Min älskade själsfrände

Inlägget är i samarbete med IVAR energy.

Då Susanne från IVAR energy besökte oss i början av året gjorde hon en djurkommunikations-session med mig och Bianca, inlägget om själva träffen kan du läsa här. I det förra inlägget delade jag inte med mig så mycket om vad Susanne faktiskt fick fram från sessionen vi hade, själva kommunikationen. Som jag redan nämnde i förra inlägget blev det för mig personligen en väldigt känslosam och intensiv stund. En del av det som kom fram är därför sådant jag vill hålla för mig själv, men en liten del vill jag dela med mig av här också.

Susanne berättade för mig att Bianca var fundersam över hur min mamma mådde och att hon gärna ville åka och hälsa på henne. Min mamma låg just då hemma med en kraftig förkylning och det var ett tag sedan vi träffade henne och hennes hundar. Att Bianca funderar på min mammas välmående och vill träffa henne, bekräftar det jag hela tiden sett med egna ögon. Hur mycket hon tycker om min mamma, hennes uppfödare, och hur bra hon trivs där hos henne.

Det kom även fram att Bianca önskar sig en kompis i vardagen, vilket jag länge känt av. Bianca är en social hund som älskar att vara omringad av kompisar och familj. Hon har kompisar, men ingen kompis i vardagen som så. Att jag inte kan ge henne det nu medsamma skaver lite i mitt hjärta, men då vi har möjlighet skall vi nog ge henne någon form av kompis här hemma. Tills dess får vi försöka träffa andra vänner så ofta vi kan.

Det som värmde mitt hjärta allra mest och det som fick mig att känna tårarna bränna bakom ögonlocket var då Susanne flera gånger poängterade hur stark min och Biancas relation är. Hon såg att vi var en, att vi hörde ihop och att vi troligen även levt ett liv tillsammans före detta. Hon såg klart och tydligt hur mycket Bianca betyder för mig och även hur mycket jag betyder för Bianca. Allt vi är varandras allt.IMG_4974 - Kopia.JPGJag har alltid, ända sedan dag ett, känt ett otroligt starkt band till Bianca. Jag har svårt att sätta ord på det, men det är inte som ett vanligt band du har till ett husdjur som är dig kärt. Det har alltid varit annorlunda. Speciellt. Jag vet inte om det har att göra med att jag hade henne i mina händer då hon endast var ett par minuter gammal eller om det har att göra med att jag hade väntat på henne så länge, att hon var så efterlängtad. Eller är det kanske så att detta inte är första gången vi lever sida vid sida. Jag är väldigt öppen för det andliga och så även öppen för den tanken.

Jag blev väldigt rörd och tagen av att få höra då Susanne berättade hur Bianca känner för mig. Att hon lever för mig, så som jag lever för henne. Att känslorna är ömsesidiga. Det kändes på något sätt som att mitt och Biancas band stärktes ännu mera. Om det är ens är möjligt. Jag har känt och vetat att Bianca älskar mig så som jag älskar henne, men att få det i ord på det sättet kändes värdefullt för mig. För precis som Susanne sade, så tycker vi människor att kommunikation skall ske med ord. Det är ord vi förstår oss på och det är gärna ord vi vill ha. Jag har hört, sett och förstått allt det här som Susanne berättade. Men då jag fick höra det med ord blev det på något sätt ännu mera verkligt.

Som matte finns det stunder då man tvivlar på sig själv, man tror att man inte räcker till. Efter att fått höra Biancas ord genom Susanne, insåg jag plötsligt att jag har ingen orsaka att tvivla på mig själv. Jag gör allt för henne och lite till. Jag är den bästa matten för henne och det måste jag börja inse. Det var även något som Bianca försökte få fram genom Susanne, att jag måste börja tro på mig själv. Tro på att jag kan. Inte bara som matte, utan överlag i vardagen och i livet. Jag måste sänka kraven på mig själv och tillåta mig att göra misstag, något jag kämpar med dagligen.

Mitt och Biancas möte med Susanne är något jag kommer bära med mig med värme och minnas med glädje. Något jag är tacksam för. Så otroligt tacksam. Jag är väldigt öppen för alternativa behandlingsformer, men jag blev ändå förvånad över hur mottaglig jag var och hur det faktiskt påverkade mig. Det var en fin upplevelse som gav mig så mycket mer än jag någonsin trodde det skulle göra. Tack!

Annonser

3 reaktioner på ”Min älskade själsfrände

  1. Ett så fint och rörande inlägg. Jag minns också stunden då lilla Bianca kom till världen och dramatiken kring hennes födsel.. Jag är tacksam över att allt gick bra den gången. Jag är tacksam över den fina hund hon vuxit upp till och allt fint ni ger varandra. Kram till er båda ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s