Tre läsvärda

Den här måndagen vill jag ta en titt tillbaka och lyfta fram några inlägg som jag anser är värda att lyftas fram en gång till. Tre, enligt mig, läsvärda inlägg i mitt arkiv.

Mata inte min hund, ett inlägg som egentligen startade från en irritation över att människor inte kan ta ett nej. Ett inlägg som jag sedan ville sprida ett budskap med, att hundar faktiskt kan bli sjuka om man inte lyssnar och accepterar ett nej. Inlägget handlar om varför jag inte vill att att man matar min hund utan lov. Inlägget fick mycket bra respons, speciellt bland hundägare. En läsare kommenterade att det är ett inlägg som borde delas gång på gång. Läs inlägget här.img_4909Hundar och Fyrverkerier, ett inlägg som jag väntade mig att skulle få mer kommentarer och starta en del diskussioner, eftersom jag vet hur omdiskuterat detta ämne är bland hundägare. Antingen nådde inlägget inte fram till de rätta personerna eller så fick jag inte fram mitt budskap som jag tänkte. Ändå värt att lyfta fram igen. Läs inlägget här.

De förgiftar våra hundar, ett inlägg jag skrev ganska nyligen. Handlar om den fruktansvärda sanningen att människor lägger ut gift i naturen i hopp om att skada eller vi värsta fall döda hundar. Ett fenomen som tyvärr har blivit allt för vanligt. Läs inlägget här. 

Annonser

Om att marknadsföra sig själv

Jag är väldigt dålig på att marknadsföra mig själv och den här bloggen. Jag blir fortfarande lite generad då människor kommenterar eller frågar något om min blogg. Jag vet egentligen inte varför. Kanske har det att göra med att jag som person är ganska blyg av mig. Jag är rätt så tillbakadragen och vill helst inte dra till mig uppmärksamhet. Jag trivs som bäst då jag smälter in och inte syns så bra. Att sitta bakom skärmen känns därför ganska skönt.

Då jag får frågan om jag har en stor blogg eller om jag har många läsare, svarar jag nästan alltid ”Nej, jag har ingen stor blogg”. Men, vad gör det egentligen en blogg till en stor blogg? Är det antalet läsare? Är det följare? Antal inlägg? Interaktioner? Vad är det egentligen som säger att min blogg inte är stor. Får jag tio eller femton likes på Facebook är det stort för mig. För någon annan är kanske tre likes mycket och nån behöver 200 för att vara nöjd. Är det inte egentligen vi själva som avgör vad som är stort.

Jag har alltid varit dålig att skryta på mig själv. Och bloggen. Något jag försöker bli bättre på. Eftersom det här egentligen är det forumet var jag verkligen kan leva ut i mina tankar. Den senaste perioden har jag verkligen försökt att bättra mig på den här fronten. Jag är väldigt stolt över min blogg och jag tycker det är väldigt roligt. Givande. Bloggen är min stora hobby och något jag verkligen njuter av att göra. Varför är det då så svårt att erkänna det inför andra?

Jag hoppas att jag blir bättre på att stolt säga att jag har läsare på min blogg. Den börjar bli ganska igenkännbar och jag tycker att den känns alldeles lagom stor. Att jag vågar uppmuntra folk att läsa den, gilla min facebooksida och dela vidare det jag skriver. Jag drömmer ju faktiskt om att kunna ta bloggandet ett steg längre och då tvivlar jag på att man kan sitta bakom en skärm och gömma sig.img_7412

Tankar om att vara en mattebloggare

Den här bloggen, min blogg, har provat flera olika inriktningar innan den hittade hem. Började som något försök till vardagsblogg, vilket ganska snabbt blev en Estenomblogg som jag tyckte om att skriva och som passade bra just då. Då Estenom studierna tog slut blev den någon slags vardagsblogg igen, med stor inriktning på hundar och Bianca. Från och med detta år har det varit ännu mera fokus på hundar och fram för allt Bianca. Den har blivit en hundblogg, eller skall vi säga en matteblogg. Och nu har den äntligen hittat hem.

Det är inte lätt att skriva en blogg som fokuserar sig på hundar. Många tycker om hundar och många har hundar, men det betyder ändå inte att alla vill läsa om hundar varje dag. Att försöka skriva varierande inlägg som ändå har något slags budskap är inte alltid helt lätt, något säkert många bloggare och skribenter känner av. IMG_5029 (2).jpgDen svåraste utmaningen är ändå att hitta mina läsare och fram för allt att få dem att stanna. Att hitta en stabil läsarkrets är inte lätt, har jag märkt. Det är något jag hela tiden jobbar på. Det är ett av mina mål med den här bloggen, att få ett stabilare besökarantal.

Orsaken till att jag väljer att fortsätta skriva och arbeta fram material till den här bloggen är för att den ger mig själv så otroligt mycket. Jag har sagt det många gånger förr, men jag lär mig verkligen massor av att blogga. Jag reflekterar över saker jag kanske annars inte skulle reflektera över. Ibland är det ett sätt för mig att bearbeta saker, lätta på hjärtat och få utlopp för mina känslor. Plus att det såklart är roligt att få titta tillbaka på tiden som varit, vad man gjort och hur man känt för ett eller två år sedan. Att min familj och vänner som bor längre bort kan följa med vår vardag är också ett stort plus.

Jag får ofta höra att det inte finns någon annan blogg som min, vilket också ger mig motivation i mitt skrivande. Jag kanske faktiskt är den enda i min genre, en genre som vi kanske kan kalla för mattebloggare. Ja, jag är nog en mattebloggare. Vi kan alltså konstatera att jag äntligen hittat min kategori och min plats i bloggvärlden. Nu är det bara att fortsätta framåt.

Den jag vill vara för er 

Trots min fortsatta andningspaus härifrån har jag  den senaste veckan jobbat mycket med bloggen, vid sidan om. Jag har flera nya spännande saker på gång, som ni kommer att få ta del av i sinom tid. Redan nu kan jag säga att det kommer att bli en julkalender även i år samt att jag har ett eller flera spännande samarbeten på gång.

Ibland känner jag att jag skriver för mycket hundrelaterade inlägg och visar för mycket hundbilder. Att jag av någon okänd anledning borde skriva mera varierat. Så känner jag inte nu längre.

Under den senaste tiden har jag känt väldigt starkt att jag nu vet vilka delar jag vill visa av mig själv här på bloggen. Vilka saker jag vill satsa och fokusera på. Mitt stora hundintresse och livet med Bianca är det som driver mig mest till att skriva. Det är också mina hundrelaterade inlägg som får mest kommentarer och feedback.

Jag kommer från och med nu att satsa allt mera på att hålla bloggen fokuserad på livet med Bianca, livet med hund. Jag kommer fortsättningsvis dela med mig av mina pågående studier och lite annat här och där, men mitt fokus kommer ligga på de fyrbenta.

Jag hoppas att också icke-hundmänniskor kan hitta något att relatera till i min blogg. Känslor och tankar som också de utan hund kan ta del av. Känna igen sig i. Tips som nya eller gamla hundägare kan ha användning av. Jag vill visa er att livet med hund är så mycket mera än tidiga morgonpromenader och känslan av att alltid vara bunden.

Jag vill växa. Jag vill stiga ut ur skuggan och visa framfötterna.

Jag vill bli Finlandssvenskarnas Matteblogg. img_3789

En helt egen kategori

Den stora snackisen i bloggvärlden just nu är utan tvekan Galan 2016 som hålls den 19 November i Vasa Stadshus. Blogg- och nöjesgalan som ordnas för andra gången i år. Precis som ifjol skall det även i år delas ut priser i olika kategorier. Nomineringarna är i full gång och bloggare skriver om varför man skall nominera just dem och i vilken kategori de anser sig passa. Bloggvärlden kryllar av olika synpunkter på Galan och jag läser alla inlägg med stort intresse. Vissa anser att bloggare inte skall fiska efter nomineringsröster, medan andra anser det vara mer än okej. Vissa tycker Galan är ytlig, medan andra är taggade till tusen. Galan har även väckt många tankar hos mig, men i lite andra banor än de redan nämnda.

Mitt bloggande började som något helt annat än vad det är idag. Jag började blogga här för ganska exakt fem år sedan och bloggade då enbart om mina nyligen påbörjade Estenom-studier. Väldigt faktabaserat och opersonligt. Tråkigt, kan jag tycka idag. Något år senare övergick det till lite personligare inlägg, men på ett ganska klumpigt skrivet sätt och i vissa fall även lite svårläst. Jag kände mig lite vilsen och det blev ofta att jag skrev någonting bara för att leverera, även om resultatet inte alltid blev det bästa.

Viktigt för mig som bloggare idag är att jag skall få skriva det jag vill och när jag vill. Utan krav och utan press. Skulle det finnas krav på hur ofta man måste publicera inlägg hade jag lagt av genast. Vissa veckor har jag massor jag vill dela med mig av, andra veckor kunde jag inte bry mig mindre.

Från att ha gått från en renodlad Estenomblogg till något av en vilsen vardagsblogg till det jag är idag, känner jag ofta att jag är en helt egen kategori i bloggvärlden. Jag är inte längre en Estenom-blogg. Inte är jag någon modebloggare eller hälsobloggare och inte är jag speciellt kreativ av mig heller. Sällan hakar jag på de stora debattämnena, utan kör mitt eget lilla race. Ibland ler jag för mig själv och undrar om jag kunde passa i facket med familjebloggare, jag bloggar mycket om min familj och vardagen med dem. Bara att det inte ingår några barn i min familj. Men lika mycket familj är vi ju för det. Bloggveteran är jag enligt Galans kategori beskrivning, men ser mig verkligen inte som en. En personlig blogg är jag på vissa plan, även om jag också håller tillbaka en del.

Idag tror jag många ser mig som bloggaren som alltid skriver om sin hund och delar en massa hundbilder. Jag tycker om att låta Bianca figurera med sitt söta ansikte här på bloggen, eftersom jag själv inte är så bekväm med att hamna på bild. Bianca är en enorm del av mitt liv så därför känns det så naturligt att skriva om henne och vår vardag tillsammans. Sen är det skönt att få varva ibland med att skriva om lite studier och andra tankar. 

Det är väl det jag börjat inse, då jag funderat över i vilken kategori jag hör hemma. Jag behöver inte passa in i något speciellt fack eller kategori. Det här är min blogg. Mitt fack. Min alldeles egna kategori. Sen spelar det inte så stor roll vad vi kallar det. Trots att jag ibland funderar över om mina skriverier ens intresserar någon, så har jag insett hur till freds jag själv är med min blogg just nu. Mitt lilla kryp in. Den är inte störst, bäst och den har definitivt inte mest läsare. Men den är jag. Och den ger mig personligen så mycket, vilket är det viktigaste för mig. Varenda liten gillning , tummen upp och kommentar betyder så mycket mera än tusentals läsare för mig. Så tack till er alla som kikar in här och tar del av min och Biancas vardag ❤img_5065-kopiaI tre dagar till kan du nominera dina favoriter inom olika kategorier. Alla kan vara med och nominera, i en eller flera kategorier. HÄR kommer du till Nomineringen.

Det här är jag bra på

Fick en utmaning av Daniela, som jag kände att jag verkligen vill göra. Den handlar om att skriva ner fem positiva egenskaper man har. Att veta vad man är bra på är viktigt tycker jag och framför allt att ibland påminna sig själv. Det är så lätt att man fokuserar på det mindre bra istället för på de bra. Jag tycker att mina positiva egenskaper är:

  • Jag är ansvarsfull
  • Jag tycker om att göra människor glada och är hjälpsam
  • Jag är en bra lyssnare
  • Jag kan förlåta och och ger gärna människor en andra chans
  • Jag har ordning och reda med mig och får saker gjorda

Då jag först satt och funderade på det här så frågade jag sambon vilka bra egenskaper han tycker jag har. Söt, snäll, får saker gjorda och tjatar endast på bra saker fick jag som svar. Det var väl inte så tokigt det heller, haha.

Tack för utmaningen Daniela. Jag utmanar:

IMG_3431

Juustomaa i saluhallen

Under bloggkvällen Salkari fick vi också smaka på ostar från Juustomaa, klick.  Juustomaa finns här i Vasa i saluhallen och har funnits där i tio år. Det är alltså en specialbutik för ostar, med hela 100-150 olika sorter i sitt sortiment. Förutom ostar har de även ostpajer, sallader och olika tillbehör som är passande till ost, så som syltar och kex. Under kvällen fick vi smaka på Ruusun Teränlehtihilloa (om någon kan översätta det till korrekt svenska så kan ni skriva det som en liten kommentar här nedan,tack), en sylt med en speciell men god smak. Rekommenderar!

Förutom att Juustomaa är en specialbutik så erbjuder de även andra tjänster. Bland annat Ost- och vinkvällar, Cheese tasting paket, Catering, Presentkort och ostbrickor att ge som gåva. Mer om deras tjänster kan du läsa på deras hemsida som jag länkade till i föregående stycke. Hos Juustomaa kan du också äta lunch, antingen där på plats eller som take-away. Något ganska nytt de har är också frukost .Frukosten är definitivt något jag kommer att testa på snart.Juustomaa (1)Vi fick bland annat smaka på Manchego och där här gröna osten du ser här nedan på bilden. Den gröna osten var PestoGouda, om jag inte minns helt fel. Jättegod. Visste du förresten att du helst skall ha hårdostar framme i rumstemperatur flera timmar innan servering? Då smakar de absolut bäst.Juustomaa (3)Juustomaa (2)Juustomaas representant hade gjord en ost-tårta, för att ge oss en idé om hur man kan lägga upp sina ostar. Lite annat än den vanliga ostbrickan. Härligt tycker jag! Här hade redan halva gänget smaskat i sig av ostarna, men jag kan garantera att den var superfin innan vi alla hade råddat på den. Deras Brie ost som fanns på detta fat var väldigt god, den smälte i munnen. Som den ost älskare jag är, så är jag glad att jag nu känner till Juustomaa och deras utbud lite bättre. Kan varmt rekommendera er att besöka dem i Saluhallen, det skall jag börja göra!