Om dygnets få timmar

Jag har inte glömt er eller det här forumet, men är inne i en riktigt intensiv period just nu. Förra veckan var jag två dagar i Tammerfors och denna vecka samma sak, sitter faktiskt på hotellrummet i Tammerfors även nu i skrivande stund. Då jag är hemma så jobbar jag och studerar. Massa studier just nu. Min lediga tid går givetvis åt Bianca och sambon.

Trots att det är en period med många bollar i luften och långa dagar så känner jag mig väldigt tillfreds. Nöjd med situationen. Om alltid går som det skall så är jag klar kosmetolog om en månad, då har jag två år av läroavtalsstudier bakom mig och en massa nya möjligheter framför mig. Jag tycker om när det händer saker och fram för allt då jag känner att jag utvecklas och lär mig nya saker. Allt detta kommer vara så värt det i slutändan, det känner jag redan nu och det är dels det som får mig att fortsätta kämpa.

Till min glädje och lättnad har Biancas husse varit ledig ett par veckor och varit hemma med henne. Det har underlättat massor för mig, jag har verkligen kunnat sätta tid och fokus på mina studier. Imorse då jag åkte hemifrån lämnade jag Bianca hemma med sin kompis Charlie. Charlie och hans familj bor hos oss några dagar då deras lägenhet renoveras. Min lilla gudson på knappa två månader, katten Charlie och hans husse och matte har tagit så väl om Bianca den här veckan då jag och sambon jobbat. Det har varit skönt att veta att Bianca haft sällskap om dagarna.

Men så att ni vet, så håller inte bloggen på att dö ut. Dygnets timmar räcker helt enkelt inte bara till allting, även om man så gärna vill. Ni får dock gärna komma med önskeinlägg eller liknande, nu då jag själv inte har så mycket tid att fundera på ämnen att skriva på. Nu skall jag sticka ner näsan i studiematerialet igen och återkommer då jag hinner.img_3945

 

Tufft att studera på finska

Finland är ett tvåspråkigt land, med två officiella språk. Finska och Svenska, med finska som majoritet. Trots att vi har två officiella språk finns det många i vårt land som inte talar speciellt mycket eller ens överhuvudtaget finska.  Jag har varit en av dom.

Jag är uppvuxen på en ö där man inte behövde använda sig av finskan. Man hörde inte så mycket finska och man talade nästan aldrig. Men vi läste såklart ändå språket i skolan, dock kunde vår lärare i lågstadiet inte heller speciellt mycket finska. Så utbildningen i vårt andra officiella språk blev genast lidande. Därefter har jag alltid haft svårt med finskan, jag har förstått men inte riktigt gjort mig förstådd. Det är egentligen först då jag började jobba på min nuvarande arbetsplats för fyra år sedan som sommarjobbare som min finska började utvecklas till det bättre. Mina arbetskolleger är finska och och ungefär hälften av alla kunder talar finska.

Sedan dess har jag verkligen utvecklat mina finska kunskaper. Idag förstår jag och jag gör mig även förstådd. Jag lär mig mera och blir bättre varje dag. Det är roligt och det underlättar, men givetvis är det även tungt ibland. Att leva en vardag på ett annat språk än sitt eget modersmål. Ibland är det kanske något jag så gärna skulle berätta, men det tar så mycket energi att bara fundera över hur jag skall berätta det så jag låter bli. På lunchpausen orkar jag inte alltid vara delaktig i alla diskussioner, eftersom det kräver att jag översätter allting i mitt huvud och samtidigt skall hänga med i diskussionen. 

Då jag för två år sedan fick möjligheten att påbörja ett läroavtal på min arbetsplats och med en finsk skola i Tammerfors involverad, så hoppade jag i princip i det utan att tänka desto mera. I efterhand slog det mig att jag faktiskt skulle börja studera på finska.

Har det varit tufft att studera på finska? Oja, verkligen. Dels kan man inte kommunicera med varken lärare eller andra elever på samma sätt. Dels förstår jag ibland bara 60% av vad som sägs på lektionen och ibland hela 90%. Jag måste översätta allt material till ett språk jag förstår och alla uppgifter måste jag först göra på svenska så att jag själv förstår och sedan på finska så att lärarna förstår. Jag tror faktiskt jag gått miste om en hel del information och kunskap som delats ut under studietiden, eftersom jag helt enkelt inte förstått och inte kunnat ta in det. Men jag har även lärt mig massor. Jag har lärt mig massor med nya ord, benämningar och jag kan bland annat nämna alla hudens lager på svenska, finska och latin.

Om jag jämför dagens situation med Sara 17 år som var på Viking Line på praktik, som stod där i köket med en soppslev och sade ”missä, missä”. För att det var enda ordet jag kunde säga då jag ville veta vart jag skulle sätta den.  Om jag jämför henne med mig idag så är det ju helt jävla fantastiskt. Min motivation och inställning har kanske inte alltid varit den bästa längs vägen, men jag har gjort det ändå. Jag gör det fortfarande. Så sjukt häftigt egentligen. Så ja, det är tufft att som finlandssvensk studera på finska men det har varit och är värt det i det långa loppet. img_3925

Sista sparlågan

Hej på er. Här går jag på sista sparlågan så att säga. Jag hade en aktiv uppdatering på gång, med en massa saker jag ville skriva om och berätta för er. Det har jag ännu, men min tid räcker inte till. Så enkelt är det. Jag har ju ett läroavtal som håller på här vid sidan av allt hundrelaterat ni läst om på sistone, och det är det som nu har skakat om mig lite grann.

Min läroavtals resa har varit en berg och dalbana, milt sagt. Så har även de senaste veckorna varit. Planen har alltid varit att jag skall bli klar nu i maj. Jag har vetat det ända sen jag började med det här och det har alltid legat där i bakhuvudet och grott. När skolan förra veckan kom med ideén om att jag skulle bli klar först i höst blev jag otroligt less på att de fortfarande inte hade någon koll på hur min studieplan ser ut. Kommunikationen från skolans sida har sedan dag ett varit usel, kanske beror det på att vi talar olika språk eller kanske beror det på att jag inte förstår deras system. Jag vet inte.

Det redde i alla fall upp sig och nu är tanken att jag skall bli klar redan i april. Plötsligt kom det över mig som ett skyfall att det endast är 2,5 månader dit. I samband med det här kom skolan på att det är en hel del kurser jag inte gått under mina två år, så jag kommer jag att pendla mellan Vasa och Tammerfors nu ett par dagar i veckan fram tills april då de praktiska proven är.

Skolan tyckte också det var smart att låta mig gå företagsamhetskursen nu på våren, samtidigt som jag skall förbereda mig för alla praktiska prov. Företagsamhetskursen innebär en inlämningsuppgift där vi skall starta vårt eget företag i teorin, en kurs jag gått redan två gånger och även en uppgift jag gjort redan två gånger i mina tidigare utbildningar. Men nu går jag den då alltså igen, eftersom skolan inte kan se till mina tidigare utbildningar tydligen. Tanken var att jag skulle ha gått den i höstas, då jag inte hade så mycket skola. Men då jag frågade när den gick så hade den redan gått och min chans var borta. Så, kommunikationen här får inte helt fulla poäng kan man säga.

Förutom det skall det göras så kallade Näyttötutkintosuunitelmat (svensk översättning?) för alla de olika behandlingarna som skall genomföras i proven i April. Vilket också är rätt så tidskrävande. Sen gör jag ju allting på både svenska, så att jag själv förstår, och på finska så att lärarna förstår. Jag lär mig mycket av det här, att sitta och skriva och studera på finska absolut. Jag har bara lite svårt att förstå att man inte kunde jämna ut det lite bättre på mina två år, istället för att klämma in allt de sista två månaderna.

Jag har verkligen förstått nu att jag skall bli klar snart och fått något av en sista minuten panik. Stressat som en tok och letat efter andetag. Idag skall jag arbeta på mitt företag och försöka få in det den här veckan. Så om det är lite lugnare här nu, så vet ni varför. Jag studerar helt enkelt, med hopp om att vara utexaminerad kosmetolog om bara ett par månader.IMG_9493

Dags att studera igen

Det har varit väldigt oklart om jag överhuvudtaget skulle ha några närvarodagar nu under hösten här i Tammerfors eller ej. Men för ett par veckor sedan fick jag alternativet att komma hit tre dagar nu i oktober eller spara dessa dagar till våren med allt annat. I vår har jag alla mina praktiska prov samt några kvarvarande kursdagar att gå, så valde att göra bort dessa dagar nu. Aromaterapi och Aromamassage är det vi går igenom nu.

Att studera på läroavtal har verkligen inte varit någon lätt match för mig. Svårt, tungt och jobbigt på så många sätt och vis. Det har många gånger känts som det tagit mer än vad det givit. Ibland då jag varit här har jag mått riktigt riktigt dåligt och ibland har det känts lite bättre. Den här gången känns det helt okej.

Jag hade inte fått någon som helst info om vilket tid vi började idag, i vilket klassrum vi skulle vara eller med vilken grupp jag skulle gå denna kurs. Men mitt tåg var här kring nio i morse och nästan första människan jag mötte i korridoren var läraren som drar denna kurs. Jag hade inte sett henne förut men hon hade en namnskylt på arbetsjackan, vilket underlättade. Läraren skakade hand med mig och visade mig klassrummet. Jag gillade henne genast, hon var betydligt positivare och trevligare än vad många andra varit. Jag fick även vara med en grupp jag träffat en gång tidigare, så det kändes också kul.

På förmiddagen hade vi teori, där jag hängde med bra och förstod nästan allting som sades. Det kändes skönt. Eftersom läroavtalet går helt på finska så är det ibland svårt att hänga med bland alla svåra facktermer. Plus att de ofta pratar väldigt snabbt. På eftermiddagen började vi öva praktiskt, jag arbetade tillsammans med en annan läroavtalsstuderande som var riktigt trevlig.

Imorgon är upplägget detsamma och på onsdagen övar vi bara praktiskt. Jag hoppas jag kommer hem härifrån med mycket ny kunskap och en positiv känsla. Nu skall jag försöka studera lite grann. Hemma hinner jag aldrig studera så mycket jag skulle vilja, då jag även jobbar. Så jag brukar försöka passa på då jag är här. Hej så länge!bild 2 (2)

För första gången var det roligt

Befinner mig på ett fullbokat tåg, verkligen fullbokat. Idag sitter jag i alla fall ner, till skillnad från den här gången. På tisdag kväll satt jag en dryg timme och försökte boka biljetterna, sambon fick lugna ner mig då nerverna tog slut. Vr:s hemsida ville inte samarbete, antar att det var väldigt många som bokade samtidigt eftersom platserna försvann som smör i solen under den där timmen jag satt och försökte boka. Men nu är jag här, på min sittplats. Lyssnar på Ted & Kaj, podden som ger mig mycket vardagsglädje. Så roliga typer alltså. Nu var det ju varken biljettbokning eller Ted & Kaj jag skulle skriva om, utan dagens skoldag.

Idag var det sminkning på schemat, praktiska övningar. Det var frivilligt för mig att delta, men eftersom sminkningar (speciellt då festsminkningar) inte är min favoritgrej eller starka sida så ville jag självklart delta. För första gången var det superroligt att vara i skolan i Tammerfors. Redan förra gången då jag träffade och hade min första lektion med min nya handledare var det en stor förändring jämfört med förut.

Läraren sade glatt hej och välkomnade mig till skolan. Såg på mig och pratade med mig dagen lång. Tog sig tid för att prata med mig och hjälpa mig, lära mig. Verkligen tog kontakt med mig. Vet ni hur fantastiskt det känns då man tidigare känt sig som man varit osynlig i skolan. Ingen har brytt sig och inget intresse överhuvudtaget har visats.Läraren har inte ens sett på dig då du kommer eller går. Det känns som att detta är första läraren som verkligen är glad att ha mig där och det är definitivt första läraren som ärligt vill lära mig saker. Och hon lärde mig massor idag.

För första gången hade jag en rolig skoldag. Den där klumpen i magen fanns inte där som den brukar och känslan att man inte hör hemma eller inte är välkommen var som bortblåst. Jag har funderat mycket på varför jag tyckt skoldagarna varit så jobbiga, men nu vet jag. Allt var fast i min tidigare handledare och tidigare lärare. Allt är så tydligt nu. Nu ser jag verkligen fram emot nästa skoldag som är i början av April. Hoppas att det fortsätter i samma spår nu, för det här gillar jag!img_9777

En bild från en av mina tidigare Tammerfors-resor.

Positivt överraskad

Idag träffade jag min nya handledare i skolan. Min förra slutade p.g.a. av orsaker jag inte känner till. Utan att döma någon kan jag kanske tycka att det var bra för flera parter att hon sökte sig någon annanstans. Trivs man inte på ett jobb så skall man byta, så enkelt är det. Men idag träffade jag min nya handledare som sagt, tidigare har vi endast haft kontakt via mejl. Nu efter att jag träffat henne är allt jag tänker; varför fick jag inte träffa henne för ett år sedan?

För första gången fick jag ett varmt ”hej och välkommen” då jag kom fram. Trevliga ord och glada miner. En person som jag kunde prata och diskutera med utan att hon snörpte på näsan genast. En person som svarade på mina frågor och förklarade saker som jag inte förstod. En person som sade hejdå då jag for och tackade mig för att jag hade deltagit i dagens lektion.

Min nya handledare håller make-up kursen jag går nu. Tack vare min tidigare utbildning förstod hon att jag redan har viss kunskap inom make-up. Hon meddelade mig vilka dagar jag får delta i, men lämnade beslutet till mig. Det är ju ändå jag själv som vet bäst vad jag kan och vad jag inte kan. Tidigare då jag har ifrågasatt varför jag måste delta i dagar som inte ger mig något och varför jag måste komma till skolan då det lär ut saker som jag redan kan utan och innan, så har jag alltid fått ”du bara måste” till svar. Ungefär så. Det har aldrig tidigare funnits rum för diskussion eller frågor.

Det är såhär ett läroavtal skall gå till. Man skall ta i beaktande den enskilda studerandes kunskaper och tidigare utbildningar. Inte bara tvinga studerande till skolan därför att man kan. Att resa till Tammerfors kostar både tid och pengar för flera personer än mig, så det har verkligen känts dumt att åka dit och få ut precis noll av de flesta dagar.

Förutom att min nya handledare var en riktigt trevlig och härlig person, kunde hon även lära ut de kunskaper hon hade. Något som har varit väldigt bristfälligt med tidigare lärare. Riktigt intressant lektion och för första gången var jag faktiskt ledsen att jag måste lämna lektionen lite tidigare för att hinna med mitt tåg. Jag hoppas verkligen att det fortsätter att gå i den här riktningen nu, mycket mycket bättre!IMG_9493En bild från höstens Tammerfors resa, idag fick jag ha betydligt varmare kläder på mig.

Hälften kvar

Idag befinner jag mig på samma plats som för ett år sedan, i tåget på väg mot Tammerfors. Skillnaden på för ett år sedan och idag är att idag vet jag vart jag är på väg och vad som väntar. Idag är det exakt ett år sedan jag inledde mitt läroavtal och gjorde min första Tammerfors resa.

För ett år sedan hade jag halvt ofrivilligt lämnat en Bianca med inpaketerade bakben hemma med Sambon, osäker och nervös skulle jag istället tillbringa min första skoldag i en främmande skola, främmande stad och på ett språk som inte är mitt modersmål. Väl framme i  Tammerfors möttes jag av ett smått kaotiskt mottagande. Många osäkra känslor föddes.

Idag ser situationen helt annorlunda ut. Under det senaste året har jag besökt Tammerfors många gånger och vet hur skolan där fungerar. Under det senaste året har jag flera än en gånger funderat över vad jag egentligen gett mig in på. Jag och skolan har haft olika syn på många saker och ibland har jag bara velat ge upp. Idag känns det ändå som jag börjar se målet. Hälften gjort, hälften kvar. Halvvägs. Om jag har klarat det såhär långt så tror jag nog att jag klarar det ända fram till mål också. Jag vill klara det och jag skall klara det. Om drygt ett år skall jag stå som färdig kosmetolog med pappren i min hand. bild 2 (2)