En lycklig hund 

Igår jobbade jag rätt sent, och länge. Tycker om att jobba kvällskift och på så sätt få lite variation i arbetstiderna, men har svårt att varva ner då jag väl kommer hem. Ligger ofta uppe halva natten och försöker hitta ro i kroppen. Så även igår, men det gjorde ingenting för idag fick jag sova ut ordentligt.

Ikväll har vi personalfest, det ryktas om att det skall serveras kräftor. Säkerligen mycket annat gott också, eftersom mina kolleger består av restaurangpersonal. Just nu sitter jag och väntar på nagellacket som skall torka och sedan blir det troligen en klassisk klädkris som står näst i tur.

Bianca är lycklig idag, eftersom det är regn och rusk väder. Hon älskar att vara utomhus i alla väder, men speciellt då det regnar. Hon var så lycklig då vi gick vår dagliga promenad. Plaskade i vattenpölar, sprang ner i det våta gräset i dikeskanterna och gned gladeligen sin våta och leriga päls mot mig mellan varven. Vi var riktigt blöta om både fötter och tassar då vi kom hem, men vad gjorde det då hunden är glad och lycklig. En lite smutsig och våt, men lycklig hund. Det gör även mig lycklig. img_0696.jpg

Annonser

Zip Adventure Park i Vasa

För några veckor sedan gjorde vi något utöver det vanliga. Vi besökte Zip Adventure Park på Vasklot. Vi har länge pratat om att besöka parken, men som med så mycket annat har det inte blivit av. Så jag var glad att vi nu äntligen tog oss tid att besöka det här stället.

Zip Adventure Park är alltså en äventyrspark här i Vasa. Parken har fem olika banor med fem olika svårighetsgrader. Parken består av så kallade höghöjdsbanor, beroende på banans svårighetsgrad rör man sig på 1-8 meters höjd från marken. De har även andra aktiviteter som 5-kamp, där du kan tävla i bland annat pilbågsskytte och yxkastning. På området finns även en grillplats, om man vill kombinera äventyret med att grilla lite. Vill man inte det finns där även ett café med lite smått och gott.Zip (3)Zip (4)Zip (5)Då vi kom till parken köpte vi biljetter och sedan blev vi visade till säkerhetsutrustningen. Vi fick hjälp med att sätta på oss hjälp och sele. Parkens personal berättade säkerhetsreglerna för oss och tog oss därefter vidare till en övningsbana, som var på marken. På övningsbanan visade han hur utrustningen fungerar och berätta hur banorna fungerar. Det rekommenderades att ha på sig handskar. Vi hade med oss egna, men det fanns även att köpas på plats.

Då vi fått all nödvändig information och kunde hantera utrustningen på rätt sätt fick vi tillåtelse att börja använda banorna. Vi började med den lättaste, bana nummer 1. Bana nummer 1 var en så kallad barnbana, men kändes bra att börja där för att få en liten försmak av vad som komma skall. De två första banorna löpte på bra, vi klarade alla hinder utan desto mera bekymmer och det var verkligen kul. Bana nummer tre började kännas mer utmanande och där var ett hinder var jag verkligen ville kasta in handduken. Ett hinder där mina ben skakade och jag var så rädd att jag inte visste hur jag skulle ta mig vidare. Men jag övervann rädslan, kom över hindret och kom säkert ner på marken igen. Man satt hela tiden fastkopplad under en bana, så man kunde inte falla ner. Zip (1)Zip (2)Zip (6)Mina modiga medklättrare fortsatte raskt till bana fyra, men jag stannade på marken under tiden. Kände att jag behövde en liten andningspaus efter det där ena hindret i bana tre. Den sista banan, bana fem, hängde jag däremot med i. Vi tjejer kom på att man kunde använda sig av linbane funktionen om man kände det omöjligt att komma över hindret. Man hade alltså en extra krok, vilken man hakade i då man skulle åka linbana över vissa hinder. Jag använde mig kanske lite väl flitigt av denna funktion i bana fem, men jag var så trött i mina armar vid detta laget plus att den sista banan hade rätt så utmanande hinder. Pojkarna kallade det fusk, men vi tog oss igenom banan i alla fall.

Om jag skall sammanfatta hela upplevelsen med två ord är det, roligt och utmanande. Trots att jag stod över en bana och ”fuskade” mig igenom en, så var det ändå väldigt roligt. Jag vågade mycket mera än jag trodde jag skulle göra och var inte alls så rädd som jag hade förväntat mig. Jag är inte egentligen höjdrädd, men lite mesig av mig då det kommer till sådana här saker. Jag var stolt att jag vågade mig upp i fyra av fem banor.

Zip Adventure Park är ett ställe jag mer än gärna besöker igen. Vi hade en väldigt rolig och fram för allt annorlunda dag. Våra tre timmar flög verkligen förbi. Jag kan varmt rekommendera er att göra ett besök till parken, med vänner eller familj.

Testade Drive in bio 

Igår gjorde vi något vi aldrig gjort tidigare. Jag och en kompis testade på Drive in bio här i stan. Det ordnades även ifjol under ett par kvällar på hösten, men då tog jag mig inte tid att gå. Jag var glad att jag hade möjlighet att gå denna gång. Bianca fick självklart också följa med. 

Jag poppade popcorn, packade med mig några filtar och väntade på vår kompis som skulle plocka upp oss. Då vi körde in till torget bjöd sponsoren Wasaline på ytterligare varsin påse popcorn och vi blev dirigerade till vår plats. Vi fick nog en av de bästa platserna, andra raden mitt framför skärmen. Filmen vi skulle se var Bridget Jones Baby, en film ingen av oss hade sett tidigare. Vi satte oss bekvämt och inväntade ivrigt på att filmen skulle börja. Som tur var hade vi tagit med egna popcorn, jag lyckades nämligen fälla hela den här påsen med popcorn på golvet i bilen, bara sekunder efter att jag tog bilden. Fick ju en fin bild i alla fall img_7491 Bianca var nöjd över att få vara med. Hon låg i baksätet och sa knappt ett ljud. Enda gången hon sade något var egentligen då Wasalines maskot, delfinen, gick förbi bilen. En delfin på två ben, det tyckte Bianca var lite suspekt. Under hela filmen låg hon snällt på sätet och sade ingenting. Knappt så man visste att hon var med. Som den ypperliga matte jag är, hade jag förberett mig och tagit med lite sysselsättning ifall hon skulle bli uttråkad, men det behövdes inte. img_7498.jpgimg_7500.jpgDrive in bio var en annorlunda men rolig upplevelse. Bättre än jag trodde. Man kunde lyssna via en radiokanal, men vi lyssnade på ljudet från högtalarna och det hördes mycket bra. Trots att skärmen såg liten ut, såg man ändå bra. En rolig filmkväll på ett annorlunda sätt. Och enligt mig bättre, eftersom man kunde ta hunden med sig. 

Det är semester

Min första semestervecka spenderade jag nere i Södra Finland, hos vänner och familj. Då jag kom hem därifrån fick vi genast långväga besök från Kiruna ett par dagar. Våra gäster åkte vidare på tisdag morgon och ändå sedan dess har jag haft riktigt lata dagar. Vilket var precis vad jag önskade utav denna semestervecka.

Sovit länge, långa promenader med Bianca. och dagar utan desto mera planer. Bara gjort det som vi har känt för. Precis som nu, sitter här på terassen med Bianca vid min sida utan att veta vart dagen kommer att föra oss. Det är semester.

Jag har en förmåga att alltid få min lediga tid väldigt fullbokad, för fullbokad för mitt eget bästa. Denna semester har jag satt mina egna behov och egna önskemål före allt annat. Tackat nej till saker jag vanligtvis skulle sagt ja till.

Solen skiner, morgonkaffet är uppdrucket. Har nyss talat en god stund med mamma i telefonen. Bianca är nöjd. Livet känns allt bra. Funderar på att åka och handla lite jordgubbar och frysa ner. Kanske klippa gräset. Eller bara ligga raklång i solstolen hela dagen. Eventuellt en grillkväll ikväll med vänner som droppar in. Vi får se. Det är semester. img_2350

Tre personer som inspirerar mig

Sedan jag flyttade till Österbotten har jag fått flera nya bekantskaper, flera nya vänner. Jag har ganska nyligen funnit tre personer som alla tre är stora inspirationskällor för mig, på tre helt olika vis. Alla tre brinner för tre helt olika saker och jag brinner för alla tre. Tre nya vänskaper, tre nya inspirationskällor. Jag skriver oftast inte ut namnen på mina vänner eller familj här i bloggen, eftersom alla inte vill synas här. Men nu gör jag ett undantag, idag vill jag berätta för er vilka mina tre väldigt viktiga inspirationskällor är.

Nanette, vi träffades via bloggen och vårt gemensamma intresse för hundar. Vi fann varandra snabbt i och med att vi delade en stor kärlek till våra hundar och hundar överlag. Nanette har två små pomeranian flickor, Molly och Tingeling. Vi träffas regelbundet med hundarna, i någon hundpark eller hemma hos någon av oss. Hundarna får umgås och vi får prata hundrelaterade saker. Att vi delar intresset hundar är väldigt tydligt, det är nästintill vårt enda samtalsämne. Jag känner inte Nanette som person så mycket på djupet än, men vet det mesta om hennes hundar och allting kring dem. Vi pratar alltid massa hundrelaterade saker. Med henne känns det liksom inte fel att tala om hundarnas mattider , hundbeteende, pälsvård, knasiga saker hundarna gjort eller hur man mår som matte. Med henne känns det inte fel att sitta och dricka kaffe på golvet, bara helt naturligt.  Att ha en vän jag kan tala om hundar med i timtal utan att den blir uttråkad är väldigt värdefullt för mig. Jag strävar till att alltid vara den bästa matten för Bianca, såklart. Då jag träffar Nanette och ser hennes kärlek till hennes små hundar, blir jag inspirerad att vara en ännu lite bättre matte. Jag blir också medveten om att man som matte får och skall göra misstag, det här till och det är helt okej. img_0113Cecilia, vi var arbetskollegor en sommar och klickade ganska snabbt. Cecilia är ganska långt motsatsen till vad jag är. Medan jag är ganska blyg , tillbakadragen och kanske inte alltid vågar säga vad jag tycker, så är hon väldigt öppen, social, rak och ärlig. Det är precis det jag gillar med henne. Det finns inga fasader och inga spel. Jag kan säga vad jag vill och diskutera vad som helst, utan att hon dömer mig. Cecilia har också en liten hund, så även med henne kan jag tala hundsaker. Men det som Cecilia framför allt inspirerar mig med är hennes brinnande intresse för hudvård. Hon är utbildad inom skönhetsbranschen och sjukt duktig på det hon gör. Hon sitter på en massa kunskap och lär sig mera hela tiden. Alltid då vi ses passar jag på att fråga och diskutera mina funderingar angående huden, hudvård och i allmänhet skönhetsbranschen. Hon är en stor inspirationskälla för mig och ger mig massor med ny motivation till att studera. Då allt känns hopplöst och jag vill kasta in handduken är det oftast Cecilias ord som räddar mig. Jag tänker ofta på Cecilia som min mentor.IMG_4846 (2).jpgDaniela, jag började läsa Danielas blogg för flera år sedan. Då var hon ännu bara en blogg i mängden för mig och jag visste inte speciellt mycket om henne som person. Sedan vet jag inte riktigt hur det gick till, men plötsligt kommenterade vi varandras bloggar ganska aktivt och plötsligt var det en självklarhet att vi skulle ses på den inkommande blogg- och nöjesgalan. Vi träffades, talades vid och jag kunde snabbt konstatera att tjejen bakom bloggen var precis lika social och härlig i verkligheten som i bloggen, om inte ännu mer. Sen dess har vi träffats ett par gånger och jag har sett Danielas blogg växa till något mycket större än vad den var då jag började läsa den. Daniela inspirerar mig till att våga och vilja satsa på min blogg. Hon har visat mig att man kan lyckas om man jobbar hårt. Hon peppar mig och får mig att tro på mig själv och min blogg. Ibland då jag funderar över varför jag ens bloggar och tvivlar på hela bloggvärlden, så är det bland annat Daniela och hennes sätt att inspirera mig som får mig att vilja fortsätta. Hon har jobbat hårt med sin blogg och jobbar fortfarande ständigt på att utveckla den, vilket jag lyfter hatten för.img_3782Tre helt olika inspirationskällor, men alla tre lika viktiga sådana. Jag är väldigt glad att jag träffat alla dessa tre och tacksam över att få ha dem i mitt liv. Tack till er för att ni ger mig så mycket som ni gör!

Vi firade vår förlovning

Om det är något jag gillar är det att bjuda in till fest. Som person skulle jag påstå att jag är rätt så gästvänlig av mig. Gillar att ha vänner och familj runtomkring mig, ju fler desto bättre. Mycket mat, program och bra stämning.

Förra lördagen hade vi förlovningsfest. Flera av mina vänner kom ända från Södra Finland och en kom till och med hela vägen från Kiruna. Tretton personer totalt blev vi här hemma i vårt vardagsrum. Ivrig som jag är så började jag givetvis planera och fixa redan några veckor före själva festen. 

Vi hade bordet dukat fullt med mat. Smått och gott, någonting för alla. Allt från gelehjärtan till kallskuret och små tacos. Sambon hade gjort små mini pannacotta som var väldigt populära. Minitacos var också populärt. Jag hade experimenterat lite och gjort en köttröra med färskost som jag serverade på salladsblad. Trots sambons skeptiska min då jag presenterade min idé, så var de verkligen omtyckta de också.

Program hade vi också, en hel massa. Vi hade en frågesport i form av BINGO. Gästerna fick dela upp sig i lag och svara på frågor om oss som par. Fem rätt i vilken riktning som helst betydde Bingo för laget. En av våra gäster hade också gjort en frågesport till oss, där vi skulle svara på frågor om varann. Vi hade lika många rätt, tur det. Sedan fick de bygga brudklänningar av wc-papper och så delade vi med oss av olika minnen vi hade med varann.

Det enda jag har bilder på från kvällen är maten, så det är tyvärr det enda ni får se. Men vi hade verkligen en rolig kväll med många skratt. Jättefina presenter och blommor fick vi också, tack till er alla ❤ folovningsfest-2folovningsfest-6folovningsfest-7folovningsfest-1

En ny vän

Jag började följa Danielas blogg för ett bra tag sedan, exakt när minns jag inte riktigt. Vi började kommentera allt mera på varandras bloggar och Daniela blev snabbt en av dem jag klickade in mig på dagligen. På Bloggalan ifjol träffades vi för första gången och jag fann det genast lätt att tala med henne. Hon kändes precis lika äkta, utåtriktad och glad som hon verkar vara i bloggen. Jag kände genast att jag verkligen kunde vara mig själv, något jag faktiskt inte känner med så många. I alla fall inte sådär första gången man träffas.

I december ifjol träffades vi igen och var ut och promenerade en dryg timme. Idag träffades vi för tredje gången och idag fick även Bianca följa med. Vi promenerade och pratade på en hel timme igen. Hade lätt kunnat gått och tala med henne en timme till.

Jag tycker det är väldigt roligt då man kan hitta nya bekantskaper genom bloggen. Och jag som ändå anser mig själv vara lite av en blyg person, tycker det är roligt då jag vågar ta kontakt med nya människor. Som inflyttad i Österbotten känner jag också att jag behöver våga ta kontakt och hitta de där nya bekantskaperna här och där.

Före jag och Bianca åkte hem igen fick jag se och klappa om Skrållan, en söt liten katt. Skrållan var dock inte så förtjust i Bianca så de fick endast se på varann genom bilfönstret. Både jag och Bianca hoppas på att vi får gå en ny promenad med Daniela snart igen, och även klappa om Skrållan. Den söta lilla katten.

img_3783img_3782