Besök av en hundmassör 

Inlägget är i samarbete med LillyLee’s.

Då Bianca rehabiliterades efter sin slipped tendon (kinnervika, sheltiehäl) operation gick vi regelbundet på simning och massage. Det var en bra rehabiliteringsform och Bianca gillade det, speciellt massagen. I samband med att Biancas rehabilitering gick mot sitt slut stängde även hundsimmet vi gick på. Ända sedan dess har jag tänkt att vi borde hitta en ny massör att börja gå hos. Jag har haft lite svårt att hitta någon hundmassör här vi bor. Men nu på senare tid har jag kommit över flera hundmassörer här i nejden, bland annat Joella på LillyLee’s. Joella studerar för tillfället till hundmassör och erbjöd sig att komma hem till oss och massera Bianca. 

Joella kom hem till oss en söndagseftermiddag. Jag och Joella hade träffats tidigare, men detta var första gången hon och Bianca träffades. Bianca älskar oftast alla nya människor hon träffar, Joella var inget undantag. Jag märkte genast att hennes lugna sätt och bemötande hade en positiv inverkan på Bianca. 

Före själva massagen fick jag fylla i ett papper med några korta frågor om Bianca och hennes hälsotillstånd. Sedan började Joella sakta känna igenom Bianca och introducerade massagen, i Biancas egen takt. Till en början var Bianca lite skeptiskt till att lägga sig ner, så hon fick stå. Efter en stund tyckte hon ändå det kändes okej att ligga på sida. Joella var väldigt anpassningsbar och gjorde det som kändes bäst för Bianca. Ville hon stå så fick hon det och behövde hon ta en paus så fick hon det också.

Precis som tidigare då vi gick på massage, så tog det ett tag innan Bianca kunde slappna av och verkligen njuta. Då Joella hade masserat Bianca en god stund lade hon sig ner och slöt ögonen. Hon slappnade av och njöt. Det var så härligt att se. Det värmde mitt mattehjärta. Det är precis sådana här stunder jag vill ge min hund. 

Att Joella har egna hundar och överlag är van med att hantera hundar märktes tydligt. Hon fick Bianca snabbt att känna sig trygg och tog allting i Biancas egen takt. Hon anpassade massagen till Biancas behov, men också vilja. Joella fick också mig att känna mig trygg, vilket givetvis är något som jag som hundägare uppskattar. Hon svarade på alla mina frågor och det märktes att hon visste vad hon höll på med och satt på väldigt mycket kunskap. 

Frågan som säkert många av er nu ställer er och som även jag ställde Joella, varför skall man massera sin hund? Dels kan det vara en del av rehabilitering, så som det var för mig och Bianca till en början. Massage kan också göras för att förebygga skador och ge hunden avslappning. Jag tycker egentligen att Joella sammanfattade svaret på frågan väldigt bra då hon sade, – Vi människor tar också hand om våra egna kroppar, varför skulle vi inte ta hand om hundens på samma sätt? 

Att Joella kom hem till oss och utförde massagen upplevde jag som positivt. Bianca fick vara hemma i en trygg bekant miljö och fick ligga på sin favoritmatta i huset. För många hundar kan det kanske vara lite skrämmande att det kommer en främmande person och klämmer på en, då kan det underlätta att få vara i sitt eget trygga hem. 

Efter massagen gick Bianca och lade sig en bit bort och jag och Joella böt ännu några ord med varann. Då det var dags för Joella att åka hem gick en lite trött Bianca gladeligen fram för att säga hejdå. Resten av dagen samt följande dag fick Bianca ta det lite lugnare och vi gjorde som vi blev tillsagda och gick fler och kortare promenader. 

Nu under studietiden masserar Joella för ett förmånligt pris och kommer dessutom hem till er. Om du är intresserad av massage för din hund eller har några frågor kan du kontakta Joella genom hennes facebooksida, klick.

IMG_3732

Biancas födelsedag 

Helt ofattbart att jag skriver detta idag. Helt ofattbart att tiden rusar iväg så som den gör. Och helt ofattbart att det redan är tre år sedan jag höll Bianca i min famn för första gången. Tre år sedan den här natten ägde rum, klick. Idag är ingen vanlig dag. Idag är det vår älskade Biancas födelsedag.

Tre år, det är vad hon fyller idag. Och vilken fantastisk treåring hon är. Så mogen, förståndig, intelligent och samtidigt så lekfull och sprallig. Varje dag imponeras vi av hennes intelligens och utveckling. Hon ger oss så mycket, så mycket som ingen annan kan. Hon förgyller vår dag som ingen annan kan.

Bianca älskar att leka, helst med frisbeen och helst då husse kastar den. Hon älskar att gå långa morgonpromenader med matte och mys i soffan. Hon är väldigt duktig och lydig, hon vet vilka regler som gäller och förstår dem. Bianca är fortfarande ganska busig och lekfull till sättet, men hon har även fått en betydligt lugnare sida. En vuxnare sida. Överlag så är hon väldigt nyfiken av sig och positiv till det mesta här i livet. 

Vi började såklart morgonen idag med att öppna presenter. Bianca fick en ny leksak, en filt och en ankafilé. Sedan var jag tvungen att krama henne hejdå och åka iväg till jobbet. Bianca fick fortsätta sin födelsedag hemma med husse och jag är helt säker på att de får en rolig dag tillsammans. 

Jag är väldigt stolt över Bianca. Att hon är den hon är. Just den hon är. Och att just jag får den stora äran att vara hennes matte. Evigt tacksam till min egen mamma, Biancas uppfödare, som gav mig förtroendet att få bli matte till den här tjejen. 

Grattis älskade Bianca ❤img_6041-1.jpg

Vi firade min examen 

Förra helgen var det studentfester och examensfester av olika slag till höger och vänster. En helg då många firade sina fina prestationer. Faktum är att även jag var på en skolavslutning förra veckan, min avslutning. Läroavtalsbyrån här i Vasa har slagits ihop med yrkesskolan och därmed blev även vi läroavtalsstuderande inbjudna till avslutningen. Kändes kanske lite konstigt att ta del av en avslutning i en skola man aldrig varit i förr, med människor man inte kände. Men då jag stod där på scenen med min ros i handen kändes det ändå rätt så fint. Jag fick på något sätt ett avslut. Känslan av att jag faktiskt fått min examen och klarat det jag kämpat för så länge. Det blev mera verkligt.

För ett par dagar sedan ramlade även mitt betyg ner i postlådan och idag hade vi bjudit in våra närmaste vänner till en brunch för att fira min examen. Vi har ätit och druckit gott hela dagen lång i gott sällskap. Det var så trevlig stämning och jag är väldigt glad att jag får ha så fina människor i mitt liv. Vackra blommor och fina samt behövliga presenter fick jag också. Så tacksam över hela dagen. 

Min tid som läroavtalsstuderande är nu över, två kämpiga men väldigt lärorika år är över. Med betyget i handen och en ny titel går jag nu vidare mot framtiden. Framtiden och nya utmaningar. img_4935

Vi fann en vän 

I söndags fick vi äntligen träffa den nyblivna Vasabon Rosie. Som vi har väntat! Rosie är 1,5 år och har nyligen flyttat in med våra vänner Molly och Tingeling. 

Rosie är av rasen samojed, en ras som alltid får mitt hjärta att smälta lite extra. Samojed är nämligen rasen jag växte upp med samt att min bror också har en tjej av samma ras, Tasha. Jag har alltid upplevt samojeder som genomsnälla hundar, sådär som vår familjehund Cilla var. Och precis såhär som både Rosie och Tasha är. 

Bianca och Rosie fattade genast tycke för varann och Bianca var inte sen med att bjuda upp till lek. Vi gick en promenad längs stranden och lät hundarna bekanta sig. Bianca lockade fram en sida hos Rosie som hennes matte aldrig sett, en betydligt busigare Rosie kröp fram. Det var så härligt att se deras språk gentemot varann. 

Bianca har blivit lite skeptisk till större hundar och fast hon annars gillar lek med fart så vill hon ta det lite lugnare med större hundar. Hon berättar gärna för dem hur hon vill ha det. Men med Rosie visade hon inga sådana tecken alls, kanske eftersom Rosie är lite mindre än vad samojeder normalt är. 

Jag hoppas och tror att Bianca och Rosie kan bli riktigt goda vänner. Jag hoppas att Rosie kan bli den där vännen som Bianca saknar. Vännen med vilken hon kan få utlopp för sin lekfullhet, energi och glädje. En vän för livet. 

Så mycket mera än bara kärlek

Idag vaknade jag som vanligt med två tassar på sängkanten, en viftande svans och en väldigt glad Bianca vid min sida. Vaknade även med en väldigt stor känsla av tacksamhet. Tacksamhet över att få dela mitt liv och min vardag med en alldeles underbar liten tjej på fyra ben. Tacksam över hur mycket hon har gett och fortfarande ger mig, varenda dag. Lycka, glädje och kärlek.

Genom henne har jag funnit vänner. Vänner jag hoppas skall finnas med mig genom hela livet. Genom henne har jag hittat mig själv, vem jag är och vem jag vill vara. Hon får mig att skratta varenda dag. Hon får mig att känna mig älskad och viktig.

Jag är tacksam över varje dag vi har tillsammans. Varje stund. Ibland har jag svårt att förstå att jag levt en vardag utan henne, det känns så självklart att hon alltid har funnits och skall finnas vid min sida. Att vi hör ihop. 

Att få dela sitt liv med en hund ger en så otroligt mycket. Ett helt liv fyllt av massa obeskrivliga känslor. Härliga känslor. Så mycket mera än bara kärlek. IMG_4974 - Kopia

Härliga dagar

Idag har vi haft Biancas vän Tilda på besök här hos oss. Tilda kom redan imorse då hennes matte och husse skulle åka och jobba. Vi har varit ute på gården och njutit av vädret nästan hela dagen. Bianca älskar verkligen att vara ute och skulle bo på vår gård om hon fick. Hon kan ligga på gräset och njuta i timtal. Tilda var däremot lite skeptisk till vår gård och höll mest till på terrassen. Jag passade på att pyssla lite i trädgården så medan hundarna fick sin dagliga dos utomhusvistelse.

Tilda åkte precis hem och nu skall jag göra mig redo för jobb. Har kvällsskift på mitt andra jobb ikväll, vilket faktiskt skall bli riktigt kul. Det är länge sedan jag jobbat skifte, och jag märker nu hur mycket jag saknat det. Jag mår så bra av variationen dessa två jobb ger mig, både gällande arbetsuppgifter och tider. Imorgon är det dags för skolavslutning här i Vasa, dit jag som läroavtalsstuderande också är inbjuden. Kanske kommer jag känna mig lite vilsen där bland alla vanliga studerande, men kände att jag ville delta ändå. För att få ett avslut och kunna bläddra vidare. Bläddra framåt och in i ett nytt kapitel. img_5916.jpg

Låt oss snacka pengar 

Pengar eller ekonomi är inte ett ämne jag tidigare tagit upp här på bloggen. Det här är säkert första och sista gången jag tar upp det. Jag tänker inte gå så djupt in på ämnet nu heller, bara skrapa lite på ytan. Pengar för mig är egentligen ingen världslig sak. Vi behöver pengar för att överleva och har man lite extra är det kul och bekvämt. Jag har aldrig varit en sådan som tänkt att jag vill satsa på en karriär och tjäna massvis med pengar. För mig är tid med familj och vänner så mycket mera värt. Och ett jobb jag trivs med. Hellre ett jobb jag tycker om och trivs med, än ett jobb som jag bara gör för att få mycket pengar på kontot. Ändå har pengar förmågan att ge gråa hår, klumpar i magen och stenar på axlarna. Och det är precis vad jag har nu. Sitter här på terrassen och bär på en hel del aggressioner, just på grund av pengar. En stor klump i magen har jag.

Att studera på läroavtal är inget jag ångrar. Men i mitt fall, var det två väldigt svåra år ekonomiskt. Speciellt det sista året. Jag vred och svängde på pengarna varenda månad och ändå gick jag på minus nästan varenda månad. Lyckligtvis hade jag alltid någon annan som hoppade in och hjälpte mig, så att jag skulle ha mat på bordet och få räkningarna betalade.

Under den här tiden lyfte jag givetvis alla stöd jag kunde få. Studiestöd kunde jag inte få, eftersom man inte räknas som en studerande. Men det fanns andra stöd jag kunde få. Vi har det väldigt bra i Finland på det sättet, att vi kan få rätt så mycket hjälp och ekonomiskt stöd då vi behöver. Vår skolgång är oftast så gott som gratis och är vi utan jobb får vi lite pengar ändå. Det är nog också därför vi är så bortskämda med sånt, vi har det kanske lite för bra tänker jag.

Innan jag tog emot stöden kollade jag givetvis upp att jag hade rätt till dem. Jag ringde, mejlade och frågade otaliga gånger för att försäkra mig om att jag kunde lyfta dem utan problem. Svaret var alltid ja. Men då det kom till kritan var det såklart inte alls så. En period fungerade allt och det löpte på. Men plötsligt kom det fram en massa saker som nu gör att jag sitter här med en räkning och ett återkrav.

Nu då jag äntligen känner att jag börjar få ihop en lön med vilken jag kan försörja mig själv. Nu då jag kan börja betala av mina skulder och lån, då skall jag straffas för att jag varit nere på botten och tagit emot hjälp. Missförstå mig inte, jag förstår att alla inte har rätt att lyfta stöd och självklart måste man betala tillbaka om man lyft utan giltig orsak. Men det som gör mig så besviken är att man gör allt man kan för att agera rätt, man frågar de sakkunniga inom branschen och tror man får ett svar man kan lita på. I slutändan tar de inget som helst ansvar och bara kräver tillbaka pengar som jag inte har.

Jag skulle aldrig tagit emot eller ansökt om dessa pengar om jag hade förstått att jag inte hade rätt till dem. I över två års tid har jag hållit på med blanketter, instanser av olika slag och ansökningar. Det har varit utredningar, bilagor hit och dit, nekade ansökningar och allting har kretsat kring pengar. Jag är så otroligt trött på det nu. Jag jobbar och sliter med två jobb och trodde att jag äntligen kunde få stå på egna ben och gå vidare. Att slippa sitta och vänta på stödpengar varenda månad, i hopp om att det kommer något. Ibland känns det så otroligt tröttsamt att vår värld fungerar med pengar. Att små mynt och papperslappar skall få ha sådan otrolig makt över våra liv. Det är löjligt.

Som tur är återkrävs inte hela summan, då hade jag nog gått och grävt ner mig i en grop och stannat där. Och det är inte egentligen heller frågan om summan de vill ha tillbaka, det är frågan om hur de har behandlat mig. De tar inget som helst ansvar för sina handlingar och hela situationen och bemötandet är löjligt. Det är något som gör mig så frustrerad, att man kan behandla folk hur som helst och sedan ännu trampa på den som redan ligger. Usch.

img_5891.jpg