Då man saknar sin familj

Jag vet inte hur många gånger jag sagt det och det är verkligen så. Jag trivs i Vasa och det känns verkligen som mitt hem. Det är här jag hör hemma och här jag skall bo. Så kände jag redan till viss del före jag flyttade hit, konstigt nog.

Vissa dagar känns det ändå så ensamt. Jag har många vänner här, både gamla bekanta sedan tidigare och också nya vänner som jag hittat här. Jag har fått en helt ny familj in i mitt liv genom min sambo. Jag har gamla klasskompisar, arbetskompisar och hundkompisar. Men jag har inte min egna familj, där jag kommer ifrån. Ingen mamma, pappa, mormor eller syskon.

Idag är verkligen en dag jag skulle vilja åka till mommo och äta hennes lax i ugn. Vara ute med hundarna på mammas gård. Dricka kaffe på pappas terass. Prata med mina bröder eller umgås med mina barndomsvänner. De som känt mig sedan barnsben.

Jag är otroligt glad att jag nu, efter fem år här, har hittat så många vänner som jag har. Och jag knyter flera nya bekantskaper hela tiden känns det som. Det är roligt. Jag har min fantastiska sambo och den mest underbara hunden, min familj. Men ibland kommer ändå saknaden krypandes på och då känner man sig så ensam, fast man egentligen är allt annat än ensam.

Man går miste om rätt så mycket så man bor så långt ifrån sina föräldrar och syskon, så känns det i alla fall. Man kan inte vara delaktig i allt man gärna vill. Det är nog det som gör det lite extra tungt. Man blir som en utböling i sin egen familj.

Min högsta önskan dagar som denna är att min mamma skulle ta hundarna med sig och flytta hit. Pappa med familj skulle göra samma ska. Och alla mina bröder. Och att mommo aldrig skulle ha flyttat härifrån. Idag tänker jag på er och saknar er, alla där hemma ❤

mattes studentfest 082

Annonser

3 reaktioner på ”Då man saknar sin familj

  1. Gillar såklart inte saknaden men att du tänker på oss alla känns ju fint. Snart hälsar vi på med buller och bång…Då får du säga: Trevligt när de kom, lugnt och skönt när de åkte igen. Denna gång kommer det en busig Caisa med också så det blir full fart i ert annars så lugna hus 🙂

  2. Ett så ärligt och berörande inlägg. Jag förstår din saknad även om jag har mamma i samma stad och bara bor ca 75km från pappa, syskon och syskonbarn och mormor. Jag kan ju i princip hoppa i bilen när som helst och köra dit men det är inte heller alltid möjligt på grund av skola och jobb. Det är fint av dig att ärligt skriva om din saknad, det är inte många som gör det! Många sitter ensamma och håller saknaden inom sig. Vad fint att du har vänner där som du kan träffa när de känns tungt av saknad!

    1. Ja, det här är en sak jag skriver ganska ofta om. Det finns inte i mina tankebanor att återvända hem till hemorten, men såklart gör sig ändå saknaden påmind ibland. Att åka över till mamma på en kopp kaffe och sen hem igen, det finns liksom inte. Och vissa dagar känns det tyngre. Men som sagt, jag har skapat mig ett fint liv här jag nu bor och har många fina vänner och sambons fina familj omkring mig 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s