Låt oss snacka pengar 

Pengar eller ekonomi är inte ett ämne jag tidigare tagit upp här på bloggen. Det här är säkert första och sista gången jag tar upp det. Jag tänker inte gå så djupt in på ämnet nu heller, bara skrapa lite på ytan. Pengar för mig är egentligen ingen världslig sak. Vi behöver pengar för att överleva och har man lite extra är det kul och bekvämt. Jag har aldrig varit en sådan som tänkt att jag vill satsa på en karriär och tjäna massvis med pengar. För mig är tid med familj och vänner så mycket mera värt. Och ett jobb jag trivs med. Hellre ett jobb jag tycker om och trivs med, än ett jobb som jag bara gör för att få mycket pengar på kontot. Ändå har pengar förmågan att ge gråa hår, klumpar i magen och stenar på axlarna. Och det är precis vad jag har nu. Sitter här på terrassen och bär på en hel del aggressioner, just på grund av pengar. En stor klump i magen har jag.

Att studera på läroavtal är inget jag ångrar. Men i mitt fall, var det två väldigt svåra år ekonomiskt. Speciellt det sista året. Jag vred och svängde på pengarna varenda månad och ändå gick jag på minus nästan varenda månad. Lyckligtvis hade jag alltid någon annan som hoppade in och hjälpte mig, så att jag skulle ha mat på bordet och få räkningarna betalade.

Under den här tiden lyfte jag givetvis alla stöd jag kunde få. Studiestöd kunde jag inte få, eftersom man inte räknas som en studerande. Men det fanns andra stöd jag kunde få. Vi har det väldigt bra i Finland på det sättet, att vi kan få rätt så mycket hjälp och ekonomiskt stöd då vi behöver. Vår skolgång är oftast så gott som gratis och är vi utan jobb får vi lite pengar ändå. Det är nog också därför vi är så bortskämda med sånt, vi har det kanske lite för bra tänker jag.

Innan jag tog emot stöden kollade jag givetvis upp att jag hade rätt till dem. Jag ringde, mejlade och frågade otaliga gånger för att försäkra mig om att jag kunde lyfta dem utan problem. Svaret var alltid ja. Men då det kom till kritan var det såklart inte alls så. En period fungerade allt och det löpte på. Men plötsligt kom det fram en massa saker som nu gör att jag sitter här med en räkning och ett återkrav.

Nu då jag äntligen känner att jag börjar få ihop en lön med vilken jag kan försörja mig själv. Nu då jag kan börja betala av mina skulder och lån, då skall jag straffas för att jag varit nere på botten och tagit emot hjälp. Missförstå mig inte, jag förstår att alla inte har rätt att lyfta stöd och självklart måste man betala tillbaka om man lyft utan giltig orsak. Men det som gör mig så besviken är att man gör allt man kan för att agera rätt, man frågar de sakkunniga inom branschen och tror man får ett svar man kan lita på. I slutändan tar de inget som helst ansvar och bara kräver tillbaka pengar som jag inte har.

Jag skulle aldrig tagit emot eller ansökt om dessa pengar om jag hade förstått att jag inte hade rätt till dem. I över två års tid har jag hållit på med blanketter, instanser av olika slag och ansökningar. Det har varit utredningar, bilagor hit och dit, nekade ansökningar och allting har kretsat kring pengar. Jag är så otroligt trött på det nu. Jag jobbar och sliter med två jobb och trodde att jag äntligen kunde få stå på egna ben och gå vidare. Att slippa sitta och vänta på stödpengar varenda månad, i hopp om att det kommer något. Ibland känns det så otroligt tröttsamt att vår värld fungerar med pengar. Att små mynt och papperslappar skall få ha sådan otrolig makt över våra liv. Det är löjligt.

Som tur är återkrävs inte hela summan, då hade jag nog gått och grävt ner mig i en grop och stannat där. Och det är inte egentligen heller frågan om summan de vill ha tillbaka, det är frågan om hur de har behandlat mig. De tar inget som helst ansvar för sina handlingar och hela situationen och bemötandet är löjligt. Det är något som gör mig så frustrerad, att man kan behandla folk hur som helst och sedan ännu trampa på den som redan ligger. Usch.

img_5891.jpg

I väntan på semester 

Vilken fin helg vi fick. Inte vädermässigt den bästa kanske, men i övrigt. Vi hade besök från Södra Finland hela helgen. Min pappa, styvmamma och yngsta lillebror besökte Vasa. Vi åt gott och umgicks hela helgen igenom. Pappa och sambon byggde även ihop en grill vi hade köpt, så nu är även terassen redo för sommaren.

Det händer inte så mycket i mitt liv just nu. Jobbar på, mycket och mer verkar det bli. Då jag är ledig promenerar jag med Bianca, tränar och fixar i trädgården. Jag njuter av mitt liv och min vardag för det mesta. Längtar till semester, visst, det gör jag. Men den är ännu två månader bort, så det gäller att göra det bästa av vardagen så som den ser ut just nu. 

Vi har mycket roligt inbokat framöver, så jag tror att tiden fram till min semester kommer gå rätt så snabbt. Nu måste jag rusa iväg till jobbet, den här arbetsdagen kvar och sedan har jag en ledig dag.

 

Sanningen om pälsen 

Idag är jag ledig och istället är husse i huset på jobb. Synd, kanske någon tänker. Men bra för oss. Att vi går om varann och en av oss arbetar skifte är det absolut bästa med tanke på Bianca. Det är väldigt få dagar och få timmar som hon faktiskt behöver vara ensam. Och jag och sambon hinner ses alldeles tillräckligt ändå, så det är ett system som fungerar för alla.

Bianca håller på att fälla päls och jag har många dagar tänkt att jag borde borsta henne och få bort alla tofsar som flyger omkring. Ni med sheltie, eller kanske hund överlag, vet vad jag talar om. Idag tog vi tag i det. Vi har klippt klorna, smörjt in tassarna och borstat igenom hela pälsen.

En shelties päls skall varken trimmas eller klippas, bara borstas och vårdas. Många säger att de har en lättskött päls, vilket jag kan hålla med om. Jag borstar igenom den en gång i veckan, ibland mer sällan. Dock får dom lätt knutar bakom öronen, så där kammar vi lite oftare och använder ett balsamspray regelbundet. Med en sheltie har man hundhår nästan överallt och speciellt när de fäller. Det tar aldrig slut, hur man än borstar. Här på bilden är en hög vi borstade bort på tio minuter. Det finns minst lika mycket till att borsta bort, men Bianca tycker inte att det här med skönhet är lika intressant som sin matte. Så vi tar lite åt gången.

Nu skall vi städa upp nedre våningen här i huset, som verkligen ser ur som ett smutsigt kaos. Imorgon får vi nämligen gäster till Vasa i form av min pappa med familj. Även om de inte sover hos oss känner jag att lite städning inte gör någon skada. Trevlig torsdag! img_5847.jpg

Vem får ta hand om henne? 

Då jag skriver blogginlägg inspireras jag ofta av någon fråga jag fått, som jag känner att jag vill utveckla svaret på. Det gäller även för det här inlägget.

” Är det bara din mamma som får ta hand om Bianca, eller? ” 

Då jag fick frågan log jag lite grann och svarade ganska snabbt, Ja. För er som missat det så är alltså min mamma Biancas uppfödare och även lycklig ägare till Biancas mamma. Så det faller sig ganska naturligt för mig att lämna henne där om vi behöver hundvakt. Dock bor min mamma 400 km ifrån oss, vilket ibland kan vara lite knepigt. För det mesta har det ändå löst sig bra, min mamma är väldigt flexibel och hjälpsam då det gäller det mesta, speciellt då det kommer till Bianca. IMG_9163IMG_9190I och med avståndet skulle det ju vara bra att ha någon man litar på lite närmare. Och det har vi nog egentligen. Vi har nog flera vänner  och bekanta som jag vet att skulle ta emot henne med öppna armar och som jag skulle lita på. Vilket i alla fall är viktigt för mig, att jag själv känner mig trygg med platsen där jag lämnar henne.

Att låta min mamma sköta henne är väl mest frågan om min egen bekvämlighet. Plus att jag vet att mamma sköter Bianca precis som om hon vore hennes egen. Bianca känner sig också som hemma hos min mamma, det är en trygg punkt för henne. På så vis även en trygghet för mig. Hon har ju spenderat de första två månaderna av sitt liv i mammas hus och gård, så det är hennes andra hem man man säga. Bianca älskar att springa i mammas hundhage och leka med mammas hundar.

En annan bra sak med att ha hundens egna uppfödare som hundvakt är att om hunden ställer till med något hyss eller är jobbig att sköta, då kan man bara säga som jag brukar säga – Det är din egen uppfödning. 

Om att klippa din hunds klor

För ett tag sedan fick jag en fråga angående hur jag sköter Biancas hygien. Jag lovade er då att gå in lite mera på det här med kloklippning. Att klippa hundens klor är något många är nervösa över, det var även jag. Men övning ger färdighet i det mesta, så även i det här i fallet. Att klippa klorna på en valp är oftast lite utmanade, så det gäller att börja öva i tid. Kanske kan du börja med att bara röra vid hundens tassar och klor, visa klosaxen och sedan gå över till att klippa en klo om dagen. På så sätt får hunden tid att vänja sig i lugn och ro. Du vill nämligen inte att hunden skall vara rädd för kloklippning, eftersom det är en vardaglig sak ni kommer att måsta göra.

Hur klipper man på bästa sätt klorna på sin hund? Det finns säkerligen lika många sätt som det finns hundar. Så länge det sätt du använder dig av fungerar för dig och din hund så är det ett bra sätt. Jag tänkte ändå visa er några sätt som man kan använda sig av.

Hunden på rygg, du kan sätta dig på golvet och ha hunden på rygg mellan dina ben. Ett sätt som fungerar för vissa och en del tycker att man ser klorna bättre såhär.Kloklippning - KopiaKloklippning (1) - KopiaHunden på ett bord, speciellt om du har en liten hund kan det vara lättare att lyfta upp den på ett bord. Men då är det bra om hunden är van att stå på ett bord och känner sig bekväm med det.Kloklippning (5) - KopiaHunden står eller ligger på golvet, såhär gör jag och Bianca. Bianca ligger oftast  på sida eller står på golvet och jag sitter bredvid henne. (här på bilden är hon dock på ett bord)Kloklippning (2) - KopiaKloklippning (3) - KopiaJag klipper Biancas klor ungefär en gång i veckan, ofta och lite. Om hunden har vita klor så ser man tydligt var pulpan (den rosa delen) är, den skall man inte klippa av. Om man av misstag klipper av den tar det ont och börjar blöda, dock inget farligt men obehagligt för hunden. Men om hunden som Bianca har svarta klor så ser man inte pulpan utan måste klippa på högt. Det är något man lär sig med tiden, men i början kan man tänka på att ta lite åt gången. Om du trots allt klipper av pulpan så kommer det att börja blöda mycket. Du kan stoppa blödningen antingen med blodstopp som finns att köpa i djuraffärer, eller med helt vanligt potatismjöl. Glöm inte att klippa sporrarna, det vill säga de två sidoklorna som finns på framtassarna!Kloklippning (4) - Kopia

Hon är i goda händer 

Det har varit rätt så intensiva och stressiga perioder i mitt liv den senaste tiden. Nu börjar det mesta vara bakom och vi går mot en lite mer normal vardag igen. Dels var det väldigt mycket med studierna som äntligen blev avklarade i slutet av april. Samt att jag i samband med det inledde ett nytt extra jobb, vilket betydde många och långa arbetsskiften. Hela april månad var jag mycket borta hemifrån. Jag var mycket i Tammerfors och var oftast på jobb, även på mina lediga dagar. Ingenting av detta hade varit möjligt om det inte vore för min underbara sambo.

Till min lycka var han hemma med Bianca, under mina stressigaste perioder. Det underlättade massor för mig. Jag kunde åka till Tammerfors eller jobbet utan att ha dåligt samvete, mer än normalt i alla fall.

Det kändes fint då jag fick bilder som denna nedan, och fick höra om hur fina dagar de hade haft tillsammans. De gick skogspromenader, vilket de båda älskar. De kastade frisbee och lekte på gården. Hon behövde inte vara ensam nästan alls, trots att jag hade fullt upp med skola och jobb.

Om inte han skulle ha haft den här möjligheten hade vi givetvis varit tvungna att lösa det på annat sätt. Att vara borta så mycket som jag var från henne då, det var inget jag gillade. Men att Bianca fick vara hemma med husse gjorde det hela lite lättare. Att se dem tillsammans gör mig alltid så varm i hjärtat. De har ett speciellt band och jag är så tacksam över att de trivs så bra i varandras sällskap. img_5088 (1).jpg

Vår Resa till Riga del 2

Andra dagen i Riga vaknade vi upp pigga och förväntansfulla. Vi började dagen med frukost på hotellet, som i alla fall jag längtade efter. Älskar långa hotellfrukostar! Tyvärr var den här hotellfrukosten lite av en besvikelse för mig. Färsk frukt eller bär som jag älskar fanns det inget av. I brödväg fanns det endast rostbröd eller limpa. Däremot fanns det mycket av olika sallader, fetaostsallad, grynostsallad, mozzarellasallad. Potatis, korv och köttfyllda plättar fanns det också. Min favorit på detta frukostbord var de små söta croissanterna. Kanske är det såhär som deras frukostar ser ut helt enkelt, mera varm mat och mera sallader. Detta fick mig även att tänka att vi nog är ganska bortskämda vi finländare och att vi tar färsk frukt och bär som en vardaglig sak, medan det för andra troligtvis är mera av en lyxvara.

Efter frukosten gick vi för att utforska stan. Ganska snabbt märkte vi att det var väldigt mycket folk i farten. Vid frihetsmonumentet, som låg ungefär mellan centrum och gamla stan, stod det en hel folksamling och lyssnade på tal och musik. Vad som pågick visste vi inte då, men vi skämtade och sade att kanske de firar sin självständighetsdag idag.IMG_0164IMG_0167.JPGIMG_0173IMG_0175 IMG_0181.JPGVi stannade i en park där det var en massa tält uppsatta, barn som lekte och flickor som dansade och sjöng. Vi stod en god stund och lyssnade på deras fina sång. Alla var så glada och det var verkligen en härlig stämning i hela staden. En stämning som smittade av sig. Även här hölls det tal på en stor scen och flickor och pojkar i olika åldrar dansade och sjöng. IMG_0034IMG_0118IMG_0085IMG_0036IMG_0046IMG_0054IMG_0070IMG_0089IMG_0096IMG_0114IMG_0104Då vi kände oss nöjda gick vi för att leta upp ett ställe att äta lunch på. Vi passerade en restaurang som hette La Kanna, jag hade läst goda recensioner om restaurangen så vi gick in. Istället för att äta lunch så tog vi seden dit man kommer och åt en andra Brokasti (frukost), precis som servitören föreslog. La Kanna låg i centrum av Riga. Kan varmt rekommendera stället. God frukost och trevlig service samt mysigt inrett ställe. Efter vår andra frukost gick vi tillbaka till hotellet en stund, för att senare på eftermiddagen besöka gamla stan.img_5546img_5556.jpgFöre vi återvände till gamla stan gick vi via ett shoppingcenter i centrum, Galleria Riga. Om man är ute efter shopping är detta absolut ett ställe man bör besöka. Där fanns flera våningar fyllda av affärer av olika slag. Vi var inte ute för att shoppa, istället handlade vi lite picknick i form av batong, ostar och uppskuret och gick sedan och satte oss vid ån som skiljde åt centrum och gamla stan. IMG_0121IMG_0126IMG_0127IMG_0133Solen sken, musik spelade och människor var fortfarande glada och i full gång med att fira självständighetsdag, som vi då insett att denna dag var. Att vi råkade vara där på deras självständighetsdag var extra roligt. Av en ren slump dessutom. Vi satt ett par timmar på gräset och bara njöt av stunden. Det här var nog den bästa stunden på hela resan. Just där och då. Kände mig så lycklig att få sitta där, på den där platsen, med mannen i mitt liv. IMG_0205IMG_0208IMG_0213IMG_0226.JPGimg_5618.jpgEfter picknicken fortsatte vi in till gamla stan. Vi vandrade runt bland alla vackra gamla byggnader och njöt av vädret. Så härligt att bara vandra runt utan egentlig destination eller plan. Vi avslutade kvällen på en restaurang i gamla stan, Key to Riga. En mysig restaurang med live musik och den bästa servicen på hela resan. Vänliga servitörer, god mat och tillräckligt stora portioner. Det var inte den billigaste restaurangen, men absolut värt ett besök.IMG_0256.JPGIMG_0266IMG_0282IMG_0270IMG_0289.JPGVäl tillbaka på hotellet låg vi och tittade på tv en stund, och råkade av en slump sätta på en kanal som livesändes från Riga. Det hölls återigen tal åt en hel folksamling följt av ett tio minuter långt fyrverkeri. Skulle vi ha vetat att det skulle skjutas fyrverkerier skulle vi troligen ha gått någonstans för att titta på dem, men att se dem från hotellsängen var helt okej det med.