Två steg fram och Ett tillbaka

Första dygnet avklarat. Vi gör redan framsteg. Bokstavliga framsteg, Bianca har tagit sina första steg på bakbenen med stödbandaget. Ännu är hon lite osäker på om det håller och släpar hellre fram sig med hjälp av främre kroppen. Men ett steg i taget. Igår kissade hon själv första gången. Innan det har det skett lite där hon befunnit sig, dels för att hennes kropp varit starkt påverkad av narkosen och dels för att hon trott hon inte kan röra bakbenen. Och idag kissade hon första gången ute, hon begärde sig själv ut. Friskhetstecken i allra högsta grad.

Svansen börjar vifta allt mera och man ser glädjen i hennes ögon komma tillbaka. Hon ligger på rygg och vill bli skrapad på magen, hon ligger i famnen med huvudet på sne och tuggar ben och kramas med sina nallar. Min Bianca börjar återvända. Jag var förberedd på flera månaders vila och därefter lång rehabilitering. Men våra direktiv lyder som så att fyra veckor stödbandage, sedan två veckor i stillhet och efter sex veckor skall hon i princip kunna leva sitt gamla normala liv igen. Troligtvis kommer vi ändå att ta det försiktigt lite längre, bara för säkerhetsskull. Tanken är även att prova på vattenfysio med henne, men det är sedan i ett senare skede. Detta är verkligen många steg framåt.

Bianca operation

Här ser ni lilla sjuklingen, med Nalle Puh strumporna på.

Som att det inte räckte med att ha båda bakbenen i paket så fick vi veta en annan sak igår. På dagen märkte jag att hon har en tand som såg lite konstig ut. Sen var vi till Västkustens Djurklinik för att byta bandage, eftersom det redan lyckats bli vått. Där konstaterade de att tanden gått sönder och måste dras ut. Det är en av sidotänderna som har mycket rötter. Detta innebär att hon måste sövas igen. Det harmar att jag inte såg detta före operationen. Då kunde vi ha fått två flugor i en smäll. Men bättre sent än aldrig, vi fixar det i samband med att stygnen tas bort om två veckor. Känns inte så bra att måste söva henne igen, så nära inpå operationen. Men skall det göras så skall det göras. Det är inte så stor operation ändå, tur det. Efter detta får det vara nog. Min lilla Bianca har varit med om mer än tillräckligt redan i sina åtta månader. Snälla låt oss njuta av varandra och leva vårt liv tillsammans då allt detta är över, låt oss slippa mera sjukdomsfall. Tack.

Annonser

2 reaktioner på ”Två steg fram och Ett tillbaka

  1. Ååh vad jobbigt! Vi skaffade hundvalp i höstas och när vi hade haft honom fyra (!) dagar bröt han ena bakbenet. Helt klart det värsta jag varit med om! Som tur var behövdes det inte opereras då han var så ung så det växte ihop av sig själv medan resten av kroppen växte, men vi gick 4 veckor med ”gips” och 2 veckor med bandage, och kraven var att gå i kort koppel och absolut inte springa. Nå, hur får du en 8 veckors valp att inte springa och hoppa?
    En jobbig period, men nu är han helt återställd tack och lov 🙂
    Hoppas allt ordnar sig med er också! Hon är så otroligt vacker 🙂

    1. Ojj nej, vad tråkigt. Precis, att hålla en så liten valp i stillhet är inte lätt. Tur att Bianca var lite äldre i alla fall, liite lättare 🙂 Kan tänka mig att det verkligen var en jobbig period, men roligt att höra att han blev återställd:) Ja, tror nog allt ordnar sig här också. Hela processen efter operationen känns redan lättare än jag trodde det skulle kännas 🙂 Tack 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s