En seg vecka

Vilken seg vecka jag haft. Varit fruktansvärt trött på morgnarna och matt i både kropp och huvud. Kanske har det att göra med att jag vakade lite väl länge förra helgen. Man är inte tjugo år ung mera och det känns länge och väl i hela kroppen genast man är uppe halva natten. Mörkret som kommit har även påverkat mig otroligt mycket. Konstigt nog kan jag ändå skriva att det är fredag idag, en seg vecka som kom till sitt slut rätt så snabbt trots allt.

Vad har hänt i veckan då? Jo, en hel del. Trots segheten. Jag har inlett filmandet till årets bloggjulkalender, eller fortsatt filma. Jag inledde det egentligen för ett par veckor sedan. Om det fortsätter i samma takt kommer ni att få ta del av en julkalender även i år, en mycket personligare och mer kreativ sådan. Igår var jag och Bianca till veterinären och vaccinerade henne mot kennelhosta, det var dags för en årliga vaccinationen. Dessutom är det något av en kennelhosta-epidemi här vi bor just nu, så det var verkligen läge att ta vaccinet. Jag har storstädat vårt hem, vi har levt under ett tjockt laget damm, klädhögar och vissnade penséer på trappan den senaste tiden. Ingen har orkat ta tag i det, inte ens Bianca. Men nu har vi åter igen ett fräscht hem och nya vackra höstblommor på trappan.

En seg vecka som nu skall avslutas med en ledig helg. Skall försöka fokusera på att ladda batterierna så att nästa vecka flyter på lite lättare. Ikväll blir det troligtvis pizzakväll med en kompis. Kanske fortsätter jag filmandet av julkalendern lite grann någon dag under veckoslutet också. Utöver det hoppas jag på tillräckligt med sömn, en solig skogspromenad, många kramar med Bianca och kanske en bra film med sambon. bild

 

Annonser

En lycklig hund 

Igår jobbade jag rätt sent, och länge. Tycker om att jobba kvällskift och på så sätt få lite variation i arbetstiderna, men har svårt att varva ner då jag väl kommer hem. Ligger ofta uppe halva natten och försöker hitta ro i kroppen. Så även igår, men det gjorde ingenting för idag fick jag sova ut ordentligt.

Ikväll har vi personalfest, det ryktas om att det skall serveras kräftor. Säkerligen mycket annat gott också, eftersom mina kolleger består av restaurangpersonal. Just nu sitter jag och väntar på nagellacket som skall torka och sedan blir det troligen en klassisk klädkris som står näst i tur.

Bianca är lycklig idag, eftersom det är regn och rusk väder. Hon älskar att vara utomhus i alla väder, men speciellt då det regnar. Hon var så lycklig då vi gick vår dagliga promenad. Plaskade i vattenpölar, sprang ner i det våta gräset i dikeskanterna och gned gladeligen sin våta och leriga päls mot mig mellan varven. Vi var riktigt blöta om både fötter och tassar då vi kom hem, men vad gjorde det då hunden är glad och lycklig. En lite smutsig och våt, men lycklig hund. Det gör även mig lycklig. img_0696.jpg

Öppna upp sitt hjärta 

Det glädjer mig att så många har börjat uppskatta det jag skriver. Tankarna jag delar med mig, även om det ibland är lite tyngre sådana. Jag blir innerligt glad över alla kommentarer och alla tummen upp ni ger mig. Varenda en. Det är precis detta som gör det så roligt att skriva. Att få se att det finns någon i andra änden. Responsen man får. 

Då man öppnar upp sitt hjärta så mycket som jag gjorde i t.ex. det här inlägget, är det väldigt tacksamt med alla fina ord och kommentarer. Det värmer. Jag är en person som bär på en massa känslor hela tiden, därför känns de lättande att få släppa ut en del av dem här. Även om det ibland är lite skrämmande.

Genom åren har
jag haft ganska svårt att hitta mig själv och att verkligen komma fram till vem jag är, vad jag tycker och vad jag vill. Har sällan vågat stå för mina egna åsikter, om jag ens vetat vad de varit. Den här bloggen har hjälpt mig på den resan. Här vet jag exakt vem jag är och vad jag vill. Här kan jag vara mig själv. Mitt lilla kryp in. Här kan jag öppna upp mitt hjärta och jag är så tacksam över att ni tar emot mig med öppna armar. Tack! 

Tre läsvärda

Den här måndagen vill jag ta en titt tillbaka och lyfta fram några inlägg som jag anser är värda att lyftas fram en gång till. Tre, enligt mig, läsvärda inlägg i mitt arkiv.

Mata inte min hund, ett inlägg som egentligen startade från en irritation över att människor inte kan ta ett nej. Ett inlägg som jag sedan ville sprida ett budskap med, att hundar faktiskt kan bli sjuka om man inte lyssnar och accepterar ett nej. Inlägget handlar om varför jag inte vill att att man matar min hund utan lov. Inlägget fick mycket bra respons, speciellt bland hundägare. En läsare kommenterade att det är ett inlägg som borde delas gång på gång. Läs inlägget här.img_4909Hundar och Fyrverkerier, ett inlägg som jag väntade mig att skulle få mer kommentarer och starta en del diskussioner, eftersom jag vet hur omdiskuterat detta ämne är bland hundägare. Antingen nådde inlägget inte fram till de rätta personerna eller så fick jag inte fram mitt budskap som jag tänkte. Ändå värt att lyfta fram igen. Läs inlägget här.

De förgiftar våra hundar, ett inlägg jag skrev ganska nyligen. Handlar om den fruktansvärda sanningen att människor lägger ut gift i naturen i hopp om att skada eller vi värsta fall döda hundar. Ett fenomen som tyvärr har blivit allt för vanligt. Läs inlägget här. 

Zip Adventure Park i Vasa

För några veckor sedan gjorde vi något utöver det vanliga. Vi besökte Zip Adventure Park på Vasklot. Vi har länge pratat om att besöka parken, men som med så mycket annat har det inte blivit av. Så jag var glad att vi nu äntligen tog oss tid att besöka det här stället.

Zip Adventure Park är alltså en äventyrspark här i Vasa. Parken har fem olika banor med fem olika svårighetsgrader. Parken består av så kallade höghöjdsbanor, beroende på banans svårighetsgrad rör man sig på 1-8 meters höjd från marken. De har även andra aktiviteter som 5-kamp, där du kan tävla i bland annat pilbågsskytte och yxkastning. På området finns även en grillplats, om man vill kombinera äventyret med att grilla lite. Vill man inte det finns där även ett café med lite smått och gott.Zip (3)Zip (4)Zip (5)Då vi kom till parken köpte vi biljetter och sedan blev vi visade till säkerhetsutrustningen. Vi fick hjälp med att sätta på oss hjälp och sele. Parkens personal berättade säkerhetsreglerna för oss och tog oss därefter vidare till en övningsbana, som var på marken. På övningsbanan visade han hur utrustningen fungerar och berätta hur banorna fungerar. Det rekommenderades att ha på sig handskar. Vi hade med oss egna, men det fanns även att köpas på plats.

Då vi fått all nödvändig information och kunde hantera utrustningen på rätt sätt fick vi tillåtelse att börja använda banorna. Vi började med den lättaste, bana nummer 1. Bana nummer 1 var en så kallad barnbana, men kändes bra att börja där för att få en liten försmak av vad som komma skall. De två första banorna löpte på bra, vi klarade alla hinder utan desto mera bekymmer och det var verkligen kul. Bana nummer tre började kännas mer utmanande och där var ett hinder var jag verkligen ville kasta in handduken. Ett hinder där mina ben skakade och jag var så rädd att jag inte visste hur jag skulle ta mig vidare. Men jag övervann rädslan, kom över hindret och kom säkert ner på marken igen. Man satt hela tiden fastkopplad under en bana, så man kunde inte falla ner. Zip (1)Zip (2)Zip (6)Mina modiga medklättrare fortsatte raskt till bana fyra, men jag stannade på marken under tiden. Kände att jag behövde en liten andningspaus efter det där ena hindret i bana tre. Den sista banan, bana fem, hängde jag däremot med i. Vi tjejer kom på att man kunde använda sig av linbane funktionen om man kände det omöjligt att komma över hindret. Man hade alltså en extra krok, vilken man hakade i då man skulle åka linbana över vissa hinder. Jag använde mig kanske lite väl flitigt av denna funktion i bana fem, men jag var så trött i mina armar vid detta laget plus att den sista banan hade rätt så utmanande hinder. Pojkarna kallade det fusk, men vi tog oss igenom banan i alla fall.

Om jag skall sammanfatta hela upplevelsen med två ord är det, roligt och utmanande. Trots att jag stod över en bana och ”fuskade” mig igenom en, så var det ändå väldigt roligt. Jag vågade mycket mera än jag trodde jag skulle göra och var inte alls så rädd som jag hade förväntat mig. Jag är inte egentligen höjdrädd, men lite mesig av mig då det kommer till sådana här saker. Jag var stolt att jag vågade mig upp i fyra av fem banor.

Zip Adventure Park är ett ställe jag mer än gärna besöker igen. Vi hade en väldigt rolig och fram för allt annorlunda dag. Våra tre timmar flög verkligen förbi. Jag kan varmt rekommendera er att göra ett besök till parken, med vänner eller familj.

Fem händelser 

I söndags hämtade jag min nya telefon. Eller ny-gamla. Köpte en begagnad, men den var nästan ny. Väldigt nöjd hittills och fram för allt glad att jag kunde köpa den. Ekonomin har inte tillåtit sådana köp på väldigt länge.

I tisdags var vi och kollade på ett hus. Ett fint hus med en fin gård, men det var inte vårt blivande hem. Vi tyckte båda att huset saknade själ och kunde inte riktigt se oss själva bo där. Jakten fortsätter.

I igår hade jag en tolv timmars arbetsdag. Vilken tur att jag trivs på mitt jobb, timmarna gick i ett nafs och jag lärde mig mycket. Det jag lärde mig kommer jag få användning av nästa vecka då jag har kvällsskift. 

Idag skall vi handla kräftor och lite annat smått och gott. På lördagen samlas vi med ett gäng vänner hos oss och har en liten kräftskiva. Gott. Sitter ännu och klurar på lekar eller program vi kunde ha, tipsa gärna om ni vet någon bra lek som kunde passa.

På lördagen skall jag också göra något annat jag ser mycket fram emot och samtidig inleda ett nytt bloggsamarbete, som faktiskt inte har något att göra med hundar. Spännande. Vad det är, får ni veta mera om senare. 

Det är vårt hem

Trots mitt känslosvall igår var det ändå skönt att komma hem. Även om jag kanske inte riktigt känner det än. Det tar ett tag att ställa om och att få ordning på känslorna. Ett tag för ångesten att släppa. Bara den väl gör det kan man uppskatta hemmet och vardagen igen, sådär som man vanligen gör.  

Det är snart 2,5 år sedan vi flyttade hit till vårt hem, här vi bor idag. Samtidigt som det känns som vi bott här hela livet så minns jag hela flytten precis som det var igår. Jag minns då vi började leta efter lägenhet. Vi skulle börja leta lite smått och plötsligt hade vi kollat på tiotals lägenheter redan första veckan. Vi såg på en massa lägenheter, utan att hitta någon som kändes riktigt rätt. Precis då vi bestämt oss för att ta en paus i letandet och lägga allting på is för en stund så dök den upp. Lägenheten. Vårt hem.

Då vi åkte iväg på visningen kändes det helt ofattbart att detta kunde bli vårt. Det kändes overkligt. En parhus lägenhet på över 100 kvadrat och två våningar. Terrass, balkong och ett helt eget garage. Bärbuskar, körsbärsträd och en egen gård. Vi anmälde vårt intresse, men hade inte så höga förhoppningar.

Då vi fick veta att vi skulle få lägenheten var lyckan total. Att gå från de lägenheter vi bodde i då till detta var enormt. En stor positiv förändring. Det är inget nytt och modernt hus vi bor i, men det har allt vi behöver för nu. Området är trevlig och perfekt avstånd till precis allting. Det absolut bästa är att vi har så mycket utrymme och egen gård, för Bianca skull. Egen gård är guld värt då man har hund.

Att detta är vårt hem, vårt första gemensamma hem, är något jag är otroligt glad över. Trots att vi drömmer om ett egnahemshus inom snar framtid, så fungerar det här bättre än bra för nu. Tills vi hittar vårt nästa hem.

Böle (1)
Biancas första besök i vårt nya hem.