trots att vi har mycket på gång, hon måste alltid komma i första hand. Den här veckan har det verkligen löst sig bra då Charlies matte och husse bott hos oss och varit här med henne varje dag. De har gått promenader med henne, myst, lekt och haft det riktigt bra tillsammans.

Den här helgen går ut på att vara tillsammans och umgås, alla tre. Inget jobb, inga studier, inga måsten. Bara familjetid, värdefull familjetid.img_4538

Tre värdefulla stunder

Man säger ofta att foton som blir tagna i stunden är de allra bästa. Fotona jag kommer visa er idag är inte de bästa kvalitetsmässigt, men ändå några av de mest betydelsefulla jag har. De är tagna i stunden och har alla väldigt fina minnen bakom sig.

Jag hade varit i Tammerfors i tre dagar i sträck. Kom hem sent en onsdagskväll. Sambon var glad att ha mig hemma igen, men Bianca, hon var överlycklig. Hon hade verkligen saknat mig. Jag satte mig i soffan för att prata lite med sambon om dagarna som varit. Bianca ville upp i famnen, det fick hon såklart. Fem minuter senare sov i hon i min famn såhär. Hon sov så djupt och var så tillfreds. Matte var hemma igen och familjen var samlad. bild-8Bianca var en ganska krävande valp och jag satsade all tid jag bara hade på henne, vilket givetvis gjorde mig till en ganska trött matte mellan varven. Så då hon väl somnat fick man försöka vara så tyst som möjligt, för att inte väcka henne. Oftast passade jag själv på att ta en tupplur samtidigt. Här är Bianca kanske 10 veckor gammal och vi är ute på skären för första gången med henne. Jag minns att jag var så otroligt trött och att få komma ut till en sådan rofylld miljö i skärgården gjorde att ögonen inte alls ville hållas uppe. Så då hon somnade var det bara att stänga ögonen själv också. Vi tog en tupplur, hon och jag. bild-2Då Bianca var valp hade jag en sex veckor praktikperiod där jag jobbade mellan 8-12 timmar per dag, oftast det sistnämnda. Jag åkte hem på lunchen för att vara med henne och min nuvarande sambo hjälpte till och tog hand om henne då jag var på praktiken. Det här var en kväll efter en 12 timmars arbetsdag. Jag var som alltid glad att få komma hem till min lilla valp, vi busade och lekte i soffan. Tills vi båda somnade såhär. bild-2-2

Ett starkt band

Idag känner jag ett stort behov av att skriva ner några ord om min och Biancas relation. Som ni läsare kanske märker och har förstått så har jag en väldigt speciell relation till Bianca, hon är så väldigt mycket mera än en hund för mig. Jag har svårt att sätta ord på vår relation och ord som beskriver hur jag känner för henne. Igår var vi med om något där jag fick bekräftelsen att det jag känner för henne är ömsesidigt, vilket jag i och för sig har vetat att det är. Åtminstone trott och önskat. Att få det bekräftat så som jag fick det igår fyller ens hjärta med lite extra kärlek och värme. Det känns värmande. Rörande. Exakt vad vi gjorde igår skall ni också få veta, men innan jag kan dela med mig mera behöver jag samla mina tankar lite grann.

Bianca var en efterlängtad tjej, det känns som jag har väntat på henne hela livet. Hoppats, drömt och önskat. Natten då Bianca kom till denna värld var det genom ett akut kejsarsnitt, där vi tyvärr var inställda på att varken Bianca eller hennes bror skulle klara sig. Men glädjetårarna var många och lyckan var enorm då sköterskan kom ut med min tjej invirad i en handduk och sade att hon mår bra. Hon var så liten, så skör men ändå så stor och stark. En kämpe. Endast några minuter gammal hade jag henne i min famn och därifrån har vi fortsatt, sida vid sida.

Jag har alltid känt väldigt starkt att Bianca och jag är menade för varann. Vi förstår varann och delar något som ingen annan riktigt kan förstå. Bianca får mig att må bra. Att få dela min vardag och mitt liv med henne gör mig lycklig. En lycka som inget annat kan ersätta. img_3789