Mycket kan hända på ett dygn

Tidigare i veckan började jag skriva ett inlägg om att jag skulle åka ner till Södra Finland igår, inlägget hamnade i utkast mappen och kom aldrig längre. I varje fall så är jag nu hemmahemma, hoppade på en passlig skjuts ner igår och hoppar på samma skjuts hem till Vasa igen på söndag.

Våran Tindra väntade valpar och igår var det Dagen D. Mamma meddelade mig redan då vi var i Björneborg att hon börjat se tecken på att någonting händer. Då tänkte jag att jag troligtvis missar hela födseln och kommer hem till två små valpar i lådan. Kunde varit kul att vara med, men detta funkar ju också tänkte jag då.

Hemmahemma var jag kring halv ett på natten. Inga valpar hade ännu fötts. Läget var under kontroll så vi bara satt och väntade. Då mamma plötsligt såg tecken på att allt inte var som det skulle och tog ett snabbt beslut att vi åker in till Åbo, till Tuhatjalka. På en nanosekund packade vi oss i bilen och körde iväg. Mamma körde och jag höll koll på Tindra och hennes värkar. Fram till Åbo kom vi, och inga valpar hade ännu fötts. Tänkte ett tag att de kanske föds i bilen, men nej.

Tindra undersöktes och de märkte att valpen först i kö låg helt fel. Han skulle helt enkelt inte slippa ut på annat sätt än ett kejsarsnitt. Vid detta läge trodde vi ganska starkt på att vi kommer att åka hem utan valpar. Huvudsaken var ändå att vi åkte hem med en frisk Tindra, givetvis.

Vi väntade i väntrummet för att se om sköterskan kommer med valpar eller med det dåliga beskedet. Väntan kändes olidlig. Men så plötsligt kommer hon, och säger ” här kommer första flickan”. Det enda jag fick ur mig var ”på rikit?”, sen kom glädjetårarna. Var så glad för att det gått väl, att i alla fall en valp klarat sig. Inte bara för vår skull, även för Tindras skull. Inte många minuter efter kommer följande, en pojke. Han var lite mera medtagen, det var han som legat fel från första början. Men mamma torkade upp honom och fick även lite ljud ur honom.

Efter det väntade vi på att Tindra skulle vakna upp så vi kunde åka hem. Allt hade gått bra och hem åkte vi med två fina valpar och en fantastisk Tindra. Kring en sex tiden på morgonen var vi hemma. Pustade ut och drack en morgonkaffe. Sedan dess har vi ganska konstant suttit vid valplådan, gett tindra mat och dryck och sett till så valparna fått mat och vad de behöver. Ett heltidsjobb är det, verkligen. Det blev en natt fylld av känslor och sömnlöshet. Totala 35 timmar utan sömn, otroligt hur man kan gräva fram extra energi då det verkligen behövs.

 

bild 1 (3)bild 3 (4)

Givetvis kan vi inte ropa hepp ännu, mycket kan hända på vägen ännu. De är trots allt små valpar vi talar om. Men så här långt har vi klarat det och jag är så otroligt tacksam för det. Tacka mamma, för att hon är så kunnig inom området och vet hur hon skall hantera saker, även då hon har med ett nervvrak som mig. Och tack Tuhatjalka för att vi fick levande valpar hem! Här kan ni läsa lite mera om nattens händelser.

Nu är det tyst och fridfullt i valplådan, allt börjar vara i sin ordning. Flickan och pojken äter och Tindra matar. Jag har lite sömn att ta igen, så det får bli en ny uppdatering imorgon. Varning för valpigt-tema på bloggen en liten tid framöver. Godnatt.

 

Annonser

4 reaktioner på ”Mycket kan hända på ett dygn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s