Ett trevligt paket

Idag har jag hämtat ut en trevlig överraskning från posten. Ett paket, till mig och Bianca. För ett tag sedan hade Sofia en tävling i samarbete med Dermosil på sin blogg, där man kunde vinna en valfri förpackning ur Dermosils julserie. Jag deltog i tävlingen och både jag och Bianca höll tummar och tassar här hemma. Jag brukar sällan vinna något, men denna gång hade vi turen på våran sida. Vi vann ett paket, som vi då idag har hämtat ut från posten.

Det förvånar knappast ingen, men jag valde förpackningen som hette ” Best Friend ”. Förpackningen består av ett hundschampo och en handduk. Det som jag gillade med det här schampot var att det är oparfymerat och har beviljats rätt att använda Allergy Certifieds allergisymbol. Pumpflaskan gör det även väldigt smidigt att använda. Förutom shampot så innehåll förpackningen även en väldigt fin handduk, som man aldrig kan ha för många av då man har hund.

Vårt schampo tog precis slut, så detta paket kunde inte ha kommit mera lägligt. Skall bli intressant att testa det och se om det är så bra som det låter. Hittills har jag endast hunnit testa schampot på min egen hand, men det doftade väldigt milt och gott. Och handduken är jättefin och av bra material. Plus att den är perfekt storlek för Bianca. Bianca och jag tackar både Sofia och Dermosil för detta fina paket som piggade upp vår måndag!IMG_0085.JPG

 

Annonser

Andy Wolf och Wasaborg Syncenter

Från ett bloggevent till ett annat, igår skrev jag om den mycket lyckade temakvällen jag deltog i på onsdagen. Idag skall jag berätta om ett annat event. För en dryg vecka sedan fick jag delta i en Inspirations Kväll på Wasaborgs Syncenter här i Vasa. Det var en kväll med bland annat nyheter från Andy Wolf, stylingtips från Voga Styling, musik av DJ Vigify och ätbart från Raawka. Även om jag i något skede som yngre önskade att få använda glasögon, så har jag ännu idag inget behov av det. Inte är jag någon storshoppare av solglasögon heller, men jag tyckte evenemanget lät kul så jag tog med en av mina bästa vänner och åkte dit i alla fall.img_1221img_1245I dörren möttes vi av glada miner, drickbart och mycket snacks. Musiken spelade på från start och människor strömmande i hela tiden. I och med mitt låga användande av glasögon var detta en helt ny affär för mig. Jag blev dock positivt överraskad över hur stort och fint det var. Jag har endast sett affären från utsidan och kunde aldrig ana att det gömde sig en sådan fin lokal där inne. Voga Styling bjöd på olika stylingtips och berättade vad man bör och kan tänka på gällande glasögon. Bland annat att glasögon kan fungera som en accessoar och att man genom glasögonen kan uttrycka sin personliga stil. För de som inte behöver glasögon, finns det även sådana utan styrka, som endast kan fungera som en häftig accessoar. Något att tänka på. Själv är jag nog för feg för att plötsligt börja gå runt med glasögon utan styrka, men ett tips till er andra lite mer vågade.img_1286I pauserna fick man mingla runt och då passade jag bland annat på att prata lite med Daniela och Karro. Chevelle var även där, men nu kom jag på att jag nog inte ens presenterade mig för henne. Genom bloggarna känns det lite som man redan känner alla, men så är det ju inte alltid. Förlåt Chevelle, Sara heter jag och jag läser din blogg. Emily hann jag också byta några ord med, vi hann bland annat prata lite hundar, skor och foto. En bra och salig blandning. Emily är även den som gjort min fantastisk fina bloggheader, hon är mycket duktig på det hon gör. Bilderna här nedan fick jag av Daniela.img_1385img_1290Jag och min kompis som jag hade med mig provade lite glasögon, eller hon provade och jag gick mest runt och tittade. Tog ett par glasögon i handen som jag satte på mig då vi skulle fotograferas, men annars var jag faktiskt ingen aktiv glasögonprovare. Trots det var det verkligen en trevlig kväll, framför allt var det roligt att komma ut och träffa lite folk. Jag tycker det är extra roligt nu då jag börjar känna människor som går på de här evenemangen, att jag börjar ha så mycket vänner och bekanta i trakten så att jag inte behöver känna mig som världens utböling längre. För så har faktiskt situationen sett ut ett antal gånger, att man inte känt någon och blygt stått intryckt i ett eget hörn. Så var det inte den här kvällen. Tvärtom, trevligt, gott och bra stämning. Tack för en trevlig kväll alla inblandade!img_1289img_1386

 

Inspirerad 

Igår hann jag bara hem efter jobbet, för att byta lite kläder och fräscha upp mig så gott det gick på tiden jag hade och sedan drog jag vidare iväg på en temakväll i stan. En temakväll med namnet Bloggbusiness och Frilansdrömmar, ordnad av Projektet Våga Satsa (YA!) med bland annat Malin Båtmästar i spetsen. En mycket givande kväll där vi fick lyssna på två inspirerande kvinnor vid namn Jennifer Sandström och Michaela von Kügelgen. 

Vi blev bjudna på lite smått och gott sponsrat av undervisningsrestaurangen Kungsgården här i Vasa. Bland annat min nya personliga favorit bondost serverades och en mycket fräsch havtornssaft. Efter att Malin, som för övrigt är en kvinna jag imponeras stort av, hälsat oss välkomna och presenterat föreläsarna drog kvällen igång. Först ut var Michaela, även känd som Kugge. Jag kan inte påstå att jag var så bekant med henne eller vad hon pysslar med. Hennes namn har jag sett här och där och sett att hon nyligen kommit ut med en bok, men ungefär där tog det slut. Men vilken kvinna, vilken inspirationskälla.

Michaelas föreläsning var inte alls som hon själv trodde där ett tag, flumm. Tvärtom, tydligt och klart. Lätt att hänga med och fram för allt intressant. Fängslande. Michaela pratade mycket om det här med frilansande och hur det är att vara sin egen chef, medan Jennifer gick mera in på att göra sin blogg till en business. Båda ämnena intresserade mig och de gick också mycket hand i hand kan jag tycka. Jennifer har nyligen valt att satsa på sin blogg som ett heltidsjobb, vilket jag tycker är imponerande. Imponerande på så sätt att hon har jobbat upp sig och vågat satsa så att hon idag kan livnära sig på sin blogg. Det är något även jag skulle vilja i framtiden, att i alla fall delvis kunna livnära mig på min stora hobby, bloggen.Michaela.pngBåda dessa kvinnor fick mig att inse att allt är möjligt. Som den drömmare jag är, lever jag till stor del med tankesättet att allting är möjligt, men ibland tvivlar man. Såklart. Jennifer och Michaela gav mig en påminnelse om att man skall kämpa för det man vill, vill man så kan man. Framför allt en sak som Michaela sade fastnade starkt i mitt minne, att man måste våga misslyckas. Ett misslyckande är inte alltid ett misslyckande, utan kanske ett försök. Michaela gav som exempel att om man presenterar en idé för någon och denne inte gillar idén, så skall man inte se det som ett misslyckande, utan ett försök. Ett försök till något som man kämpar vidare med. Något jag konstant jobbar med, att sluta se allting som ett enda misslyckande. Jag är och har alltid varit rädd för att misslyckas, något jag idag är medveten om och konstant jobbar med att överkomma. Jennifer sade också en sak som gav mig en ögonöppnare – ”Bloggande grundar sig i passion. Hitta din passion och förvalta det du är bra på!”.

Både Jennifer och Michaela talade mycket om att hitta sin grej. Att hitta min egen nisch. Under kvällen insåg jag på riktigt att det har jag gjort, hittat min nisch i min blogg. Det tog ett tag och vägen hit har varit lite krokig med både ner- och uppförsbackar. Nu känner jag dock att jag har hittat min riktning och jag ser en ganska tydlig väg framåt. Då jag kom hem från kvällen var jag full av nya ideer, tankar och drömmar. Massor av inspiration, jag började genast lista olika mål och ideer i häftet vi fick med oss hem. Tusen Tack för en mycket trevlig och fram för allt givande kväll, mera av dessa kvällar tack!Jennifer.png

 

Utanför min bekvämlighetszon

Igår fick jag och Bianca träffa en ny bekantskap. Vi hade bokat in en promenad med Karolina. Till vår lycka så sken till och med solen för en gångs skull och även om det var lite kyligt var det ändå riktigt fint promenadväder. Jag gillar att kombinera promenader med att träffa vänner, eftersom det ger mig två flugor i en smäll plus att jag inte behöver lämna Bianca ensam. Så letar du efter promenadsällskap är jag alltid redo! 

Karolina hade lite problem med bilen där till en början, så i väntan på henne passade vi på att titta lite på fåglarna vid vattnet. Bianca ville så gärna hoppa i vattnet och ta sig en simtur med dem, men det gick inte den här tråkiga matten med på. Det är inte alltför ofta vi går promenader i stan, så Bianca är alltid eld och lågor över alla nya härliga dofter som finns där. 

Jag och Karro har länge pratat om att ses över en kaffe eller promenad, men det har liksom inte blivit av. Våra tidsscheman har hela tiden krockat. Men då jag såg att vi hade skrivit ”vi hörs 2017” i vår facebookchatt, så tänkte jag tappa hakan. Vips så hade nästan ett år gått och vi hade ännu inte lyckats ta en promenad. Så nu tog vi äntligen tag i det och fick till det. Karro var verkligen enkel att umgås med. Det var enkelt att tala, om allt. Det kändes verkligen inte som att detta var första gången vi träffades, tvärtom. 

Genom bloggen har jag fått träna på att stiga ur min bekvämlighetszon på så många olika sätt. Jag har fått träffa nya människor som jag kanske annars inte skulle våga prata med eller ens kommit i kontakt med. Jag har blivit mera social och lärt mig hantera min blyghet på ett nytt sätt. Blivit mera självsäker. Vanligen är jag inte den där som sätter mig i situationer där jag känner mig obekväm eller bland massa främmande människor.   Jag har svårt att gå fram till människor jag inte känner och ta första kontakten, men jag har absolut blivit bättre på det. Jag har också träffat flera nya fina människor via bloggen, människor jag idag kan kalla vänner. Det är ju helt fantastiskt, på alla sätt och vis. img_1354.jpg

Tre läsvärda

Den här måndagen vill jag ta en titt tillbaka och lyfta fram några inlägg som jag anser är värda att lyftas fram en gång till. Tre, enligt mig, läsvärda inlägg i mitt arkiv.

Mata inte min hund, ett inlägg som egentligen startade från en irritation över att människor inte kan ta ett nej. Ett inlägg som jag sedan ville sprida ett budskap med, att hundar faktiskt kan bli sjuka om man inte lyssnar och accepterar ett nej. Inlägget handlar om varför jag inte vill att att man matar min hund utan lov. Inlägget fick mycket bra respons, speciellt bland hundägare. En läsare kommenterade att det är ett inlägg som borde delas gång på gång. Läs inlägget här.img_4909Hundar och Fyrverkerier, ett inlägg som jag väntade mig att skulle få mer kommentarer och starta en del diskussioner, eftersom jag vet hur omdiskuterat detta ämne är bland hundägare. Antingen nådde inlägget inte fram till de rätta personerna eller så fick jag inte fram mitt budskap som jag tänkte. Ändå värt att lyfta fram igen. Läs inlägget här.

De förgiftar våra hundar, ett inlägg jag skrev ganska nyligen. Handlar om den fruktansvärda sanningen att människor lägger ut gift i naturen i hopp om att skada eller vi värsta fall döda hundar. Ett fenomen som tyvärr har blivit allt för vanligt. Läs inlägget här. 

Om att marknadsföra sig själv

Jag är väldigt dålig på att marknadsföra mig själv och den här bloggen. Jag blir fortfarande lite generad då människor kommenterar eller frågar något om min blogg. Jag vet egentligen inte varför. Kanske har det att göra med att jag som person är ganska blyg av mig. Jag är rätt så tillbakadragen och vill helst inte dra till mig uppmärksamhet. Jag trivs som bäst då jag smälter in och inte syns så bra. Att sitta bakom skärmen känns därför ganska skönt.

Då jag får frågan om jag har en stor blogg eller om jag har många läsare, svarar jag nästan alltid ”Nej, jag har ingen stor blogg”. Men, vad gör det egentligen en blogg till en stor blogg? Är det antalet läsare? Är det följare? Antal inlägg? Interaktioner? Vad är det egentligen som säger att min blogg inte är stor. Får jag tio eller femton likes på Facebook är det stort för mig. För någon annan är kanske tre likes mycket och nån behöver 200 för att vara nöjd. Är det inte egentligen vi själva som avgör vad som är stort.

Jag har alltid varit dålig att skryta på mig själv. Och bloggen. Något jag försöker bli bättre på. Eftersom det här egentligen är det forumet var jag verkligen kan leva ut i mina tankar. Den senaste perioden har jag verkligen försökt att bättra mig på den här fronten. Jag är väldigt stolt över min blogg och jag tycker det är väldigt roligt. Givande. Bloggen är min stora hobby och något jag verkligen njuter av att göra. Varför är det då så svårt att erkänna det inför andra?

Jag hoppas att jag blir bättre på att stolt säga att jag har läsare på min blogg. Den börjar bli ganska igenkännbar och jag tycker att den känns alldeles lagom stor. Att jag vågar uppmuntra folk att läsa den, gilla min facebooksida och dela vidare det jag skriver. Jag drömmer ju faktiskt om att kunna ta bloggandet ett steg längre och då tvivlar jag på att man kan sitta bakom en skärm och gömma sig.img_7412

Tankar om att vara en mattebloggare

Den här bloggen, min blogg, har provat flera olika inriktningar innan den hittade hem. Började som något försök till vardagsblogg, vilket ganska snabbt blev en Estenomblogg som jag tyckte om att skriva och som passade bra just då. Då Estenom studierna tog slut blev den någon slags vardagsblogg igen, med stor inriktning på hundar och Bianca. Från och med detta år har det varit ännu mera fokus på hundar och fram för allt Bianca. Den har blivit en hundblogg, eller skall vi säga en matteblogg. Och nu har den äntligen hittat hem.

Det är inte lätt att skriva en blogg som fokuserar sig på hundar. Många tycker om hundar och många har hundar, men det betyder ändå inte att alla vill läsa om hundar varje dag. Att försöka skriva varierande inlägg som ändå har något slags budskap är inte alltid helt lätt, något säkert många bloggare och skribenter känner av. IMG_5029 (2).jpgDen svåraste utmaningen är ändå att hitta mina läsare och fram för allt att få dem att stanna. Att hitta en stabil läsarkrets är inte lätt, har jag märkt. Det är något jag hela tiden jobbar på. Det är ett av mina mål med den här bloggen, att få ett stabilare besökarantal.

Orsaken till att jag väljer att fortsätta skriva och arbeta fram material till den här bloggen är för att den ger mig själv så otroligt mycket. Jag har sagt det många gånger förr, men jag lär mig verkligen massor av att blogga. Jag reflekterar över saker jag kanske annars inte skulle reflektera över. Ibland är det ett sätt för mig att bearbeta saker, lätta på hjärtat och få utlopp för mina känslor. Plus att det såklart är roligt att få titta tillbaka på tiden som varit, vad man gjort och hur man känt för ett eller två år sedan. Att min familj och vänner som bor längre bort kan följa med vår vardag är också ett stort plus.

Jag får ofta höra att det inte finns någon annan blogg som min, vilket också ger mig motivation i mitt skrivande. Jag kanske faktiskt är den enda i min genre, en genre som vi kanske kan kalla för mattebloggare. Ja, jag är nog en mattebloggare. Vi kan alltså konstatera att jag äntligen hittat min kategori och min plats i bloggvärlden. Nu är det bara att fortsätta framåt.