Två års trotsen

Man talar ibland om att hundar kommer in i en period som kallas spökåldern och senare kommer också trotsåldern.  Jag har läst någonstans att hundens så kallade spökålder är kring 6 månader – 9 månader och trotsåldern infaller mellan 1,5-2 års åldern ungefär. Spökåldern är en period då hunden reagerar på saker den inte reagerat på förut, blir rädd för föremål den inte varit rädd för och är lite skeptiskt helt enkelt. Det lär skall bero på att vilda hundar började göra längre utflykter från sin flock kring den här åldern, eftersom de blev könsmogna. De behövde vara mera uppmärksamma och mera försiktiga då de var ute i de vilda på egen hand. Ett beteende som sitter kvar. 

Trotsåldern är en period då hunden testar sina gränser, kanske ifrågasätter sin ledare samt att den kan ha massor med energi. Jag läste också någonstans att en hund som är 6 månader-2 år kan jämföras med en människa som är i tonåren.

Om vi skall tro på att hundar genomgår dessa olika perioder, vilket jag gör, så kan jag konstatera att Bianca är i trotsåldern nu. Sedan ett par månader tillbaka har hon börjat få tillbaka mycket av sitt valpbeteende. Hon testar sina gränser och testar mig som hennes ledare. Husse testas inte, det är bara jag. Precis som när hon var valp.

Kräver konstant uppmärksamhet.  Hon har så mycket energi, trots att vi har ökat promenaderna och satt in mera mental träning. Hon som aldrig annars skäller, har börjat skälla på mig. Speciellt på morgonen då jag äter frukost. Grannarna får sig också en och annan utskällning.

Hon vill leka hela tiden, så vi leker mycket. Alla leksaker ligger omkring på golvet, hon bär dem hit och dit och kastar omkring dem. Ganska få mysiga kramstunder får jag för tillfället, mest lek och bus. Hon är skeptisk mot helt vanliga saker som hon sett förut. Och hörseln är rätt så selektiv till och från, hon hör det hon vill höra helt enkelt.

Om inte det här är två-års trotsen som kommit så vet jag inte vad. Men jag kunde inte vara gladare än vad jag är för att se henne med såhär mycket energi. För ett tag sedan mådde hon ju väldigt dåligt i perioder och matvägrade så gott som dagligen, och hade p.g.a. av det låg energi. Att se henne såhär gör mig lycklig. Att se henne frisk gör mig lycklig. 

Bianca (3) - Kopia

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s