Ta mig tillbaka

Vilken härlig helg vi hade ute på stugan. Vi njöt och Bianca njöt. Vädret var vackert och allt var precis så bra som det bara kunde vara. Vi sov länge och mycket, åt massa godsaker och badade bastu. Samma liv som vi alltid lever där ute.

Bianca hoppade gladeligen runt på holmen och man kunde tydligt se lyckan i hennes ögon. Hon älskar att vara utomhus och där ute får hon vara det nästan dygnet runt. Sambon och Bianca vågade sig till och med i vattnet, men jag nöjde mig med att känna på vattnet lite försiktigt med tårna. Bianca plaskade mest i strandskvalpet, vilket hon tycker är så kul. Som ett barn som man får be komma upp ur vattnet för att hon inte skall få för kallt.

Jag älskar att fotografera där ute. Vart man än vänder kameran har man en fantastisk bakgrund. Bianca har lärt sig att man kan få en godbit om man sätter sig fint framför kameran, så hon hoppar frivilligt upp på alla stenar och poserar snällt då jag tar fram kameran. 

Då vi skulle åka hem på söndagen hade jag en sådan klump i magen. Jag ville inte. Jag ville stanna där ute. Utan jobb, utan måsten. Bara ledigt och semester. Vi hann bara hem innan jag bad sambon att ta mig tillbaka dit ut. Ta mig tillbaka var allt jag kunde tänka. 

Men nu är vi hemma igen och det är endast en dag kvar av arbetsveckan. Vi förbereder oss inför midsommar och väntar på helgen. Huset är städat och matinköpen planerade. Gräset är klippt och gästsängarna är bäddade. Imorgon får vi midsommargäster som stannar hos oss hela helgen. Så vi har definitivt något att se fram emot. Med lite blandade bilder från helgen önskar jag er alla trevlig midsommar redan nu och tar en liten paus härifrån. Njut och ha det gott! Skären Red (5)Skären Red (8)Skären Red (6)Skären Red (11)Skären Red (1)Skären Red (13)Skären Red (12)Skären Red (10)Skären Red (15)Skären Red (16)Skären Red (17)Skären Redi.

Härliga dagar

Idag har vi haft Biancas vän Tilda på besök här hos oss. Tilda kom redan imorse då hennes matte och husse skulle åka och jobba. Vi har varit ute på gården och njutit av vädret nästan hela dagen. Bianca älskar verkligen att vara ute och skulle bo på vår gård om hon fick. Hon kan ligga på gräset och njuta i timtal. Tilda var däremot lite skeptisk till vår gård och höll mest till på terrassen. Jag passade på att pyssla lite i trädgården så medan hundarna fick sin dagliga dos utomhusvistelse.

Tilda åkte precis hem och nu skall jag göra mig redo för jobb. Har kvällsskift på mitt andra jobb ikväll, vilket faktiskt skall bli riktigt kul. Det är länge sedan jag jobbat skifte, och jag märker nu hur mycket jag saknat det. Jag mår så bra av variationen dessa två jobb ger mig, både gällande arbetsuppgifter och tider. Imorgon är det dags för skolavslutning här i Vasa, dit jag som läroavtalsstuderande också är inbjuden. Kanske kommer jag känna mig lite vilsen där bland alla vanliga studerande, men kände att jag ville delta ändå. För att få ett avslut och kunna bläddra vidare. Bläddra framåt och in i ett nytt kapitel. img_5916.jpg

Vem får ta hand om henne? 

Då jag skriver blogginlägg inspireras jag ofta av någon fråga jag fått, som jag känner att jag vill utveckla svaret på. Det gäller även för det här inlägget.

” Är det bara din mamma som får ta hand om Bianca, eller? ” 

Då jag fick frågan log jag lite grann och svarade ganska snabbt, Ja. För er som missat det så är alltså min mamma Biancas uppfödare och även lycklig ägare till Biancas mamma. Så det faller sig ganska naturligt för mig att lämna henne där om vi behöver hundvakt. Dock bor min mamma 400 km ifrån oss, vilket ibland kan vara lite knepigt. För det mesta har det ändå löst sig bra, min mamma är väldigt flexibel och hjälpsam då det gäller det mesta, speciellt då det kommer till Bianca. IMG_9163IMG_9190I och med avståndet skulle det ju vara bra att ha någon man litar på lite närmare. Och det har vi nog egentligen. Vi har nog flera vänner  och bekanta som jag vet att skulle ta emot henne med öppna armar och som jag skulle lita på. Vilket i alla fall är viktigt för mig, att jag själv känner mig trygg med platsen där jag lämnar henne.

Att låta min mamma sköta henne är väl mest frågan om min egen bekvämlighet. Plus att jag vet att mamma sköter Bianca precis som om hon vore hennes egen. Bianca känner sig också som hemma hos min mamma, det är en trygg punkt för henne. På så vis även en trygghet för mig. Hon har ju spenderat de första två månaderna av sitt liv i mammas hus och gård, så det är hennes andra hem man man säga. Bianca älskar att springa i mammas hundhage och leka med mammas hundar.

En annan bra sak med att ha hundens egna uppfödare som hundvakt är att om hunden ställer till med något hyss eller är jobbig att sköta, då kan man bara säga som jag brukar säga – Det är din egen uppfödning. 

Vår vecka hittills

Vilken produktiv tisdag vi har haft idag. Jag och Bianca steg upp redan kring åtta, åt frukost och skällde ut en fasan som stod och tittade på vår gård. Fasanen brydde sig inte märkbart över Biancas utskällning, men hon försökte tappert få den att reagera.  Där stod de på varsin sida av staketet och diskuterade. Då fasanen och Bianca hade rätt ut sitt så åkte jag iväg och uträttade en massa ärenden. Köpte mig bland annat nya arbetsskor, svängde in via läroavtalsbyrån med lite blanketter och åkte via jobbet för att öva på en del behandlingar inför de kommande yrkesproven. 

På eftermiddagen gick jag och Bianca en uppfriskande eftermiddagspromenad. Vädret är verkligen härligt just nu, det doftar vår i luften. Älskar det! Enda minuset är att det är så lerigt överallt. Som hundägare är nog detta den värsta årstiden, hos oss får vi i alla fall tvätta tassarna efter varje promenad och lite där imellan. 

Nu ligger Bianca nöjt och vilar och jag skall åka iväg till gymmet. Imorgon har vi bloggkväll på jobbet, så jag börjar lite senare än normalt. En bra vecka hittills. Riktigt bra. 

img_5053.jpg

Vi är hemma igen

Vi är hemma igen efter en trevlig helg i Pargas. Vi hann umgås med min bror och hans sambo, våra vänner och hann även se min mamma en kort stund. Bianca hade haft det bra hos min mamma under tiden vi var i Pargas. Hon har varit totalt slut sedan vi kom hem i söndags. Hon sov hela söndagskvällen utan att säga ett ljud, så jag tror hon har fått göra av med en hel del energi under helgen.

Även om det är roligt att åka ner och hälsa på familj och vänner, så gör det mig alltid lite ledsen. Jag blir påmind om avståndet mellan oss. Jag blir även påmind om att jag inte vet när vi ses igen. Därför tar det alltid en dag eller två för mig att återgå till min vardag och få bort den där sorgsna känslan jag går och bär på. Igår var det lite jobbigt, men idag känns det redan bättre.

Nu skall vi städa lite här hemma, äta lunch och sedan skall vi gå ut en sväng på isen med våra vänner och med min blivande gudson. Bianca kommer självklart också med. Efter promenaden blir det kaffe och lekstund med Charlie. Imorgon är det jobb och vardag igen, så idag skall vi njuta och ta vara på den fina dagen. img_4879

Saker som bara en hundägare kan förstå

Du har alltid lite hundgodis i jackfickan. Det är inga konstigheter om det eventuellt faller ut en godis eller två från fickan då du skall ta fram nycklarna eller plånboken. Lite pinsamt kan det dock vara om det händer på jobbet eller i kassakön. I bilen ligger det oftast några extra koppel, halsband. Kanske en hundmatskål, bajspåsar. Alltid redo.

Det är konstigt om du inte hittar hundhår i maten. Hundhår på kläder, möbler och i maten är en vardaglig sak som inte förvånar dig. Äter du lunchlådan på jobbet och hittar ett hundhår maten så plockar du bara bort det utan att tänka desto mera. Och om du tappar mat på golvet då du äter hemma så har du knappt en tanke på att behöva plocka upp det, på något konstigt sätt försvinner det i alla fall.14045677_10209269803994495_1597877168458745095_nOm du möter en människa med hund så lägger du oftast mera märke till hunden än människan. ”Ja, fanns det en matte eller husse där också, missade det.” Besöker du någon med hund så sätter du dig på golvet med hunden medan de andra sätter sig vid kaffebordet. Troligtvis kommer du inte längre än tamburen heller.

Du hinner njuta ungefär fem minuter av ett ny dammsuget eller tvättat golv. innan golvet är fullt med sand, nyklippt gräs eller tassavtryck igen. Ibland kommer de till en punkt då du tänker strunt samma, och gräver fram dammsugaren strax före gästerna kommer. Om ens då. 

Då hon var valp

Ibland har jag svårt att förstå att Bianca faktiskt varit en liten valp en gång. Det känns lite som att hon alltid varit den hon är idag, men faktum är att hon en gång var en busig, energisk och väldigt envis valp som nu utvecklats till en mogen och förståndig hund.  

För två år sedan var hon valpen som väckte mig fem på morgonen och hade energi som bara va. Hon var valpen som ibland fick mig att vilja låsa in mig i badrummet och ta en time out. Hon var den som gick sin egen väg och gjorde det hon ville på sitt eget sätt. Hon älskade att bli jagad och hitta på bus, vilket hon i och för sig ännu gillar idag. Hon var en valp som inte hade tid att sitta i famnen och mysa, det skulle vara full fart hela tiden. Hon var en valp av helt annan kaliber än den vuxna mogna hunden hon är idag. 

Trots att hon var en ganska krävande valp som gav mig händerna fulla från morgon till kväll, så var hon självklart också helt fantastiskt och gav mig precis lika mycket kärlek och glädje som hon ger mig idag. Hon hade definitivt många gulliga stunder som valp, då jag bläddrat lite i arkiven har jag hittat några av dem. Jag vill visa dem för er också, så här kommer en tillbakablick på en liten Bianca. 20140816-121126-43886656.jpgimg_4771-2img_4772-220140816-121119-43879112.jpgbild