En kvällshälsning från en annan stad

Hej på er, här sitter jag och skriver en kvällshälsning från en helt annan stad än normalt. Min dubbelsäng har vita lakan och är bäddad sådär som bara städare kan. En vägg är röd och en annan har ett äppelträd på sig. Pulverkaffe och vattenkokare finns redo inför imorgon och på Tv:n kommer det Efter Nio. Kan ni gissa var jag befinner mig?

img_9486

Jajjamänsan, Omenahotelli  i Tammerfors. Hela sommaren har jag fått låtsas att jag är en vanlig arbetstagare som alla andra, men idag kickade studiedelen i detta läroavtal igång igen. Ungefär en månad framöver kommer detta eller motsvarande hotellrum vara mitt hem ungefär tre dagar i veckan.

Tammerfors har ju inte hittills fått speciellt höga poäng hos mig, ingen stad som fattar mitt tycke. Även om jag försöker hårt. Men här är jag och här skall jag vara många dagar ännu innan jag har kosmetologpappren i handen. Så det är bara att gilla läget och keep on going. Har ni några tips på vad som kunde göra min Tammerforsvistelse lite roligare, så berätta gärna för mig.

img_9483

P.S. Kom ihåg att delta i tävlingen jag satte upp igår. Reglerna är enkla och priset är inte dåligt.

P.S. nummer Två. Grattis åt min fina Mommo som fyller år idag, Hurra, Hurra, Hurraa!

Ett kärt återseende mellan hund, get och åsna

Märklig rubrik, hmm. Lite kanske. Men det är exakt det som det handlar om, ett kärt återseende. Återseende åtminstone. Kom på att jag aldrig visat er dessa bilder tidigare, så därför passar jag på att göra det nu.

Då Bianca var liten fick hon vara med och se det mesta, både saker, människor och djur. Ett djur hon fick se var getter. Bianca har den lyxen att hon har en uppfödare som arbetar på en plats med massa djur, så därmed fick hon också se alla möjliga djur. På bilden nedan är hon 10 veckor, modigt och vågat sticker hon galant in nosen i getens hage.1518260_10203914483074819_8477130682126130716_oimg_0797Den här bilden här nedan är däremot tagen denna sommar, då hon semestrade en vecka i Södra Finland. Samma getter, samma Bianca. Lika modigt och vågat sticker hon in nosen i hagen.Bianca på semester (2)Inte bara getter hon hälsade på, utan även åsnor. Hur coolt är inte det? Åsnor liksom, cooolt. Denna sommar fick hon äntligen se sina kära åsnor igen. Fast av bilderna att döma så tror jag hon gillade getterna bättre.mg_0941Bianca på semester (1) Alla bilder är tagna av Åsa Österberg.

Avon Visning i vårt vardagsrum

Förra veckan hände det något kul i vårt vardagsrum. Jag hade bjudit in en hög med tjejer, bekanta och lite mera obekanta. Slängde in några rabarberpajer i ugnen, skar upp lite glass med jordgubbar och vispade vaniljsås. Och så kom Nina och höll en Avon visning för oss.

Nu har jag skrivit så många gånger om Avon här på bloggen, så ni kan väl inte ha missat det. Men om ni trots allt gjort det, så här är en liten påminnelse om vad det handlar om.

Nina berättade först lite om Avon, kort om historian, olika produkter och gick igenom den aktuella katalogen. Sedan fick alla dofta, känna, prova, fråga och också göra beställningar om man så ville. Nina hade med sig mycket produkter så en hel del fick man se ”live” före man gjorde sin beställning. Hon hade också med sig ett lager så man kunde köpa vissa saker på plats. Under kvällen fanns det lotterier av olika slag och nästan alla lyckades få lite extra vinster med sig hem.

Det var en riktigt lyckad kväll, intresset var stort och stämningen var bra. Och tilltuggen var goda, sade gästerna. Kanske jag också vågar hålla en visning i framtiden, men tills vidare får ni kontakta Nina (ninaholm88@hotmail.com) ifall ni är intresserade av att vara värdinna för en kväll. Kan varmt rekommendera det, det är verkligen roligt och samtidigt får man fylla på hudvårds- och sminklagret med förmånliga och kvalitativa produkter.
Avon Visning hos mig (9)Avon visning (4)Avon Visning hos Mig (1)Avon Visning hos mig (8)Avon Visning hos Mig (3)Avon Visning hos Mig (2)Avon Visning hos Mig (5)Avon Visning hos Mig (4)P.S. Det kommer att dyka upp en tävling i samband med detta alldeles strax här på bloggen, håll utkik!

Jag tipsar er igen: Få nagellacket att torka snabbare

Här om dagen fick jag en fråga i kommentarsfältet på ett gammalt inlägg. Såå kuul! Älskar då ni ställer frågor och kommenterar, då vet jag att det faktiskt finns folk där på andra sidan. Frågan löd såhär:

”Är det vanlit nagellack du använder? Isåfall har du nå tips på hur man får de å tork snabbare när de e målat flera lager? Tar flera timmar tycker ja innan de torkar ti 100%! Slutar oftast me skråmor å såna fulheter fö mej fast ja målar tunna lager..  ”

Sofia, jag svarade redan på din kommentar, men vill nu också tipsa er andra igen. Jag har tidigare skrivit en inlägg om de fantastiska Miracle Dropsen, ifall ni missade det så här kommer det igen:

” Idag vill jag tipsa er om Miracle Drops.  Det är snabbtorkande droppar man droppar på den nylackade nageln. Märket är Lengton Denny. och jag har köpt mina Miracle Drops från Carpelan Cosmetics. De kommer i en praktisk flaska och räcker ganska så länge, i och med att det endast behövs en droppe per nagel. Super då man har bråttom och inte hinner vänta på att nagellacket skall torka, vilket brukar ta en evighet. Dock har jag märkt att det ändå lönar sig att vara  lite försiktig, nagellacket är inte 110% torrt genast efter att man applicerat detta. Men detta hjälper absolut till och gör så att det torkar mycket mycket snabbare! Kanske något för småbarnsmammor eller som jag, valp-mattar? ”

Mineral Drops (1) Mineral Drops (2) Mineral Drops (3)

Sedan skrev jag också tidigare om de fantastiska nagellacken  (<- klicka) från Avon, som också torkar snabbt och håller otroligt bra. Avon (<- klicka)  har också ett snabbtorkande spray, vill du veta mera om det så skriv en kommentar här nedan eller skicka ett mejl till mejladressen du ser i den högra spalten.

Varför det är så bra att ha en hund

Alla ni läsare vet att jag är en hundälskare ut i fingerspetsarna och predikar över hur allting är så bra med att vara hundägare. Här kommer en lista på varför det är så bra att ha en hund. Obs, inlägget är skrivet med en nypa humor. Hunden på bilderna i inlägget är en liten Julia valp för snart 14 år sedan, därav bildkvaliten. 

+ Man har alltid åtminstone EN vän, även fast alla andra överger en

+ Man kommer sig ut på promenader, tidigt på morgonen och sent på kvällen

+ Även om du glömt att ställa väckarklockan så blir du väckt ändå

+ Är radion sönder så kan du lyssna på härligt hundskall eller pipleksaker som piper konstant

1913803_1236491864785_4249232_n

+ Du tränar ditt luktsinne, ibland stiger hunden i något som fastnat på tassarna, något fastnar i pälsen, hundgodisar under soffan eller då den är valp och du skall hitta var i huset den gjort sina behov

+ Har du kallt kan du vira in dig i hundpälsen som ligger överallt i huset

+ Blir ekonomin knaper kan du säkerligen hitta ett och annat ben att knapra på i blomrabatten

+ Du behöver inte besöka stranden, för sanden har du redan överallt i huset på golven

1913803_1236491944787_100462_n

+ Då du har hund i huset har du alltid en naturlig krydda i maten, hundhår.

+ Du behöver aldrig fundera NÄR du skall städa, för det behövs göras hela tiden

+ Du behöver inte heller fundera på NÄR du ska byta dina lakan i sängen, du kan helt enkelt göra det sedan då de är söndertuggade

+ Du behöver inte stresspacka för att åka på en spontan sista-minuten resa, för du kan INTE

Ser ni någon orsak till varför man inte borde ha hund? Nej, just det 🙂

En känslomässig berg och dalbana

Det har varit mycket känslor här på bloggen den senaste tiden, och det fortsätter. I alla fall i ett inlägg till. Det här är min plats att ventilera, skriva av mig och bearbeta. Även om jag inte alltid skriver ut ordagrant var saker och ting handlar om så är det till stor hjälp för mig.

Ibland upplever jag det riktigt tungt att bo så långt ifrån min hemort som jag gör. Det är inte själva orten jag saknar, men min familj där. Igår var det extra tungt, riktigt tungt. Jag hade väskan packad många gånger och var redo att åka ner. Jag grät och skrattade om vartannat och var ett känslomässigt vrak.

Jag har en vän där nere som inte mår så bra. En vän jag skulle vilja krama om och berätta hur mycket hon betyder för mig. En vän som alltid funnits där för mig och som jag lovat att alltid finnas där för. Och nu finns jag inte där, då hon behöver mig som mest. Det gör mig så arg. Känner mig som en svikare. En svikande jävel.

Jag vet att hon har det bra där nere även utan mig, hon har andra som tar väldigt bra hand om henne. Hon lider inte av att jag inte är där. Ändå känner jag mig självisk och egoistisk. Här sitter jag och käkar glass och njuter av solen då hon mår som hon mår där, 400 km ifrån mig. Hur är det rättvist på något sätt? Det som gör mig mest arg är att jag sitter fortfarande och funderar om jag skall åka ner eller ej. Vad är det att fundera på? Skall man hela tiden måste vara så ansvarsfull och tänka på jobb, pengar och allt det där andra framför det som verkligen betyder något. Jobbet finns kvar, det gör kanske inte hon.

Jag talar om Julia. Min och mammas Julia, som vi hämtade hem för snart 14 år sedan. Trots att den nuvarande situationen i sig inte är så akut som jag först trodde, så blev jag ändå plötsligt tvungen att förstå att hon börjar bli gammal. Acceptera det. Det ville jag inte och vill fortfarande inte. Jag kastas mellan glädje och sorg. Sorg för att vara ifrån henne och inte finnas där för henne, glädje för att hon ännu visar stor livsglädje och vilja.

Även om jag inte delat vardagen med Julia under de senaste åren, så kan jag inte föreställa mig en värld utan henne. Hur skulle den världen se ut? Det finns inte, absolut inte. Har jag ens rätt att tänka såhär? Det var jag som tog min kappsäck, flyttade och lämnade henne. Ja, det kändes i flyttens stund verkligen som jag övergav henne. Trots att jag innerst inne vet och visste redan då som 11-åring då vi tog Julia att vi en dag kommer att bo i skilda hushåll, hon bor med mamma och jag bor här.

Känslomässig berg och dalbana. Sorg, Glädje, Hopp och Förtvivlan. Jag hatar att visa mig svag och sårbar. Paketerar ofta in känslorna i ett tajt paket, där någonstans bakom hjärtat. Ibland går dock snörningen ändå upp lite grann och så sitter man där och sårbarheten rinner ut. Igår gick snörningen upp flera gånger, men nu, nu måste jag vara stark för Julia. Jag paketerar om, igen, bättre.

IMG_6697

Vet att jag tänker på dig, min älskade vän.<3

Tårar av glädje

Det finns presenter och sen finns det presenter. Materiella och sådana som går rakt in i hjärtat. Känslofyllda, personliga. Jag har alltid älskat personliga presenter som berör mig.

Igår trillade det ner en försenad födelsedagspresent åt mig i postlådan. Presenten var från en av mina bröder. Jag har fyra yngre bröder, men har tyvärr endast fått dela vardagen under samma tak som en av dem. Kanske därför som han kommit mig extra nära på något vis. Vi har alltid delat ett speciellt syskonband, som ingen annan någonsin har förstått eller kommer att förstå. Endast vi. Jag skulle hoppa från klippor och gå genom eld och vatten för honom, så som för mina andra bröder. Jag vet att han skulle göra det samma för mig.IMG_9407

Vi är väldigt lika på många plan, min bror och jag. Trots att vi endast delar en förälder. Vi har svårt att uttrycka oss via tal, och verkligen säga det vi känner. Vi uttrycker oss båda bäst genom text och bilder. Vi är båda rätt så känslosamma av oss och försvarar varandra tills vi inte står upp nå mer. Vi kämpar för varann och vi önskar båda att saker och ting kanske hade sett lite annorlunda ut.

Presenten bestod av två delar, en del som är så personlig att jag behåller den för mig själv. En del som ni får se ett litet litet hörn av. Min bror är otroligt duktig på att teckna. Han har verkligen en talang för det. I presenten hade han sammanställt en bok åt mig, med teckningar och texter ämnade för just mig. De träffade verkligen som en pil i hjärtat. IMG_9401Då jag fick presenten grät jag dels glädjetårar och dels sorgetårar. Glädjetårar över att ha en så fin bror som finns där för mig. Sorgetårar dels för att vi bor så väldigt långt ifrån varandra och dels för mycket annat vi gått igenom tillsammans. Det finns vissa saker här i livet man alltid kommer att bära med sig, som extra tyngder på axlarna.

Tack Kim, jag skickar alla vackra ord och texter raka vägen tillbaka till dig. Vi har stöttat och kämpat för varandra många gånger du och jag. Och jag vet att vi kommer att göra det tills vi tar våra sista andetag. Finns här för dig, då, nu, för alltid. Var i världen du än befinner dig ❤