Minnen runt omkring mig

Då jag är här hos mamma i mitt barndomshem så händer det lätt att många minnen dyker upp. Man ser nallen man fick till födelsedagsgåva, berget man brukade ha picknick på, skogen man lekte fantasifulla lekar i eller kroken i taket där man hängde ballonger på födeseldagskalaset.

Egentligen har jag inte så mycket minnen från min barndom. Små snuttar härifrån och därifrån som jag inte riktigt kan placera dyker upp i huvudet. Men egentligen minns jag inget sammanhängande förrän mitten av lågstadiet. Från vilken ålder är det vanligt att man minns något?

Jag minns en sak från då jag var ungefär fyra, det var på min pappas bröllop. En kompis till honom trampade mig på foten av misstag. Jag var osäker på om det gjorde ont eller ej. Då pappa frågade om det gjorde ont, så släppte jag några tårar och sade att det nog gjorde ont i alla fall. Redan då förstod jag att tårar var ett säkert sätt att få uppmärksamhet.

Och sen fanns det ju stenfamiljen i mammas trädgård. En stor pappa sten, en lite mindre mamma sten, några barn stenar och till och med en moster och faster om jag inte minns fel. Det var runda stenar som var alldeles släta. Finns kvar ännu idag, dock minns jag inte vilken som var mamma och pappa.

Eller då fammo lärde mig att man äter kokt ägg med salt. Sedan den dagen äter jag alltid ägg med mycket salt. Bra eller dåligt, tja. Ett barndomsminne hur som helst. Ett annat minne jag har är då jag och fammo satt och väntade på postbilen. Vi satt på en sten ute vid stora vägen och hunden Binja var med. Jag, fammo och Binja satt där och väntade på att postbilen skulle hämta dagens post.

bild 4

Här om dagen passerade jag också min gamla lågstadieskola. Som idag är nerstängd, tyvärr. Det var en liten byskola där jag och mina sju klasskamrater gick sex år vår skoltid. Jag minns då man gjorde långtradaren på stången (alltså vi hade en stång man klamrade sig fast i och snurrade runt, långtradare kallades det om man gjorde den svåra varianten). Någon annan som har gjort detta? 

Eller då en klasskompis kastade en ”pomppiboll” in genom ett fönster, av misstag. Fyra varv runt huset, bollen i burken och planket. Dansen till ”jag vill vara din margareta” längst bak i klassen före läraren kom in och lektionen skulle börja. Alla lappar man satte i varandras pulpeter. Eller det bästa av allt – Lappdagen! Dagen då man fick sätta lappar med rolig text på varandras ryggar.bild 1

Och sen alla minnen från Vasa från den tiden då min mommo ännu bodde där, de som jag skrev om i ett annat inlägg. Nu låter det som jag är 138 år gammal då jag skrivet detta inlägg. Men nej, visst är jag 24 år fortfarande. Dock hoppas jag att jag minns allt detta lite längre fram i livet också. Vilka är era bästa barndomsminnen?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s