Ett trevligt paket

Idag har jag hämtat ut en trevlig överraskning från posten. Ett paket, till mig och Bianca. För ett tag sedan hade Sofia en tävling i samarbete med Dermosil på sin blogg, där man kunde vinna en valfri förpackning ur Dermosils julserie. Jag deltog i tävlingen och både jag och Bianca höll tummar och tassar här hemma. Jag brukar sällan vinna något, men denna gång hade vi turen på våran sida. Vi vann ett paket, som vi då idag har hämtat ut från posten.

Det förvånar knappast ingen, men jag valde förpackningen som hette ” Best Friend ”. Förpackningen består av ett hundschampo och en handduk. Det som jag gillade med det här schampot var att det är oparfymerat och har beviljats rätt att använda Allergy Certifieds allergisymbol. Pumpflaskan gör det även väldigt smidigt att använda. Förutom shampot så innehåll förpackningen även en väldigt fin handduk, som man aldrig kan ha för många av då man har hund.

Vårt schampo tog precis slut, så detta paket kunde inte ha kommit mera lägligt. Skall bli intressant att testa det och se om det är så bra som det låter. Hittills har jag endast hunnit testa schampot på min egen hand, men det doftade väldigt milt och gott. Och handduken är jättefin och av bra material. Plus att den är perfekt storlek för Bianca. Bianca och jag tackar både Sofia och Dermosil för detta fina paket som piggade upp vår måndag!IMG_0085.JPG

 

Annonser

Andy Wolf och Wasaborg Syncenter

Från ett bloggevent till ett annat, igår skrev jag om den mycket lyckade temakvällen jag deltog i på onsdagen. Idag skall jag berätta om ett annat event. För en dryg vecka sedan fick jag delta i en Inspirations Kväll på Wasaborgs Syncenter här i Vasa. Det var en kväll med bland annat nyheter från Andy Wolf, stylingtips från Voga Styling, musik av DJ Vigify och ätbart från Raawka. Även om jag i något skede som yngre önskade att få använda glasögon, så har jag ännu idag inget behov av det. Inte är jag någon storshoppare av solglasögon heller, men jag tyckte evenemanget lät kul så jag tog med en av mina bästa vänner och åkte dit i alla fall.img_1221img_1245I dörren möttes vi av glada miner, drickbart och mycket snacks. Musiken spelade på från start och människor strömmande i hela tiden. I och med mitt låga användande av glasögon var detta en helt ny affär för mig. Jag blev dock positivt överraskad över hur stort och fint det var. Jag har endast sett affären från utsidan och kunde aldrig ana att det gömde sig en sådan fin lokal där inne. Voga Styling bjöd på olika stylingtips och berättade vad man bör och kan tänka på gällande glasögon. Bland annat att glasögon kan fungera som en accessoar och att man genom glasögonen kan uttrycka sin personliga stil. För de som inte behöver glasögon, finns det även sådana utan styrka, som endast kan fungera som en häftig accessoar. Något att tänka på. Själv är jag nog för feg för att plötsligt börja gå runt med glasögon utan styrka, men ett tips till er andra lite mer vågade.img_1286I pauserna fick man mingla runt och då passade jag bland annat på att prata lite med Daniela och Karro. Chevelle var även där, men nu kom jag på att jag nog inte ens presenterade mig för henne. Genom bloggarna känns det lite som man redan känner alla, men så är det ju inte alltid. Förlåt Chevelle, Sara heter jag och jag läser din blogg. Emily hann jag också byta några ord med, vi hann bland annat prata lite hundar, skor och foto. En bra och salig blandning. Emily är även den som gjort min fantastisk fina bloggheader, hon är mycket duktig på det hon gör. Bilderna här nedan fick jag av Daniela.img_1385img_1290Jag och min kompis som jag hade med mig provade lite glasögon, eller hon provade och jag gick mest runt och tittade. Tog ett par glasögon i handen som jag satte på mig då vi skulle fotograferas, men annars var jag faktiskt ingen aktiv glasögonprovare. Trots det var det verkligen en trevlig kväll, framför allt var det roligt att komma ut och träffa lite folk. Jag tycker det är extra roligt nu då jag börjar känna människor som går på de här evenemangen, att jag börjar ha så mycket vänner och bekanta i trakten så att jag inte behöver känna mig som världens utböling längre. För så har faktiskt situationen sett ut ett antal gånger, att man inte känt någon och blygt stått intryckt i ett eget hörn. Så var det inte den här kvällen. Tvärtom, trevligt, gott och bra stämning. Tack för en trevlig kväll alla inblandade!img_1289img_1386

 

Inspirerad 

Igår hann jag bara hem efter jobbet, för att byta lite kläder och fräscha upp mig så gott det gick på tiden jag hade och sedan drog jag vidare iväg på en temakväll i stan. En temakväll med namnet Bloggbusiness och Frilansdrömmar, ordnad av Projektet Våga Satsa (YA!) med bland annat Malin Båtmästar i spetsen. En mycket givande kväll där vi fick lyssna på två inspirerande kvinnor vid namn Jennifer Sandström och Michaela von Kügelgen. 

Vi blev bjudna på lite smått och gott sponsrat av undervisningsrestaurangen Kungsgården här i Vasa. Bland annat min nya personliga favorit bondost serverades och en mycket fräsch havtornssaft. Efter att Malin, som för övrigt är en kvinna jag imponeras stort av, hälsat oss välkomna och presenterat föreläsarna drog kvällen igång. Först ut var Michaela, även känd som Kugge. Jag kan inte påstå att jag var så bekant med henne eller vad hon pysslar med. Hennes namn har jag sett här och där och sett att hon nyligen kommit ut med en bok, men ungefär där tog det slut. Men vilken kvinna, vilken inspirationskälla.

Michaelas föreläsning var inte alls som hon själv trodde där ett tag, flumm. Tvärtom, tydligt och klart. Lätt att hänga med och fram för allt intressant. Fängslande. Michaela pratade mycket om det här med frilansande och hur det är att vara sin egen chef, medan Jennifer gick mera in på att göra sin blogg till en business. Båda ämnena intresserade mig och de gick också mycket hand i hand kan jag tycka. Jennifer har nyligen valt att satsa på sin blogg som ett heltidsjobb, vilket jag tycker är imponerande. Imponerande på så sätt att hon har jobbat upp sig och vågat satsa så att hon idag kan livnära sig på sin blogg. Det är något även jag skulle vilja i framtiden, att i alla fall delvis kunna livnära mig på min stora hobby, bloggen.Michaela.pngBåda dessa kvinnor fick mig att inse att allt är möjligt. Som den drömmare jag är, lever jag till stor del med tankesättet att allting är möjligt, men ibland tvivlar man. Såklart. Jennifer och Michaela gav mig en påminnelse om att man skall kämpa för det man vill, vill man så kan man. Framför allt en sak som Michaela sade fastnade starkt i mitt minne, att man måste våga misslyckas. Ett misslyckande är inte alltid ett misslyckande, utan kanske ett försök. Michaela gav som exempel att om man presenterar en idé för någon och denne inte gillar idén, så skall man inte se det som ett misslyckande, utan ett försök. Ett försök till något som man kämpar vidare med. Något jag konstant jobbar med, att sluta se allting som ett enda misslyckande. Jag är och har alltid varit rädd för att misslyckas, något jag idag är medveten om och konstant jobbar med att överkomma. Jennifer sade också en sak som gav mig en ögonöppnare – ”Bloggande grundar sig i passion. Hitta din passion och förvalta det du är bra på!”.

Både Jennifer och Michaela talade mycket om att hitta sin grej. Att hitta min egen nisch. Under kvällen insåg jag på riktigt att det har jag gjort, hittat min nisch i min blogg. Det tog ett tag och vägen hit har varit lite krokig med både ner- och uppförsbackar. Nu känner jag dock att jag har hittat min riktning och jag ser en ganska tydlig väg framåt. Då jag kom hem från kvällen var jag full av nya ideer, tankar och drömmar. Massor av inspiration, jag började genast lista olika mål och ideer i häftet vi fick med oss hem. Tusen Tack för en mycket trevlig och fram för allt givande kväll, mera av dessa kvällar tack!Jennifer.png

 

Ses vi på Galan?

Bloggvärlden är fylld av ivriga och taggade personer som kommer att delta i Galan som går av stapeln i Vasa Stadshus idag. Jag har haft lite annat att fundera på och inte orkat ta del i galadiskussionerna. Men ja, jag kommer också att gå på Galan. Och visst ser jag fram emot det.

I år hoppas jag att jag vågar stiga utanför min bekvämlighetzon lite mera och gå fram och prata med många nya människor, brukar vara lite blyg då det gäller sådant. Jag anser mig vara riktigt dålig på small talk också, men det löser nog sig. Ser du mig får du väldigt gärna komma fram och hälsa, ta initiativet ifall jag fegar ur. 

Ifjol var det många som hade svårt att känna igen mig, i och med att det mest är min hund Bianca som visar sitt ansikte här på bloggen. Jag läste på Vasabladet att hunden tyvärr inte får komma med på Galan, så ni får försöka känna igen mig utan Bianca vid min sida i år igen. Så här såg jag ut ifjol och i år kommer jag att gå med samma kompis, som inte bloggar. För man behöver faktiskt inte ha en blogg för att gå på galan, alla får komma! Ses vi ikväll? 

IMG_4461

Obs, Igår kväll då jag kikade in här för att skriva klart blogginlägget som jag påbörjade igår på morgonen, men som jag aldrig hann skriva klart. Då såg jag att mitt halvfärdiga inlägg hade blivit publicerat av misstag. Så om du tittade in här igår och såg ett halv mystiskt inlägg så var detta alltså orsaken.

En helt egen kategori

Den stora snackisen i bloggvärlden just nu är utan tvekan Galan 2016 som hålls den 19 November i Vasa Stadshus. Blogg- och nöjesgalan som ordnas för andra gången i år. Precis som ifjol skall det även i år delas ut priser i olika kategorier. Nomineringarna är i full gång och bloggare skriver om varför man skall nominera just dem och i vilken kategori de anser sig passa. Bloggvärlden kryllar av olika synpunkter på Galan och jag läser alla inlägg med stort intresse. Vissa anser att bloggare inte skall fiska efter nomineringsröster, medan andra anser det vara mer än okej. Vissa tycker Galan är ytlig, medan andra är taggade till tusen. Galan har även väckt många tankar hos mig, men i lite andra banor än de redan nämnda.

Mitt bloggande började som något helt annat än vad det är idag. Jag började blogga här för ganska exakt fem år sedan och bloggade då enbart om mina nyligen påbörjade Estenom-studier. Väldigt faktabaserat och opersonligt. Tråkigt, kan jag tycka idag. Något år senare övergick det till lite personligare inlägg, men på ett ganska klumpigt skrivet sätt och i vissa fall även lite svårläst. Jag kände mig lite vilsen och det blev ofta att jag skrev någonting bara för att leverera, även om resultatet inte alltid blev det bästa.

Viktigt för mig som bloggare idag är att jag skall få skriva det jag vill och när jag vill. Utan krav och utan press. Skulle det finnas krav på hur ofta man måste publicera inlägg hade jag lagt av genast. Vissa veckor har jag massor jag vill dela med mig av, andra veckor kunde jag inte bry mig mindre.

Från att ha gått från en renodlad Estenomblogg till något av en vilsen vardagsblogg till det jag är idag, känner jag ofta att jag är en helt egen kategori i bloggvärlden. Jag är inte längre en Estenom-blogg. Inte är jag någon modebloggare eller hälsobloggare och inte är jag speciellt kreativ av mig heller. Sällan hakar jag på de stora debattämnena, utan kör mitt eget lilla race. Ibland ler jag för mig själv och undrar om jag kunde passa i facket med familjebloggare, jag bloggar mycket om min familj och vardagen med dem. Bara att det inte ingår några barn i min familj. Men lika mycket familj är vi ju för det. Bloggveteran är jag enligt Galans kategori beskrivning, men ser mig verkligen inte som en. En personlig blogg är jag på vissa plan, även om jag också håller tillbaka en del.

Idag tror jag många ser mig som bloggaren som alltid skriver om sin hund och delar en massa hundbilder. Jag tycker om att låta Bianca figurera med sitt söta ansikte här på bloggen, eftersom jag själv inte är så bekväm med att hamna på bild. Bianca är en enorm del av mitt liv så därför känns det så naturligt att skriva om henne och vår vardag tillsammans. Sen är det skönt att få varva ibland med att skriva om lite studier och andra tankar. 

Det är väl det jag börjat inse, då jag funderat över i vilken kategori jag hör hemma. Jag behöver inte passa in i något speciellt fack eller kategori. Det här är min blogg. Mitt fack. Min alldeles egna kategori. Sen spelar det inte så stor roll vad vi kallar det. Trots att jag ibland funderar över om mina skriverier ens intresserar någon, så har jag insett hur till freds jag själv är med min blogg just nu. Mitt lilla kryp in. Den är inte störst, bäst och den har definitivt inte mest läsare. Men den är jag. Och den ger mig personligen så mycket, vilket är det viktigaste för mig. Varenda liten gillning , tummen upp och kommentar betyder så mycket mera än tusentals läsare för mig. Så tack till er alla som kikar in här och tar del av min och Biancas vardag ❤img_5065-kopiaI tre dagar till kan du nominera dina favoriter inom olika kategorier. Alla kan vara med och nominera, i en eller flera kategorier. HÄR kommer du till Nomineringen.

En andra header

Inlägget är i samarbete med E.Lithen. 

Nu skall jag visa er den andra bloggheadern som Emily på PR Byrån E.Lithen  gjorde åt mig genom ett samarbete. Som jag redan skrev tidigare hade Emily gjort så fina utkast, så jag hade svårt att välja endast en som hon skulle arbeta vidare på. Därför gjorde hon hela tre stycken headers åt mig. Jag kan inte ännu heller bestämma vilken jag gillar bäst. Alla är så fina på sitt sätt.

Det bästa med mina nya bloggheaders tycker jag är hur de verkligen speglar min blogg och mig. De känns verkligen som jag. Att Emily som aldrig träffat mig personligen lyckas med en sådan sak är ganska fantastiskt.

Du hittar E.Lithen på Instagram här och bloggen som Emily skriver hittar du här. Hon har nu också en kampanj på gång för alla bloggare, liten som stor.  Jag tycker du som bloggar skall gå och läsa mera om hennes kampanjerbjudanden på bloggen. Kampanjen håller på ända fram till jul, men varför inte fräscha upp bloggen inför den kommande Galan 2016?

saramaria 1 C.jpg

En ny vän

Jag började följa Danielas blogg för ett bra tag sedan, exakt när minns jag inte riktigt. Vi började kommentera allt mera på varandras bloggar och Daniela blev snabbt en av dem jag klickade in mig på dagligen. På Bloggalan ifjol träffades vi för första gången och jag fann det genast lätt att tala med henne. Hon kändes precis lika äkta, utåtriktad och glad som hon verkar vara i bloggen. Jag kände genast att jag verkligen kunde vara mig själv, något jag faktiskt inte känner med så många. I alla fall inte sådär första gången man träffas.

I december ifjol träffades vi igen och var ut och promenerade en dryg timme. Idag träffades vi för tredje gången och idag fick även Bianca följa med. Vi promenerade och pratade på en hel timme igen. Hade lätt kunnat gått och tala med henne en timme till.

Jag tycker det är väldigt roligt då man kan hitta nya bekantskaper genom bloggen. Och jag som ändå anser mig själv vara lite av en blyg person, tycker det är roligt då jag vågar ta kontakt med nya människor. Som inflyttad i Österbotten känner jag också att jag behöver våga ta kontakt och hitta de där nya bekantskaperna här och där.

Före jag och Bianca åkte hem igen fick jag se och klappa om Skrållan, en söt liten katt. Skrållan var dock inte så förtjust i Bianca så de fick endast se på varann genom bilfönstret. Både jag och Bianca hoppas på att vi får gå en ny promenad med Daniela snart igen, och även klappa om Skrållan. Den söta lilla katten.

img_3783img_3782