Äntligen i mål!

Jag är hemma i Vasa igen. Proven är över och likaså mina dagar i Tammerfors. Min tredje dag gick väldigt bra, inga större bekymmer. Nervositeten var som bortblåst och istället kom ivern och spänningen. Ivern över att äntligen få veta hur dagarna hade gått och om jag hade klarat det jag var där för.

Då mitt sista prov var över stod jag utanför personalrummet, i väntan på att äntligen få slippa in till utvärderarna för att få min bedömning. Rektorn kom fram till mig och bad mig komma in till henne först. Med nervösa steg följde jag med henne, jag hade aldrig pratat med henne innan utan bara hört att hon är en amper liten kvinna. I hennes rum fanns även andra lärare. Rektorn såg på mig och sa,

Det gick helt strålande för dig! En av utvärderarna sade att hon har aldrig sett en sådan duktig läroavtalsstuderande som dig. Du har de bästa betygen bland alla våra läroavtalsstuderande här på över 50 år. 

Jag stod bara och stirrade på henne. Stirrade på dom andra lärarna i rummet, alla log. Rektorn kramade mig och gratulerade mig. Jag tror det enda jag fick ur mig var – Oj, kiitos och kiva. 

Utvärderarna ropade in mig, jag hade lite svårt att fokusera och svårt att ta in mera vid detta tillfälle. Men de sade att jag kan ge mig själv en stor klapp på axeln, jag är i exakt den branschen jag skall vara. Det syns att jag vet vad jag gör och att jag kan mitt jobb. Jag värdesätter varje kund, tar hand om kunderna på bästa möjliga sätt och verkligen bryr mig om dem. De sade också att vem som än får mig på jobb kan skatta sig lycklig och att det var en fröjd att se mig jobba.

Jag var ganska säker på att jag skulle klara det. Men att jag skulle klara det med sådana här fina betyg hade jag ingen aning om. Att få sådär mycket berömmelse och komplimanger som de gav mig är svårt att ta in. Svårt att smälta.

Men jag kunde inte vara gladare. Jag har äntligen nått mitt mål och jag har gjort det med flaggan i topp. Jag är så otroligt stolt över mig själv. Jag har absolut fått hjälp på vägen, men det är jag som har gjort jobbet. Det är jag som har kämpat, slitit och jobbat för detta. Jag slutförde det även om jag var redo att hoppa av många gånger på vägen. Jag tog en examen på ett språk som inte ens är mitt modersmål. Ett språk som jag inte ens behärskade för några år sen. Man kan klara det mesta bara man ger sig tusan på det, det har jag verkligen bevisat med detta. Heja mig!

Känslan just nu är ganska tom. I över två år har det här varit min vardag och nu är det slut. Som jag hoppat ur ett flygplan, svävat i luften i över två år och nu plötsligt kommit ner på marken. Skakiga ben och lite förvirrad. Ovant. Det tar nog ett tag innan jag har förstår att det verkligen är över nu.

Det känns bra att få avsluta det som varit en ganska tung studieperiod med sådana här fina betyg och fina ord från alla håll och kanter. Det känns som att denna examen öppnar en massa nya dörrar för mig. Framtiden kryllar av möjligheter och nya utmaningar. Då jag stod där på hotellrummets balkong, strax efter att jag insett att jag nu ytterligare har en examen kom jag att tänka på det som min handledare på läroavtalsbyrån sade för ett par veckor sedan,

Sara, du är så här ung, och du får snart din andra examen. Det är helt fantastiskt.

Jag var tyst en stund, innan jag svarade.

 Det här blir min fjärde.Examen 1.png

Annonser

4 reaktioner på ”Äntligen i mål!

  1. Om jag hade haft en flaggstång på gården så hade flaggan fladdrat ikapp med vinden nu. Grattis än en gång. Jag har alltid varit stolt över dig och det du åstadkommer, denna vecka är inget undantag. 💜

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s