Idag känns det lite hopplöst

Jag har kanske inte skrivit det rakt ut här på bloggen, men jag har haft väldigt svårt att trivas i Tammerfors och skolan där. Tack vare att jag studerar på läroavtal och inte behövt åka dit speciellt ofta, så har det ändå fungerat på något sätt.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag inte trivs. Dels är det staden, finns tyvärr inget med staden som tilltalar mig. Dels är det finskan, jag skulle ljuga om jag skulle säga att det är lätt att studera på finska. Det är tungt att lyssna på finska dagarna i ända och det är tungt att behöva ha en inbyggd google translate som står på ON konstant. Ibland orkar man bara inte, då sitter man istället tyst och ger bilden av att man är en total enstöring.

Finlandssvenskar och finnar, vi är lite olika. Jag skulle vilja påstå att det finns en viss kulturskillnad, även om vi alla är finländare. Jag har svårt att säga exakt hur jag upplever den här skillnaden, men den finns där. I alla fall för mig.

Jag gillar ordning och reda. Jag gillar system och effektivitet. Inget av dessa har jag sett så mycket jag velat av i skolan, tyvärr. Säkerligen har de system som de gillar, men som inte har klickat med mig. Jag vill veta exakt tid när jag börjar och slutar. Jag vill veta vad som står på schemat och att det också följs så gott det går. Jag vill inte att alla lärare säger olika saker till mig och jag vill verkligen inte att man ser ner på mig.

Jag har både dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Har alltid varit och är fortfarande väldigt osäker på det mesta jag gör. Innerst inne vet jag dock att detta är ganska obefogat. Jag kan och jag vet. Jag kan en hel jävla massa saker som inte andra kan! Jag vet ju det här. Men ändå tar jag det så otroligt hårt då någon påpekar att allt jag gör är fel på alla möjliga sätt. Fnyser, kommenterar eller är allmänt negativ. 

Ofta efter mina Tammerfors dagar känner jag mig mycket osäkrare än då jag åkte. Jag åker dit med känslan av att jag kan och hör hemma i branschen, men återvänder med tanken om att jag borde hoppa av hela läroavtalet. Jag förstår att lärare behöver tillrättavisa om man gör fel och jag förstår att det inte är så lätt för dem heller att lära 20 personer göra en och samma sak. Men man kan inte fnysa åt någon att den gör fel om man inte ens visat hur den egentligen skall göra. Detta känns som ett scenario som uppstått otaliga gånger under denna vecka.

Jag är en person som behöver uppmuntran, i alla fall ibland. Om undervisningen endast består av tillrättavisningar så kommer det en tidpunkt då det inte känns bra längre. Jag tror på något sätt att uppmuntran är ännu viktigare för mig nu då jag är i en finsk skola med finska lärare. Jag tror att jag ofta uppfattar dem som mera bestämda och arroganta än de egentligen är, i och med språket.

Jag har mycket tankar i huvudet angående mitt läroavtal. Det enda jag är riktigt säker på, är att jag verkligen vill detta. Jag vill bli kosmetolog, även om det stunder som nu känns ganska hopplöst. Ett år kvar, jag kämpar vidare.

Annonser

7 reaktioner på ”Idag känns det lite hopplöst

  1. Slank in på din blogg via fb och kände för att heja lite på dej! Känner igen mig i typ ALLT du skriver, läste själv till sjuksköterska på finska och holy moly va jag kämpade! Kommer ihåg hur jag inför ett prov med temat forskningsmetodik (den skiten fattar man ju inte ens på svenska!) satt och grät me mamma en tisdagkväll. Då du, då kändes det hopplöst för mig med. OCH den dagen lärarna plötsligt tyckte att jag inte alls fick skriva mitt lärdomsprov på svenska, nääh, finsk skola, finska språket gäller. Skjut mig någon, men vet du vad? De må kännas hopplöst ibland (ganska ofta oxxå) men jag skulle ändå vilja heja på dej och säga ”ge inte upp!”. För efteråt, vilken seger! Ana om jag idag e stolt över mig själv att jag kämpade! Jag kan finska och det känns faktiskt ganska awesome att bara byta mellan språken när det behövs. 😉 Klart, känns det riktigt dåligt kan man alltid byta, men jag lovar, du kommer att känna dig som en queen när du e klar! Heja heja, ha de super! 🙂

    1. Hej! Tack för din kommentar, den värmde i min lilla stund av hopplöshet där. Ja, visst skall jag kämpa. För jag vet att det kommer att kännas så värt det sedan då jag äntligen är klar. Jag vill ju detta, ibland känns det bara lite blä, rent ut sagt. Skönt att höra några ord från någon som gått igenom samma sak. Tack för dina peppande ord och grattis till dig som trotsade finskan och klarade dina studier! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s