Hur det är att jobba inom restaurangbranschen

Då jag läste Danielas inlägg här om dagen, angående om hur det är att arbeta inom vården så blev jag inspirerad att skriva lite egna tankar om hur det är att arbeta inom en av mina branscher. Inte så mycket lönefrågor tänker jag ta upp, mera allmänna tankar och funderingar som väcktes hos mig.

Jag är då alltså utbildad servitör och restaurangkock. Jag har inte arbetat på heltid inom branschen, men praktiserat på många olika ställen och också arbetat vid sidan av studierna som servitör. Jag har arbetat på en restaurang fyra somrar i sträck plus vintertid vid sidan av studierna. Praktiserat på Viking Line, lunch och a´la carte restauranger i tre städer i Södra Finland. Samt gjort en praktikperiod i Frankrike. Utöver det har jag serverat på olika bröllop och tillställningar av olika slag. Så lite erfarenhet vill jag ändå påstå att jag har i bagaget.

Restaurangbranschen är en bransch jag alltid känt mig hemma i, speciellt på servitörssidan. Redan från start så visste jag att det var rätt för mig. Fortfarande känner jag att en del av mig vill tillbaka dit, trots att jag nu provar på nya och andra möjligheter. Jag älskar adrenalinkickarna man får då det är riktigt stressigt. Att se hur restaurangen fylls men du känner att du har läget totalt under kontroll. Känslan av att du äger och du klarar av att ha minst tio saker i huvudet du måste minnas. Jag älskar att du aldrig vet vad en dag kommer att erbjuda. Varierande arbetstider och -uppgifter. Den, oftast, härliga men lite speciella jargongen som uppstår mellan restaurangpersonalen. Och alla människomöten.

Att jobba som servitör idag anses nog vara ett lite bättre jobb än det ansågs förr, men fortfarande anses det nog inte vara ett ”högt” jobb. Det är ofta ett jobb många ser ner på, tyvärr. Att vara servitör kräver otroligt mycket av personen bakom jobbet. I alla fall om man vill vara professionell. Kunskap, teknik, stresstålighet och språkkunskaper. Man skall kunna bemöta människor av alla de slag. Och tyvärr, ofta är många kunder otrevliga och dryga. Ibland på grund av hunger, ibland på grund av att alkohol är inblandat. Givetvis finns det också härliga och trevliga kunder. Men skinn på näsan behövs.

Jag har ofta fått höra kommentarer som ”Varför går/gick du tre år i skolan för att lära dig slänga ut tallrikar på borden”, ”Varför väljer du ett så lågt yrke”, ”Vem som helst kan jobba som servitör”. Efter att man slitit, kämpat och känner att man verkligen är duktig på det man gör, så sårar kommentarer som dessa. Jag lärde mig så otroligt mycket mera än att slänga ut tallrikar på borden under mina fyra års studier till servitör och kock. Om de som sade så bara visste vilken kunskap jag besitter.

När jag går ut och äter är jag ofta kritiskt och krävande som kund. Yrkesskada, troligen. Det tar väldigt ont i mig då jag stöter på servitörer och kockar som helt klart inte värdesätter eller kan sitt jobb. I många fall är de inte ens utbildade. Och detta är de faktum något man ser mycket av idag. Man kan fråga sig varför kunderna skall värdesätta deras jobb, om man int ens själv gör det? Mycket grundar sig tyvärr på att man i dagens restaurangbransch använder sig allt mer av halv- och helfabrikat och kunskaperna faller i glömska eller anses ej nödvändiga.

Att äta på restaurang där man använder sig av termer på menyn som helt klart inte motsvarar slutprodukten. Man skriver att man har parmesangratinerad kycklingfilé till lunch och serverar en fryst, panerad och friterad torr kycklingbit. Javisst, bravo! Kocken fnyser då man ifrågasätter hans val av fackterm på menyn. Eller servitörer som plockar alla tallrikar i en hög längst ut på bordet. Eller servitörer som står bakom disken och rullar tummarna då salen är full med tallrikar som behöver plockas. Sådant tar ont i mig som yrkesmänniska. Men är det såhär det skall vara så absolut, då kan vi slopa restaurangutbildningarna och alla bara köra på.

Jag skulle önska att krögarna skulle vara nogrannare med att välja personal som har utbildning. Som kan sin sak. Kräva bra personal, varför skulle man vilja något annat? Annars är det snart så att vem som helst faktiskt kan jobba som servitör eller kock, eftersom det inte krävs någonting. Då värdesätts inte vi som har slitit för yrket i flera år.

Min ursprungliga tanke spårade lite ut nu, men tanken med det här inlägget var att jag ville få fram att yrket servitör i mångas ögon ses som ett lågt yrke, medan jag anser att detta är fel. Man kämpar, sliter och sitter på så förbannat mycket kunskap som servitör. Eller kock. Så även om det inte är ett av de högst betalda jobben så är det inte sämre än något annat. Vi skall vara stolta över att vara servitörer och kockar. Jag hoppas alla krögare, servitörer, kockar och andra branschmänniskor inte låter det bli till ett sämre jobb än vad det är heller. IMG_0081_8.JPG

Här är en bild på mig och min moffa, tagen i skolans Övningsrestaurang för nio år sedan, 2007. Moffa ser lite förskräckt ut, men lovar att han trivdes bättre än vad det ser ut, haha.

Annonser

3 reaktioner på ”Hur det är att jobba inom restaurangbranschen

  1. Så fint skrivet och jag älskar denna bild på moffa som blir serverad av dig. En värdefull bild speciellt eftersom han inte mera finns med oss. Han kände sig nog som en kung denna dag, god mat som serverades av en kunnig servitör som dessutom var hans barnbarn. >3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s