Vänskap mellan hund och katt

Här kommer inlägget som jag vet att många har väntat på. För ett par dagar sedan skrev jag om den fascinerade vänskapen mellan Bianca och katten  Charlie. Aldrig har jag sett en hund och katt bli så goda vänner som dessa två. Jag har försökt få en bra videosnutt på dem flera gånger, ingen lätt match. Här nedan kan ni i alla fall se ett litet klipp på då de leker med varann, kvalitén är inte den bästa och kameran är till och med på fel led vid ett tillfälle. Men ni får ta det som det är och fokusera på hur söta och härliga de är istället. Bianca och hennes bästa vän (3)

Dags att packa väskan

Godkväll. Här packar vi väskor för fulla muggar. Näe, nu ljuger jag. Jag sitter egentligen och slävar i mig pyttipanna med ägg och överväger att börja packa så att jag slipper i säng sedan. Att packa smått eller smart har aldrig varit min starka sida, så det tar sin lilla tid. Imorgon skall nämligen jag och Bianca åka ner till Kimitoön för att besöka bland annat våra mammor. Och lilla Caisa såklart, mammas nykomling.

Det blir en lång dag i och med att vi åker iväg genast efter jobbet, det är knappt att vi hinner fram innan midnatt. Men det skall nog gå bra. Bianca brukar klara den långa resan utan problem, oavsett med vilket fordon vi åker. Imorgon åker vi ner med bil och med en av mina bästa vänner som sällskap.

Nu är pyttipannan slut och dags att börja packa på riktigt. Kimitoön saramariaexenia.wordpress (2)Bilden är från vårt senaste besök, jag har på känn att Caisa har växt till sig lite grann sedan sist.

Det här är historien bakom bloggens namn

Ni var många som klickade in er igår för att läsa lite mer om vem jag är. Därför tänkte jag spinna vidare på lite samma ämne, men istället avslöja varför bloggen heter som den heter. För mig är det så självklart så jag tänker inte ens på att människor kanske inte förstår vad namnet betyder, eller sen är det självklart för er också. Men om inte, här kommer förklaringen.

Sara är mitt förnamn, Maria är mitt andra namn och Exenia är mitt tredje namn. Ett plus ett plus ett. Så enkelt var det faktiskt. Jag har märkt att Exenia är ett namn folk har svårt att både skriva och uttala ibland. Det skrivs alltså inte Xenia, utan med ett E: där före. Man uttalar det precis som det skrivs, Exenia. Inte Exeniiia.

Maria är ett namn som kommer från mammas sida av släkten och Exenia kommer från pappa sida. Det är något jag är glad för, att ha ett namn från vardera sida. Jag gillar alla mina namn väldigt mycket, men speciellt namnet Exenia har alltid betytt mycket för mig, eftersom det känns så väldigt unikt. Definitivt ett namn jag gärna vill föra vidare.

cropped-cropped-header-4.jpg

Det här är jag

Tänkte det kanske vore på sin plats att skriva några rader om personen som står bakom den här bloggen. Ifall här är någon ny läsare och kanske även ni gamla kan få läsa något nytt ni inte visste. Så vi kör på, Sara heter jag, 25 år och går raskt mot 26. Pedant, lite blyg, och älskar hundar. Har fyra halvbröder, där jag är äldst i skaran. Uppvuxen på en liten Ö som heter Kimitoön, klicka här så får du en kort och enkel förklaring på hurdant ställe det är.

Efter grundskolan studerade jag till servitör och restaurangkock i Pargas, där jag bodde i fyra härliga år. Efter mina år i Pargas kände jag mig lite vilsen, så kom på något konstigt sätt iväg till Karis och började studera där på en folkhögskola. Karis var allt annat än Nordens Paris för mig, men ett år bodde och studerade jag där på en linje som hette Språk- och Turism. Läste grunderna i ryska, spanska, tyska och franska, hittade några fina vänner men vantrivdes i både skola och stad.

Under året i Karis, där jag totalt tappade bort mig själv hittade jag istället Estenomlinjen på Novia i Vasa. Sökte in, tog mommo med mig och åkte på inträdesförhör till Estenom och även några andra skolor i Vasa. Slapp in på Estenom, jee. Kort därefter var pappas paketbil fylld med mina flyttlådor och Vasa skulle bli min nya hemstad. Ett beslut som kändes väldigt naturligt, men ändå så skrämmande. Här kan jag då inflika att min mamma är ursprungligen Vasabo och flyttade som tjugoåring till Kimitoön. Jag gjorde då alltså tvärtom. Inga släktingar hade jag kvar i Vasa, eftersom mommo flyttat från Vasa några år före min flytt. Ändå kändes Vasa som mitt andra hem, efter att ha spenderat mycket barndomstid här.

Estenomlinjen var suverän. Trivdes som fisken i vattnet, både i skolan och staden. Efter två studieår hittade jag en gosse som jag klickade bra med och vi trivdes i varandras sällskap. Började hitta min plats. Studerade, kämpade, skrev lärdomsprov och jobbade väldigt hårt. Efter 3,5 år på Estenomlinjen fick jag betyget i handen, vemodigt men härligt. Några månader innan min examen flyttade hunden Bianca till mig, som då alltså är dotter till min mammas hund. Hon var både efterlängtad och planerad, kan man säga.

Tre månader efter min examen började jag på ett läroavtal på vägen mot att bli kosmetolog. Jag gör nu mitt läroavtal på samma plats där jag började arbeta under min studietid. Mellan varven åker jag till Tammerfors och studerar. Är sambo med gossen jag träffade mitt andra studieår och har en Bianca som fyller två i sommar. Efter fem år som Vasabo kan jag konstatera att jag gjorde helt rätt beslut då jag valde att flytta hit.

 

 

En fantastisk vänskap

Igår besökte vi Biancas bästa kompis, Charlie. Bianca och Charlie blev bästa vänner redan första gången de träffades, de klickade genast. Deras vänskap är otroligt fascinerande och rolig att se på. De kommer så bra överens och har så kul ihop.

Charlie är en katt, en speciell katt. Aldrig har jag sett en katt och hund leka så bra tillsammans som Bianca och Charlie gör. De leker varken som katter gör, eller som hundar gör. De har en helt egen stil på sin lek. De rullar runt på golvet och kramas med varann och ingen är rädd för den andra.

Charlie gillar att hoppa ner från höga höjder och attackera Bianca. Han gillar också att springa mot henne och sedan hoppa upp en halv meter i luften rakt framför henne. Bianca försöker hänga med i svängarna så gott hon kan. Charlie har givetvis ett litet övertag, eftersom han är en liten ninja-katt och kan hoppa mycket högre än Bianca.

Förutom att Bianca gillar att leka med Charlie, så gillar hon även hans roliga leksaker. Jag brukar dock ta bort Charlies leksaker från henne, eftersom hon lätt tuggar sönder dem. Igår plockade jag upp katt leksakerna vartefter Bianca hittade dem, men kort därefter ser vi att Charlie sitter och slänger ner dem tillbaka åt Bianca. Vilket teamwork alltså.

En härlig vänskap mellan dessa två. Svårt att fånga på bild, men igår filmade jag dem också, så ni skall få se ett litet videoklipp inom snar framtid.Bianca och hennes bästa vän (5)Bianca och hennes bästa vän (3)Bianca och hennes bästa vän (6)

Så mycket jag vill

Jag har så mycket jag vill just nu. 

Jag vill göra om i tamburen. Ny matta, nya gardiner, nya hatthylla, ny skohylla. Nytt allt! Väggarna skulle jag gärna måla/tapetsera om också, men i och med att vi bor i en hyresbostad kan man inte bara göra allt man känner för. Samt att på våra träd växer det mera körsbär än pengar, så får jag hejda mig lite. Men vet ni var jag kan hitta bra utbud på hatt- och skohyllor så säg.

Jag vill ha en kompost till gården. En kompost dit jag framför allt kan slänga alla löv och annat som kommer från gården, sådant som just nu blir lite problemavfall för oss. Men gärna får komposten också ta hand om våra matrester och ge oss ny mylla vartefter. Var hittar jag en förmånlig träkompost? Alltså en sådan där trälåda, vill helst ha en sådan. Tycker de är finast. Eller kan ni rekommendera någon annan modell?

Jag vill ha nya gardiner till vardagsrummet. Hurdan modell eller färg vet jag inte än. Egentligen vill jag ha nya gardiner till hela nedre våningen.

Jag vill städa bilen, just nu finns där ett tjockt lager av båda hundhår och sand på samtliga säten. Fräscht.

Jag vill att allt på gården skall börja blomma. Röda vinbären, så jag får plocka dem och göra saft. Körsbären. Eventuellt också våra nya hallonbuskar. Fast jag vet inte alls hur de kommer att se ut i sommar. De blev planterade för några veckor sedan, hur snabbt växer de till sig och ger bär?

Så ja, jag borde tydligen vinna på lotto så jag kan göra om här hemma samt köpa min efterlängtade kompost. Städa bilen skall väl lyckas med eller utan pengar, kanske det får bli dagens projekt.

Att flytta till en annan dialekt

En sak som jag tydligt märkte av då jag flyttade från Kimitoön till Vasa var självklart dialekten. Här i Österbotten kryllar det av olika dialekter och jag kommer nog aldrig kunna skilja på dem. Jag tycker däremot att alla dialekter jag hört här i Österbotten är så otroligt fascinernade, verkligen. Härligt med dialekter som tydligt skiljer sig från mängden.

Redan som liten tyckte jag det var så roligt då mommo lämnade bort bokstäver i slutet av orden. I Vasa hette det inte ”kom och äta” utan ”kom och ät”. I Vasa for man också och ”simm”, medan vi på Kimitoön for och ”simma”.

Före min flytt fanns det ett ord som jag blev varnad för att ingen kommer att förstå, ordet jag använder flera gånger per dag. Ordet som alltså inte är ett namn utan har en helt annan betydelse. Ordet INGA. Österbottningarna gillar att göra sig lustig över mig och undrar alltid vem den här Inga-personen är. Inga är i detta fall ingen person, det betyder INTE.

Något som chockerade mig att man inte förstod i Vasa var ordet Tillika. Alltså med betydelsen samtidigt. Är det faktiskt bara i Södra Finland vi använder ordet Tillika?

Sedan ett uttrycks om jag tror att används ganska flitigt i alla fall på Kimitoön, men jag kan ha fel. Kanske är det bara jag och min mamma som använder det. Uttrycket Så Jee, vilket betyder väldigt mycket. Det regnade så jee inatt. 

På samma sätt som Österbottningarna har fått lära sig mina uttryck, har även jag fått lägga några nya ord på minnet. I Vasa har du inte träningsvärk, utan du är limin. Om du är kräsen säger de att du är kranto. Och kaffet som stått länge kallas pannsteiji.

Sedan kan man också som jag tidigare nämnde lämna bort bokstäver i slutet på orden. Saker kallas han och och d kan lätt bytas ut till h. Vill du ha skjuts av någon skall du fråga om du får sitta på med dem. Bakett betyder efter och skuriguttu betyder tydligen bullalängd. För att bara nämna några saker jag lagt på minnet under mina fem år här. Fyll gärna på eller rätta mig om jag snappat upp något som inte stämmer. Jag jobbar ständigt på att utveckla mitt pampas-vokabulär. I slutet av ett sådant här inlägg kunde man kanske säga något i stil med, Vi skådar nå, hejtå.