Vänskap mellan hund och katt

Här kommer inlägget som jag vet att många har väntat på. För ett par dagar sedan skrev jag om den fascinerade vänskapen mellan Bianca och katten  Charlie. Aldrig har jag sett en hund och katt bli så goda vänner som dessa två. Jag har försökt få en bra videosnutt på dem flera gånger, ingen lätt match. Här nedan kan ni i alla fall se ett litet klipp på då de leker med varann, kvalitén är inte den bästa och kameran är till och med på fel led vid ett tillfälle. Men ni får ta det som det är och fokusera på hur söta och härliga de är istället. 

Dags att packa väskan

Godkväll. Här packar vi väskor för fulla muggar. Näe, nu ljuger jag. Jag sitter egentligen och slävar i mig pyttipanna med ägg och överväger att börja packa så att jag slipper i säng sedan. Att packa smått eller smart har aldrig varit min starka sida, så det tar sin lilla tid. Imorgon skall nämligen jag och Bianca åka ner till Kimitoön för att besöka bland annat våra mammor. Och lilla Caisa såklart, mammas nykomling.

Det blir en lång dag i och med att vi åker iväg genast efter jobbet, det är knappt att vi hinner fram innan midnatt. Men det skall nog gå bra. Bianca brukar klara den långa resan utan problem, oavsett med vilket fordon vi åker. Imorgon åker vi ner med bil och med en av mina bästa vänner som sällskap.

Nu är pyttipannan slut och dags att börja packa på riktigt. Bilden är från vårt senaste besök, jag har på känn att Caisa har växt till sig lite grann sedan sist.

Det här är historien bakom bloggens namn

Ni var många som klickade in er igår för att läsa lite mer om vem jag är. Därför tänkte jag spinna vidare på lite samma ämne, men istället avslöja varför bloggen heter som den heter. För mig är det så självklart så jag tänker inte ens på att människor kanske inte förstår vad namnet betyder, eller sen är det självklart för er också. Men om inte, här kommer förklaringen.

Sara är mitt förnamn, Maria är mitt andra namn och Exenia är mitt tredje namn. Ett plus ett plus ett. Så enkelt var det faktiskt. Jag har märkt att Exenia är ett namn folk har svårt att både skriva och uttala ibland. Det skrivs alltså inte Xenia, utan med ett E: där före. Man uttalar det precis som det skrivs, Exenia. Inte Exeniiia.

Maria är ett namn som kommer från mammas sida av släkten och Exenia kommer från pappa sida. Det är något jag är glad för, att ha ett namn från vardera sida. Jag gillar alla mina namn väldigt mycket, men speciellt namnet Exenia har alltid betytt mycket för mig, eftersom det känns så väldigt unikt. Definitivt ett namn jag gärna vill föra vidare.

Det här är jag

Tänkte det kanske vore på sin plats att skriva några rader om personen som står bakom den här bloggen. Ifall här är någon ny läsare och kanske även ni gamla kan få läsa något nytt ni inte visste. Så vi kör på, Sara heter jag, 25 år och går raskt mot 26. Pedant, lite blyg, och älskar hundar. Har fyra halvbröder, där jag är äldst i skaran. Uppvuxen på en liten Ö som heter Kimitoön, klicka här så får du en kort och enkel förklaring på hurdant ställe det är.

Efter grundskolan studerade jag till servitör och restaurangkock i Pargas, där jag bodde i fyra härliga år. Efter mina år i Pargas kände jag mig lite vilsen, så kom på något konstigt sätt iväg till Karis och började studera där på en folkhögskola. Karis var allt annat än Nordens Paris för mig, men ett år bodde och studerade jag där på en linje som hette Språk- och Turism. Läste grunderna i ryska, spanska, tyska och franska, hittade några fina vänner men vantrivdes i både skola och stad.

Under året i Karis, där jag totalt tappade bort mig själv hittade jag istället Estenomlinjen på Novia i Vasa. Sökte in, tog mommo med mig och åkte på inträdesförhör till Estenom och även några andra skolor i Vasa. Slapp in på Estenom, jee. Kort därefter var pappas paketbil fylld med mina flyttlådor och Vasa skulle bli min nya hemstad. Ett beslut som kändes väldigt naturligt, men ändå så skrämmande. Här kan jag då inflika att min mamma är ursprungligen Vasabo och flyttade som tjugoåring till Kimitoön. Jag gjorde då alltså tvärtom. Inga släktingar hade jag kvar i Vasa, eftersom mommo flyttat från Vasa några år före min flytt. Ändå kändes Vasa som mitt andra hem, efter att ha spenderat mycket barndomstid här.

Estenomlinjen var suverän. Trivdes som fisken i vattnet, både i skolan och staden. Efter två studieår hittade jag en gosse som jag klickade bra med och vi trivdes i varandras sällskap. Började hitta min plats. Studerade, kämpade, skrev lärdomsprov och jobbade väldigt hårt. Efter 3,5 år på Estenomlinjen fick jag betyget i handen, vemodigt men härligt. Några månader innan min examen flyttade hunden Bianca till mig, som då alltså är dotter till min mammas hund. Hon var både efterlängtad och planerad, kan man säga.

Tre månader efter min examen började jag på ett läroavtal på vägen mot att bli kosmetolog. Jag gör nu mitt läroavtal på samma plats där jag började arbeta under min studietid. Mellan varven åker jag till Tammerfors och studerar. Är sambo med gossen jag träffade mitt andra studieår och har en Bianca som fyller två i sommar. Efter fem år som Vasabo kan jag konstatera att jag gjorde helt rätt beslut då jag valde att flytta hit.

Estenom

Bär

 

 

En fantastisk vänskap

Igår besökte vi Biancas bästa kompis, Charlie. Bianca och Charlie blev bästa vänner redan första gången de träffades, de klickade genast. Deras vänskap är otroligt fascinerande och rolig att se på. De kommer så bra överens och har så kul ihop.

Charlie är en katt, en speciell katt. Aldrig har jag sett en katt och hund leka så bra tillsammans som Bianca och Charlie gör. De leker varken som katter gör, eller som hundar gör. De har en helt egen stil på sin lek. De rullar runt på golvet och kramas med varann och ingen är rädd för den andra.

Charlie gillar att hoppa ner från höga höjder och attackera Bianca. Han gillar också att springa mot henne och sedan hoppa upp en halv meter i luften rakt framför henne. Bianca försöker hänga med i svängarna så gott hon kan. Charlie har givetvis ett litet övertag, eftersom han är en liten ninja-katt och kan hoppa mycket högre än Bianca.

Förutom att Bianca gillar att leka med Charlie, så gillar hon även hans roliga leksaker. Jag brukar dock ta bort Charlies leksaker från henne, eftersom hon lätt tuggar sönder dem. Igår plockade jag upp katt leksakerna vartefter Bianca hittade dem, men kort därefter ser vi att Charlie sitter och slänger ner dem tillbaka åt Bianca. Vilket teamwork alltså.

En härlig vänskap mellan dessa två. Svårt att fånga på bild, men igår filmade jag dem också, så ni skall få se ett litet videoklipp inom snar framtid.

Så mycket jag vill

Jag har så mycket jag vill just nu. 

Jag vill göra om i tamburen. Ny matta, nya gardiner, nya hatthylla, ny skohylla. Nytt allt! Väggarna skulle jag gärna måla/tapetsera om också, men i och med att vi bor i en hyresbostad kan man inte bara göra allt man känner för. Samt att på våra träd växer det mera körsbär än pengar, så får jag hejda mig lite. Men vet ni var jag kan hitta bra utbud på hatt- och skohyllor så säg.

Jag vill ha en kompost till gården. En kompost dit jag framför allt kan slänga alla löv och annat som kommer från gården, sådant som just nu blir lite problemavfall för oss. Men gärna får komposten också ta hand om våra matrester och ge oss ny mylla vartefter. Var hittar jag en förmånlig träkompost? Alltså en sådan där trälåda, vill helst ha en sådan. Tycker de är finast. Eller kan ni rekommendera någon annan modell?

Jag vill ha nya gardiner till vardagsrummet. Hurdan modell eller färg vet jag inte än. Egentligen vill jag ha nya gardiner till hela nedre våningen.

Jag vill städa bilen, just nu finns där ett tjockt lager av båda hundhår och sand på samtliga säten. Fräscht.

Jag vill att allt på gården skall börja blomma. Röda vinbären, så jag får plocka dem och göra saft. Körsbären. Eventuellt också våra nya hallonbuskar. Fast jag vet inte alls hur de kommer att se ut i sommar. De blev planterade för några veckor sedan, hur snabbt växer de till sig och ger bär?

Så ja, jag borde tydligen vinna på lotto så jag kan göra om här hemma samt köpa min efterlängtade kompost. Städa bilen skall väl lyckas med eller utan pengar, kanske det får bli dagens projekt.

Att flytta till en annan dialekt

En sak som jag tydligt märkte av då jag flyttade från Kimitoön till Vasa var självklart dialekten. Här i Österbotten kryllar det av olika dialekter och jag kommer nog aldrig kunna skilja på dem. Jag tycker däremot att alla dialekter jag hört här i Österbotten är så otroligt fascinernade, verkligen. Härligt med dialekter som tydligt skiljer sig från mängden.

Redan som liten tyckte jag det var så roligt då mommo lämnade bort bokstäver i slutet av orden. I Vasa hette det inte ”kom och äta” utan ”kom och ät”. I Vasa for man också och ”simm”, medan vi på Kimitoön for och ”simma”.

Före min flytt fanns det ett ord som jag blev varnad för att ingen kommer att förstå, ordet jag använder flera gånger per dag. Ordet som alltså inte är ett namn utan har en helt annan betydelse. Ordet INGA. Österbottningarna gillar att göra sig lustig över mig och undrar alltid vem den här Inga-personen är. Inga är i detta fall ingen person, det betyder INTE.

Något som chockerade mig att man inte förstod i Vasa var ordet Tillika. Alltså med betydelsen samtidigt. Är det faktiskt bara i Södra Finland vi använder ordet Tillika?

Sedan ett uttrycks om jag tror att används ganska flitigt i alla fall på Kimitoön, men jag kan ha fel. Kanske är det bara jag och min mamma som använder det. Uttrycket Så Jee, vilket betyder väldigt mycket. Det regnade så jee inatt. 

På samma sätt som Österbottningarna har fått lära sig mina uttryck, har även jag fått lägga några nya ord på minnet. I Vasa har du inte träningsvärk, utan du är limin. Om du är kräsen säger de att du är kranto. Och kaffet som stått länge kallas pannsteiji.

Sedan kan man också som jag tidigare nämnde lämna bort bokstäver i slutet på orden. Saker kallas han och och d kan lätt bytas ut till h. Vill du ha skjuts av någon skall du fråga om du får sitta på med dem. Bakett betyder efter och skuriguttu betyder tydligen bullalängd. För att bara nämna några saker jag lagt på minnet under mina fem år här. Fyll gärna på eller rätta mig om jag snappat upp något som inte stämmer. Jag jobbar ständigt på att utveckla mitt pampas-vokabulär. I slutet av ett sådant här inlägg kunde man kanske säga något i stil med, Vi skådar nå, hejtå.

Drömmen för år 2016

Jag har en dröm för detta år. I sommar fyller Bianca 2 år, vilket innebär att hon är gammal nog för att kunna bli en kompishund. Att vara kompishund innebär att man tillsammans med en grupp andra hundar och mattar eller hussar besöker exempelvis ålderdomshem och eventuellt deltar i olika evenemang. En kompishund är en helt vanlig sällskapshund som tillsammans med sin förare deltar frivilligt i verksamheten. Man glädjer andra i vardagen genom sina besök, sådär kort förklarat.

Biancas mamma är en kompishund och även om Bianca är av helt annan kaliber, så tror jag hon kunde passa. Hon är inte skygg för nya platser, människor, dofter eller situationer. Hon älskar människor och blir alltid glad av att få träffa nya människor. Jag har också sett att hon klarar av att anpassa sig väldigt bra till olika situationer, både då det gäller människor och hundar.

Detta är vår stora dröm för år 2016, vad är din dröm?

En eftermiddag i skogen

Förmiddagens smålata men ack så sköna feelis byttes ut till något helt annat då karln i huset kom hem från jobbet. Vi klädde på oss utekläder och stövlar och begav oss ut i skogen som finns här nära oss. Både Bianca och sambon älskar att vandra i skogen, så det är något vi försöker göra tillsammans alltid nu som då. Visst gillar även jag att vandra i skogen, däremot har jag en förmåga att lätt gå vilse så jag brukar hålla mig på tydliga vägar då jag inte har min karta (läs: sambon) med mig.

Det var riktigt skönt att komma ut i friska luften och smådugget i ansiktet var bara uppfriskande. Bianca sken av lycka, som alltid. Hon hoppade över stock och sten utan problem. Ibland stannade hon och rullade i något lingonris. Sambon visade vägen och försökte hålla mig underrättad om åt vilket håll vi hade vad. Vi kunde bra ha haft en kaffetermos med oss, men det får vi ta nästa gång. Efter vår skogsutflykt återgick vi till förmiddagens aktiviteter. Hur har er söndag varit?

En ganska skön söndag trots allt

Igår kväll gick jag och lade mig med tanken att ta en lång solig morgonpromenad med Bianca då vi vaknar. Nattsömnen blev dock inte alls så skön som jag hade föreställt mig, för lite sömn och för mycket vändande och vridande. Fast det gjorde inte så mycket egentligen, vi hade ju en ledig söndag framför oss. Vi vaknade till regnet som smättade på taket, så den där långa promenaden smakade inte lika bra som i tankarna. Vi gick ut och lekte på gården en stund istället, varefter jag bänkade mig i soffan med mitt morgonkaffe och Bianca fick äta sin frukost.

Nu ligger Bianca vid mina fötter, på rygg med alla tassar i vädret. Tassarna knycker och rycker och ljuden hon har tyder på att hon drömmer om en kattjakt kanske. Ser ganska skönt ut måste jag medge. Mitt morgonkaffe är slut för länge sedan, det betyder väl att det är dags att ta sig upp och göra någonting av den här söndagen. Dammtussarna på golvet antyder att en dammsugning kanske skulle vara på sin plats, disken i köket försöker nog också säga mig något. Men jag tror vi tar den där promenaden nu istället. Eller fortsätter här vi är en stund till. Vi får se vad vi känner för helt enkelt.

En ganska skön söndag trots allt.