Årets bloggjulkalender 2017

Idag är dagen före dopparedagen, kan man nästan säga. Det är i alla fall sista dagen innan vi går in i december och börjar öppna våra adventskalendrar i väntan på julen. I morgon är det den första december och vi öppnar den första luckan. Två år tidigare har jag haft en bloggjulkalender här på bloggen, 2015 hittar du här och 2016 hittar du här.

Det första året, 2015, bestämde jag mig för att göra en julkalender två dagar innan första december. Helt otroligt att jag lyckades och drog i land det, med tanke på tidspressen. Jag minns att jag filmade in många luckor kvällen innan de skulle publiceras. Ifjol tog jag lite lärdom av året innan och började ungefär en månad på förhand. Det här året började jag planera detta projekt redan i slutet september och inledde det praktiska arbetet i oktober. Ja, ni läste rätt. Även om jag tvivlat många gånger längs vägen, så blir det en julkalender även i år! Hurra!

Hela hösten har jag jobbat hårt och intensivt med denna julkalender. Det finns absolut saker man kunnat finslipa och gjort bättre, men det ligger redan nu massvis med timmar bakom och jag vill nog ändå påstå att jag gjorde så gott jag kunde med den tiden och tekniken jag hade. Jag vågar inte ens tänka på hur många timmar jag satt på planering, inspelning och redigering. Det är en lång och krävande process, men ack så kul då man har resultatet i handen. Om jag tittar tillbaka på mina tidigare julkalendrar, så tycker jag mig själv se en klar utveckling i år.

Årets julkalender kommer att vara mer personlig, kreativ och ni kommer få se mycket mera av vem jag är som person. I tidigare julkalendrar har det varit mest text, bilder och videon med musik. Men i år får ni se mig rätt och slätt framför kameran med Bianca. Det blir tjugofyra luckor i videoformat med en liten text till varje lucka.

Årets julkalender heter DIY och andra smarta tips. Den kommer alltså att innehålla DIY (do it yourself) tips, saker du kan göra till hunden och även med hunden. Förutom det kommer jag slänga in ett och annat smart och praktiskt tips här och där. Alla projekt jag kommer tipsa er om är sådana jag aldrig gjort innan, ni får alltså se mig göra allting för första gången. Alltid går det inte som planerat, det har det inte heller gjort för mig under inspelningens gång, men ni får följa med oss på resan och förhoppningsvis får ni en massa tips och idéer. Även om tanken bakom julkalendern är saker för hunden, så lovar jag dig att det finns flera tips även du utan hund kan ha nytta av eller få inspiration av.

Imorgon öppnar vi första luckan och sedan räknar vi ner dag för dag, tillsammans. Häng med och dela gärna med er av kommentarer, feedback och andra tankar som dyker upp längs vägen. Imorgon kör vi, håll ut! ORIGINAL

Annonser

Sådant jag mår bra av

Idag har varit en bra dag. Jag har som alla dagar haft en bra dag på jobbet. Trivs verkligen bra på min arbetsplats och med mina kolleger. Det är roligt att gå till jobbet, vilket är en känsla jag inte tar för givet. Hur bra jag än trivs så har jag ändå varit ganska trött i kroppen senaste tiden. Trött, matt och min kropp har på flera sätt visat mig att den behöver vila. Vila som jag inte riktigt haft tid för. Tydligen räckte det ändå med en dag lugnare tempo, söndagen. För ända sedan igår har jag känt mig piggare, mer energisk och redo igen. Ingen ryggvärk och inget ont i huvudet.

Trots mycket jobb och en trött kropp, försöker jag hinna ha lite socialt umgänge. Att umgås med vänner är viktigt för att jag skall orka och må bra. Speciellt vänner som ger en den där extra kicken av ny energi. Ikväll träffade jag precis en sådan vän, Daniela. 

Vi träffades på Fazer café över en lasagne och kopp te. Det var riktigt härligt att få träffa Daniela, eftersom vi knappt hunnit ses sedan hon flyttade till Vasa. Vi har stött ihop på några bloggrelaterade evenemang, men inte mer än så. Jag hade egentligen tänkt ta Bianca med, men jobbet drog ut på tiden så jag var tvungen att åka till caféet genast. Fazer Café är nämligen ett av de caféer i stan som tillåter hundar, visste du det?

Daniela är verkligen en vän som ger mig energi. Inspiration och motivation på så många plan. Vi kan prata om allt och som vanligt hann vi gå igenom en hel del olika samtalsämnen. En timme flög förbi och plötsligt skulle caféet stänga. Nu är jag hemma igen och det ända som återstår av den här dagen är en kvällspromenad och lite Bianca mys. Ja, och så skall jag försöka hinna få ihop en presentation av årets julkalender, vilket är en av orsakerna till att jag varit trött. Men nu är den äntligen så gott som klar och på fredag får ni se vad jag jobbat med hela hösten. Håll utkik!img_1594.jpg

Idag har vi pyntat 

Lillajul är på intågande och inte är det länge kvar till den stora julafton heller. Så idag har jag och Bianca julpyntat lite grann. Vi brukar inte ha så hemskt mycket julpynt, främst olika stjärnor i fönstren och annan belysning som lyser upp i vår mörka vinter. Någon enstaka tontenisse här och där, lite julkuddar, en pläd och några juliga löpare där jag annars har vanliga små dukar. Inte för mycket. Jag gillar inte en massa krimskrams runt omkring mig.

Mest var det väl nog ändå jag som pyntade, Bianca tröttnade ganska snabbt. Hon gick upp på övre våningen och efter ett tag insåg jag att det var alldeles för tyst. Då jag kikade upp i trappan och frågade vad hon gör där uppe, möttes jag av en väldigt oskyldig min. Dock avslöjade vaddet i hennes mun att något hade hon nog sysselsatt sig med under tiden jag pyntat. Mycket riktigt, hon hade haft en brottningsmatch med sin bädd. Ja, och man kan väl säga att Bianca vann. Hennes bädd har en hel krans av hål som hon tuggat. Bädden är större än hon själv och hon älskar att släpa runt på den, tugga på den och brottas med den. Jag brukar säga till då hon tuggar på den, men samtidigt ser jag ju hellre att hon tuggar på den och leker med den som är hennes än t.ex. Soffan.

Nu då vi har brottningsmatchen avklarad och lite julkänsla i huset skall vi gå på en lång kvällspromenad. Det spöregnar där ute och är riktigt ruggigt väder, men Bianca har myror i brallan igen så vi behöver nog den där långa promenaden. Hoppas du haft en bra start på veckan! img_1574img_1573

Om det där dåliga samvetet

Bianca är just nu inne i en period där hon går på högvarv nästan dygnet runt. Hon har svårt att sitta still och har verkligen myror i brallan, som man brukar säga. Hon vill att det skall hända någonting hela tiden och helst skall jag vara den som håller i aktiviteterna. Självklart är jag otroligt glad att hon mår bra och är energisk och sprallig, för så har det ju inte alltid varit. Hon har ju även haft perioder där hon mått dåligt och varit riktigt låg, klick.

Som valp hade Bianca en del ovanor jag aldrig riktigt fick bukt med. En av dem var att att hon alltid började skälla då jag satte mig vid matbordet. En ovana som nu plötsligt har återvänt. Jag känner mig helt förlorad i den här kampen vid matbordet. Som här om dagen, vi hade gått en promenad på över en timme. Bianca var rastad och matad. Jag tänkte således att hon var nöjd och att det då var  min tur att sätta mig vid matbordet och få i mig lite mat. Jag hann knappt sätta mig, innan hon ställer sig bredvid mig och skäller och hoppar upp och ner som en kanin på högvarv. Såhär har vi hållt på nu i veckotal. Om jag säger åt henne, blir det ännu värre. Ignorerar jag henne, blir det ännu värre. Min lösning har blivit att sysselsätta henne med något annat då jag äter, i form av t.ex. en aktiveringsleksak. Främst för att jag inte orkat ta upp kampen. Jag antar att hon nu kopplat ihop detta, då jag sätter mig vid matbordet skall hon få godis i någon leksak. Mycket handlar nog också om att få min uppmärksamhet, jag är väl knappast speciellt rolig då jag sitter still på en stol och äter. Är husse däremot med vid matbordet skulle detta beteende aldrig komma på tal.

Jag brukar kunna hålla kontrollen trots att detta både stressar och irriterar mig, såklart. Dock vet jag ändå att problemet troligen grundar sig i något jag gör, därför känns det inte okej att beskylla henne. Jag måste hitta lösningen i mig själv, i mitt beteende. Men här om dagen, då vi gick igenom samma procedur, orkade jag inte längre. Så jag steg upp från stolen och sade åt henne på skarpen. Jag tror egentligen inte hon tog mig på större allvar än hon vanligen gör, men i samband med detta råkade jag fälla ner en tidning från bordet som föll på henne. Bianca blev såklart rädd och gick undan. Skällde hon mera? Nej. Hon såg på mig, lade sig i sin bädd för att sova. Så det fungerade. Men mitt samvete gnagade sönder sig själv.

Jag började såklart analysera allting, sådär som vi människor gör. Hatar hon mig? Kommer hon någonsin att förlåta mig? Borde jag ge henne godis som en ursäkt? Sedan inbillade jag mig att hon inte ens ville titta på mig resten av kvällen. Ni hör ju själva, knäppt.

Jag tror inte Bianca mådde speciellt dåligt över situationen, inte psykiskt och definitivt inte fysiskt. Egentligen tror jag bara att hon förstod, att matte vill äta sin mat och jag skall lägga av och skälla nu. Men mitt samvete, det åt upp mig hela kvällen. Grubblade och analyserade. Kramade henne och bad om ursäkt. Jag kände mig som den sämsta matten och värsta hundägaren i världen. Ringde husse och förklarade mig och sökte tröst.

Ibland får man dåligt samvete, som vän, partner, förälder eller hundägare. Att kunna få dåligt samvete är nyttigt och friskt, tror jag. Mänskligt. Det visar att vi bryr oss och vill göra gott. Men ibland får man det även obefogat, vilket är lite jobbigt. Då går man mest runt och klandrar sig själv utan egentlig orsak. Onödigt och tidskrävande. Håller ni med? saramariaexenia.wordpress.com

Det här drömmer jag om

Som den eviga drömmare jag är, så måste jag givetvis fylla i Sevendays blogglista som denna vecka handlar om precis det, drömmar. Jag går konstant och bär på en massa drömmar och det föds nya hela tiden. Realistiska och mindre realistiska. Jag tror det gör gott att drömma och det är något alla borde göra mera av. Det får tankarna att snurra och spinna vidare på ideer man kanske inte visste att man hade. Jag vill också gärna tro att allt är möjligt tills motsatsen bevisats.

Jag drömmer om att bo i ett egnahemshus på landet. Ett rött hus med vita knutar. En trappa upp till övervåningen som knarrar sådär mysigt. En vedspis i köket och en öppen spis i vardagsrummet . En bastu, gärna i huset men en gårdsbastu går också bra. Äppelträd på gården och en massa bärbuskar. Ett garage på gården där min sambo kan pyssla på med sitt.

Jag drömmer om att resa till Hawaii, det har alltid varit en stor dröm för mig. Söderhavsöarna överlag skulle jag mer än gärna besöka. Men även Italien, speciellt Venedig, och Irland överlag ligger högt upp på listan. Danmark, Island..och Norge igen, definitivt! Vi kan fortsätta listan i evigheter.

Jag drömmer om att gå på en Linda Bengtzing konsert. Inte för att jag egentligen är något stort fan, utan eftersom hon uppträdde på Rock Off för något år sedan och det var utan tvekan min roligaste stund under den sommaren. Sedan dess har jag sagt att jag vill gå på en av hennes konserter på nytt. Stiftelsen skulle jag också vilja se och höra live. Har egentligen ingen favoritartist, utan lyssnar på allt som faller mig i smaken. Jag har länge drömt om att få åka på någon dansbandsgrej och dansa sådär som man typ aldrig gör. Är detta ett tecken på att jag börjar närma mig 30, då jag säger Dansband istället för någon snygg och cool sångare?

Jag drömmer om att jobba med en massa saker, ibland tänker jag att jag har alldeles för många drömmar då det kommer till jobb. Något hundrelaterat ligger ändå högt på listan just nu, att ha en egen affär av något slag är en dröm som börjat gro i mitt hjärta.

Jag drömmer om att klä mig sådär som att det ser ut som jag bara kastat något på mig och ändå ser det sjukt snyggt ut. Sådär som alla duktiga modeintresserade människor gör.

Jag drömmer om att träffa Luke Perry. Jag är ett stort fan av Beverly Hills 90210, orginalserien, inte den där nya blaskan. Luke Perry eller Dylan, som hans karaktär heter, är favoriten i serien och ända sedan jag såg första avsnittet för tio år sedan har jag sagt att jag vill träffa honom någon dag.

Jag drömmer om att vakna upp lycklig, utvilad och tillfreds med livet varje morgon. Lugna morgnar med en kaffekopp jag kan dricka i den takt jag vill, lång promenad med Bianca och en arbetstid som börjar då jag själv vill.

Jag drömmer om att tjäna så mycket att vi klarar vardagen utan att behöva räkna slantarna en för en konstant. Jag har inga stora drömmar om att bli rik eller tjäna tonvis med pengar, men tillräckligt för att kunna köpa det nödvändiga och kunna göra resa eller göra något lite extra någon gång. Jag tror det gör gott att inte alltid ha det där extra pengarna genast, utan att vara tvungen att spara och planera lite. Det är viktigare för mig att ha ett jobb och en vardag jag trivs med, än att ha massa pengar på kontot.

Jag drömmer om att ge bort något åt någon som verkligen behöver det. Överlag är det ju en av de bästa känslorna då man kan hjälpa någon som behöver något. Oavsett om det är en tjänst, pryl eller råd av något slag. Att kunna hjälpa de som har de lite sämre ställt är något jag gärna skulle göra mera.

Jag drömmer om att må bra, få vara frisk och lycklig. Känna att jag gjort de rätta valen i livet och vara nöjd med vardagen. Fokusera mera på att leva i nuet och ta vara på det livet har att ge.

Jag drömmer om att en dag klara utmaningen av att på något vis ha ett eget företag, om det sedan är ett mindre vid sidan av ett annat jobb eller heltid spelar i dagsläget inte så stor roll. IMG_0447 - Kopia

En diskussion om potträning och rumsrenhet 

Jag kan inte påstå att jag egentligen vet så hemskt mycket om små barn eller barnuppfostran. Det är länge sedan mina bröder var små och då var jag även själv ganska liten. Jag har däremot en del vänner som har barn och har således hamnat i ett umgänge där det ofta pratas barnuppfostran och andra barnrelaterade ämnen. Eftersom jag själv inte har några barn, händer det sig lätt att jag drar paraleller till vår valptid med Bianca. Tro det eller ej, men man kan hitta många likheter.

För ett tag sedan kom jag och en kompis in på en diskussion om potträning. Hon berättade om hur deras träning stampar lite på ställe och att hon nog borde sätta dottern på pottan ungefär en gång i timmen, för att få in det som rutin. Där hoppade jag in i diskussionen med en kommentar – ”Ungefär som med en valp, ut på gården efter lek, mat och sovstund”. Hon kunde inte annat än att hålla med.

Jag vet inte hur man gör då man pottränar barn, däremot vet jag hur man tränar en valp att bli rumsren. Då man vill få sin valp rumsren handlar det egentligen om en enda sak, regelbundenhet. Du behöver regelbundet gå ut med valpen och rasta den. Alltid efter lekstund, mat och då den vaknar från en tupplur. Gärna en gång i timmen, så att det blir en vana samt att risken att det händer en olycka inomhus är mindre. Kan tänka mig att det är lite samma med barn.

Med en valp handlar det även om att ha en plats inomhus, exempelvis en tidning, dit valpen kan gå ifall det blir bråttom. Här har vi människor löst detta problem med blöja för små barn. Då valpen vuxit till sig och förstår att man gör sina behov ute på gräsmattan, då tar vi bort tidningen. Då barnet vuxit till sig och förstår att man går på toaletten, då tar vi bort blöjan. Ni ser ju själva, hur lätt det är att hitta paralleller. Vi människor och djur är inte så olika trots allt.img_1013

 

Hundägare lever längre 

Här om dagen publicerade Svenska Yle en artikel som fångade mitt intresse, den här artikeln. Artikeln handlade om hur hundägare löper lägre risk att drabbas av hjärt- och kärl sjukdomar eller att dö i förtid. Artikeln grundar sig på en studie som en grupp forskare från Uppsala Universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet, Stratford University och Karolinska institutet har gjort. De har undersökt sambandet mellan hundägare, hjärt- och kärlsjukdomar och död.

En intressant studie, tycker jag. Den första tanken som slog mig då jag läste rubriken till artikeln var, att det nog till stor del är livsstilen som en hund medför som bidrar till detta. Även om jag vet att själva hunden också medför mycket positivt i livet. Känslor så som glädje, lycka och kärlek. Vilka i sin tur kan ha många positiva följder. Speciellt på personer som annars lever ensamma kan hundar eller husdjur överlag ha en väldigt positiv inverkan. Dock tror jag ändå, precis som det även nämns i artikeln, att detta resultat grundar sig mycket på att hundägare i viss mån är aktivare. De är fysiskt aktiva, motionerar automatiskt varje dag och är mycket utomhus. img_5065-kopiaDet ligger nog mycket i det här, att man är aktivare med hund. Gäller inte alla, förstås. Om jag tänker på mig själv och hur mitt liv skulle se ut om jag inte skulle ha hund, så visst skulle jag säkert gå till gymmet ibland men högt troligen skulle 70% av mina promenader falla bort. Jag har svårt att tro att jag skulle tvinga ut mig själv i minusgrader klockan sju på morgonen bara för att. Eller då det regnar eller annars bara är trist väder. Promenader är en del av min vardag med hund. Ibland går vi kortare promenader och ibland tar vi långa heldagsutfärder i skogen. Men både jag och Biancas husse är nog mycket mera fysiskt aktiva tack vare att vi har Bianca. 

Att en hund kan öka ens välbefinnande till det bättre är jag helt säker på. Jag har levt en vardag utan hund. Jag mådde bra, men inte alls så bra som jag mår idag. Vilket givetvis kan grunda sig i många saker, men jag vet att Bianca har en stor del i det. Mår Bianca bra, så mår jag bra. Och tvärtom. Att se henne lycklig och glad väcker något inom mig som inget eller ingen annan kan få fram. Att få göra och uppleva saker tillsammans känns härligt i hela kroppen. 

Då jag läste artikeln började jag också tänka på alla fina organisationer som det finns, som gör det möjligt för människor som inte själva kan ha hund att ändå få ta del av glädjen som en hund ger. Som till exempel Kompishund verksamheten, där jag och Bianca är aktiva. Genom den besöker vi bland annat äldre personer som inte själva kan ha hund. Även om det är frågan om någon timme i månaden så blir de så otroligt glada och lyckliga då vi kommer på besök. Jag tror våra besök har väldigt stor och positiv inverkan på deras välbefinnande. Hundar kan bidra med så mycket, vilket vi nu också genom den här studien kan se svart på vitt. Hundar är så mycket mera än bara fyra tassar och en svans. Vi behöver bara inse det och ta vara på det.